Twinlatin

The strategic objective of Twinlatin was to fill gaps in knowledge and methods in order to enable implementation of a harmonised IWRM approach in Latin American river basins, addressing the European Water Initiative and using the European Water Framework Directive as a guiding reference approach

Twinbas

TwinBas was an EU-funded project 6th Framework Programme which aims at filling gaps in knowledge and methods in order to enable implementation of a harmonised Integrated Water Resources Management (IWRM) approach that addresses the European Water Initiative

Omräkning av näringsbelastning på Östersjön och Västerhavet för år 1995 med PLC5 metodik : Underlag till Sveriges miljömålsuppföljning

Syftet med projektet var att räkna om belastningen avseende kväve och fosfor för Sverige för år 1995 med samma metodik som användes i PLC5- beräkningarna (Brandt m.fl. manuskript). Detta för att få bättre jämförbarhet mellan åren än för de resultat som togs fram till FUT miljömålsuppföljningen (Ejhed m.fl. 2007). Jämförbarhet med belastning år 2006 skapades genom att en delmängd indata även för år 2006 omräknades. Resultaten beräknade för år 1995 jämfördes med resultat för år 2006. Förbättringar genomförda inom detta projekt, jämfört med beräkningar i projektet FUT Miljömålsuppföljning för år 1995, berör beräkningar av belastning från enskilda avlopp och inkluderande av retention för fosfor från PLC5-projektet. Utöver dessa förbättringar, har retentionsandelar för kväve från PLC5-projektet använts i detta projekt och beräkningsunderlag för dagvatten är identiskt som för år 2006. För år 2006 (jämfört med FUT Miljömålsuppföljning år 2005) har underlagen ändrats genom användande av 2006 års utsläpp från industrier (A, B) och reningsverk (A, B), metodik för enskilda avlopp, ny metodik för markanvändningsareal i tätorter, retentionsandelar för kväve från PLC5-projektet och genom att retention inkluderats för fosfor. Jämfört med PLC5-projektet har underlag avseende belastning och utsläpp för år 2006 ändrats genom att de finska punktkällorna ej inkluderats och att belastningen från areal hyggesmark har beräknats med samma belastning som skogsmark, d.v.s. utan att ta hänsyn till högre belastning från areal hyggen. Enligt denna rapport har den antropogena nettobelastningen av kväve till haven söder om Ålands hav (havsbassängerna Egentliga Östersjön, Öresund, Kattegatt och Skagerrak) minskat med 12 700 ton, motsvarande 23 %, från 1995 års nivå.Den antropogena bruttobelastningen av fosfor har minskat med totalt 270 ton eller 12 % från 1995 till 2006 enligt resultat i detta projekt (samtliga havsbassänger). Belastningen från reningsverk och industrier har minskat mest, med 29 respektive 20 % för kväve och ca 20 % vardera för fosfor mellan 1995 och 2006 (hela Sverige). Den antropogena nettobelastningen av kväve från jordbruksmark har minskat med ca 12 %. Projektet syftade vidare till att utveckla TBV (Tekniskt Beräkningssystem för Vatten) i avsikt att förenkla urvalet av beräkningar som ska genomföras och tydliggöra det stora antalet beräkningar som krävs för att genomföra kompletta beräkningar till rapporteringar från systemet. Utvecklingen skulle leda till dokumentation av hur de olika beräkningarna hänger ihop. En fil bestående av en mall med samtliga beräkningar som ska köras i systemet (en s.k. styrfil) och en ny funktion i TBV som hanterar denna, har utvecklats i projektet och motsvarar behoven av förenkling och tydlighet som efterfrågades

Vattenskador orsakade av baktryck i avloppssystemet - erfarenheter, regler, hantering och tekniska lösningar

