Environmental Quality and Compliance with Animal Welfare Legislation at Swedish Cattle and Sheep Farms

Conflicts between different goals can obstruct progress in sustainability, but interests may also coincide. We evaluated relationships between environmental quality and animal welfare on Swedish farms with grazing livestock, using publicly available databases. Data were collected from 8700 official animal welfare inspections on 5808 cattle farms and 2823 inspections on 2280 sheep farms in 2012-2017. Compliance with three animal-based checkpoints was modeled using logistic regression, including a random farm effect to account for repeated inspections. Compliance was regressed on semi-natural grassland area, participation in the National Meadow and Pasture Inventory, Agri-Environmental Scheme (AES) grassland payments, presence of indicator plant species, and the presence of Natura 2000 habitats. Cattle farms complied more often if they received AES payments for grasslands of special values compared with if they did not apply for them (OR = 1.55-1.65; p <= 0.0001) and there was a similar tendency for cattle farms that applied for but were denied such payments (OR = 1.29; p = 0.074). There was also a strong tendency for Natura 2000 habitats on cattle farms to be associated with higher compliance (OR = 1.36; p = 0.059). These results suggest a direct or indirect causal effect of biodiversity on cattle welfare. The same associations could not be shown in sheep

Sustainable Grazing by Cattle and Sheep for Semi-Natural Grasslands in Sweden

Despite their importance for biodiversity and other ecosystem services, many semi-natural grasslands deteriorate or have even disappeared due to insufficient grazing and neglect. Preservation of grassland habitats depends on a good understanding of sustainable grazing management as well as effective agricultural policy measures that ensure long-term economic sustainability for the farmer. Through meta-evaluation and synthesis of previous investigations and discussion of scientific literature, we aimed to evaluate factors that determine the extent to which cattle and sheep in Sweden graze semi-natural grasslands instead of more productive land and what this means for biodiversity and sustainability. We also aimed to propose which practises and policy measures may be the most cost-effective to promote habitat quality and the sustainable use of grasslands. Results from a nationwide survey of Swedish farmers' attitudes towards agri-environmental payment schemes are discussed in relation to farm characteristics and other factors influencing the use of cattle and sheep for sustainable grazing. This study supports recommendations by environmental economists that payments should be targeted more strongly at the most valuable grasslands, emphasising the need for a more detailed and nuanced framework for classifying grasslands in Europe. A comparison with independent estimates of the area of agricultural land from nation-wide, sample-based monitoring shows that the data from official statistics normally used for nationwide evaluations are partly biased and of insufficient quality, underscoring the need for more sophisticated and precise methods for monitoring both overall trends and detailed environmental effects related to the preservation of semi-natural grasslands

