Bottenfaunaundersökning i Västmanlands län 2010 : Undersökningen omfattar 24 vattendrag och 1 sjö

Sammanfattning I Västmanlands län har bottenfaunaundersökning utförts i 24 vattendrag och i en sjö. Provtagningen ägde rum i maj, juli och oktober 2010 och utfördes med M42- metoden. Syftet med undersökningen var dels kalkningseffektuppföljning, dels identifiering och följa utvecklingen av bottenfauna i vattendrag med höga naturvärden samt att ta fram underlag för arbetet med EU:s Ramdirektiv för vatten. Ytterligare ett syfte med undersökningen var att bedöma effekter av reglering nedströms kraftstationsdammar. Möjligheten att bedöma effekter av reglering på bottenfaunan nedströms kraftverksdammar var begränsad utifrån klassning av ekologisk status enligt bedömningsgrunderna. Vid den egna bedömningen av ekologisk status var effekterna tydligare. Resultaten från provtagningen analyserades med indexen i Bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag. Enligt bedömningsgrunderna var den ekologiska statusen hög i sex av 26 undersökta lokaler, god status i nio lokaler, måttlig i sex av lokalerna, otillfredsställande i tre och slutligen två lokaler med dålig status. Enligt den egna bedömningen hade tre lokaler mycket högt värde, sju lokaler hade högt värde, åtta lokaler hade medelvärde, fyra lokaler hade lågt värde och slutligen fyra med mycket lågt värde. I 20 av de 26 undersökta lokalerna visade indexet MISA, som indikerar försurningspåverkan, att vattendraget är nära neutralt, två lokaler visade måttligt surt vatten, tre lokaler visade surt vatten och slutligen en lokal visade mycket surt vatten. Den egna bedömningen utifrån bottenfaunan visade tre lokaler nära neutralt, 14 lokaler måttligt surt, sex lokaler surt och slutligen tre lokaler mycket surt vatten. Tre lokaler med bedömningen mycket högt värde var; Vågsjöbäcken (VS 2136), Krabobäcken (VS 2144) och Nälabäcken (VS 519). Alla dessa tre innehöll mycket fina biotoper med varierande bottenstruktur och olika flöden samt slamfria bottnar. Naturvärdet var mycket högt på dessa platser. Fyra lokaler med mycket lågt värde var Tjurlångsbäcken (VS 2127), Uggelforsån (VS 426), Gisslarboån (VS 2131) och ”Djupebobäcken” (VS 2133). Tjurlångsbäcken och ”Djupebobäcken” var rätade och hade ett 30 - 40 cm tjockt sedimentlager och extremt ensidig bottenstruktur till följd av detta. Gisslarboån verkar påverkad av tidigare järnverksamhet medan bottenfaunan i Uggelforsån var gravt skadad, troligtvis till följd av tidigare gruvverksamhet

