Specialpedagogers och speciallärares olika roller och uppdrag : skilda föreställningar möts och möter en pedagogisk praktik

Syftet med artikeln är att belysa olika föreställningar kring specialpedagogers och speciallärares roller och uppdrag samt att förstå varför denna olikhet finns. Syftet är också att problematisera  dessa föreställningar  och synliggöra dilemman som kommer till uttryck i talet om de båda yrkesgruppernas roller och uppdrag.  Bakgrunden till studien är de skilda och ofta disparata uppfattningar som råder om vad yrkesgrupperna ska arbeta med, hur de ska genomföra sina uppdrag och varför. Konsekvenserna av detta kan leda till att uppdrag genomförs på ett sätt som inte står i överensstämmelse med styrdokumentens föreskrivna demokrati-, samhälls- och kunskapsuppdrag. Samtal har genomförts med specialpedagoger, speciallärare utbildade efter 2008 och rektorer. Den metodologiska ansatsen har varit kunskapande samtal. Kunskapande samtal utgår från ett kommunikationsteoretiskt perspektiv och bygger på Jürgen Habermas teori om det kommunikativa handlandet. Karen Barads teori om agentisk realism har använts för att förstå hur olika föreställningar kring roller och uppdrag uppstår, skapas och förändras i samspel med andras uppfattningar men även i samspel med exempelvis rum, texter och metoder. Olika föreställningar om roller och uppdrag belyses liksom dilemman som dessa föreställningar kan ge upphov till då yrkesrollerna möts i, och möter, en pedagogisk praktik. Resultatet visar att specialpedagoger och speciallärare behöver finnas med i det kontinuerliga arbetet ute på skolor och förskolor men att det kan betyda olika slags organisatoriska lösningar för yrkesgrupperna. En fråga som uppstår är om de specialpedagogiska yrkesgrupperna alltid och i alla sammanhang bör finns så nära barnen/eleverna som möjligt eller om det finns grund för ett mer distanserat sätt att arbeta? Författaren föreslår att svensk förskola och skola bör utnyttja det faktum att det finns två olika specialpedagogiska yrkesgrupper och särskilja deras roller och uppdrag på ett tydligt sätt. Om specialpedagogik dessutom tar avstamp i ett kommunikationsteoretiskt perspektiv skapas förutsättningar och möjligheter för barns/elevers lärande utifrån ett inkluderande synsätt.The aim of the article is to highlight different expectations about special educators’ and special teachers’ roles and functions in Sweden, to understand why these differences occur, and to problematize these expectations.  Data has been collected through knowledge creating dialogues with special educators, special teachers educated after 2008, and school leaders. Habermas’s theory of communicative action, and Barad’s theory of agential realism have been used. The results show that special educators and special teachers need to be involved in the ongoing work in preschools and schools, but that different organizational solutions may be needed for the two professional groups. The author suggests that Swedish preschools and schools should take advantage of the fact that there are two different special education professionals, and distinguish their roles and functions clearly. Additionally, if special education would be based on communicative theoretical perspectives, conditions and opportunities for children’s learning - in a more inclusive way - would be created.

Specialpedagogers och speciallärares olika roller och uppdrag : skilda föreställningar möts och möter en pedagogisk praktik

Syftet med artikeln är att belysa olika föreställningar kring specialpedagogers och speciallärares roller och uppdrag samt att förstå varför denna olikhet finns. Syftet är också att problematisera  dessa föreställningar  och synliggöra dilemman som kommer till uttryck i talet om de båda yrkesgruppernas roller och uppdrag.  Bakgrunden till studien är de skilda och ofta disparata uppfattningar som råder om vad yrkesgrupperna ska arbeta med, hur de ska genomföra sina uppdrag och varför. Konsekvenserna av detta kan leda till att uppdrag genomförs på ett sätt som inte står i överensstämmelse med styrdokumentens föreskrivna demokrati-, samhälls- och kunskapsuppdrag. Samtal har genomförts med specialpedagoger, speciallärare utbildade efter 2008 och rektorer. Den metodologiska ansatsen har varit kunskapande samtal. Kunskapande samtal utgår från ett kommunikationsteoretiskt perspektiv och bygger på Jürgen Habermas teori om det kommunikativa handlandet. Karen Barads teori om agentisk realism har använts för att förstå hur olika föreställningar kring roller och uppdrag uppstår, skapas och förändras i samspel med andras uppfattningar men även i samspel med exempelvis rum, texter och metoder. Olika föreställningar om roller och uppdrag belyses liksom dilemman som dessa föreställningar kan ge upphov till då yrkesrollerna möts i, och möter, en pedagogisk praktik. Resultatet visar att specialpedagoger och speciallärare behöver finnas med i det kontinuerliga arbetet ute på skolor och förskolor men att det kan betyda olika slags organisatoriska lösningar för yrkesgrupperna. En fråga som uppstår är om de specialpedagogiska yrkesgrupperna alltid och i alla sammanhang bör finns så nära barnen/eleverna som möjligt eller om det finns grund för ett mer distanserat sätt att arbeta? Författaren föreslår att svensk förskola och skola bör utnyttja det faktum att det finns två olika specialpedagogiska yrkesgrupper och särskilja deras roller och uppdrag på ett tydligt sätt. Om specialpedagogik dessutom tar avstamp i ett kommunikationsteoretiskt perspektiv skapas förutsättningar och möjligheter för barns/elevers lärande utifrån ett inkluderande synsätt.The aim of the article is to highlight different expectations about special educators’ and special teachers’ roles and functions in Sweden, to understand why these differences occur, and to problematize these expectations.  Data has been collected through knowledge creating dialogues with special educators, special teachers educated after 2008, and school leaders. Habermas’s theory of communicative action, and Barad’s theory of agential realism have been used. The results show that special educators and special teachers need to be involved in the ongoing work in preschools and schools, but that different organizational solutions may be needed for the two professional groups. The author suggests that Swedish preschools and schools should take advantage of the fact that there are two different special education professionals, and distinguish their roles and functions clearly. Additionally, if special education would be based on communicative theoretical perspectives, conditions and opportunities for children’s learning - in a more inclusive way - would be created.

Can collaborative consultation, based on communicative theory, promote an inclusive school culture?

This article contributes to furthering our knowledge of how collaborative consultation, based on communicative theory, can make teachers’ learning from, and with, each other an inclusive process, and thus promote an inclusive school culture. The aim is to study special education professionals’ experiences of, and reflections on, leading collaborative consultations. The data consists of critical reflection (collaborative meta-consultation) in groups of special education professionals (consultants) and one researcher. The focus of the collaborative meta-consultations was on the consultations that the consultants held with groups of teachers. The data has been analysed using qualitative content analysis. Besides identifying some basic conditions, certain strategies and approaches have also been identified to make collaborative consultation an inclusive process. Collaborative consultation can promote an inclusive school culture if the concept of inclusion embraces how professionals collaboratively examine their practice, strategies, and values