EN TYDLIG OCH PROGRESSIV RETORIKUTBILDNING ÄR NYCKELN TILL FRAMGÅNG

EN STUDIE OM DE SVENSKA RETORIKUTBILDNINGARNAS RESPEKTIVE LÄRANDEMÅ

Enheten Enheten för pedagogisk utveckling och interaktivt lärande Didactic Reasoning in Academic Teacher Development Towards a New Understanding of Teacher Training for Academics

English: Academic teacher development is an educational meeting place for academics already practising the art of teaching. Yet, it is in courses for this development that academics are supposed to be taught how to teach and how to improve their teaching skills. In my article I propose a new conceptual methodological framework for teaching teachers how to teach -Didactic Reasoning. Its foundation can be traced to pragmatist philosophy and interfaith dialogue in theology. The key aspect of Didactic Reasoning is to make university teachers better teachers by the development of a didactic voice and the courage to try this voice in teaching activities. This is done through intersubjective meetings between academics to develop a respect for the 'teaching-other' in their colleagues and through the use of practice-focused themed conversations led by teacher educators. Svenska: Högskolepedagogisk utbildning är en fortbildande mötesplats för universitetslärare vilka redan praktiserar konsten att undervisa. Trots detta syftar utbildningen till att lära universitetslärare hur de ska lära ut och hur de kan förbättra sina undervisningsfärdigheter. I min artikel föreslår jag ett nytt konceptuellt metodologiskt ramverk för undervisning av universitetslärare i undervisning -didaktiskt resonerande. Grunden till denna hämtas från pragmatisk filosofi och teologisk inter-religiös dialog. Det centrala i didaktiskt resonerande är att göra universitetslärare till bättre lärare genom att utveckla en didaktisk röst och ge mod till att träna denna röst i själva undervisningen. Detta kan uppnås genom intersubjektiva möten mellan universitetslärare där en respekt utvecklas för den undervisande andre i kollegorna samt genom att ha praktiknära samtal utifrån didaktiska teman ledda av högskolepedagogiska lärare. Förord Jag vill passa på att tacka Enheten för pedagogisk utveckling och interaktivt lärande Min artikel behandlar undervisning i högskolepedagogik och hur denna kan fördjupas och förändras till att ytterligare bidra till att utveckla duktiga universitetslärare. Orsaken till detta ämnesval står att finna i min egen undervisning av universitetslärare i högskolepedagogik vid Göteborgs universitet. Således står inte den vanlige studenten i centrum i min artikel och hur denne ska utbildas utan studentens lärare och dennes utbildning till lärare. Eftersom en vetenskaplig artikel måste hållas strikt avgränsad och utformad utifrån de krav som dels disciplinen och dels tidskriften ställer kan det vara behövligt att i denna kappa gå något utanför detta ramverk och bidra med några aspekter som det inte fanns möjlighet att behandla i själva artikeln. Huvudsyftet med min artikel Didactic Reasoning in Academic Teacher Development: Towards a New Perspective of Teacher Training for Academics har varit att utveckla och fördjupa undervisningen av universitetslärare i högskolepedagogik. Under den tid jag själv dels läst högskolepedagogik och dels senare undervisat i ämnet har jag ofta slagits av tanken att ämnet många gånger setts som en del av den 5 administrativa fortbildningen av universitetslärare och som något helt inom ämnet pedagogik med dess vanligen förekommande inriktning mot psykologiska och sociologiska förklaringsmodeller. I mitt perspektiv är högskolepedagogik en lärarutbildning för universitetslärare -långt bort från administrativa utbildningsmoduler -och måste som sådan därmed ledas av personer som även själva deltar i undervisning på universitetet. Som doktor i teologi har jag ofta känt mig intresserad av att föra in humanistiska och teologiska perspektiv på att konsten att undervisa -inte bara på universitetet i allmänhet utan även i högskolepedagogik i synnerhet. Tanken att föra in teologiska perspektiv på högskolepedagogik är något helt nytt, men har stora likheter med de filosofiska perspektiv som lagts på utbildning sedan lång tid tillbaka. Reasoning) i syfte att kunna dels överbrygga skilda undervisningspraktiker inom de olika vetenskapliga disciplinerna på universitetsnivå och dels söka styrka och inspiration i dessa olika praktiker. Scriptural Reasoning strävar inte mot att skapa en enhetlig förståelse och utövning av religion utan en acceptans av mångfald och på samma sätt strävar inte didaktiskt resonerande mot en enda sammanfogad undervisningspraktik utan mot erkännandet av de många kompetenser och styrkor som finns i samspelet mellan alla dessa undervisningspraktiker. 