Cohabitants’ Experiences of Daily Activities and Expectations on How the Housing Adaptation Will Affect Their Own and Their Partners’ Daily Activities

The aim of this qualitative research was to describe the cohabitant’s experience of their daily activities and how they expect that housing adaptation (HA) will affect their own and their partners’ daily activ-ities. Cohabitant means a person who lives in the same residence as the client, with or without giving care to the client. The study included interviewing four cohabitants, all men and aged more that 65 years, to clients who applied for an HA. Interview data was analyzed according to qualitative content analysis. Results: Cohabitants experienced that in the daily life, they needed to be available on demand and give help, they felt worried, were doing their own activities, and experienced being limited in the choice of their desired activities. The other part of the result shows that cohabitants expected the HA to imply benefits for both their own and their partners’ type of activities. Conclusion: According to the Swedish legislation, HA is an intervention applied only for clients, but the current study shows that the cohabitants expected that HA would be of benefit to their own daily activities as well. However, the cohabitants expressed that the partners’ functioning were more important than how the HA would make the house look

En utvärdering av tillförlitligheten i Ekbom- Baks test vid uppskattning av brandmäns VO2max

Bakgrund:Hälsa är starkt sammankopplad med nivå av kondition. Ett sätt att mäta konditionsnivå är att mäta en individs maximala syreupptagningsförmåga (VO2max). Att genomföra ett VO2max-test är både omständligt och dyrt. Inom vården är det istället vanligt att submaximala tester används för att uppskatta VO2max. Åstrands cykeltest är ett sådant test. Resultatet från Åstrandstestet räknas fram genom att ett uppskattat maxvärde räknas ut baserat på uppmätt puls vid ett givet motstånd i förhållande till beräknad maxpuls (220-ålder). Nyligen utvecklades ett nytt svenskt submaximalt test, Ekblom-Baks cykeltest (EB-testet). I detta test tas inte testpersonens maxpuls med i beräkningarna utan VO2max räknas ut genom att se hur stor pulsökning en person har mellan två olika belastningar. Det nya testet har i tidigare studier visat sig ha en större reliabilitet än Åstrands cykeltest. Syfte och frågeställning: Syftet med denna studie var att undersöka hur väl EB-testet uppskattar VO2max i relation till ett faktiskt uppmätt VO2max då det tillämpas på en grupp vältränade individer i form av brandmän. Följande frågeställningar användes: Vilket värde på variationskoefficienten uppvisar EB-testet då det jämförs med ett maxtest? Hur väl korrelerar de uppskattade VO2max värdena från EB-testet med faktiskt uppmätta VO2max värden? Uppvisar EB-testet någon systematisk över eller underskattning av VO2max jämfört med ett maxtest? Material och metod: 10 brandmän i åldern 20-55 år deltog i studien (7 män och 3 kvinnor). Samtliga deltagare genomförde ett EB-test och ett maximalt test på löpband. Resultaten från de båda testerna plottades mot varandra i en scatterplot och korrelationskoefficienten räknades ut. Vidare konstruerades ett Bland-Altman-diagram med 95 % Limit of agreement för att grafiskt se hur resultaten från de båda testerna skiljer sig åt. Variationskoefficienten räknades också ut för att utvärdera spridningen av resultaten från EB-testet i förhållande till maxtestet. Resultat: I sex utav fallen uppnådde testdeltagarna en VO2max (L/min) som låg utanför valideringsintervallet för EB-testet. Resultatredovisningen delades därför upp i två grupper där den ena gruppen innehåller samtliga resultat och den andra enbart valida resultat. Korrelationskoefficienten för gruppen samtliga räknades ut till r = 0,89 och r = 0,93 för den valida gruppen. Variationskoefficienten för gruppen samtliga räknades fram 7,6% och för den valida gruppen till 4,1%. Resultaten från Bland-Altman-diagrammen pekar i riktning mot att EB-testet tenderar att underskatta testdeltarnas VO2max jämfört med deras faktiskt uppmätta VO2max. Slutsats: Resultaten av studien är jämförbara med de resultat som Ekblom-Bak presenterar i sin studie både beträffande korrelationskoefficient (r = 0,89) och variationskoefficient (7,6%). Vidare pekar resultaten på att EB-testet tenderar att underskatta VO2max hos testpersonerna i studien. Slutsatsen vi drar är att i den undersökta populationen fungerar EB-testet väl för att uppskatta brandmäns VO2max. Resultaten från den här studien tillsammans med resultaten från Ekblom-Baks ger oss inga indikationer om att förhållandet skulle vara annorlunda vid tillämpningen av testet på en större grupp vältränade individer i form av brandmän

Fylgni við reglur um grundvallarsmitgát og umbætur.

