Characteristics of ambulatory anticoagulant adverse drug events: a descriptive study

<p>Abstract</p> <p>Background</p> <p>Despite the high frequency with which adverse drug events (ADEs) occur in outpatient settings, detailed information regarding these events remains limited. Anticoagulant drugs are associated with increased safety concerns and are commonly involved in outpatient ADEs. We therefore sought to evaluate ambulatory anticoagulation ADEs and the patient population in which they occurred within the Duke University Health System (Durham, NC, USA).</p> <p>Methods</p> <p>A retrospective chart review of ambulatory warfarin-related ADEs was conducted. An automated trigger surveillance system identified eligible events in ambulatory patients admitted with an International Normalized Ratio (INR) >3 and administration of vitamin K. Event and patient characteristics were evaluated, and quality/process improvement strategies for ambulatory anticoagulation management are described.</p> <p>Results</p> <p>A total of 169 events in 167 patients were identified from December 1, 2006-June 30, 2008 and included in the study. A median supratherapeutic INR of 6.1 was noted, and roughly half of all events (52.1%) were associated with a bleed. Nearly 74% of events resulted in a need for fresh frozen plasma; 64.8% of bleeds were classified as major. A total of 59.2% of events were at least partially responsible for hospital admission. Median patient age was 68 y (range 36-95 y) with 24.9% initiating therapy within 3 months prior to the event. Of events with a prior documented patient visit (n = 157), 73.2% were seen at a Duke clinic or hospital within the previous month. Almost 80% of these patients had anticoagulation therapy addressed, but only 60.0% had a follow-up plan documented in the electronic note.</p> <p>Conclusions</p> <p>Ambulatory warfarin-related ADEs have significant patient and healthcare utilization consequences in the form of bleeding events and associated hospital admissions. Recommendations for improvement in anticoagulation management include use of information technology to assist monitoring and follow-up documentation, avoid drug interactions, and engage patients in their care.</p

Opportunities for planned retreat and flexible land use in Sweden: Local, regional and national governance perspectives

As the sea level rises and the frequency of intense rains increase, so does the need for climate adaptation. Planning for a successive development of society away from current and future flood prone areas to give room for water is not seen as an alternative in Sweden today, although it could be a strategy that creates long-term security.In this study, we investigated Swedish public authorities' perceptions of planned retreat and flexible land use. This was done through an online survey and interviews directed to officials directly involved in climate adaptation work, at municipalities, County Administration Boards (CABs), Regions, national authorities (NAs), and industry organizations (IOs). The responses were analyzed through the lens of a windows of opportunity approach. The study indicates that the extent to which climate scenarios are used and how far into the future the planning horizon extends in the practical work, varies between governance level which also have impact on the perspectives on planned retreat. The openness for planned retreat and flexible strategies seemed to differ slightly between governance levels in an ascending scale from regions, IOs / NAs, municipalities, to CABs. The survey has generated insights from a large number of respondents at different governance levels sharing their perceptions of retreat and adaptation in Sweden as a main contribution of this work.Difficulties to deal with uncertainties in climate scenarios and considering long-term perspectives were identified as some reasons that close the window for planned retreat. Enabling a flexible use of the land that will gradually become more exposed to flooding and sea level rise could be an intermediate step towards retreat. This would be a way to reframe a closed window of opportunity and begin the process of turning it into something transformative. It could be where the short- and long-term planning meet and a way to reframe our way of thinking about how we live and reside in dynamic waterfront areas, and perhaps lead to a more transformative, safe, and sustainable society for future generations

Klimatanpassning genom planerad reträtt : Slutrapportering av forskningsprojektet CAMEL

Det är attraktivt att bo nära vattnet men det kan innebära en utsatthet för översvämningar, kusterosion eller succesivt stigande havsnivåer. Anpassning av samhället till mer omfattande översvämningar landar oftast i olika lösningar för att skydda det vi har på platsen. Sällan planeras för att flytta byggnader, infrastruktur eller samhällsviktiga funktioner ut från riskområden till säker mark. En sådan strategi skulle skapa långsiktig trygghet och säkerhet. Det skulle också göra det möjligt att återskapa ett svämplan som fungerar som en buffert, men också främja natur och biologisk mångfald där land möter vatten. Genom ett tvärvetenskapligt angreppssätt var målen att 1) undersöka om planerad reträtt kan vara ett möjligt alternativ för anpassning till en höjd havsnivå och översvämningar från havet och från vattendrag, samt att 2) undersöka hur visualisering skulle kunna hjälpa beslutsfattare att fatta mer hållbara beslut i den fysiska planeringen. Det finns en bristande kunskapen bland Sveriges kommuner, länsstyrelser, myndigheter och branschorganisationer om vad det är att planera för en succesiv reträtt ut ur riskområden i klimatanpassningssammanhang. Det beror bland annat på i vilken omfattning dessa aktörer använder klimatscenarier i sitt arbete och att flera lokala och regionala aktörer inte ser att översvämning är ett tillräckligt stort problem idag. Genom aktiviteter med kommuner och länsstyrelsen, enkäter och intervjuer, kunde vi dock se att det finns ett intresse för planerad reträtt på lokal och regional nivå och att flytt av enstaka strukturer delvis sker om än i liten skala. För att planerad reträtt ska kunna bli en möjlig strategi för klimatanpassning behöver juridiska, finansiella och politiska hinder överbryggas och osäkerheter i klimatscenarier hanteras. Framför allt behövs en förändrad syn på vad klimatanpassning är, som inte bara innehåller skyddsåtgärder på kort och medellång sikt utan som också omfattar en långsiktig samhällsplanering som ger plats för vattnet. För att det ska bli möjligt behövs bättre samarbete mellan lokala, regionala och nationella aktörer och bättre förståelse för de lokala förutsättningarna. Ett sätt att hantera osäkerheter är att visualisera dem. Genom det fann vi att markområden som med tiden kan komma att hamna under vatten och inte längre lämpar sig för permanenta strukturer istället skulle kunna användas flexibelt, för ändamål av tillfällig karaktär som kan ändras, flyttas eller överges när effekterna av klimatförändring blir för stora och för kostsamma att skydda sig emot - flexmark. Det framkom både för- och nackdelar med ett sådant koncept där nuvarande regelverk utgör ett hinder. En slutsats är att flexmark skulle kunna utgöra en brygga mellan skydd och reträtt

