Milk production based on grass/clover silage and cereal grain

The aim with the present experiment was to study the effect of exclusion of protein concentrates in the diet for dairy cows using silage with high or low crude protein contents. The response was evaluated in terms of yield and composition of milk and feed intake. Economic calculations of milk income minus feed cost were made using the result of the experiment and current prices of feed and milk in spring 2013

Betesdjur och betestryck i naturbetesmarker

En inventering av antal och typ av djur som betar på svenska naturbetes-marker genomfördes. Studien baserades på ett slumpmässigt urval av ungefär 700 hagar från en större databas för ängs- och betesmarksobjekt hos Jordbruksverket. Totalt genomfördes 1983 enskilda inventeringar i 666 hagar, med ett genomsnitt på tre besök per hage inom ramen för projektet. I 40 % av hagarna fanns inga betesdjur av något slag vid de tillfällen då hagen inventerades. En fördjupningsstudie av 219 hagar, där det förekom betande djur vid minst ett inventeringstillfälle, visade att 68 % av den totala betesytan i hagarna betades av nötkreatur, 8 % av hästar och 9 % av får, medan 15 % av arealen betades av blandade djurslag, främst nötkreatur och får. Genomsnittligt innehåll av omsättbar energi i betet och kg torrsub-stans producerat bete per säsong på olika vegetationstyper i naturbetes-marker har beräknats, baserat på data från nya- och tidigare genomförda studier. Vegetationstyper och landskapselement har identifierats och kartlagts med flygbildstolkning i 47 hagar. Data i projektet har använts för att ta fram en modell för beräkning av betestryck (betesdjurens näringsbe-hov i förhållande till betets näringsproduktion) i heterogena naturbetes-marker utifrån uppgifter om vegetationstypernas areal i ett enskilt objekt, data om vegetationens avkastning, vegetationens näringsinnehåll samt an-tal och typ av betande djur i objektet. Siffror på lämplig betesbeläggning (antal djur/ha) har beräknats för en teoretisk beteshage med definierad sammansättning

Hur förebygga att kor trampar sönder betet?

Upptrampade och leriga ytor på kornas bete kan påverka kotrafik, djurhälsa och mjölkkvalitet. En lösning kan vara att använda tramptåliga vallfröblandningar. En annan lösning kan vara att stabilisera markytan på särskilt hårt belastade ytor, exempelvis vid grindhål. Här rapporteras preliminära resultat från ett forskningssamarbete mellan SLU och RISE

Grazing and fouling behaviour on different vegetation types within heterogeneous semi-natural and naturalised pastures

In a two-year study, grazing, resting and fouling behaviour of cattle grazing on heterogeneous semi-natural/naturalised continuously grazed, fenced pasture areas (sites), were examined using two and nine sites in year 1 and 2. Five vegetation types were identified and mapped out on the sites used in the study: four typical species-rich semi-natural vegetation types (dry, mesic, wet, shaded), and one naturalised, grass-dominated type on former fertilised arable land. The two sites used in year 1 and seven sites in year 2 contained all five vegetation types, while one or two vegetation types (dry and wet) were absent on the remaing two sites in year 2. Behaviour was recorded over 24 h on three occasions in year 1, and on one occasion in year 2. During observation hours, animal behaviour (grazing/resting/other) and vegetation type grazed were recorded at 5-minute intervals and time and location of defecation and urination were recorded continuously. Vegetation types were sampled for herbage analysis directly after behaviour observations by cutting the vegetation in three random plots per type. Relative preference for grazing, resting and fouling was calculated for each vegetation type by dividing proportion of behaviour observations spent on a specific vegetation type by proportion of total area occupied by this vegetation type. The results showed that during both years, animals showed the greatest relative preference for the naturalised vegetation type when grazing or fouling (urination and defecation). The naturalised vegetation type also had the greatest content of metabolisable energy (from 9.8 to 10.1 MJ/kg DM) and crude protein (from 131 to 157 g/kg DM) and the least content of neutral detergent fibre (from 453 to 456 g/kg DM)

Establishing trampling-resistant mixed swards: a comparison of four seed mixtures