Riktat sök efter Siphlonurus armatus i södra Sverige 2008

För att skapa ytterligare underlag inför ett Åtgärdsprogram för dagsländan Siphlonurus armatus har ett riktat sök efter artens larver utförts i södra Sverige under våren 2008. På uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholms län har 70 provlokaler inventerats. I Halland, Blekinge och Östergötland har 10 lokaler vardera inventerats, medan 20 lokaler i Skåne respektive Kalmar län inventerades.Urvalet av provlokaler har skett i samråd med Pär-Erik Lingdell, Limnodata HB, samt utifrån rekommendationer i rapporten ”Bidrag till kunskapen om dagsländan Siphlonurusarmatus Eaton 1870 (Insecta, Ephemeroptera)”, Lingdell m fl, 2006. I huvudsak skulle kustnära lokaler undersökas men i Skåne skulle även inlandslokaler undersökas. Vissasvårigheter att finna lämpliga kustnära lokaler fanns dock i bl. a. Kalmar län då många små vattendrag var uttorkade eller hade vatten som var alltför stillastående för att fungera som lämplig biotop för Siphlonurus armatus-larver.Inventeringen startades 2008-04-13 med ett besök på en lokal i Skåne, Billinge, där fynd av larven återfanns 2007. Syftet med besöket var att kontrollera att tidpunkten för inventeringen var den rätta. Larvstadiet för Siphlonurus armatus är förhållandevis kort då de troligtvisövervintrar som ägg och kläcker under vårvintern till larv, tillväxten är sedan mycket snabb och den adulta sländan kläcks troligtvis under maj/juni. Det var därför viktigt att kontrollera storleken på larverna i Skåne. Vid besöket fanns rikligt med larver i ”rätt” storlek. Inventeringen avslutades 2008-05-10 med ett besök i en lokal med kända fynd av larven i Mörkdalsbäcken i Tyresö kommun, Stockholms län. Syftet var att återigen kontrollera att inventeringen låg rätt i tiden. Vid den lokalen fanns rikligt med larver av Siphlonurus armatus, vilka var stora, vissa upp mot 30 mm (inkl. stjärtspröt). Besöken vid de kända lokalerna vid start och slut av undersökningen bekräftade att tidpunkten var rätt, larver fanns i ”rätt” storlek både vid start i den södra delen och vid slut i den norra delen av undersökningsperioden. En modifierad M42-metod användes. Modifieringen bestod i att inte fördela de 30 provpunkterna schematiskt på den valda 50-meterssträckan som sig bör, utan istället fördela provpunkterna så att så många mikrobiotoper som möjligt kom med på den 50-meterssträckasom undersöktes. Orsaken till modifieringen beror på att vattendragens bredd oftast låg omkring en meter eller mindre, vilket omöjliggör en schematisk placering av provpunkterna. Lokalbeskrivning upprättades för varje lokal där vissa delar redovisas i sammanställningarnaför varje respektive landskap/län, se även bifogade CD-skiva där fotografier från samtliga lokaler finns med. Belägg från de kända lokalerna konserverades och bekräftades av Eva Engblom, Limnodata HB. Av de 70 provlokalerna som inventerades (utöver de kända lokalerna) påträffades larver av Siphlonurus armatus endast på en ny lokal, i norra delen av Kalmar län. I vattendraget fannsrikligt med larver i varierande storlek. Belägg konserverades och bekräftades Eva Englom senare. Övrigt insamlat material från M42-provtagningen i den här lokalen konserverades men har inte sorterats och artbestämts då det inte ingick i uppdraget. Materialet är arkiverat hos Limnia. Detsamma gäller för materialet i den kända lokalen Billinge. Resultatet från inventeringen ligger, tillsammans med tidigare undersökningar, till grund för ett framtida Åtgärdsprogram för Siphlonurus armatus.Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05</p

Bottenfauna i Mälaren och Yngern 2009

SAMMANFATTNING På uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholms län har 14 bottenfaunaundersökningar utförts i Mälaren samt två stycken vid Jägarskogsudden i sjön Yngern i Stockholms län. Provtagningen har utförts av Limnia, Skövde, mellan 24 och 28 maj, 2009. Syftet med undersökningarna var att få kunskap om bottenfaunasamhällena i Naturreservaten (Jägarskogsudden, Svalgarn, Norra Björkfjärden och Ådö- Lagnö), samt Natura 2000-området (Gräsholmen) och slutligen ön Fagerön, som tidigare inte undersökts med avseende på de akvatiska bottenlevande djuren. De två undersökta lokalerna i Yngern kompletterades med totalt tolv Ekmanhugg i transekter ut från land, där syftet var att försöka återfinna den rödlistade dagsländelarven Ephemera glaucops, vilken dessvärre inte påträffades. I Mälaren undersöktes två lokaler på Svalgarn, fyra lokaler i Norra Björkfjärden, tre lokaler på Ådö -Lagnö, tre lokaler på Gräsholmen och slutligen två på Fagerön. Undersökningsmetoden var M42 med riktat urval (Naturvårdsverket, 2008) vilket innebär att de 30 provpunkterna per provlokal fördelas så att så många olika mikrohabitat som möjligt påträffas. Allt från provtagning i bottensubstratet till hällkar, under bark på nedfallna träd och i närliggande sumpskog, har undersökts. Metoden med riktat urval skiljer sig därmed från den ordinarie M42-metoden (Naturvårdsverket, 1996) som har sina 30 provpunkter schematiskt utplacerade. Med riktat urval förväntas fler taxa kunna insamlas vilket var syftet i denna undersökning. Lokalbeskrivningar enligt Naturvårdsverket, 2006, upprättades för varje lokal, koordinater noterades samt fotografier arkiverades. Allt material konserverades för vidare artbestämning. Alla djur samt visst material arkiveras och sparas. Analysen bestod av de två index enligt Bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag, 2007, ASPT, som indikerar antropogen miljöpåverkan, och MILA, som indikerar försurningspåverkan. Därtill har indexen FSI (arters känslighet för försurning) och FOI (arters känslighet för förorening) ingått i analysen. Ovanstående index, antal taxa, individantal och förekomst av (för större sjöar) ovanliga arter, legat till grund för bedömning av naturvärdet för de undersökta områdena. Resultaten visar att samtliga undersökta områden håller hög nivå vad gäller försurningsläget, Jägarskogsudden och Fagerön som helhet hade högsta klassning, nära neutralt, på MILA, medan en av tre lokaler på Gräsholmen hade samma klassning. Övriga hade klassningen måttligt surt. ASPT som indikerar miljöpåverkan gav klassningen hög status för en lokal på Gräsholmen och Fagerön, samt två lokaler på Ådö-Lagnö och Gräsholmen, och slutligen tre lokaler inom Norra Björkfjärden. Övriga lokaler höll god status enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Svalgarn hade sammantaget det högsta antalet taxa med 84 stycken. En av de två lokalerna på Svalgarn hade det högsta enskilda antalet med 73 taxa, vilket anses som mycket högt. Därefter varierade antalet taxa mellan 30 till 50 stycken för enskilda lokaler. Två lokaler hade mycket försurningskänsliga arter och samtliga övriga hade försurningskänsliga arter. Tre lokaler hade föroreningskänsliga arter medan resterande hade normalt föroreningståliga arter. På samtliga lokaler fanns arter som normalt lever i rinnande vatten, men som här har funnit syrgasrika områden, vissa med uppströmningsområden från den ås som löper genom området. Här påträffades även för större sjöar ovanliga arter. Sammantaget ges bedömningen att de undersökta områdena håller ett högt naturvärde, de flesta är utan bebyggelse vilket bidrar till den höga nivån. De hot som föreligger är övergödning från enskilda avlopp, med tillflöden från jordbruksmarker, kommunala avloppsreningsverk samt från fritidsbåtars latrintömning i Mälaren. Tillsammans med sedimentation, exempelvis från skogsavverkning på öarna, har detta en negativ påverkan på de bottenlevande djuren i Mälaren och Yngern. Särskilt bör nämnas Svalgarn med sin artrika bottenfauna, samt Fageröns individrika fauna