Uppföljning av kvalitetsförändringar i ängs- och betesmark via NILS år 2006

Detta uppdrag är ett led i arbetet med att få fram tillförlitliga data om tillstånd och förändringar i kvalitet och hävd hos ängar och naturbetesmarker i det svenska odlingslandskapet. Ett av de kvantitativa delmålen för det nationella miljökvalitetsmålet ”Ett rikt odlingslandskap” lyder: ”Senast år 2010 ska samtliga ängs- och betesmarker bevaras och skötas på ett sätt som bevarar deras värden. Arealen hävdad ängsmark ska utökas med minst 5 000 hektar, och arealen hävdad betesmark av de mest hotade typerna ska utökas med minst 13 000 hektar till år 2010” (Miljödepartementet 2001). Detta projekt fokuserar således på naturvärdena, men kan också fungera som ett komplement till miljöstödsstatistiken vad gäller arealer av olika ängs- och betesmarkstyper. Som ett underlag används Ängs- och betesmarksinventeringen (Ä&B; Jordbruksverket 2005a, b) som genomfördes av Jordbruksverket i samarbete med länsstyrelserna under perioden 2001-2004 och har resulterat i en databas med avgränsning och beskrivning för huvuddelen av Sveriges skyddsvärda slåtter- och betesmarker, den så kallade TUVA-databasen. Uppdraget Målet med den löpande uppföljningen i ängs- och betesmarker är att samla in och analysera data som kan användas för att fortlöpande följa kvalitetsförändringar i ängs- och betesmarker på nationell nivå och riksdelsnivå till en rimlig kostnad. I förutsättningarna ingår att så långt möjligt samordna datainsamlingen med det nationella miljöövervakningsprogrammet NILS (Nationell Inventering av Landskapet i Sverige; Esseen m.fl. 2006; Allard m.fl. 2003), där ett stickprov av rutor fördelade över hela Sverige beskrivs med hjälp av fältinventering och tolkning av infraröda flygbilder. Datainsamlingen i NILS inkluderar alla terrestra miljöer och görs i ett femårigt omdrev, där man kommer tillbaka till varje ruta vart femte år. Denna uppföljning hade inte varit möjlig att genomföra utan Ängs- och betesmarksinventeringens digitala kartskikt över objekt, men begränsningen till ängs- och betesmarksobjekt från TUVA-databasen innebär också att resultaten inte kan användas för att uttala sig om de ängs- och betesmarker som inte kommit med i Ängs- och betesmarksinventeringen. Det innebär att vi idag inte har någon möjlighet att uttala oss om hur representativa de ängs- och betesmarker som ingår i databasen är för övriga ängsmarker och betesmarker i landet. Den använda metodiken ger underlag för skattningar baserat på totalmängden av arter och organismgrupper, för ängs- och betesmarksobjekt i hela Sverige och i viss mån även i delar av landet. Metodiken är däremot inte avsedd att användas för att utläsa kvalitet hos enskilda objekt eller tillstånd/förändringar hos enskilda populationer eller växt-/djursamhällen. Utvecklingsarbetet Urvalet av artgrupper och variabler för inventeringen baseras i första hand på två utredningar av Naturcentrum AB (Naturcentrum 2003, 2004), som utvärderade olika möjliga indikatorer på kvalitet i ängs- och betesmarker, och olika artgruppers användbarhet i en sådan inventering. Detta resulterade i förslag på åtta olika indikatorer och ett översiktligt förslag till metodik för varje indikator. Därefter fick SLU i uppdrag av Jordbruksverket att ta fram ett operativt förslag med detaljerad genomförandeplan för hur sådan uppföljning skulle kunna utföras i anslutning till NILS representativa stickprov av landskapsrutor (Glimskär, Löfgren & Ringvall 2005). En utgångspunkt var också att befintlig metodik och befintliga rutiner i NILS i hög grad skulle utnyttjas. Utredningen inkluderade tre alternativ vad gäller antal Ä&B-objekt i stickprovet och två alternativ vardera för antal provytor och transekter. Det alternativ som förordades på grundval av en statistisk styrkeanalys och kostnadsberäkningar var ett stickprov av ungefär 700 Ä&B-objekt fördelade på ett femårigt omdrev. Av Naturcentrums åtta indikatorer utreddes fem vidare: (i) kärlväxter, (ii) grova lövträd, (iii) lavar på lövträd, (iv) dagflygande fjärilar och (v) dynglevande skalbaggar. Fyra av dem används för den löpande uppföljningen inom detta uppdrag. I samråd med Jordbruksverket beslutade vi i det slutgiltiga upplägget av inventeringen att utelämna de dynglevande skalbaggarna, främst av kostnadsskäl. Till fjärilarna lades även humlor, som antogs kunna inventeras med samma metodik. I slutsatserna förordades även att NILS ordinarie provytemetodik, med beskrivning av bl.a. vegetation, markanvändning och ett urval av vanliga kärlväxter, mossor och lavar, skulle ingå. På det sättet skulle man till en måttlig kostnad få stora möjligheter till samanalys med ordinarie NILS och även kunna ta fram strukturella indikatorer för hävd och förutsättningar för naturvärdena

