CoGas-projektet – Utveckling av en provtagningsmetod för att mäta föroreningstransport med gasflöden från fiberbankar

CoGas-projektet: Utveckling av en provtagningsmetod för att mäta föroreningstransport med gasflöden från fiberbankar I CoGas projektet utvecklades en provtagningsutrustning och en fältmetod som möjliggör in-situ provtagning av gas från fiberbankar. Detta för att kunna kvantifiera utsläpp av växthusgaser samt vilka de halvflyktiga föroreningarna är som följer med gasen från fiberbankarna. En övergripande målsättning med projektet har varit att bidra med kunskap om hur olika typer av föroreningar transporteras och sprids från fiberbankar. Detta för att ta reda på vilka spridningsvägar som dominerar för olika föroreningar. Projektet har finansierats med medel från Naturvårdsverkets miljöforskningsanslag som finansierar forskning till stöd för Naturvårdsverkets och Havs- och vattenmyndighetens kunskapsbehov

Toward reliable viability assessment for resilient life stages of invertebrates in ballast water

Towards reliable viability assessment for resilient life stages of invertebrates in ballast water This report presents results from the VIABLEGG project, which made important progress in identifying viable eggs and resting stages of invertebrates in ballast water. The findings show that some methods work well for certain species, offering practical value for inspections at ports. At the same time, the project provides new insight into why some life stages are difficult to assess and what biological and technical challenges must be addressed. The report offers concrete suggestions for future research, practical application, and the need for international coordination. These results lay a valuable foundation for efforts to prevent the spread of invasive species through global shipping. This report is financed by the Swedish Environmental Protection Agency and the Swedish Agency for Marine and Water Management

Contaminants in blood and urine from young children in Sweden : Results from the national dietary survey Riksmaten Young Children