6 Undervisning i högskolepedagogik har i Sverige många gånger kommit att utvecklas till en interdisciplinär och universitetsgemensam utbildning. Olika undervisningspraktiker möts i de olika kursdeltagarna och bryts mot varandra. Det är i dessa möten som didaktiskt resonerande kan vara en framkomlig och berikande väg att gå för att både utbilda universitetslärarna och träna dem i att bli bättre lärare genom att i dialog med andra lärare formulera sina egna perspektiv på undervisning. Min artikel handlar enkom om den högskolepedagogiska utbildningen för att avgränsa och sätta fokus på denna del i universitetslärarutbildningen, men denna utbildning är naturligtvis bara en del av undervisningen -utan studentutbildning blir det ingen universitetsutbildning alls. Genom hela artikeln betonar jag vikten av att agera utifrån det teoretiska resonerandet. Att resonera didaktiskt är värdelöst om det inte åtföljs av handling i den vanliga undervisningen. En av grunderna i didaktiskt resonerande är etablerandet av intersubjektiva möten och rum där deltagarna kan känna sig respekterade av de andra deltagarna och accepterade som kompetenta lärare -den undervisande andre. Genom att känna sig sedda och accepterade är det lättare att framföra konstruktiv kritik och bidra till en bättre utbildning som universitetslärare. Min förhoppning är, även om den faller utanför själva artikelns mål och syfte, att detta förhållningssätt även används av universitetslärare gentemot sina studenter -förmågan att skapa intersubjektiva möten och rum i undervisningen där studenterna kan känna sig respekterade -som den andre i ett möte mellan ett du och ett jag -även om skillnader vad gäller kompetensnivå och hierarki mellan lärare och student inte ska suddas ut. En student som möts av en lärare som ser studenten som den andre och möter denne andre med respekt som människa kommer få fantastiska möjligheter till god undervisning. Konsten att se den andre som ett subjekt är svårt och att tränas i detta i högskolepedagogisk utbildning vore ett viktigt steg i denna riktning -den andre är naturligtvis inte bara undervisande kollegor utan även studenter i utbildning. Inom universitetsvärldens olika vetenskapsdiscipliner finns en uppsjö av undervisningspraktiker -somliga gamla (mitt eget ämne teologi har funnits med sedan universitetens start på 1000-talet) och somliga nya (högskolepedagogik, å andra sidan, är ett av de nyaste ämnena). Vad som räknas som god undervisning inom en praktik räknas inte alltid som sådan inom en annan praktik. Detta beror både på traditioner och på de olika vetenskapsdisciplinernas konstitutioner och undervisningsbehov. 7 Denna praktikdiversitet ligger i fokus i didaktiskt resonerande där det interdisciplinära mötet skapar möjligheter till att reflektera kring de egna praktikernas styrkor och svagheter samt inspireras till att pröva nya grepp genom utbyte av erfarenheter. Ett hypotetiskt scenario för didaktiskt resonerande skulle kunna vara de mer allmänna introducerande kurserna i högskolepedagogik där denna metod lämpar sig väl. På dessa kurser möter universitetslärare -ofta för första gången -praktiserande lärare från andra vetenskapsdiscipliner och samtalar kring sina egna undervisningspraktiker. Även om det inte alltid är tanken att detta ska utgöra grunden tycks det som omöjligt -och ytterst positivt -att kopplingar görs mellan det som undervisas om och den egna undervisningserfarenheten och de andra kursdeltagarnas liknande erfarenheter. Didaktiskt resonerande blir därmed ett sätt att ta tag i dessa självreflektioner och föra in dessa i ett mer didaktiskt reflekterande kring undervisning. Vid Göteborgs universitet har vi medvetet skapat basgrupper i dessa introducerande kurser med utgångspunkt i diversitet och mångfald i vetenskaplig hemvist och undervisningspraktik -något som ofta beskrivits som positivt. Den undervisande andre blir synliggjord i dessa samtal och skapar ett intresse för att veta mer och pröva nya idéer i den egna undervisningen efter dessa samtal. Med min artikel Didactic Reasoning in Academic Teacher Development: Towards a New Perspective of Teacher Training for Academics har jag strävat efter att tillföra det högskolepedagogiska fältet nya perspektiv vad gäller både möjligheterna att låta högskolepedagogik korsbefruktas av andra vetenskapliga discipliner -i detta fall teologi -och gå bortom ett tekniskt/mekaniskt sätt att se på lärarutbildning för universitetslärare som ett hur man undervisar med hjälp av teorier kring lärande (långt bortom dessa teoriers egentliga syften). På detta sätt blir verkligen högskolepedagogik det som ofta sägs i teorin -en diskurs med många dialekter. Min artikel är en början till att formulera en teologisk dialekt