De svenska försäkringsbolagens branschorganisation, Svensk Försäkring, har beräknat att de naturskaderelaterade vattenskadorna kostar de svenska försäkringsbolagen minst 300 miljoner kr årligen. De naturskaderelaterade vattenskadorna inkluderar direkta översvämningar och bakvattenskador där avloppsvatten strömmar in i fastigheter via avloppsenheter. Orsaken till dessa skador är vanligen höga vattenstånd, skyfall, eller brister i avloppsnätet på allmän eller privat mark. I Sverige uppskattar försäkringsbolagen att bakvattenskadorna står för ca 80% av de naturskaderelaterade vattenskadorna. De samhällsekonomiska kostnaderna för de naturskaderelaterade vattenskadorna är ännu högre pga. räddningsinsatser, oförsäkrad egendom, mm samt att ca 100 miljoner kr  tillkommer i form av kostnader för självrisker.Pågående klimatförändringar förväntas leda till att de naturskaderelaterade vattenskadorna ökar och för att motverka detta krävs anpassningsåtgärder på alla nivåer i samhället inkluderande; övergripande stadsplanering, hållbar dagvattenhantering, förbättrade avloppsledningssystem, samt åtgärder inom enskilda fastigheter.Denna rapport fokuserar på tekniska lösningar som kan skydda utsatta enskilda fastigheter mot bakvattenskador orsakade av baktryck i det spillvattenförande avloppsledningssystemet. De vanligaste tekniska lösningarna benämns backventiler och uppfordringsanordningar (pumpsystem). Rapporten beskriver erfarenheter, regler och lämplig användning av dessa.Projektets slutsats är att bakvattenskydd kan utgöra en kostnadseffektiv lösning för att skydda stora ekonomiska och ickemateriella värden i utsatta fastigheter. Detta förutsätter att teknikval baseras på risk, skyddsbehov och att installation och underhåll sker på rätt sätt

Teknikinventering avloppsdirektivet år 2016

I den här redovisade enkätstudien har SMED samlat in uppdaterade teknikuppgifter för kommunala B-klassade avloppsreningsverk för att förbättra dataunderlaget till Sveriges rapportering enligt avloppsdirektivet (91/271/EEG), artikel 15 och artikel 17.  Enkäten skickades till 453 reningsverk varav 384 st svarade, dvs 85 % svarsfrekvens. Av dessa var 26 enkäter (6,8 %) inskickade men inte ifyllda.  Av de verk som svarade uppgav 146 st (38 %) att de har någon form av kväverening. Vad det gäller det spillvattenförande allmänna ledningsnätet svarade 305 avloppsreningsverk med en total ledningslängd på 42 952 km att 72 % av detta utgörs av duplikatsystem.  De totalt inrapporterade nyinvesteringarna i avloppsreningsverk uppgick år 2016 till 935 Mkr (121 verk) och utfall nyinvesteringar i ledningsnät uppgick samma år till 2 618 Mkr (126 verk).  Kvalitén på de inlämnade teknikuppgifterna betraktas som god, varför de redovisas både i en sammanställning i rapportens resultatdel, samt på anläggningsnivå i bilaga 3. Efter återkoppling och uppdatering av enkäter med uppenbara felaktigheter rörande investeringskostnader och ledningsnät är kvalitén även på dessa uppgifter tillfredställande för ändamålet, där investeringsuppgifterna redovisas på en samlad, nationell nivå

Flödesmätningar i Luossajoki och Rakkuri-systemet

oai:DiVA.org:ivl-6IVL har sedan hösten 2015 på uppdrag från LKAB mätt vattenflöden i sjön Ala Lombolos utlopp och sedan sommaren 2016 även vid sjöns inlopp, vilka ingår i Luossajokis avrinningsområde. Under 2017 installerade IVL utrustning för mätning av vattennivåer i sjön, Yli Lombolo, uppströms Ala Lombolo. Arbetet syftar till att generera högkvalitativt dataunderlag till ett prövotidsförfarande relaterat till ett miljötillstånd som LKAB erhållit för åtgärder i sjön Luossajärvi. Inom uppdraget ”Flödesmätningar i Rakkurijärvi” installerade IVL på uppdrag av LKAB under år 2016 tre stycken vattenföringsstationer: nedströms Mettä-Rakkurijärvis utlopp, 220 m uppströms vägbron, vid utloppet från Rakkurijärvi och vid Pahtohajåkk.Syftet med arbetet i denna rapport är att ge LKAB bättre förståelse för vattenbalansen i systemet och insamlade mätdata ska också utgöra kalibrerings- och verifieringsunderlag till en hydrologisk och hydraulisk modell som ska sättas upp för att kunna prediktera flöden och ämneskoncentrationer vid olika scenarier

Teknikinventering avloppsdirektivet år 2016

I den här redovisade enkätstudien har SMED samlat in uppdaterade teknikuppgifter för kommunala B-klassade avloppsreningsverk för att förbättra dataunderlaget till Sveriges rapportering enligt avloppsdirektivet (91/271/EEG), artikel 15 och artikel 17.  Enkäten skickades till 453 reningsverk varav 384 st svarade, dvs 85 % svarsfrekvens. Av dessa var 26 enkäter (6,8 %) inskickade men inte ifyllda.  Av de verk som svarade uppgav 146 st (38 %) att de har någon form av kväverening. Vad det gäller det spillvattenförande allmänna ledningsnätet svarade 305 avloppsreningsverk med en total ledningslängd på 42 952 km att 72 % av detta utgörs av duplikatsystem.  De totalt inrapporterade nyinvesteringarna i avloppsreningsverk uppgick år 2016 till 935 Mkr (121 verk) och utfall nyinvesteringar i ledningsnät uppgick samma år till 2 618 Mkr (126 verk).  Kvalitén på de inlämnade teknikuppgifterna betraktas som god, varför de redovisas både i en sammanställning i rapportens resultatdel, samt på anläggningsnivå i bilaga 3. Efter återkoppling och uppdatering av enkäter med uppenbara felaktigheter rörande investeringskostnader och ledningsnät är kvalitén även på dessa uppgifter tillfredställande för ändamålet, där investeringsuppgifterna redovisas på en samlad, nationell nivå