Småbiotopsuppföljning i NILS år 2006

Detta uppdrag är en del i Jordbruksverkets arbete med att ta fram uppföljningsmetoder för småbiotoper inom miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap. Arbetet är ett led i uppföljningen av delmål 2 till miljökvalitetsmålet, om bevarande och nyskapande av småbiotoper i odlingslandskapet. Den avgörande frågan som arbetet skall svara på är om mängden småbiotoper i odlingslandskapet bevaras i minst dagens omfattning i hela landet. SLU, institutionen för skoglig resurshushållning och geomatik, har fått i uppdrag att fastställa rutiner för löpande sammanställning och analys av småbiotopsdata från flygbildtolkningen i det nationella miljöövervakningsprogrammet NILS (Nationell Inventering av Landskapet i Sverige; Allard m.fl. 2003). Rapporteringen för småbiotoper innefattar mängden, och i viss mån kvaliteten, hos ett antal linjeelement, punktelement och kantzoner i eller i anslutning till åkermark. Dessa data sammanställs från flygbildstolkade kartskikt inom NILS stickprov av kvadratkilometerrutor från hela Sverige. I överenskommelsen mellan Jordbruksverket och SLU specificeras att den årliga rapporteringen ska innehålla: • En uppskattning av mängderna olika småbiotoper • En uppskattning av de olika småbiotopernas hävdnivå • En uppskattning av mängderna olika småbiotoper per ha åkermark (index) • En uppskattning av mängderna olika typer av kantzoner • En kommentar om felkällor och värdenas säkerhet De förslag som togs fram i en tidigare rapport (Glimskär m.fl. 2005) har justerats i samband med att tolkningsmetodiken för linje- och punktelement utformades inom NILS under hösten- vintern 2005. Tolkning inom NILS har hittills endast skett inom polygoner i NILS stickprov, vilket nu har kompletterats med linje- och punktobjektstolkning. I samband med en generell översyn av tolkningsmetodiken i NILS har tidigare förslag till metodik för linje- och punkttolkning (Allard m.fl. 2003) förfinats, bl.a. utifrån en del som har framkommit i samband med utvecklingen av småbiotopsuppföljningen. Jordbruksverket har bidragit med ett konkret användarperspektiv till vilket hänsyn tagits vid justeringen av tolkningsmetodiken. Bland annat har hävd lagts till som en variabel med beskrivning av hävdstatus och grad av igenväxning hos linje- och punktelement, och förekomst av buskar och träd på linjeelement anges med hjälp av täckningsgrad. Buskar delas inte upp i barr och löv, då unga barrträd avbildas med relativt röda färger i IR-färgbilder och de lätt döljs bland lövbuskar och lövsly, och tolkningen blir därför osäker. Träd däremot delas upp i andel barr- och lövträd. Genom att ange procentandelar har man möjlighet att räkna fram medelvärden, vilket ökar möjligheten att genomföra olika analyser jämfört med en förutbestämd grov klassindelning. Det öppnar också möjligheten att i efterhand göra flera olika klassindelningar beroende på syfte. (Allard m.fl. 2006)

Aggregation of indicators for biological diversity in the Nordic countries : Proceedings and recommendations from the workshop at Tune Landboskole, Denmark, 29–30 March 2006

The Nordic countries have a common goal to halt the decline in biological diversity by 2010. Indicators and indices are important tools to describe the development in biodiversity and hence evaluate the 2010-target.At a workshop held in March 2006, the quality, availability and policy relevance of biodiversity data in the Nordic countries were evaluated. Available data differ between countries but it was agreed that the overall quality of the data allows the development of an aggregated index (and a set of indicators) that can describe the state of biodiversity in the Nordic countries. In a Nordic biodiversity index, quantity of biodiversity should be measured as total area of each habitat type, both inside and outside protected areas. Quality should be measured as species abundance and, when applicable, as species composition and/or habitat structure (e.g. dead wood). The index should be illustrative, easily understood and based on transparent calculations and assumptions

Indicator framework for measuring quantity and quality of biodiversity - exemplified in the Nordic countries