Svenska småbarn har generellt låga halter av kemiska föroreningar i kroppen som sannolikt inte utgör en risk för hälsan. Exponeringen för bly, per- och polyfluorerade alkylsubstanser (PFAS) och bisfenol A är dock något högre än vad som är önskvärt. Detta visar Livsmedelsverkets biomonitorering av kemiska föroreningar i blod och urin, från matvaneundersökningen Riksmaten småbarn. Småbarn är en särskilt viktig grupp att studera, eftersom de kan vara mer känsliga för de skadliga effekterna av toxiska kemikalier än vuxna. Resultaten ger en unik översikt över den totala exponeringen från alla källor i en nationellt representativ grupp av svenska 1,5- och 4-åringar. Riksmaten småbarn är en tvärsnittsstudie där Livsmedelsverket undersöker matvanorna hos barn som är 9 månader, 1,5 år och 4 år gamla. I den här rapporten ingår de 593 barn som deltog i oktober 2021 till maj 2023 och som lämnade blodprov eller urinprov. Av dem var 305 barn 1,5 år och 288 var 4 år. Alla bodde i, eller inom 50 km från, Umeå, Uppsala, Stockholm, Örebro, Linköping, Göteborg eller Lund. Vi analyserade ett brett spektrum av ämnen, som man främst får i sig från mat och dricksvatten: • metaller i helblod • PFAS i serum • en nedbrytningsprodukt av pesticiden klortalonil (4-hydroxy-klortalonil) i serum • flera organiska kontaminanter i urin, bland annat bisfenoler samt metaboliter av mjukgörare, fosforbaserade flamskyddsmedel, pesticider och doftämnen. Resultat och slutsatser Ämnen ur alla ämnesgrupperna fanns i proverna från de flesta av barnen. Halterna låg inom de intervall som kunde förväntas och var generellt jämförbara med nivåerna som har uppmätts i andra studier. Att göra en fullständig värdering av riskerna med de halter som uppmätts ingår inte i syftet med den här rapporten. För flera av ämnena2 jämförde vi dock resultaten med olika typer av hälsobaserade bedömningsvärden. För halter som är lägre än bedömningsvärdet, är det osannolikt med negativa hälsoeffekter. Våra resultat tyder på att halterna som de flesta svenska barn har i sina kroppar, sannolikt inte utgör en risk för hälsan. Vissa barn hade dock högre halter av bly eller PFAS än de hälsobaserade bedömningsvärdena. Halterna av bisfenol A i urinproverna bekräftade också vad Efsa3 tidigare har konstaterat, det vill säga att vi får i oss för mycket bisfenol A. Detta understryker att det är viktigt att ytterligare minska exponeringen för bly, PFAS och bisfenol A, från alla källor. Vi kan dessutom inte utesluta, att det finns vissa grupper av barn i Sverige som utsätts för en ännu högre exponering för kemiska föroreningar, än de barn som deltog i Riksmaten småbarn. Metaller i helblod Nästan alla barn hade mätbara halter i blodet av kadmium, kvicksilver, bly, arsenik, kobolt och mangan. Resultaten tyder på att svenska barns exponering för kvicksilver inte utgör en hälsorisk, baserat på nuvarande kunskaper. Halterna av kadmium låg inom det förväntade intervallet. För bly, däremot, hade 10 procent av barnen halter högre än Efsas referenspunkt för ökad risk för påverkan på hjärnans utveckling hos foster och små barn. Liknande resultat har setts i andra studier av svenska barn. Detta understryker att det är viktigt att ytterligare minska exponeringen för bly, från alla källor. PFAS i serum Av PFAS uppmättes högst serumhalter av PFOS, PFOA och PFHxS4. 1,5-åringarna hade högre halter än 4-åringarna, vilket sannolikt beror på att exponeringen är högre under foster- och amningsperioden, jämfört med senare i livet. Barnen från Uppsala och Stockholm hade högre halter av några PFAS, jämfört med barnen från de övriga regionerna. Anledningen är troligen att vissa delar av Uppsala och Stockholm har eller har haft förhöjda halter av PFAS i dricksvattnet. Av 1,5-åringarna hade 4,5 procent halter som var högre än Efsas referenspunkt i riskvärderingen av ΣPFAS45. Referenspunkten baseras på ökad risk för påverkan på vaccinationseffekten hos 1-åringar. Resultatet indikerar att en andel av barnen har exponerats för mer PFAS än vad som är önskvärt. Under senare år har åtgärder vidtagits för att minska exponeringen för PFAS, och nya lägre gränsvärden för ΣPFAS4 i dricksvatten träder i kraft 2026. Detta kommer sannolikt att leda till att exponeringen minskar ytterligare. 4-hydroxy-klortalonil i serum 4-hydroxy-klortalonil fanns i serum från alla barn. 1,5-åringarna hade högre halter än 4-åringarna. Liksom för PFAS beror det sannolikt på att exponeringen är högre under foster- och amningsperioden, än senare i livet. Organiska kontaminanter i urin De flesta av de organiska kontaminanterna fanns i majoriteten av urinproverna. Eftersom dessa ämnen är kortlivade och försvinner snabbt ur kroppen kan våra resultat tyda på att barnen utsätts för en kontinuerlig exponering. Alla analyserade metaboliter av ftalater och DiNCH6 fanns i nästa alla urinprover (>99 procent). Ftalatmetaboliten MnHxP7 fanns i 99 procent av proverna, och har inte analyserats i svenska prover tidigare, enligt vad vi känner till. Kunskaperna är också begränsade om urinhalter av IPBA och TBBA8 (metaboliter till doftämnena p-cymen och lysmeral). Vi kunde mäta dem i ungefär 90 procent av proverna. Det antibakteriella ämnet triklosan fanns i 25 procent av proverna. Våra resultat indikerar ingen risk för negativa hälsoeffekter av exponeringen för ftalat- eller DiNCH-metaboliterna, pesticidmetaboliten 3-fenoxybensoesyra eller triklosan. Detta enligt vår jämförelse med hälsobaserade bedömningsvärden. För bisfenol A däremot, tyder resultaten på att exponeringen är högre än vad Efsa anser vara tolerabelt. Exponeringen kommer dock sannolikt att minska, till följd av förbudet att använda bisfenol A i livsmedelsförpackningar i Europa, som gäller från 2025

