Idrottsföreningen som hälsofrämjande arena: Från fysisk aktivitet till hållbart idrottande – en fråga om hur!

The concepts of public health, health and health promotion have been used for decades in relation to sport in practice, research and policy. That sport has some kind of significance for and connection to public health is clear. But how can we understand the relationship or perhaps the relationships between sport and public health? One research area that tackles this relationship and that also broadens what the relationship can consist of is the research field sport as a health-promoting setting (Health promoting sports clubs). In this article, we will therefore, based on research on health-promoting sports, theorize the relationship sport - public health. We will thereby discuss and illustrate how we can increase the understanding of sport as health-promoting for as many people as possible for as long as possible.I årtionden har begreppen folkhälsa, hälsa och hälsofrämjande använts i relation till idrott på många sätt i såväl praktik, forskning som i policy. Att idrotten har någon slags betydelse för och koppling till folkhälsan torde vara helt klarlagt. Men hur kan vi förstå relationen eller kanske snarare relationerna mellan idrott och folkhälsa? Ett forskningsområde som tar tag i relationen idrott och folkhälsa och som också breddar vad relationen kan bestå av är forskningsfältet idrotten som hälsofrämjande arena (Health promoting sports clubs). I artikeln kommer vi därför att med utgångspunkt i forskning om idrotten som hälsofrämjande arena teoretisera relationen idrott - folkhälsa. Vi kommer därigenom diskutera och illustrera hur vi på fler än ett sätt kan öka förståelsen för idrotten som hälsofrämjande för så många som möjligt så länge som möjligt

Känsloreglering i turbulenta tider: Insikter från svenska sjukvårdschefer

This paper examines a contemporary crisis, the COVID-19 pandemic, and how healthcare managers in Swedish intensive care regulated the emotions of their employees during this time. The study was conducted using semi-structured interviews with 13 healthcare managers that had worked in Swedish intensive care during the COVID-19 pandemic and adopted a theoretical framework integrating models from the field of emotion regulation and job demand-resources theory. According to the research, managers used four main strategies to regulate employee emotions: cognitive change, attentional deployment, situation modification, and response modulation. Additionally, it was found that an imbalance between job demands and job resources negatively impacts the interpersonal emotion regulation process through exhaustion and reflective processes through time constraints.Denna studie undersöker en samtida kris, COVID-19-pandemin, och hur chefer inom svensk intensivvård reglerade känslor hos sina medarbetare under denna tid. Studien genomfördes genom semistrukturerade intervjuer med 13 chefer inom svensk intensivvård under COVID-19-pandemin och applicerade ett teoretisk ramverk som integrerade känsloregleringsmodeller och Jobb-Krav-Resursmodellen. Studien fann att cheferna använde fyra strategier för att reglera medarbetares känslor: kognitiv förändring, uppmärksamhetsstyrning, situationsmodifiering och responsmodulering. Dessutom konstaterades att en obalans mellan jobbkrav och jobbresurser påverkade den interpersonella känsloregleringsprocessen negativt genom utmattning, samt reflekterande processer genom tidsbegränsningar

Temaledare: Att implementera kunskapsbaserad vård och stöd vid missbruk

Introduction to the articles in this issue related to the resarch projects ESTR and EPI. It is about systematic assessment, planning and follow-up of care, support and treatment to help people with addiction or substance dependence. The implementation of methods to work in this way is also focused.  Detta temanummer handlar om resultat och erfarenheter från ESTR, ett nationellt forskningsprojekt med implementeringsfokus. En viktig bakgrund till forskningen är den problematiskt stora variationen i utbildning och i användandet av systematisk bedömning och uppföljning av socialtjänstens klienter med riskfylld eller svår substansanvändning. Dessa variationer finns i nationellt perspektiv, mellan olika delar av landet, men också mellan kommuner och kommundelar

Vilken resurs kan deltagare i civilsamhället vara vid en framtida hälsokris? En studie av krisinsatsvilja i det civila samhället i allmänhet och i idrottsorganisationer i synnerhet

In this article we examine Swede’s willingness to aid in times of health crises, with focus on how it relates to involvement in civil society in general and in sports organizations in particular. The results show that the willingness to aid is great, but that there are noticeable differences between those who are members of civil society organizations and those who are not members. The results also show that the willingness is higher among those who are members of several different types of organizations. There is, however, some variation between membership in the different types of organizations – where the willingness is greatest among members of civil intervention organizations and sports organizations. The sports movement gathers a large share of civil society engagement in Sweden and can constitute an important resource alongside the public sector in times of crises.I denna artikel undersöks svenskarnas vilja att göra en frivillig insats vid en hälsokris med fokus på hur den relaterar till deras engagemang i det civila samhället i allmänhet och i idrottsorganisationer i synnerhet. Resultaten visar att svenskarnas vilja att göra insatser vid kris (men också krig) generellt sett är stor, men att det finns märkbara skillnader mellan de som är medlemmar i civilsamhällesorganisationer och de som inte är medlemmar. Resultaten visar också att krisinsatsviljan är högre bland de som är medlemmar i flera olika organisationstyper. Det finns dock viss variation mellan organisationstyperna – där villigheten att göra insatser är störst bland medlemmar civila insatsorganisationer och idrottsorganisationer. Idrottsrörelsen samlar en stor andel av civilsamhällesengagemanget i Sverige, och kan ur ett krisinsatsperspektiv utgöra en viktig resurs vid sidan av det offentliga