Förstudie om högre krav på service av små avlopp samt implementering av servicerapporteringssystem

Antalet minireningsverk växer, särskilt i områden där hög skyddsnivå ska uppnås och antalet olika fabrikat av minireningsverk på marknaden är stor. Erfarenheter från tidigare projekt visar att enhetlig nationell vägledning av hur service och drift av minireningsverken ska genomföras och rapporteras är viktig för om funktionen av minireningsverken ska upprätthållas, men att sådan vägledning saknas. Kraven på servicen behöver förtydligas och rapporteringen av genomförd service behöver förenklas och vara mer enhetlig så att en likvärdig bedömning kan genomföras i olika kommuner. Olika anläggningar kan behöva olika service vilket behöver skrivas in tydligt i de villkor som gäller för tillståndet. Tyskland har lång erfarenhet av tillsyn, service- och driftorganisation och i Tyskland har de utvecklat ett Windowsbaserat rapporteringssystem som har varit i drift under många år, kallat DiWa (Digitales Wartungsprotokoll). Detta projekt är en förstudie som genom samverkan med kommuner, Havs- och vattenmyndigheten, Norska Driftassistansen samt PIA RWTH i Aachen, Tyskland och genom kontakt med dagens Svenska leverantörer av tillsynssystem som SOKIGO (ECOS ärendehanteringssystem) och EDP Consult (MiljöReda ärendehanteringssystem) samt WSP (utvecklingsprojekt registersystem) syftade till: - ett gemensamt ställningstagande avseende identifierade grundläggande krav på servicerapporters innehåll för att garantera funktion i små avlopp. - att undersöka vilket av alternativet som är lämpligast att arbeta vidare med: möjlighet till anpassning av DiWa, utveckling av befintliga kommunala ärendehanteringssystem eller framtagande av nytt system, och som är är förenligt med svensk reglering och svenska behov på servicerapportering. Projektet genomfördes i dialogform där deltagarna representerade olika intressentgrupper; tillsynsmyndigheter, serviceföretag, leverantörer av tillsynssystem, och experter, för att få ett helhetsperspektiv på hur olika aktörer ser på frågan. Projektet genomförde en workshop och ett flertal möten dit ett urval av representanter för identifierade intressentgrupper bjöds in. I workshopen diskuterades framförallt hur tillsynsmyndigheten följer upp genomförd service samt återkopplar då de små avloppsystemen inte fungerar i dagsläget och hur de skulle vilja att det fungerar i framtiden. Grundläggande information som behövs och är tillräcklig för att beskriva anläggningarnas funktion samt markering av om de inte fungerar föreslogs gemensamt under workshopen. Vidare diskuterades hur den grundläggande informationen ska rapporteras och var informationen bäst samlas.. I workshopen diskuterades också brister i dagens system, omsatt i behov av certifiering av serviceorganisationer, behov av ökad kunskap om förutsättningar i bland annat vattenkemi för att skapa god funktion i små avlopp hos teknikleverantörer, serviceföretag och tillsynsmyndigheter samt vilka åtgärder som behövs för att rätta till problem. Efterföljande möten med teknikleverantörer genomfördes för att utreda hur de gemensamma behoven av servicerapportering bäst kan tillgodoses med dagens tekniklösningar eller med utvecklingar av dem. Projektet har kommit fram till att det finns intresse, behov och möjligheter att skapa ett enkelt webbaserat centralt servicerapporteringssystem som kan ta in data från befintliga ärendehanteringssystem. Detaljnoggrannhet i servicerapporteringen föreslås baserat på samsyn kring ett exempel från Norge som presenterades under workshopen inom detta projekt.Detta är en rapport som har tagits fram i en förstudie för att nå ett gemensamt ställningstagande avseende identifierade krav på servicerapporters innehåll för att garantera funktion i små avlopp, och för att undersöka möjlighet till anpassning av det tyska servicerapporteringssystemet DiWa, utveckling av befintliga kommunala ärendehanteringssystem eller framtagande av nytt system vilket är förenligt med svensk reglering och svenska behov på servicerapportering

Sensorer för vattenkvalitet i miljöövervakning av vattendrag Hur användbara är de i praktiken?