Levels of polychlorinated alkanes in food samples from the Swedish Market Basket Study 2022

Klorparaffiner (CPs) används främst som flamskyddsmedel, mjukgörare och smörjmedel. De har visat sig vara persistenta och bioackumulerande, vilket gör dessa ämnen till potentiella miljö- och hälsorisker. Denna studie analyserade polyklorerade n-alkaner (PCAs), som är de huvudsakliga ämnena i CPs, i 17 livsmedelsgrupper från den svenska matkorgsundersökningen från 2022. PCAs-C10-30 detekterades i 11 livsmedelsgrupper, med de högsta nivåerna i fettrika livsmedel som bakverk (undre rapportgräns (LB)ΣPCAs-C10-30 62 μg/g), ägg (LB ΣPCAs-C10-30 51 μg/g), vegetabiliska köttersättningsprodukter (LB ΣPCAs-C10-30 45 μg/g), kött (LB ΣPCAs-C10-30 43 μg/g) och fet fisk (LB ΣPCAs-C10-30 33 μg/g), vilket återspeglar de hydrofoba egenskaperna hos PCAs. Noterbart är även att fettsnåla livsmedel som grönsaker och frukt innehöll PCAs, vilket kan bero på förpackningar och andra kontamineringskällor. Dessa resultat påvisar en kontamineringsrisk av PCAs i livsmedelskedjan, och belyser behovet av kontinuerlig övervakning och reglering för att minska exponeringen. Sammanfattningsvis observerades en förändring i PCA-mönster jämfört med 2015 års undersökning, med större bidrag från PCAs-C14-17 och PCAs-C18-30, troligen på grund av förbudet mot PCAs-C10-13 från år 2017 och deras ersättning med längre kedjehomologer

Bildning och spridning av metylkvicksilver- Den svaga länken i riskbedömning av kvicksilverkontaminerade sediment

This report presents the findings of a review of the international peerreview literature on the impacts of stormwater runoff on receiving water recipients from a cold climate perspective, the design, treatment performance and maintenance requirements of sustainable stormwater management systems, and the incentives for and societal acceptance of their use. Key findings are mapped against the requirements and policy objectives set out in the 2024 EU Urban Wastewater Treatment Directive, the UN Sustainable Development Goals (2015) and the Swedish environmental goals (2000). The report concludes with a series of research and policy recommendations which aim to support Sweden in its transition to a stormwater management approach that embraces opportunities to address stormwater quality, quantity and societal well-being objectives. This review is financed by the Swedish Environmental Protection Agency and the Swedish Agency for Marine and Wate