Dubbelt exceptionella – att både vara särbegåvad och funktionsnedsatt

De senaste veckorna har media rapporterat om Den Autistiska Josef, 7 år; en ofrivillig huvudperson i en ovanlig rättegång (1). Det handlar om att hjälp och stöd för autistiska barn i förskolan måste ges på basen av den kunskap som forskningen idag föreslår till autism och specifikt med hänsyn till de funktionshinder som Josef har. Det här vill inte Österåkers kommun ställa upp på utan erbjuder egenutvecklat metodstöd för autism. Föräldrarna menar då att Josef diskriminerats och inte fått det stöd han har rätt till enligt skollagen (1). Det här reser för mig frågor om hur stöd till personer med olika funktionsnedsättningar som adhd och inom autismspektrat ser ut idag

"Corona för mej var ingen särskilt stor grej". Barns upplevelser av pandemin

The purpose of the study was to investigate how 17 students in grade 5 in a public school in Stockholm were affected by the corona pandemic and the students' different coping strategies during the pandemic. The individual semi-structured interviews were analyzed through a thematic analysis (Braun & Clarke, 2006). According to the results the students felt that practical restrictions such as keeping distance and washing hands was troublesome. Concerns about the health of the family was emphasized as well as problems with visiting the part of the family that did not live in Sweden. A majority expressed that socializing with peers, to go to school and participating in leisure activities was important during the pandemic. The importance of relationships and school for existential health was confirmed in the study.Syftet med studien var att undersöka hur 17 elever i åk 5 vid en kommunal skola i Stockholm upplevde att de påverkades av coronapandemin samt elevernas olika förhållningssätt till pandemin. De semistrukturerade intervjuerna analyserades utifrån en tematisk analys (Braun & Clarke, 2006). Resultaten visade att eleverna upplevde att praktiska restriktionerna som att hålla avstånd, att tvätta händerna och att bära munskydd var besvärande. En oro för familjens och släktens hälsa framkom liksom problem med att besöka den del av släkten som inte bodde i Sverige. En majoritet uttryckte att umgänget med kamrater och med familjen, att delta i skolan och att utöva fritidssysselsättningar var av stor betydelse under pandemin. Vikten av nära relationer och verksamheten i skolan för den existentiella hälsan framkom i samtalen med eleverna

Vad är existentiell hälsa och varför är den viktig?

The existential questions are like the stars in the sky – they are always there, but they are only visible at night. The words are Irvin Yaloms, one of the pioneers of existential psychotherapy, with roots in philosophy and phenomenology.Interest in existential aspects of human health has increased significantly in recent times, both within the research world and in society at large.Is there evidence that we would feel better if we devoted ourselves more to the eternal questions of life and our existential health – what does the research say?De existentiella frågorna är som stjärnorna i skyn – de är alltid där, men de syns bara om natten. Orden är Irvin Yaloms, en av förgrundspersonerna för den existentiella psykoterapin, med rötter inom filosofi och fenomenologi. Intresset för existentiella aspekter av människans hälsa har ökat markant på senare tid, både inom forskarvärlden och i samhället i stort. Finns det evidens för att vi skulle må bättre om vi ägnade oss mer åt livets eviga frågor och vår existentiella hälsa – vad säger forskningen

Debatt om vårdens marknadsomvandling

Det har kommit in fyra kommentarer till min debattartikel ”Insiktsfullt och rakryggat om marknadsekonomins intrång i vården”, som också är en recension av Bengt Järhults bok ”Distriktsläkaren. En bok om vårdens marknadsomvandling”. (Socialmedicinsk tidskrift nr 1, 2023)Den första kom från Sveriges läkarförbund. Övriga tre är repliker på Läkarförbundets inlägg som har skrivits av Bengt Järhult, Göran Dahlgren och Gunnar Ågren. Själv har jag skrivit en uppföljande artikel i ämnet, ”Sjukvårdens marknadsstyrning i konflikt med vårdetiken.” Jag hoppas att detta ska inspirera till nya inlägg i dessa för sjukvården så centrala frågor. Socialmedicinsk Tidskrift har inte möjlighet att publicera löpande kommentarer på nätet utan eventuella inlägg publiceras i tidskriftens nästkommande häfte 3, 2023. Jan HalldinDebattredaktö

Idrottsrörelsen är inte anpassad för alla. Flickors erfarenheter om fysiska aktiviteter i och utanför den organiserade idrotten

The aim of this study is to provide an insight into how girls who do not participate in organized sports reason about physical activity. The study was designed with focus groups among 18 girls aged 9-12 years, 8 of them were followed up three years later. In the interviews, the girls’ own photographs were important to stimulate exchange of experiences. The results provide insight into how structural differences was experienced and handled by the girls and affect their physical activity. There is a lack of functioning outlets for physical activity following the more childish playing. The girls are aware of society’s expectations, but among those who did not start early with sports, it becomes more difficult the older they get. Neither the school’s sports, their own walking with friends, nor various more temporary activities with the family are enough to achieve the high goals for physical activity.Syftet är att ge en inblick i hur flickor som inte deltar i organiserad idrott resonerar om fysisk aktivitet. Studien designades med fokusgrupper bland 18 flickor i åldrarna 9-12 år, 8 av dem följdes också upp tre år senare. I intervjuerna användes fotografier tagna av flickorna själva för att stimulera till erfarenhetsutbyte. Resultaten ger inblick i hur olika strukturella skillnader upplevs, hanteras och påverkar flickornas fysiska aktivitet. Flickorna är väl medvetna om samhällets förväntningar, men bland de som inte började tidigt med idrott blir det svårare ju äldre de blir. Det saknas fungerande utlopp för fysisk aktivitet efter barnaårens lekande. Varken skolans idrott, det egna promenerandet med kompisar eller olika mer tillfälliga aktiviteter med familjen räcker för att nå de högt satta målen för fysisk aktivitet