Efst á síðunni er hægt að nálgast greinina í heild sinni með því að smella á hlekkinn.Grundvallarsmitgát er mikilvæg til að draga úr hættu á sjúkrahústengdum sýkingum, sérstaklega þar sem bakteríur verða sífellt ónæmari fyrir sýklalyfjum. Tilgangur umbótaverkefnisins var að auka fylgni við reglur um grundvallarsmitgát og draga þannig úr dreifingu örvera til sjúklinga og starfsmenn. Markmiðin voru að bera saman hversu vel starfsmenn fylgdu reglum um grundvallarsmitgát, fyrir og eftir umbætur: a) almennt á deildum, b) hjá starfsfólki og c) við sáraskiptingar. Rannsóknarsniðið var megindlegt og mælt var hversu margir fylgdu reglunum fyrir og eftir umbætur. Innleiddar voru umbætur í grundvallarsmitgát og mælingar endurteknar um það bil sautján mánuðum seinna. Metnir þættir voru: a) reglur um grundvallarsmitgát á deild, b) almennar reglur um grundvallarsmitgát hjá starfsmönnum og c) grundvallarsmitgát við umbúðaskipti á sárum. Tveir hjúkrunarfræðingar á hverri deild sáu um upplýsingasöfnun ákveðinn dag í nóvember 2006 og í apríl 2008. Tíu legudeildir tóku þátt árið 2006 og ellefu árið 2008. Fylgst var með 158 starfsmönnum árið 2006 og 142 seinna árið. Eftir umbætur báru færri skartgripi (hringi, langa eyrnalokka og hálsfestar) í vinnu með sjúklingum (p=0,03), einnig armbandsúr og armbönd (p<0,001), og fleiri með sítt hár voru með hárið uppsett (p=0,02). Hins vegar fækkaði þeim sem skiptu daglega um starfsmannaföt (p=0,03) og líka þeim sem notuðu hanska við snertingu líkamsvessa ( p<0,001) milli mælinga Niðurstöður í kjölfar umbóta gefa vísbendingar um að fylgni starfsmanna á Sjúkrahúsinu á Akureyri við reglur um grundvallarsmitgát hafi batnað nema varðandi dagleg skipti á vinnufatnaði og í notkun á hönskum við snertingu líkamsvessa. Samt sem áður er það þekkt að gæðaverkefni sem þetta hefur ekki langtímaáhrif á grundvallarsmitgát. ------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------Standard precautions is an important factor to decrease nosocomial hospital infections, particularly because the incidence of multiresistant bacteria is increasing. The purpose of this quality project was to increase hospital staff follow up with standard precautions and as a consequence decrease the possibility of spread of bacteria between staff and patients. The aims were to compare attendance with standard precaution recommendations pre and post interventions; a) general on wards, b) among staff, and c) at wound dressing changes. The study design was quantitative and a point-prevalence methodology with pre-test/post-test design was used. Interventions were improvements in hospital standard precautions and the study was repeated seventeen months later. Assessments were; a) standard precautions of the wards, b) individual staff standard precautions, and c) standard precautions at wound dressing changes. Two research nurses per ward had the responsibility for data collection which took place at one specific day in November 2006 and April 2008. Ten wards participated in 2006 and 11 in 2008. Total number of staff observed was 158 in 2006 and 142 in 2008. After the quality project fewer staff were wearing rings, long ear rings or necklaces (<0.03), wristwatches and bracelets (p<0.001), and more with long hair had long hair set up (p=0.02). However, change of utility clothes (p=0.03) and use of gloves when at risk of body fluid exposure (p<0.001), decreased between measurements. The results indicate that follow up with standard precautions among the staff at Akureyri Hospital increased but change of utility clothes and use of gloves when at risk of body fluid exposure decreased after the interventions. However, it is known that quality projects are unlikely to have long term effects on standard precautions

Förändring av tidsanvändning i aktivitet - bland deltagare i arbetsrehabilitering enligt Individual Placement and Support (IPS)