Eutrofiering och närsalter i Bottniska viken

Det har varit svårt att bedöma övergödningssituationen i Bottniska viken eftersom kunskapen om närsaltsförhållandena och växtplanktonens respons på miljöförändringar i området är begränsad. De befintliga bedömningsgrunderna för övergödning visar sig ofta ge motsägande svar. Målsättningen med detta projekt var därför att klarlägga närsaltsdynamik och eventuella effekter av mänsklig aktivitet på begränsande ämne och eutrofiering i Bottniska viken. Vi använde oss av tillgänglig litteratur samt av befintliga data från miljöövervakning och forsk­ning. I projektet undersöktes vad som är det mest begränsande ämnet i olika delar av Bottniska viken, hur eutrofiering bäst kan undersökas, om förändrade utsläpp av kväve och fosfor skulle påverka kustområdena samt i vilken grad vatten­transporten över bassängtrösklarna påverkar närsaltssituationen i Bottenhavet och Bottenviken. 1.      En tydlig geografisk variation i begränsande ämne kunde observeras. Resul­taten visar att fosfor är det mest begränsande ämnet i Bottenviken, men experi­ment indikerade dock sambegränsning med kväve vid DIN/DIP kvoter upp till 60. Bottenhavets utsjö är numera tydligt kvävebegränsad. Bottenhavets kustområden, däremot, visade ett mosaikartat mönster, med områden som är fosforbegränsade och andra som är kvävebegränsade. Kvoten mellan oorganiskt kväve och oorganiskt fosfor (DIN:DIP) minskar dock över tid i hela Bottniska viken, vilket framförallt beror på ökande fosforhalter härrörande från Egentliga Östersjön. I stora delar av Bottenhavet har den molära gränsen på <16 underskridits, medan data från Bottenviken antyder att den kan nås inom några decennier. När DIN:DIP kvoterna understiger intervallet 12-20 kan övergödningseffekter uppkomma med ökande cyanobakterieblomningar och minskande syrehalter, vilket kan observeras i Bottenhavet. Med ökande temperaturer kan man förvänta att fosfor som finns lagrad i Bottniska vikens bottnar kommer att frisläppas, vilket kan leda till svårartade övergödningsproblem. 2.      Det var inte möjligt att spåra direkta effekter av utsläpp från reningsverk i ned-ströms vatten eller i kustområdena, sannolikt beroende på utspädningseffekten i våra stora älvar samt att provtagningsfrekvens och design inte tillät noggrann utvärdering av denna fråga. Undersökningen av transport över bassängtrösklarna visade att närsalter, och då framför allt fosfor, transporteras in från Egentliga Östersjön till Bottenhavet via södra Kvarken, medan vattenutbytet i nordlig riktning mellan Bottenhavet och Bottenviken via norra Kvarken var lågt. Dock indikerar långsamt ökande fosforhalter i Bottenviken att visst utbyte sker mellan dessa bassänger. Klorofyllhalten i växtplanktonen visade sig vara högre i Bottenviken än i Bottenhavet, vilket korrelerar med det brunare vattnet i norr. Dessutom är klorofyllhalten i växtplanktonen även signifikant stigande över tid i Bottenviken, en trend som inte syns i Bottenhavet. Växtplankton verkar därmed kompensera genom att producera mer klorofyll i det mörkare vattnet i Bottenviken för att fånga tillräckligt med ljus för fotosyntesen. Vattenförvaltningen bör därför fortsätta att använda sig av olika klassgränser i Bottenviken och Bottenhavet i bedömning avhavsmiljötillståndet. Detta visar även att enbart klorofyll kan vara en osäker indi­kator att använda för bedömning av eutrofiering. Andra parametrar som biomassa och humusämnen kan även vara nödvändiga att inkludera. Vi kan inte säkerställa i vår analys att kvävefixerande cyanobakterier (inom Nostocales, släkte Aphanizomenon) särskilt gynnas vid mycket låga DIN:DIP kvoter (<6) jämfört med DIN:DIP kvoter mellan 6-12. Detta betonar den specifika tillgången på fosfor samt temperaturens roll för dess förekomst. Med tanke på den konstaterade nuvarande eutrofieringen i Bottenhavet samt den framtida risk som föreligger i Bottenviken, råder vi havsmiljöförvaltande organisationer att noggrant övervaka miljön och att vidta erforderliga åtgärder. Eftersom den stora källan av fosfor kommer från Egentliga Östersjön och havsbottnarna, vilket är mycket svårt att kontrollera och påverka, är vårt råd att begränsa utsläppen från reningsverken i Bottniska viken regionen för både kväve och fosfor. Men en bedömning om hur stor positiv effekt kväverening maximalt skulle kunna få borde vidare utredas, eftersom kväve förflyttas mellan vatten och atmosfär beroende på ekologiska omständigheter såsom tillgången på fosfor och förekomsten av kvävefixerande cyanobakterier

Filtermaterial i markbaserade avloppsanläggningar : Hållbara alternativ till naturgrus