Service Managementprogrammet och dess marknadskommunikation: ett informationsflöde från universitet till student

Syfte Med denna studie vill vi bredda och fördjupa våra kunskaper inom ämnet marknadskommunikation genom att undersöka vad som påverkar en ung generation vid valet av högskoleutbildning. Syftet med vår uppsats är att undersöka om det uppstår eventuella gap i informationsflödet mellan avsändare och mottagare. Metod Vi har först och främst valt att använda oss utav ett kvalitativt tillvägagångssätt vid insamling av empiri, men även kvantitativa insamlingsmetoder kommer att förekomma. Vi valde att upprätta en kvalitativ semistrukturerad intervju för en vidare djupdykning i marknadskommunikationens charmerande värld, och även en enkätundersökning. Vid utformningen av enkätundersökningen upprättades kvalitativa frågor där behov av djupgående svar efterfrågades, samtidigt som kvantitativa frågor behandlades då vi även ville ha ett stort omfång av respondenter och finna en helhetsbild samt intryck hos den stora massan. Dessutom har en textanalys använts vid insamling av empiri i form av Service Managementprogrammets marknadsföringsbroschyrer från uppstarten år 2000 fram till idag. Slutsatser Aktuella marknadsföringsbudskap i flera avseenden tolkas olika hos avsändare respektive mottagare. Som exempel på detta kan nämnas att civilekonomtiteln har medfört förvirring bland studenterna på Service Managementprogrammet. Flertalet studenter som haft en oklar bild kring denna fråga har gått i årskurs tre och fyra. Man kan även dra slutsatsen att Service Managementprogrammet arbetar hårt med att bevara ett starkt och välkänt varumärke i och med att de tillhör Lunds universitet. Något som visat sig vara väldigt viktigt för många studenter i valet av utbildning. Personliga kontakter hade störst inverkan i valet av utbildning för de studenter som går i årkurs tre och fyra. För årskurs ett och två var det dock marknadsföring på webben som visade vara av störst betydelse. På senare år har alltså fokus skiftat från personliga kontakter som marknadsföring till Internet som strategiskt kommunikationsverktyg. Med andra ord. Det går att urskilja en anpassning från marknadsförarens sida. En anpassning av ny teknik som lockar, och identifierar sig med, den yngre generationen. Dock är tydlighet fortfarande ett viktigt ord i den marknadsföring som Service Management levererar. Allt för att undvika missuppfattningar gällande partnerföretaget, antal ekonomikurser och själva syftet med utbildningsprogrammet i sig

Ett steg fram och ett tillbaka... Statens styrning av miljö och hållbar utveckling genom skollag, läroplaner och kursplaner