DiVa - Dikesrensningens effekter på vattenföring, vatten­kemi och bottenfauna i skogsekosystem

Stora arealer av Sveriges dikade skogsmark har diken som är eftersatta. Kunskapen om vilken effekt en dikesrensning har på ökad tillväxt samt dikenas vattenföring, vattenkvalité och bottenfauna är obefintlig. DiVa projektet (Dikesrensningens effekter på vattenekosystem) sattes i verket för att belysa effekterna av dikesrensning och öka kunskapen och processförståelsen kring effekterna på bottenfauna och vattenkemi. DiVa projektet har pågått sedan 2007 i två faser, 3 respektive 2 år. Två områden i Sverige valdes ut: Fagerheden utanför Piteå i Norrbottens län och Unnaryd i Jönköpings län i södra Sverige. I varje försöksområde utfördes dikesrensningen i två diken. Olika maskintyper användes i de två områden. Ett dike rensades med normala hänsynsåtgärder medan ett annat rensades under förhöjda hänsynsåtgärder. Ett dike lämnades orört som referens. Dikesrensningen med normal hänsyn innebar att en översilningsmark anlades nedströms den rensade sträckan, samt att nästan hela diket rensades, nerifrån och upp. Dikesrensningen med ökad hänsyn innebar, förutom översilningsmark nedströms dikena, även att mindre proppar och små slamfickor och/eller översilningsmarker längs diket skapades, samt att orensade partier lämnades. Efter mätningar i en inledande period på 1-2 år genomfördes dikesrensning och vattenkemin registrerades löpande under 1-2 år efter åtgärden, medan bottenfaunan inventerades på våren och hösten varje år.Stora arealer av Sveriges dikade skogsmark har diken som är eftersatta. Kunskapen om vilken effekt en dikesrensning har på ökad tillväxt samt dikenas vattenföring, vattenkvalité och bottenfauna är obefintlig. DiVa projektet (Dikesrensningens effekter på vattenekosystem) sattes i verket för att belysa effekterna av dikesrensning och öka kunskapen och processförståelsen kring effekterna på bottenfauna och vattenkemi. DiVa projektet har pågått sedan 2007 i två faser, 3 respektive 2 år. Två områden i Sverige valdes ut: Fagerheden utanför Piteå i Norrbottens län och Unnaryd i Jönköpings län i södra Sverige. I varje försöksområde utfördes dikesrensningen i två diken. Olika maskintyper användes i de två områden. Ett dike rensades med normala hänsynsåtgärder medan ett annat rensades under förhöjda hänsynsåtgärder. Ett dike lämnades orört som referens. Dikesrensningen med normal hänsyn innebar att en översilningsmark anlades nedströms den rensade sträckan, samt att nästan hela diket rensades, nerifrån och upp. Dikesrensningen med ökad hänsyn innebar, förutom översilningsmark nedströms dikena, även att mindre proppar och små slamfickor och/eller översilningsmarker längs diket skapades, samt att orensade partier lämnades. Efter mätningar i en inledande period på 1-2 år genomfördes dikesrensning och vattenkemin registrerades löpande under 1-2 år efter åtgärden, medan bottenfaunan inventerades på våren och hösten varje år