Det filtermaterial som används i markbaserade avloppsanläggningar, avsedda för rening av hushållsspillvatten, utgörs traditionellt av naturgrus. Kring hälften av de små avloppsanläggningarna i Sverige bedöms vara markbaserade anläggningar. Samtidigt finns en målsättning om att minska det nationella naturgrusuttaget, och det är inte tillåtet att etablera en naturgrustäkt om det är tekniskt möjligt och ekonomiskt rimligt att använda ett alternativt material. Detta med anledning av att naturgrus betraktas som en ändlig resurs av stor betydelse för Sveriges dricksvattenförsörjning, med tanke på naturgrusförekomsters förmåga att lagra vatten och potential att därmed utgöra vattentäkter. Detta projekt har syftat till att identifiera material som skulle kunna ersätta naturgrus som filtermaterial i markbaseradeavloppsanläggningar, samt att bedöma teknisk funktionalitet och hållbarhet hos dessa alternativa material. Bedömningen av hållbarhet har delats in i miljömässiga, ekonomiska och sociala aspekter. Projektets huvudsakliga frågeställningar var: 1. Vilka material har högst potential som hållbara filtermaterial i markbaseradeavloppsanläggningar? 2. Vilka ytterligare studier behövs för att bättre kunna utvärdera respektive materialspotential samt optimera användningen av dessa material som filtermaterial? Inledningsvis identifierades 35 potentiella filtermaterial, baserat på erfarenhethosprojektgruppen men också genom inhämtning av förslag från externa parter och litteratursökningar. För att avgränsa studiens omfång beslutades att sju filtermaterial skulle väljas ut för vidare undersökningar, här benämnda djupstudie. Urvalet avmaterial till djupstudien gjordes baserat på hur mycket litteraturdata som fanns tillgängligrörande respektive material. Bedömning av mängden tillgängliga litteraturdata baserades på litteratursökning via den vetenskapliga databasen Scopus, där artiklar som inkluderade tema avloppsrening samt filtrering söktes ut (1 529 artiklar identifierades). Urvalet av de sju filtermaterialen baserades också på om det gick att hitta en expert som kunde ställa upp och svara på frågor gällande respektive material. Experterna var viktiga för projektet då det bedömdes vara svårt att få fram heltäckande information om respektive material och hållbarhetsaspekt enbart vial itteraturkällor. Den litteratur som sökts fram användes som databas för att undersöka filtermaterialens tekniska funktionalitet med avseende på reningseffektivitet (för organiskt material, fosfor, kväve, metaller, bakterier och virus samt organiskamikroföroreningar). För att bedöma materialens potential med avseende på övriga kriterier utfördes ytterligare riktade informationssökningar via vetenskapliga databasersamt bredare sökmotorer (för att finna ”grå” litteratur och andra rapporteradeerfarenheter). Dessutom hölls workshops och intervjuer med de experter som identifierats. De sju material som valdes ut för djupstudien var:• Ballast från tvättade schaktmassor• Bark• Bergkross• Biokol• Däckklipp• Krossad betong• Grov morän Bedömningen av materialen skedde genom multikriterieanalys (MKA). MKA är en väletablerad beslutsstödsmetod som används då olika beslutsalternativ, i detta fall val av filtermaterial, utvärderas med avseende på ett flertal aspekter och syftet äratt kunna ge en sammanfattande helhetsbild över alternativens för- och nackdelar. Då de alternativ som ska jämföras i MKA:n har identifierats följer beslut om vilka aspekter, det vill säga kriterier, som ska ingå i analysen. Sedan görs en bedömning av respektive material utifrån respektive kriterium. I detta fall definierades totalt 19 olika kriterier, vilket betyder att totalt 133 individuella bedömningar gjordes (=19kriterier × 7 material). Varje bedömning länkades även till en osäkerhetsbedömning för att belysa vilka aspekter som bedöms vara i störst behov av ytterligare utredning. För att räkna fram en totalbedömning av respektive material räknades poängen för de 19 kriterierna samman till ett slutresultat. Innan dess genomförde dock projektgruppen, med bidrag från projektets referensgrupp, en viktning av de individuella kriterierna, där vissa kriterier bedömdes ha större betydelse än andra för materialens sammantagna hållbarhet. Sammantaget resulterade bedömningarna i att alla material förutom biokol bedöms kunna ha likvärdig eller högre hållbarhet än naturgrus. Att biokol fick ett sämre poäng är framför allt förknippat med att detta material i dagsläget bedöms kosta betydligt mer än naturgrus. Samtliga material har både för- och nackdelar jämfört med naturgrus – ur olika aspekter beroende på material. Det gör att det högsta totalpoäng som tilldelats ett material (0,35 poäng för bark) är betydligt lägre än det teoretiskt möjliga maxpoänget (3 poäng). Att flera material förefaller ha högre potential än naturgrus tycks lovande för framtiden. En viktig sak att påpeka är dock att denna studie inte har haft till syfte att fastställa vilka material som bör godkännas för faktisk tillämpning i markbaserade anläggningar. För verklig tillämpning bedöms de flesta materialen behöva genomgå ytterligare granskning, bland annat med avseende på:• Modifieringar för att anpassa materialen för aktuell tillämpning.• Efterföljande utvärdering av materialens långsiktiga reningsförmåga.