Syftet med denna rättssociologiskt inriktade artikel är att beskriva och problematisera lag-stiftnings- och regleringsprocesser av skolans uppdrag med fokus på miljö och hållbar ut-veckling, och samtidigt beskrivs den historiska bakgrunden för denna tematik 1990-2011. Vi tolkar de rättsliga och politiska skeendena och de involverade institutionerna i ett teoretiskt, historiesociologiskt perspektiv som bygger på begreppet path dependence. Att vi här gör en fördjupad studie av skeendena på den politiska, nationella nivån beror på att den typen av beskrivningar ofta saknas i samhällsvetenskapliga studier av hur en lagtext växer fram och vilka motiv som kan finnas för olika beslut och inriktningar. Studien ansluter till den tradition som benämns ”genetisk rättssociologi”. Artikeln tar sin utgångspunkt i och bygger på den modell som utvecklats i ett antal forskningsprojekt över tid av Lindensjö och Lundgren, som utvecklat och använt begreppen formuleringsarenan respektive realiseringsarenan. De rätts-liga förändringarna tolkas mot bakgrund av tröghet (inertia) och stigberoende (path depen-dence). Studien sker genom nyckelintervju och analyser av nationella och rättsliga styrdo-kument och rättskällor för att på så sätt kunna beskriva och kategorisera vilka rättsliga nor-mer som samhället genom sina politiska och administrativa institutioner finner vara av värde att lyfta fram för skolans verksamheter. Detta ser vi som en av grunderna för de normstödjande strukturer för en hållbar utveckling, som ska skapas samt utvecklas i svensk skola givet de trögheter och stigberoenden som gör sig gällande inom fältet

Sosiaali-, terveys- ja kuntoutusalan opettajien osaaminen ja sen kehittäminen

Johdanto: Sosiaali-, terveys- ja kuntoutusalan (soteku) toimintaympäristö on jatkuvasti muuttuva ja kehittyvä. Jotta pätevien opettajien saatavuus turvataan myös tulevaisuudessa, tarvitaan jatkuvaa terveystieteiden opettajakoulutuksen uudistamista ja systemaattista sosiaali-, terveys- ja kuntoutusalan opettajien osaamisen kehittämistä.Tarkoitus: TerOpe-hankkeen tarkoituksena oli kehittää valtakunnalliset ja kansainvälisesti vertailukelpoiset soteku-opettajien osaamisvaatimukset, ja luoda osaamisen kehittämisen malli opettajien suunnitelmalliselle, uran aikaiselle osaamisen kehittymiselle. Lisäksi hankkeessa kehitettiin digipedagogiikan verkko-opintojakso ja digitaalinen osaamisverkosto alan opettajille, opettajankouluttajille ja opiskelijoille.Menetelmät: TerOpe-hanke oli kuuden yliopiston ja yhden ammatillisen opettajakorkeakoulun valtakunnallinen kärkihanke, jota rahoitti Opetus- ja kulttuuriministeriö vuosina 2017–2019. Hanke toteutettiin neljässä vaiheessa: 1) Opettajien osaamismallin ja osaamisvaatimusten kehittäminen; 2) Opettajien osaamisen kehittämismallin rakentaminen; 3) ”Digipedagogiikan perusteet sosiaali-, terveys- ja kuntoutusalan koulutuksessa 2 op” -verkko-opintojakson kehittäminen ja pilotointi; 4) Digitaalisen osaamisverkoston kehittäminen ja pilotointi.Tulokset: Hankkeessa kehitettiin näyttöön perustuvasti soteku-opettajien osaamismalli, osaamisvaatimukset, opettajien osaamisen kehittämisen malli, digipedagogiikan verkko-opintojakso sekä digitaalinen osaamisverkosto alan opettajille, opettajankouluttajille ja opiskelijoille. Lisäksi hankkeessa kehitettiin kolme itsearviointimittaria: Sosiaali-, terveys- ja sekä kuntoutusalan opettajan osaaminen (HeSoEduCo), Opettajan jatkuva ammatillinen kehittyminen (EduProDe) ja Opettajan digitaalinen osaaminen (DigCompEduF).Johtopäätökset: Soteku-opettajan osaamismallia ja osaamisvaatimuksia voidaan hyödyntää terveystieteiden opettajankoulutuksen opetussuunnitelmien uudistamisessa valtakunnallisesti, ja yhteisopetuksen ja ristiinopiskelun kehittämisessä terveystieteiden opettajankoulutuksessa. Opettajien osaamisen kehittämismallissa kuvataan monitasoinen lähestymistapa, jonka pohjalta opettajien osaamisen kehittäminen tapahtuu opettajankoulutuksessa, koulutuspoliittisessa päätöksenteossa, koulutusorganisaatioiden strategisella tasolla, opettajien osaamisen lähijohtamisessa sekä yksittäisten opettajien ja opettajatiimien osaamista kehittävässä toiminnassa.</p