Vägen ut ur kriminalitet

I denna studie ser vi närmare på människor som efter en tid av kriminalitet försöker hitta tillbaka till ett lönearbete. Syftet med vår uppsats är att beskriva och förstå hur tidigare kriminella som dömts för brott lyckats ta sig ur kriminalitet och till ett lönearbete. Frågeställningarna är följande: Vilka faktorer kan antas ligga till grund för att personer som varit dömda för brott ska lyckas etablera sig på arbetsmarknaden? Vilka försvårande omständigheter kan finnas för dömda personer att etablera sig på arbetsmarknaden? Vi har i studien valt att använda oss av kvalitativ metod. Studien består av sju genomförda intervjuer med deltagare från organisationerna Krami och KRIS. I tidigare forskning nämns sambandet mellan kriminalitet och missbruk och dess påverkan på individen, även kriminellas karriärförväntningar och möjlighet till anställning nämns samt karriärvägledarens betydelse och stöd i processen att ta sig in i arbetsmarknaden. Studiens teoretiska utgångspunkter består av begreppet Stigma från E. Goffmans, motståndets betydelse för människors utveckling från G.H Mead samt en teori om betydelsen av sociala band som utformats av Y. Hirschi (2002). Resultatet visar på att det finns en rad faktorer som påverkar om en kriminell individ ska lyckas ta sig in på arbetsmarknaden. En sådan faktor är huruvida personen förekommer i brottsregister vilket kan förklaras utifrån Goffmans (2014) teori om Stigma. Individer med kriminell bakgrund har svårare att få anställning på grund av att stämpling sker av individer vid exempelvis möte med arbetsgivare. Faktorer som ligger till grund för att ta sig ur kriminalitet för informanterna i denna studie visade sig vara det positiva stödet av organisationerna Krami och Kris. Det gav informanterna en känsla av gemenskap. Enligt Hirschi (2002) är just anknytning, åtaganden, delaktighet och övertygelse fyra element som förklarar de sociala banden en individ har till samhället. De fyra elementen förklarar även hur viktigt det är att känna sig delaktig och ha stöd från omgivningen för att kunna förändras. En annan viktig del som togs upp av informanterna var missbruksproblematiken. Samtliga informanter pratade om att då de lyckats hålla sig borta från missbruksproblematik var det även mycket lättare att lämna kriminalitet. Enligt G.H Mead (2011) sker en beteendeförändring då motstånd uppstår i vardagen, vilket gör att självreflektion är möjlig för individen och denne tvingas tänka över sina handlingar

Vägen ut ur kriminalitet

I denna studie ser vi närmare på människor som efter en tid av kriminalitet försöker hitta tillbaka till ett lönearbete. Syftet med vår uppsats är att beskriva och förstå hur tidigare kriminella som dömts för brott lyckats ta sig ur kriminalitet och till ett lönearbete. Frågeställningarna är följande: Vilka faktorer kan antas ligga till grund för att personer som varit dömda för brott ska lyckas etablera sig på arbetsmarknaden? Vilka försvårande omständigheter kan finnas för dömda personer att etablera sig på arbetsmarknaden? Vi har i studien valt att använda oss av kvalitativ metod. Studien består av sju genomförda intervjuer med deltagare från organisationerna Krami och KRIS. I tidigare forskning nämns sambandet mellan kriminalitet och missbruk och dess påverkan på individen, även kriminellas karriärförväntningar och möjlighet till anställning nämns samt karriärvägledarens betydelse och stöd i processen att ta sig in i arbetsmarknaden. Studiens teoretiska utgångspunkter består av begreppet Stigma från E. Goffmans, motståndets betydelse för människors utveckling från G.H Mead samt en teori om betydelsen av sociala band som utformats av Y. Hirschi (2002). Resultatet visar på att det finns en rad faktorer som påverkar om en kriminell individ ska lyckas ta sig in på arbetsmarknaden. En sådan faktor är huruvida personen förekommer i brottsregister vilket kan förklaras utifrån Goffmans (2014) teori om Stigma. Individer med kriminell bakgrund har svårare att få anställning på grund av att stämpling sker av individer vid exempelvis möte med arbetsgivare. Faktorer som ligger till grund för att ta sig ur kriminalitet för informanterna i denna studie visade sig vara det positiva stödet av organisationerna Krami och Kris. Det gav informanterna en känsla av gemenskap. Enligt Hirschi (2002) är just anknytning, åtaganden, delaktighet och övertygelse fyra element som förklarar de sociala banden en individ har till samhället. De fyra elementen förklarar även hur viktigt det är att känna sig delaktig och ha stöd från omgivningen för att kunna förändras. En annan viktig del som togs upp av informanterna var missbruksproblematiken. Samtliga informanter pratade om att då de lyckats hålla sig borta från missbruksproblematik var det även mycket lättare att lämna kriminalitet. Enligt G.H Mead (2011) sker en beteendeförändring då motstånd uppstår i vardagen, vilket gör att självreflektion är möjlig för individen och denne tvingas tänka över sina handlingar