• Hur sammansättning (t.ex. kornstorleksfördelning) och riskminimering (läckage av t.ex. organiska mikroföroreningar) inför användning/försäljning av materialen ska fastställas. Dessutom finns behov av att utreda den regionala tillgången på material inom olika landsdelar.The filter media used in soil treatment systems, used for the treatment of domestic wastewater, traditionally consists of natural sand (also referred to as “natural sandand gravel”). Around half of the onsite wastewater treatment systems in Swedenare estimated to be soil treatment systems. At the same time, there is a nationalgoal to reduce the natural sand extraction, and it is not permitted to establish a site for excavation of natural sand if it is technically possible and economically reasonable to use an alternative material. This is because natural sand is considered a finite resource of great importance for Sweden’s drinking water supply, due to the ability of natural sand deposits to store water and the potential to thereby constitute drinking water sources. This project aimed to identify materials that could replace natural sand as filter media in soil treatment systems, as well as to assess the technical functionality and sustainability of these alternative materials. The assessment of sustainability has been divided into environmental, economic, and social aspects. The project’s main topics were: 1. Which materials have the highest potential as sustainable filter media in soil treatment systems? 2. What further studies are needed to better evaluate the potential of the respective material and optimize the use of these materials as filter media? Initially, 35 potential filter materials were identified, based on the experienceof the project team but also by retrieving suggestions from external parties and by literature search. In order to limit the extent of the study, it was decided that seven materials would be selected for further investigations, here referred to as anin-depth study. The selection of material for the in-depth study was based on how much literature data was available regarding the respective material. Assessment of the amount of available literature data was based on a literature search via the scientific database Scopus, where articles that included the themes of sewage treatment and filtration were searched (1 529 articles were identified). The selectionof the seven materials was also based on whether it was possible to find an available expert who could answer questions regarding each material. The expertswere important to the project as it was considered difficult to obtain comprehensive information about the respective materials and sustainability aspects solely via literature sources. The literature searched was used as a database to investigate the technical functionality of the materials regarding treatment efficiency (considering organic matter, phosphorus, nitrogen, metals, bacteria and viruses as well as organic micropollutants). To assess the potential of the materials with respect to other criteria, further targeted information searches were carried out via scientific databases and broader search engines (to find “grey” literature and other reported experiences). Furthermore, workshops and interviews were organized with the identified experts. The seven materials selected for the in-depth study were:• Ballast from washed excavation materials• Bark• Crushed rock• Biochar• Tire clippings• Crushed concrete• Coarse-grained moraine Assessment of the materials was performed through multi-criteria analysis (MCA).MCA is a well-established decision support method that is used when different decision alternatives, in this case the choice of filter media, are evaluated with respect to several aspects and the aim is to be able to provide a summary overview of the alternatives’ pros and cons. When the alternatives to be compared in the MCAhave been identified, a decision follows on which aspects, i.e. criteria, to include inthe analysis. Then an assessment is made of each material based on the respective criteria. In this case, a total of 19 different criteria were defined, which means that a total of 133 individual assessments were made (=19 criteria × 7 materials). Each assessment was also linked to an uncertainty assessment to highlight which aspects are viewed to be most in need of further investigation. In order to calculate an overall assessment of each material, the points for the 19 criteria were added up to a final result. Before that, however, the project group, with contributions from the project’s reference group, carried out a weighting of the individual criteria, where certain criteria were judged to be more important than others for the overall sustainability of the materials. Overall, the assessment found that all materials except biochar could have equivalent or larger sustainability than natural sand. The fact that biochar received a lower score is mainly associated with the fact that this material is currently estimated to cost significantly more than natural sand. All materials have both advantages and disadvantages compared to natural sand – from different aspects depending on the material. This means that the highest total score assigned to a material (0.35 points for bark) is significantly lower than the theoretically possible maximum score (3 points). The fact that several materials appear to have larger sustainability potential than natural sand seems promising for the future. An important point to note, however, is that this study has not aimed to determine which materials should be approved for actual application in soil treatment systems. For real-world application, most materials are judged to need further assessment, including the following aspects:• Modifications to adapt the materials for the current application.• Subsequent evaluation of the materials’ long-term treatment capacity.• How composition (e.g. grain size distribution) and risk minimization (leakageof e.g. organic micropollutants) prior to use/sale of the materials should bedetermined. In addition, there is a need to investigate the regional availability of material indifferentparts of the country