Increasing herd size often brings major challenges in maintaining dense swards, especially near cow houses. High-quality, trampling-resistant swards are crucial for grazing management, animal welfare and environmental protection. A field experiment initiated in July 2012 (triplicate plots) at Uppsala, Sweden, is comparing four seed mixtures with regard to establishment rate, resistance to trampling and grazing behaviour. The mixtures comprise forage and amenity cultivars of smooth meadow-grass (Poa pratensis) and red fescue (Festuca rubra), with/without inclusions of white clover (Trifolium repens), perennial ryegrass (Lolium perenne) and tall fescue (Festuca arundinacea). Degree of ground cover was evaluated by spatial analysis of Unmanned Aircraft System photographs (taken May, July, Sept. 2013, April 2014) and field measurements (plants m-2) (August 2012, May 2013). Botanical composition was determined in May 2014. The seed mixture with tall fescue (35% cv. Borneo) established significantly more slowly than other mixtures (P<0.05), but by September 2013 had the highest ground cover (70%) due to a high proportion of white clover. In May 2014, all four mixtures had sufficient ground cover after winter (~86%). Next, the treatments will be intensively grazed and trampling resistance and grazing behaviour analysed

Mjölk på bara vall och spannmål

Tillgången på proteinfodermedel som uppfyller kraven på ekologisk produktion är begränsad och priset är högt vilket utgör en belastning för den ekologiska mjölkproducenten. En övergång till en ekologisk foderstat med kraftfoder som utgörs av endast spannmål i kombination med högkvalitativt vallfoder gör att de flesta ekologiska mjölkproducenter i Sverige kan basera hela sin mjölkproduktion på hemodlat foder. Det skulle innebära minskade utgifter för foder genom att kostnaden för proteinfoder uteblir helt. I ett stort produktionsförsök som beviljades medel av EkoForsk jämfördes foderstater med endast vallfoder och spannmål med foderstater där korna även erhöll proteintillskott i kraftfodret. Effekten på mjölkproduktionen i dessa två behandlingsgrupper studerades i två produktionsförsök med 37 kor under 20 veckor (försök 1) respektive 32 kor under 12 veckor (försök 2). I försök 1 utvärderades effekten av behandlingarna (kraftfoder med och utan proteinkoncentrat) i kombination med ensilage med olika innehåll av råprotein (13% respektive 17% råprotein). Fri tillgång till ensilage erbjöds i alla behandlingsled. I försök 2 utformades foderstaterna för att ge samma mängd AAT till alla behandlingsgrupper. Detta var möjligt upp till avkastningsnivån 37 kg ECM. Över den avkastningsnivån innebar behandlingsledet utan proteinkoncentrat en viss underutfodring med AAT. Resultatet av båda försöken var likartad och visade att avkastningen utan proteinkoncentrat gav signifikant lägre mjölkmängd och signifikant högre fetthalt. Räknat i kg energikorrigerad mjölk (ECM) blev avkastningen med, respektive utan proteinkoncentrat i genomsnitt 35,3 respektive 30,9 kg ECM i försök 1 och 40,0 respektive 37,3 kg ECM i försök 2. I försök 1 erhölls ingen signifikant skillnad mellan de båda ensilagesorterna och det fanns inget samspel mellan kraftfoderbehandlingarna och de två ensilagesorterna med olika innehåll av råprotein. En fördjupad analys av effekten av behandlingarna vid olika avkastningsnivåer år 1 visade att responsen i avkastning vid lägre avkastningsnivåer ej avvek nämnvärt från den generella responsen av behandlingarna på avkastningen. Foderstaten med enbart spannmål och vall gav en ökning av kväveffektiviteten i försök 1 respektive 2 med 20% respektive 12% jämfört med foderstaten där korna även fick proteinkoncentrat. Utifrån mjölkavkastning och foderkonsumtion som erhölls i försöken beräknades mjölkintäkter minus foderkostnader med aktuella priser (febr. 2013). För ekologisk mjölk var det 3,76 kr/kg ECM och för spannmål, koncentrat och ensilage var det 3,40 kr/kg, 6,05 kr/kg samt 1,30 kr/kg ts. Resultaten visade att foderstaten utan proteinkoncentrat gav ett lägre netto i försök 1, -8,20 kr/ko och dag, och ett högre netto i försök 2, +6,04 kr/ko och dag. Med priserna året före blir resultatet ett helt annat, då var t.ex. mjölkpriset för ekologisk mjölk 4,68 kr, för spannmålen 3,00 kr och för koncentratet 7,40 kr. Slutsatsen är att det är viktigt att kontinuerligt följa priserna och göra beräkningar baserat på dagsaktuella siffror för att se om det kan vara lönsamt att utesluta proteinkoncentratet i sin foderstat. Dessa försök ger ett underlag för en sådan beräkning genom att kvantifiera avkastningsskillnaden. Förhållandet gäller inte bara produktion av ekologisk mjölk. En beräkning med där man använder priser (febr. 2013) på konventionell mjölk (3,00 kr/kg) och konventionella fodermedel (spannmål 1,80, koncentrat 3,70 och ensilage 1,20) ett netto för foderstaten utan proteinkoncentrat på -5,94 kr/ko och dag första försöksåret och +1,58 kr/dag andra försöksåret

Lönar det sig med mer ensilage och bete till korna?