The impact of COVID-19 on Blood Donations - Diss. BV

includes data and code to the paper. All information to be treated as strictly confidential

The Social Dilemma in Fighting COVID-19 - Diss. BV

date and code to paper All information to be treated as strictly confidential

The Impact of COVID-19 on Blood Donations

Paper "The Impact of COVID-19 on Blood Donations" -Datensatz -Fragebögen -R Skript -Publikatio

The impact of COVID-19 on blood donations

During a crisis, society calls for individuals to take prosocial actions that promote crisis management. Indeed, individuals show higher willingness to help after a disaster. However, the COVID-19 pandemic presents significant differences as it is an ongoing crisis that affects all individuals and has the potential to pose a direct health threat to anyone. Therefore, we propose that the pandemic may also negatively affect willingness to help, specifically blood donation intentions. It requires a high level of willingness to donate blood beyond the crisis outbreak, as more blood will be needed when postponed surgeries resume. When comparing blood donation intentions from a pre-pandemic study to results from a six-wave (bi-weekly) panel study conducted in Germany during the first pandemic phase (April to June 2020), we find lower medium and long-term blood donation intentions. While active donors show increased awareness of ability and eligibility to donate at the beginning of the pandemic compared to pre-pandemic, they feel significantly less able to donate as the pandemic progresses. Furthermore, inactive donors’ perceived ability to donate significantly decreases in the pandemic phase compared to the pre-pandemic phase. Crucially, both active and inactive donors feel less responsible and less morally obliged to donate, resulting in an overall negative pandemic effect on blood donation intentions. The COVID-19 pandemic compromises blood donations endangering the life-saving blood supply. These alarming results offer evidence-based grounds for practical implications for driving donations in the event of a pandemic

The Impact of COVID-19 On Blood Donations

During a crisis society calls for individuals to take prosocial actions that promote crisis management. Indeed, individuals show higher willingness to help after a disaster. The COVID-19 pandemic, however, presents significant differences, as it’s a long-term crisis that affects every individual, and poses a direct health threat. Therefore, we propose that the pandemic negatively affects willingness to help, specifically blood donation intentions. It requires a high level of willingness to donate blood beyond the crisis outbreak, as more blood is needed when postponed surgeries resume. When comparing blood donation intentions from a pre-pandemic study to results from a six-wave (bi-weekly) panel study conducted during the first pandemic phase (April to June 2020) in Germany, we find lower blood donation intentions, especially in the medium and long term. While active donors show increased awareness of ability and eligibility to donate at the beginning of the pandemic compared to pre-pandemic, they feel significantly less able to donate as the pandemic progresses. The perceived ability to donate of inactive donors significantly decreases in the pandemic phase compared to the pre-pandemic phase. Crucially, both active and inactive donors feel less responsible and less morally obliged to donate, leading to an overall negative pandemic effect on blood donation intentions. The COVID-19 pandemic compromises blood donations endangering the life-saving blood supply. These alarming results offer evidence-based grounds for practical implications on driving donations in the event of a pandemic

Increasing Blood Donor Retention with Past Donation Use Appeals: The Mediating Role of Perceived Relationship Investment and Relationship Quality - Diss. BV

data and code to paper - Study 1 + Post-Study 1 All information to be treated as strictly confidential

The role of affect, satisfaction, and internal drive on per-sonal moral norms during COVID-19

Societies require prosocial activities during crises. The COVID-19 pandemic presents individuals with unique challenges that may affect their emotional state leading to reformed personal moral norms. Crucially, personal moral norms are important predictors of moral behavior. Given the longevity of the pandemic, studying its impact on affect, satisfaction, and internal drive of (non-)donors during COVID-19 and if personal moral norms are affected is paramount