Hälsofrämjande förändringsarbete inom äldreomsorgen : - äldres berättelser till angelägenhet till förändringsarbete

Syftet med masterarbetet är att identifiera och diskutera utvecklingsbehov för ett hälsofrämjande förändringsarbete. Detta sker genom att identifiera och förstå äldres egna känsla av ohälsa och mindre meningsfull vardag. Arbetet strävar efter att identifiera behovet för förändring på servicehem och genom den autentiska bilden som ges via de äldres berättelser eftersträva en känsla av nödvändighet för förändringsarbete. För masterarbetet användes en bland metod bestående av tre delar. En kartläggning av invånarnas subjektiva uppfattning av meningsfullhet gjordes med hjälp av Aaron Antonovskys utvecklade KASAM- frågeformulär. Detta följdes upp av en intervju med de invånare som upplever meningslöshet i vardagen enligt KASAM- frågeformuläret. Det transkriberade materialet från intervjuerna innehållsanalyserades på ett deduktivt sätt. Slutligen presenterades resultatet av den deduktivt innehållsanalyserade materialet till vårdpersonalen som följdes av den berättande dialogen. Som teoretisk referensram för arbetet användes John Kotters teori om förändringsprocessen. Eftersom en förändringsprocess kräver flertal år, togs det endast fasta på det första steget, känslan av nödvändighet för förändring. Resultatet visade att sju invånare (av allt som allt 18) upplever meningslöshet i vardagen enligt KASAM- frågeformuläret. Fem invånare intervjuades. Den deduktiva innehållsanalysen lyfte fram sex teman med sammanlagt 19 kategorier. De tre mest frekvent förekommande teman var personliga aspekter, det sociala livet och vardagen. De tre mest frekvent förekommande kategorier som lyftes fram av invånarna var initiativförmågan, betydelsen av anhöriga och sysselsättning. Kategorier med citat från intervjuerna presenterades för vårdare. Den berättande dialogen väckte en del insikter hos vårdarna men dessa är svåra att bevisa att de framskrider till direkta handlingar under den tidsram som användes för masterarbetet. Utifrån den berättande dialogen lyftes dock fram och utvecklades ett veckoschema för att klargöra veckans program samt betydelsen av samvaro och bristande i initiativförmågan hos invånarna konstaterades starkt.Opinnäytetyön tarkoitus on osoittaa asukkaiden kokeman tarkoituksellisuuden tärkeys palvelutalossa työskentelevälle hoitohenkilökunnalle. Tätä varten käytettiin tässä työssä monimenetelmä, joka koostuu kolmesta eri menetelmästä. Aaron Antonovskyn kehittämää SOC-kyselyä käytettiin kartoittamaan palvelutalon asukkaiden subjektiivinen tuntemus omasta tarkoituksellisuudesta. Asukkaita, joilla oli alhaiset pisteet SOC-kyselyn tarkoituksellisuutta käsittelevässä osuudessa, haastatteltiin. Aineisto haastatteluista sisällysanalysoitiin deduktiivisesti. Lopuksi tulokset deduktiivisesti tehdystä sisällysanalysoidusta aineistosta esiteltiin hoitohenkilökunnalle, jonka jälkeen koko henkilökunta suoritti yhdessä tarinadialogin. Teoreettisenä viitekehyksenä toimi John Kotterin teoria muutosprosessista. Koska muutosprosessi voi helposti viedä monta vuotta, päätyi tähän työhön ainoastaan ensimmäinen askel, joka kehittää tunteen tarpeellisuudesta. Yhteensä suoritettiin 18 SOC- kyselyä, joista osoittivat että seitsemän asukasta sai SOC-kyselyssä matalat pisteet tarkoituksellisuudessa. Näistä, viisi asukasta haastateltiin. Kuusi teemaa ja yhteensä 19 kategoriaa nousivat esille deduktiivisessä sisällysanalyysissä. Kolme useimmiten esiintyvää teemaa olivat henkilökohtaiset tekijät, sosiaalielämä ja arkipäivä. Kolme useimmiten esiintyvää kategoriaa olivat aloitteellisuus, omaisten tärkeys ja ajanviete. Kategoriat ja sitaatit esiteltiin hoitohenkilökunnalle kokouksessa. Tarinadialogi herätti joitakin tuntemuksia hoitohenkilökunnassa, mutta on vaikeaa todeta jos ne edistyvät sanoista tekoihin johtuen työssä käytettyyn aikaväliin. Tarinadialogin kautta kehitettiin kuitenkin viikkoaikataulu selkeyttämään viikon ohjelmaa. Lisäksi yhdessäolon tärkeys sekä aloitteellisuuden puute nousi vahvasti esille.The aim of this master's thesis is to raise awareness in the healthcare professionals of a residential care home about the significance of meaningfulness in the everyday life of the elderly. Insight is achieved using a mixed method approach consisting of three parts. First, a survey is conducted to gather the residents' subjective perception of meaningfulness through Aaron Antonovsky's SOC questionnaire. Second, those residents who experienced meaninglessness in everyday life according to the SOC questionnaire were interviewed. Finally, the material from the interviews was deductively content-analyzed and presented to healthcare professionals followed by the story dialogue. As a theoretical reference framework for this thesis, John Kotter's theory of the change process was used. Since a change process requires several years, the focus in this thesis is only on the first step, the sense of necessity for change. The results show that seven of eighteen residents experienced meaninglessness in everyday life according to the SOC questionnaire. Furthermore, five residents were interviewed. The deductive analysis showed six themes and all in all 19 categories. The most frequent themes were personal aspects, social life and everyday life. The most frequent categories were being capable of initiativ, importance of relatives and occupation. Categories with quotes from the interviews were presented to the healthcare professionals. The story dialogue raised some insights for the professionals, but noticeable is that advancement of the insights which was awoken is difficult to prove to proceed into actions in the timeframe used for this master's thesis. However, based on the story dialogue, a weekly schedule was achieved, the lack of initiative among the residents and the importance of social interaction was highly noticed