In 2002, world leaders made a commitment through the Convention on Biological Diversity (CBD), to achieve a significant reduction in the rate of biodiversity loss by 2010. At the Conference of the Parties of the CBD in Nagoya, Japan in 2010, the target was renewed for 2020. We have developed a Biodiversity Change Index (BCI) to help measure progress towards this target. The BCI is constructed with a two-dimensional resolution, allowing for a direct evaluation of the relative importance of changes in quantity and quality, respectively, to the overall change in biodiversity. Quantity is measured as the area of a specified habitat type and quality as the abundance of indicator species and other habitat quality parameters, such as the proportion of old trees or dead wood in forests. The BCI enables easy comparison of changes in biodiversity between different habitat types and between different regions and nations. We illustrate the use of BCI by calculating the index for the Nordic countries for two common habitat types, farmland and forest, and one habitat type of similar importance in the northern hemisphere; mires. In the period 1990–2005 declines in biodiversity of similar magnitudes are seen for farmland and mires across the Nordic countries, while for forest, trends vary considerably. Our results show that the BCI framework can be a useful tool to communicate the complex issue of biodiversity change in a simple manner. However, in accordance with other studies of biodiversity change we conclude that existing monitoring data are too scarce to consistently calculate BCI for all habitat types in all Nordic countries. In order to reasonably evaluate changes in biodiversity, further efforts towards monitoring programmes to obtain reliable and quality assured data on biodiversity at acceptable spatial and temporal resolutions are needed. Moreover, common methods to apply and harmonise data from different monitoring schemes should be developed

Uppföljning av kvalitetsförändringar i ängs- och betesmark via NILS år 2008

Detta uppdrag är ett led i arbetet med att få fram tillförlitliga data om tillstånd och förändringar i kvalitet och hävd hos ängs- och betesmarker i det svenska odlingslandskapet. Ett av de kvantitativa delmålen för det nationella miljökvalitetsmålet ”Ett rikt odlingslandskap” lyder: ”Senast år 2010 ska samtliga ängs- och betesmarker bevaras och skötas på ett sätt som bevarar deras värden. Arealen hävdad ängsmark ska utökas med minst 5 000 hektar, och arealen hävdad betesmark av de mest hotade typerna ska utökas med minst 13 000 hektar till år 2010” (Miljödepartementet 2001). Detta projekt fokuserar således på naturvärdena, men kan också fungera som ett komplement till miljöstödsstatistiken vad gäller arealer av olika ängs- och betesmarkstyper.Som ett underlag används resultat från Ängs- och betesmarksinventeringen (Ä&amp;B; Jordbruksverket 2005a, b) som genomfördes av Jordbruksverket i samarbete med länsstyrelserna under perioden 2002-2004 och har resulterat i en databas med avgränsning och beskrivning för huvuddelen av Sveriges skyddsvärda slåtter- och betesmarker, den så kallade TUVA-databasen

State of biodiversity in the Nordic countries : An assessment of progress towards achieving the target of halting biodiversity loss by 2010

The Nordic countries have agreed on a common target to halt the decline in biodiversity by 2010. This report aims at evaluating the 2010-target by presenting indicators that can describe trends in biodiversity in the Nordic countries. Our results comprise the most comprehensive documentation of land use in the Nordic countries to date. The area of important nature types such as mire, grassland and heathland have decreased significantly over the past one to two decades, whereas the area of constructed habitats, including city areas and transport networks, has grown considerably in all of the Nordic countries. Each of these trends in land use will cause biodiversity to decline. Looking into the quality aspect of biodiversity, our results reveal that two-thirds of the quality indicators presented show declines and the remaining one-third show improvements (or steady-state). Overall, our results indicate that biodiversity has declined in the Nordic countries since 1990. In particular, farmland, mire, grassland and heathland habitats show declines in biodiversity, but also the remaining habitats show negative trends. Therefore, based on the findings from this study, we conclude that it is highly unlikely that the target of halting biodiversity loss by 2010 can be achieved by the Nordic countries. Our results should be perceived as a first attempt to make an overall assessment of biodiversity in the Nordic countries. We believe that if further efforts were directed towards scrutinising existing and historic monitoring programmes and data sources, additional indicators could be calculated and hence a better knowledge base would be achieved