Denna rapport utgör delredovisning av action C8 och action C9 inom Life IP-projektet Rich Waters. C8, där SLU deltar, omfattar mätning med sensorer i jordbruksvattendrag och C9, där IVL deltar, omfattar mätningar i dagvattenledningar. Rapporten sammanfattar praktiska erfarenheter av installationer och mätningar med sensorer i vattendrag och dagvattensystem

Tätortsbegreppet i nya avloppsdirektivet

Naturvårdsverket ville genom detta projekt utvärdera hur EU-kommissionens förslag till ny definition av tätort (agglomeration) i avloppsdirektivet skulle påverka Sverige, men även undersöka alternativa definitioner som skulle passa Sverige bättre utifrån våra specifika förutsättningar. Tätort definieras i Europeiska kommissionens förslag till uppdaterat avloppsdirektiv som ett område där föroreningsbelastningen av avloppsvatten från tätbebyggelse är så koncentrerad (10 pe per hektar eller mer) att avloppsvatten från området kan insamlas och ledas till ett avloppsreningsverk. Projektet genomfördes i ett testlän (Dalarna) och i en större testkommun (Uppsala) och hade som mål att kartlägga vad en tätortsindelning baserad på 10, 25 respektive 50 pe per hektar skulle innebära jämfört med SCB:s ”vanliga” tätortsdefinition respektive Sveriges befintliga ”EU-tätorter”. I detta arbete ingick att ta fram tillgängliga geografiska verksamhetsområden för avlopp genom kontakter med länsstyrelser och kommunerna. Projektet skulle också om relevant föreslå en alternativ EU-tätortsdefinition som passar Sverige bättre. Projektet visade att tillgång till geodata över va-verksamhetsområden för spillvatten i de undersökta kommunerna var god. Detaljeringsgraden för va-verksamhetsområdena varierade dock mellan kommunerna; från information på fastighetsnivå till mer generaliserad geografisk information täckande stora delar av tätorten. Vid en eventuell uppskalning av analysen till hela Sverige, vilket föreslogs på workshopen för att få bättre underlag, är det därför viktigt att insamlingen av va-verksamhetsområden inte bara gäller den geografiska avgränsningen utan också att kvalitetsbeskrivningar följer med från respektive kommun. Anslutningen till kommunalt avloppsnät för tätorterna/småorterna och va-verksamhetsområdena ligger högt både inom Dalarnas län och Uppsala kommun. När invånarantalet stiger kan man också som förväntat se en högre anslutningsgrad. EU:s föreslagna tätortsdefinition med minst 10 pe per hektar påverkas av hur man väljer att hantera belastningen från fritidshus. I landet finns det drygt 610 000 fritidshus, av dessa återfinns drygt 75 procent utanför rena fritidshusområden. När projektet räknade med en belastning på 5 pe/fritidshus (uppskattad maximal genomsnittlig veckobelastning) uppstår det ett antal förtätningsområden som ligger utanför såväl tätorter som va-verksamhetsområden. Den verkliga totala belastningen från dessa rutor blir dock låg jämfört med belastningen inom tätorter och va-verksamhetsområden med permanent befolkning. Beräkningen för fritidshus skulle kunna förfinas genom att ta hänsyn till andra typer av anläggningar med bäddar. Att också lyfta in turismnäringens campingar, stugbyar, vandrarhem och hotell skulle ge en mer korrekt bild av hur belastningen varierar mellan olika platser i landet. GIS-analysen och diskussionerna under workshopen som genomfördes med sakägare inom projektet visar dock att inte ens denna högupplösta täthetsdefinition (10 pe/hektar) skulle vara drivande för va-utbyggnaden i Sverige och ses inte som någon större utmaning för kommunerna där andra faktorer som lagen om allmänna vattentjänster (LAV), de nya vattentjänstplanerna som ska implementeras 2024 och miljökvalitetsnormerna blir drivande för utbyggnaden av de kommunala spillvattennäten. Artikel 18 i direktivet: ”även mindre orter (under 1 000 pe) kan omfattas av kraven på rening om en riskbedömning påvisar behov av åtgärder” kommer också troligen bli mer drivande i Sverige än tätortskriteriet. Projektet ser inget behov av att införa någon ny geografisk indelning för de täthetskluster som bildas där flera intilliggande celler har befolkningstäthet över 10 pe/hektar utan menar att nuvarande tätortortsindelningar räcker