Skötselplan för Ängsö nationalpark

Ängsö nationalpark är en av Sveriges första nio nationalparker som bildades 1909 och är även en av de äldsta nationalparkerna i Europa. Ur ett internationellt perspektiv är det mindre vanligt att ett ålderdomligt odlingslandskap ges det starka skydd som ett beslut om nationalpark innebär. Det beslut som fattades 1909 har inneburit att en liten del av odlingslandskapet som dominerade landskapet i södra Sverige in på 1900- talet kunnat bevaras för eftervärlden. Ängsös ålderdomliga odlingslandskap är en sista rest av det odlingslandskap som nu nästan saknas helt i det landskapet. Ängsö har ända sedan tiden för bildandet varit ett omtyckt utflyktsmål. Dåvarande Domänverket antog 1975 den första skötselplanen för Ängsö. 1984 beslutade Naturvårdsverket om en reviderad skötselplan som i sin tur ersattes av en ny skötselplan 1993. Denna skötselplan har tagits fram av Naturvårdsverket i nära samarbete med Länsstyrelsen i Stockholms län och ersätter tidigare skötsel[1]plan från 1993. Några av utgångspunkterna vid framtagandet av skötselplanen har varit att tydligare väga in att området ingår i det europeiska nätverket Natura 2000 och åtaganden som följer av det, bevarandet av områdets biologiska kulturarv och hotade arter samt målsättningar för besökare i Sveriges nationalparker. Enligt nationalparksförordningen ska nationalparker vårdas och förvaltas i enlighet med de syften för vilka de har bildats. Nationalparkens syfte och före[1]skrifter är styrande för förvaltningen. Skötselplanen anger närmare hur national[1]parken ska vårdas och förvaltas. Skötselplanen är förvaltningens verktyg för att lyckas med sitt uppdrag att förvalta ett av Sveriges finaste naturområden, en av Sveriges nationalparke