Inledning: I dagens samhälle har personer med långvarig psykisk funktionsnedsättning stora problem att ta sig in på arbetsmarknaden. De saknar även möjlighet till meningsfulla aktiviteter, att ha en aktiv fritid och känslan av att vara delaktiga i samhället. Självbilden är nära förknippad med yrkesrollen och tidigare forskning om Individual Placement and Support (IPS) visar att när dessa personer har ett arbete, praktik eller studerar, upplevs meningsfullhet i vardagen. Det finns inga studier som undersökt hur tidsanvändningen förändras när en person börjar med IPS och får arbete, praktik eller studerar. Syfte: Syftet för studien var att kartlägga vilka aktiviteter personer med långvarig psykisk funktionsnedsättning gjorde samt se förändring av tidsanvändning i aktivitet. Metod: Denna longitudinella studie använde sig av en riktad innehållsanalys med efterföljande kvantifiering av tiden i aktivitet. Urval: Studien bestod av 14 personer som med IPS intervention hade arbete, praktik eller studier efter 18 månader. Personerna togs från en RCT-studie. Resultat: De aktivitetsområdena analysen utgick ifrån var produktivitet, egenvård, fritid och sömn. Det förekom en förändring av tidsanvändning i aktivitet över tid. Störst var förändringen inom delområdena arbete och fritid. Tiden som gick åt till arbete fördubblades och personerna la mer tid på rekreativ fritid än ofrivillig fritid. Konklusion: Minskningen av de ofrivilliga fritidsaktiviteter tolkades som att fritiden upplevdes mer meningsfull efter IPS-insats än vid baslinjen och därmed även gav bättre aktivitetsbalans

Arbetsförmåga, arbetsrelaterad selfefficacy och arbetsengagemang hos medelålders hemvårdare

Syftet var att undersöka sambandet mellan arbetsförmåga, arbetsrelaterad self-efficacy och arbetsengagemang hos medelålders hemvårdare. Ett delmål var att undersöka om det finns skillnader mellan olika åldersgrupper och hemvårdare med bra respektive dålig arbetsförmåga. En enkät innehållande Arbetsförmågeindex, Occupational Self-Efficacy Scale och Utrecht Work Engagement Scale sändes 2018 till 45 år och äldre hemvårdare i en region i västra Finland. Totalt 234 hemvårdare besvarade enkäten (svarsprocent 51%). Resultatet visade signifikanta sambandmellan arbetsförmåga och arbetsrelaterad self-efficacy (r= ,356, p&lt;0,001, n=234), mellan arbetsförmåga och arbetsengagemang (r= ,440, p&lt;0,001, n=234) och mellan arbetsrelaterad self-efficacy och arbetsengagemang (r= ,354,p&lt;0,001, n=234). Hemvårdare med bättre arbetsförmåga hade signifikant bättre arbetsrelaterad self-efficacy och arbetsengagemang. Resultaten indikerar att arbetsrelaterad self-efficacy och arbetsengagemang kan ha en positiv effekt på arbetsförmågan hos medelålders hemvårdare

Arbetsterapeuters upplevelse av arbetslivsinriktad rehabilitering för vuxna med ADHD

Bakgrund: Personer med diagnosen ADHD beskriver ofta flera aktivitetsproblem kopplade till arbete. Exempel på detta kan vara att de har svårt att strukturera upp arbetet, prioritera arbetsuppgifter och koncentrera sig. Detta bidrar till svårigheter i att behålla arbetet. Studier har visat att det finns en stor kunskapslucka kring vilka interventioner som erbjuds personer med ADHD som är i arbetsförålder och hur samverkan mellan olika arbetslivsinriktade aktörer fungerar. Syfte: Syftet med studien är att undersöka arbetsterapeuters upplevelse av vad som är viktigt för en fungerande arbetslivsinriktad rehabilitering för vuxna med ADHD. Metod: Studien genomfördes genom semi-strukturerade intervjuer med egenkonstruerad intervjuguide. Materialet transkriberades och analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats för att organisera huvudkategorier. Resultat: Resultatet genererade fyra huvudkategorier: Att följa arbetsterapiprocessen och samverka med andra professioner, Att ha en förståelse för arbetets betydelse för personer med ADHD, Att vara kompetent och ha ett klientcentrerat förhållningssätt samt Att ta hänsyn till personens svårigheter och behov relaterat till arbetslivet. Slutsats: Studien ger en ökad förståelse över arbetsterapeuternas arbetsprocess och deras samverkan med andra yrkesgrupper. Arbetsterapeuter har en hög kompetens att se behov och förutsättningar hos personen för att ge rätt stöd och bra bemötande i arbetsrehabiliteringen