Uppföljning av naturvärden i ängs- och betesmarker via NILS

Denna rapport har som syfte att ge förslag till utformning av ett uppföljningssystem för naturvärden i objekt som identifierats som skyddsvärda i Ängs- och betesmarksinventeringen (Jordbruksverket 2005a, b) samt göra en statistisk och kostnadsmässig utvärdering av olika designalternativ. Utgångspunkten har varit att uppföljningen ska ske i ett stickprov av objekt som så nära som möjligt ansluter till den metodik och de landskapsrutor som används i det nationella miljöövervakningsprogrammet NILS (Allard m.fl., 2003, Esseen m.fl., 2005). Av de åtta indikatorer som föreslagits av Naturcentrum (2004) har vi valt ut de fem som verkar mest lämpade för uppföljning i anslutning till NILS. Den metodik som föreslagits av Naturcentrum (2004) har följts så långt möjligt, men vissa modifieringar har gjorts för att göra uppföljningen effektivare. De fem indikatorerna, som motsvaras av varsitt inventeringsmoment, delas in i två grupper. Kärlväxter, grova träd och lavar på lövträd inventeras en gång per omdrev, d.v.s. en gång vart femte år. Beräkningarna utgår ifrån att inventeringen görs av den ordinarie fältpersonalen i NILS, i nära anslutning till de ordinarie provyte- och linjeinventeringsmomenten i rutan. Fjärils-, humle och dyngbaggsinventeringen görs däremot av särskild personal, som har god artkännedom och vana vid inventering av de berörda insektsgrupperna. Samma objekt som för växtinventeringen besöks, men vid flera tillfällen (3 eller i vissa fall 2) under en säsong. En stor besparing på transportkostnader kan göras om båda insektsmomenten görs av samma person, vid samma tillfälle. För alla insektsgrupper bör ett urval göras av de arter som har störst förutsättningar att ge bra data. För urval av objekt föreslår vi s.k. PPS-urval, där större objekt har större sannolikhet att väljas än de små. Detta gör att stickprovet blir mer effektivt för att representera helheten. Baserat på de regler vi satt för antal objekt som väljs per landskapsruta har vi därefter gjort våra beräkningar baserat på ett testurval av objekt ur Ä&B-databasen Tuva, som motsvarar tre nivåer: 290, 728 och 1277 objekt per femårsperiod. Dessutom har vi testat två ambitionsnivåer för utlägg inom objekt (antal provytor och transekter): ”Låg” och ”Hög”. Den statistiska utvärderingen för varje inventeringsmoment har gjorts baserat på dataset som vi fått använda från Länsstyrelsen i Östergötland, SLU och Skogsvårdsstyrelsen i Kronoberg, samt GIS-skikt och inventeringsdata från Ä&B/Jordbruksverket. Resultaten visar entydigt att ett stickprov av 290 objekt är helt otillräckligt för samtliga moment. Däremot är skillnaden mellan 728 och 1277 objekt relativt liten jämfört med kostnaden. Av de två alternativen för utlägg verkar ett utökat antal provytor ge bättre skattningar, medan fler transekter för insektsinventering inte har någon större betydelse totalt sett. Som vårt huvudalternativ förespråkar vi alltså för kärlväxter, träd och lavar vårt alternativ ”728 hög” och för insekter ”728 låg”. Det motsvarar den uppskattade kostnaden 975.000 kr per år för växtinventeringen och 2.327.000 kr per år för insektsinventeringen. Till detta kommer totalt ca. 300.000 för administration, datahantering, grundläggande analyser m.m. Totalt ger det en föreslagen budget på ca. 3,6 miljoner kr per år. Nästan en tredjedel av kostnaden för insektsinventeringen utgörs av sortering av dyngprover och artbestämning av dyngbaggar. Om man gör ett strikt urval av de mest indikativa och någorlunda lättbestämda dyngbaggearterna kan denna kostnad troligen minskas en del. Ett mer drastiskt alternativ till besparing kan vara att lagra proverna tills ytterligare medel kan frigöras. Kostnaderna för insamling är jämförelsevis liten om den görs i samband med fjärilsinventeringen. Vi förordar att de ordinarie momenten i NILS provyteinventering genomförs också i de provytor som läggs ut i Ä&B-objekten. Den tillkommande kostnaden är relativt marginell (uppskattningsvis 167.000 per år, vilket motsvarar ungefär 5% av totalkostnaden), samtidigt som fördelarna är mycket stora vad gäller att ta fram strukturella indikatorer (hävdintensitet, markförhållanden, träd- och buskskikt) och för möjligheterna till samanalys med NILS ordinarie stickprov. Till detta kan också komma flygbildstolkning med NILS ordinarie metodik, där kostnaderna troligen är i samma storleksordning. Vi vill också framhålla de stora möjligheterna till samordning med uppföljningen av gräsmarkshabitat i Natura 2000-nätverket, där Naturvårdsverket och länsstyrelserna har huvudansvaret. De värdeindikatorer och metoder man där lyfter fram är mycket likartade de som här diskuteras (Naturvårdsverket, 2005). Vi föreslår att inventeringsmomenten för kärlväxter, träd och lavar påbörjas i full skala så fort medel kan frigöras. De osäkerheter som finns i skattningarna av kostnader och statistisk styrka är troligen ganska små, och fördjupade analyser som markant förbättrar beräkningarna kan bara göras utifrån ett mycket större dataset än de vi hittills använt. En mindre pilotstudie kostar pengar och försenar den skarpa datainsamlingen med ett år, men förbättrar kanske ändå inte underlaget för beräkningarna mer än marginellt. För insektsinventeringarna är behovet av ett års pilotstudier troligen större, eftersom osäkerheterna i organisering av arbetet, tidsåtgång och förväntade data är större