Klimatanpassning genom planerad reträtt : Slutrapportering av forskningsprojektet CAMEL

Det är attraktivt att bo nära vattnet men det kan innebära en utsatthet för översvämningar, kusterosion eller succesivt stigande havsnivåer. Anpassning av samhället till mer omfattande översvämningar landar oftast i olika lösningar för att skydda det vi har på platsen. Sällan planeras för att flytta byggnader, infrastruktur eller samhällsviktiga funktioner ut från riskområden till säker mark. En sådan strategi skulle skapa långsiktig trygghet och säkerhet. Det skulle också göra det möjligt att återskapa ett svämplan som fungerar som en buffert, men också främja natur och biologisk mångfald där land möter vatten. Genom ett tvärvetenskapligt angreppssätt var målen att 1) undersöka om planerad reträtt kan vara ett möjligt alternativ för anpassning till en höjd havsnivå och översvämningar från havet och från vattendrag, samt att 2) undersöka hur visualisering skulle kunna hjälpa beslutsfattare att fatta mer hållbara beslut i den fysiska planeringen. Det finns en bristande kunskapen bland Sveriges kommuner, länsstyrelser, myndigheter och branschorganisationer om vad det är att planera för en succesiv reträtt ut ur riskområden i klimatanpassningssammanhang. Det beror bland annat på i vilken omfattning dessa aktörer använder klimatscenarier i sitt arbete och att flera lokala och regionala aktörer inte ser att översvämning är ett tillräckligt stort problem idag. Genom aktiviteter med kommuner och länsstyrelsen, enkäter och intervjuer, kunde vi dock se att det finns ett intresse för planerad reträtt på lokal och regional nivå och att flytt av enstaka strukturer delvis sker om än i liten skala. För att planerad reträtt ska kunna bli en möjlig strategi för klimatanpassning behöver juridiska, finansiella och politiska hinder överbryggas och osäkerheter i klimatscenarier hanteras. Framför allt behövs en förändrad syn på vad klimatanpassning är, som inte bara innehåller skyddsåtgärder på kort och medellång sikt utan som också omfattar en långsiktig samhällsplanering som ger plats för vattnet. För att det ska bli möjligt behövs bättre samarbete mellan lokala, regionala och nationella aktörer och bättre förståelse för de lokala förutsättningarna. Ett sätt att hantera osäkerheter är att visualisera dem. Genom det fann vi att markområden som med tiden kan komma att hamna under vatten och inte längre lämpar sig för permanenta strukturer istället skulle kunna användas flexibelt, för ändamål av tillfällig karaktär som kan ändras, flyttas eller överges när effekterna av klimatförändring blir för stora och för kostsamma att skydda sig emot - flexmark. Det framkom både för- och nackdelar med ett sådant koncept där nuvarande regelverk utgör ett hinder. En slutsats är att flexmark skulle kunna utgöra en brygga mellan skydd och reträtt

A Mixed-Methods Protocol to Identify Best Practices for Implementing Pharmacogenetic Testing in Clinical Settings

Using a patient’s genetic information to inform medication prescriptions can be clinically effective; however, the practice has not been widely implemented. Health systems need guidance on how to engage with providers to improve pharmacogenetic test utilization. Approaches from the field of implementation science may shed light on the complex factors affecting pharmacogenetic test use in real-world settings and areas to target to improve utilization. This paper presents an approach to studying the application of precision medicine that utilizes mixed qualitative and quantitative methods and implementation science frameworks to understand which factors or combinations consistently account for high versus low utilization of pharmocogenetic testing. This approach involves two phases: (1) collection of qualitative and quantitative data from providers—the cases—at four clinical institutions about their experiences with, and utilization of, pharmacogenetic testing to identify salient factors; and (2) analysis using a Configurational Comparative Method (CCM), using a mathematical algorithm to identify the minimally necessary and sufficient factors that distinguish providers who have higher utilization from those with low utilization. Advantages of this approach are that it can be used for small to moderate sample sizes, and it accounts for conditions found in real-world settings by demonstrating how they coincide to affect utilization