Denna rapport redovisar resultatet från projektet "Har förändrad jordbrukspolitik gjort det lönsamt med mera bete och grovfoder i mjölkproduktionen?" finansierat av Stiftelsen lantbruksforskning (SLF). Data som utgör underlag för de ekonomiska beräkningarna har hämtats från ett produktionsförsök där man studerade mjölkavkastning och foderförbrukning vid olika stora vallandelar i foderstaten. Detta SLF projekt knöts till produktionsförsöket med syfte till att beräkna det ekonomiska utfallet vid ökande andelar vall och bete i foderstaten till mjölkkor. Produktionsdata som använts i de ekonomiska beräkningarna i denna rapport baseras huvudsakligen på försöksresultat från ca 50 kor under en hel laktation där både stallperiod och betesperiod ingår. Resultaten finns sammanfattade i Tabellerna 3.10 och 3.11. Därutöver görs vissa ekonomiska beräkningar utifrån resultatet från ett separat betesförsök. En mängd data från litteraturen och egna beräkningar har använts för att beräkna produktionskostnader för ensilage och bete, arbetskostnader och kostnader för byggnader och betesanläggningar. Försöket pågick under djurens hela 305 dagas laktation, dvs. laktationsvecka 1-44. Djuren delades in i tre grupper med L (låg), M (medel) och H (hög) andel vallfoder i foderstaten. Under första delen av laktationen (laktationsvecka lv 1-12) fick djuren i grupperna likartad behandling med 40% (grupp L) eller 50% (grupp M och H) av ts-intaget som vallfoder. Därefter ökades andelen vallfoder successivt, främst för grupperna M och H som i slutet av laktationen hade 70% respektive 90% av ts-intaget som vallfoder. I genomsnitt över hela laktationen var vallfoderandelen räknat utifrån ts-intaget ca 50%, 60% och 70% för gruppen L, M och H (Tabell 3.10). Under försöket har djuren utfodrats med ett ensilage med följande egenskaper: 41% ts, 11,2 MJ/kg ts och 146 g råprotein/kg ts i genomsnitt under försöket. Näringsinnehållet i kraftfodret var 13,2 MJ/kg ts och 170 g råprotein/kg ts. Det genomsnittliga totala ts-intaget var 19,9, 19,4 och 19,2 kg ts/ko&dag i grupp L, M och H och mjölkavkastningen i motsvarande grupper var 32,3, 31,2 och 28,4 kg ECM (Tabell 3.10). Avkastningen i grupp H var signifikant lägre jämfört med de båda andra grupperna medan skillnaden mellan grupp L och M ej var signifikant. Inga signifikanta skillnader erhölls mellan grupperna i mjölkens fett- eller proteininnehåll. En särskild analys av betesperioden i försöket (2008) gjordes och en extra betessäsong inkluderades i analysen (2009) för att resultatet inte skulle påverkas alltför mycket av väderförhållanden under ett enskilt betesår. Analysen som omfattar båda betessäsongerna presenteras i Tabell 3.11. Under betesperioden var korna i försöket i senare delen av sin laktation då grovfoderandelen i behandlingarna L, M och H var 50%, 70% och 90%. Korna i grupp L hade ett rastbete och full inomhusutfodring med ensilage medan korna i grupp M och L livnärde sig på bete som vallfoder med tillskott av ensilage under övergångsperioden mellan stall och bete (ca 2 veckor) samt under perioder med betesbrist. Betets näringsinnehåll för djuren i betesgrupperna M och H var i genomsnitt 10,2 MJ/kg ts första sommaren och 10,6 andra säsongen. Under betesperioden beräknades betesintaget utifrån differensen mellan energibehovet för den uppnådda avkastningen och det totala intaget av energi från det tillskottsfoder som djuren konsumerade. Utifrån dessa beräkningar erhöll man ett totalt ts-intag på 19,3, 17,6 och 16,2 kg ts/ko och dag i grupperna L, M och H. Mjölkavkastningen under betesperioden (laktationsvecka 25-44) var 28,8, 25,7 och 22,4 kg EMC /ko och dag i motsvarande grupper (Tabell 3.11). Skillnaderna i avkastning var signifikanta mellan alla grupper. Utöver ovanstående försök, som pågick hela laktationen, genomfördes