Nedbrytning av cellulosafiber och kvicksilvermetylering i fiberrika sediment i Nötöfjärden och Svartsjöarna, Kalmar län – bakomliggande processer och hur dessa påverkas av olika miljöfaktorer

Baserat på mätningar i Nötöfjärden söker rapporten svar på hur fibervolymerna och fiberns ämnessammansättning har förändrats över tid. Resultaten visar att fibervolymerna har minskat med minst 30 % och kanske upp till 80 % sedan 1976. Baserat på förändringar i kol: kvävekvoter sker den mikrobiella nedbrytningen av fiber huvudsakligen i sedimentens ytskikt, troligen för att mikroorganismerna här har större tillgång på näringsämnen än längre ner i sedimentet. En konsekvens av fibernedbrytningen är att kvicksilverkoncentrationerna i de övre sedimentskikten ökar. Kopplingen mellan fibernedbrytning och kvicksilvermetylering illustreras av att metylkvicksilver uppvisar höga koncentrationer i ytskiktet men låga koncentrationer längre ner

Miljöpåverkan från livsmedelsavfall i Sverige

Matsvinn är en integrerad del av konsumtionens miljöpåverkan, men kunskapen (och metoderna) om hur stor denna andel är saknas. Detta arbete syftar till att ta fram ett underlag för vidare arbete och analys avseende miljöpåverkan. I denna studie har miljöpåverkan av livsmedelsavfall (enligt EU:s definition) beräknats för varje steg i kedjan. Med livsmedelsavfallets miljöpåverkan avser vi den miljöpåverkan som hade kunnat undvikas om livsmedelsavfallet kunde elimineras helt. Här är det viktigt att förstå att tanken inte är att eliminera allt livsmedelsavfall, men genom att anamma detta synsätt kan vi visa på potentialen utifrån en ”nollvision”. Om allt livsmedelsavfall från butik, restaurang, inklusive storkök och hushåll räknas samman motsvarar klimatpåverkan cirka 1,47 miljoner ton koldioxidekvivalenter, eller 142 kilogram koldioxidekvivalenter per person och år. Det utgör nära 10 procent av hela den svenska livsmedelskonsumtionens klimatpåverkan. Studien presenterar också indikativa resultat för miljöpåverkanskategorierna övergödning (mark, hav och sötvatten), vattenanvändning och markanvändning. Miljöpåverkan har beräknats per år och per person för varje steg i kedjan med hjälp av livscykelanalys (LCA). För beräkningarna har databaser med framräknade faktorer som beskriver den potentiella miljöpåverkan per kg produkt använts. De databaser som använts är RISE klimatdatabas 2.1 samt en europeisk databas framtagen av EU-kommissionens forskningscenter Joint Research Center (JRC). Utgångpunkten har varit svensk livsmedelskonsumtion 2018.Food waste is an integrated part of consumption’s environmental impact, but the knowledge (and methods) of the magnitude of this proportion is lacking. This work aims to produce a basis for further work and analysis regarding the environmental impact. In this study, the environmental impact of food waste- as defined by the EU Commission -has been calculated for each step of the food value chain. By the environmental impact of food waste, we mean the environmental impact that could have been avoided if food waste could be eliminated. By adopting this approach, the potential from a ‘zero vision’ can be demonstrated. If all food waste from shops, restaurants, including institutional kitchens, and households is added up, the climate impact is equivalent to around 1.47 million tonnes of carbon dioxide equivalents, or 142 kilograms of carbon dioxide equivalents per person per year. This represents almost 10% of the climate impact of all Swedish food consumption. The study also presents indicative results for the environmental impact categories eutrophication (soil, sea and fresh¬water), water use and land use. The environmental impact has been calculated per year and per person for each stage in the chain using life cycle assessment (LCA). Databases with calcu¬lated factors describing the potential environmental impact per kg of product (emission factors) have been used for the calculations (RISE climate database 2.1 and a European database developed by the European Commission’s research center - Joint Reseach Centre (JRC). The starting point has been Swedish food consumption in 2018