Betesdjur och betestryck i naturbetesmarker

En inventering av antal och typ av djur som betar på svenska naturbetes-marker genomfördes. Studien baserades på ett slumpmässigt urval av ungefär 700 hagar från en större databas för ängs- och betesmarksobjekt hos Jordbruksverket. Totalt genomfördes 1983 enskilda inventeringar i 666 hagar, med ett genomsnitt på tre besök per hage inom ramen för projektet. I 40 % av hagarna fanns inga betesdjur av något slag vid de tillfällen då hagen inventerades. En fördjupningsstudie av 219 hagar, där det förekom betande djur vid minst ett inventeringstillfälle, visade att 68 % av den totala betesytan i hagarna betades av nötkreatur, 8 % av hästar och 9 % av får, medan 15 % av arealen betades av blandade djurslag, främst nötkreatur och får. Genomsnittligt innehåll av omsättbar energi i betet och kg torrsub-stans producerat bete per säsong på olika vegetationstyper i naturbetes-marker har beräknats, baserat på data från nya- och tidigare genomförda studier. Vegetationstyper och landskapselement har identifierats och kartlagts med flygbildstolkning i 47 hagar. Data i projektet har använts för att ta fram en modell för beräkning av betestryck (betesdjurens näringsbe-hov i förhållande till betets näringsproduktion) i heterogena naturbetes-marker utifrån uppgifter om vegetationstypernas areal i ett enskilt objekt, data om vegetationens avkastning, vegetationens näringsinnehåll samt an-tal och typ av betande djur i objektet. Siffror på lämplig betesbeläggning (antal djur/ha) har beräknats för en teoretisk beteshage med definierad sammansättning