även ett separat betesförsök (2008) för att ge mer underlag för de ekonomiska beräkningarna under betesperioden. I detta försök delades en grupp på 27 kor in i 5 grupper som erhöll 20%, 30%, 40%, 50% eller 60% av sitt energibehov som kraftfoder. Därutöver fick korna i alla grupper en riklig betestilldelning. Syftet var att studera i vilken mån djur med en lägre andel kraftfoder kunde kompensera den lägre kraftfodergivan med ett ökat betesintag. Försöksresultatet visade att mjölkavkastningen ökade med ca +1,5 kg ECM vid en 10%-ig ökning av kraftfoderandelen i foderstaten och med +0,8 kg ECM för varje extra kg kraftfoder (Tabell 3.16). Ingen skillnad mellan hög- och lågavkastande kor i respons till ökade kraftfodergivor kunde observeras i försöket. De ekonomiska beräkningarna genomfördes med olika antaganden om produktionsteknik, skörd, arrondering, besättningsstorlek, miljöersättningar och kompensationsbidrag mm för att illustrera situationen på olika gårdar i olika delar av Sverige. Baserat på litteraturuppgifter beräknades produktionskostnaderna för ensilage och åkerbete. Dessa kostnader per kg ts sattes sedan in i mjölkkokalkyler för de olika försöksleden tillsammans med kostnader för arbete och byggnader mm. På så sätt erhölls skattningar av lönsamheten i mjölkproduktion med olika andelar vallfoder och bete i foderstaten. Det är vår förhoppning att den enskilda producenten skall kunna finna likheter mellan någon av de antagna planeringssituationerna och situationen på den egna gården oavsett var i landet den egna gården är belägen. Ekonomisk utvärdering av försöket med låg (L), medel (M) och hög (H) andel grovfoder visar att M har bäst och H sämst lönsamhet över produktionsåret som helhet i samtliga undersökta produktionsområden och prissituationer (Figur 4.8-4.9). Även under betesperioden är M-alternativet med ett betesintag på 5,7 kg ts per dag bäst utom i känslighetsanalyser med högt mjölkpris och/eller lågt kraftfoderpris då L-alternativet med enbart motionsbete är lönsammast i slättbygder med hög alternativkostnad för åkermarken (Figur 4.10-4.11). I försöket med 20, 30, 40, 50 och 60 % av kornas energibehov från kraftfoder under betesperioden förbättras lönsamheten med stigande andel kraftfoder och sålunda minskande andel bete i flertalet undersökta fall. Undantaget var skogsbygdsområden vid lågt mjölkpris och högt kraftfoderpris då en låg kraftfoderandel var lönsammast (Figur 4.12-4.13). Kalkylerna i rapporten förutsätter att det finns tillräckliga arealer lämpade för bete inom rimligt avstånd från ladugården. Så är inte alltid fallet i verkligheten. Kalkylerna antyder att lokalisering av nya byggnader så att omfattande betesdrift blir möjlig är viktig i strävan att bygga upp ekonomiskt hållbara mjölkföretag

Markstabiliserande material för att hindra trampskador på hårt belastade betesytor

En utvärdering av olika markstabiliserande material visade att den armerade mattan knappt påverkades alls av kotrafik under fyra betessäsonger och tre vintrar däremellan. Om mattan håller isju år blir den lika prisvärd som bark eller krossad sten. Barkbädden höll under rådande förhållanden inte mer än två år, men kan vara ett prisvärt material om man har egen tillgång på bark och lägger på ny bark då bädden uppvisar tendens att kollapsa. Det kan innebära att man får lägga på bark mer än en gång under varje betessäsong. Det krossade stenmaterialet hade efter två betessäsonger liknande antal gropar (framräknat med ett s.k. gropindex) som försöksleden med matta samt det där inga åtgärder vidtogs (kontrollen). Att inte göra någon åtgärd alls har fungerat vid rotationsbete där vegetationen haft möjlighet att återetablera sig. Samtidigt var det tydligt att en yta blev trampskadad då korna passerade den under en regnig period i augusti