Myrarnas areal och vegetation

NILS är ett rikstäckande miljöövervakningsprogram som följer tillstånd och förändringar i det svenska landskapet och hur dessa påverkar förutsättningarna för den biologiska mångfalden. NILS finansieras av Naturvårdsverket, där NILS ingår i programområde Landskap. Ett viktigt syfte med NILS är att följa upp de nationella miljökvalitetsmålen för olika naturtyper och fungera som underlag för att till exempel visa om genomförda miljövårdsåtgärder leder till önskade förbättringar på nationell nivå eller landsdelsnivå. När NILS första femåriga inventeringsperiod (2003-2007) nu har avslutas kan de första tillförlitliga skattningarna göras, baserat på NILS hela nationella stickprov. Efter nästa femårsperiod (2008-2012), när alla rutor har inventerats ännu en gång, kan vi dessutom göra skattningar av förändringar. Denna rapport presenterar resultat för myrar och andra torvmarker baserat på provyteinventeringen i NILS för åren 2003-2007. Dessa data kompletterar väl de som har kommit fram genom den rikstäckande Våtmarksinventeringen (VMI) som inte omfattar alla myrar eftersom varje län har satt en minsta storleksgräns för vilka som ska ingå (Gunnarsson & Löfroth 2009). Syftet med VMI var att göra en heltäckande kartering av Sveriges myrar, som underlag för att identifiera vilka myrarealer som är skyddsvärda, med höga naturvärden, och vilka som skulle kunna bli aktuella för exploatering genom t.ex. torvtäkt. Därför valde man att fokusera på lite större myrar. Den minimistorlek som valdes som gräns är i många län 10 hektar, och i norra Sverige 50 hektar (Westerberg & Rynbäck Andersson, 2004). NILS har däremot en minsta karteringsenhet på 0,1 hektar (Esseen m.fl. 2007, Allard m.fl. 2003), vilket innebär att även mindre myrar kommer med i urvalet. NILS kan därmed komplettera de befintliga dataunderlagen och ge ett bra underlag för att skatta förändringar för alla arealklasser och alla regioner. Särskilt för fjällen finns det i dagsläget ingen detaljerad information om mängden myrar. Riksinventeringen av skog (RIS), där Riksskogstaxeringen och Markinventeringen ingår, har ett stort stickprov av provytor för skog och andra naturtyper, men gör som regel inga fältbesök i fjällen ovanför barrskogsgränsen, och därför fyller NILS en särskilt viktig funktion just där. I NILS ingår också ett större urval av växtarter som är typiska för myrar, t.ex. vitmossor och andra våtmarksmossor. Detta är alltså den första rapporten som presenterar representativa och detaljerade data för myrar i hela fjällregionen, utifrån fältinventering med tydliga urvalskriterier. För myrar nedanför fjällen kan RIS och NILS stickprov tillsammans ge ett bra underlag för noggranna analyser av tillstånd och förändringar. Fältinventeringen i NILS är utformad för att ge ett bra och detaljerat underlag för att beskriva artförekomst och förändringar i markvegetationen, vilket är särskilt viktigt i fjällen, i jordbrukslandskapet och i myrar. Ytterligare ett syfte med denna rapport är alltså att ge en detaljerad bild av myrarnas vegetation i olika delar av landet, på ett sätt som tidigare inte har varit möjligt. Tidigare har data om arealer av torvmark, träd- och buskskikt samt många markvariabler kunnat tas fram via Riksskogstaxeringen (Hånell 1990). Syftet med denna rapport är alltså att ge en nyanserad och heltäckande bild av myrarnas areal, vegetation och artinnehåll samt olika typer av påverkan i Sverige och illustrera hur NILS provytedata kan bidra till en sådan beskrivning, genom att: beräkna arealer utifrån enhetliga kriterier i hela landet, inklusive fjällen jämföra de beräknade arealerna med tidigare uppgifter från andra datakällor jämföra några olika avgränsningskriterier utifrån vegetation och arealer presentera en detaljerad beskrivning av myrarnas vegetation, baserad på enhetlig fältmetodik presentera skattningar av mängder för växtarter i träd-, busk-, fält- och bottenskikt uppskatta mängden av påverkan från diken och markstörning utifrån registreringar i provyto

Grazing and fouling behaviour on different vegetation types within heterogeneous semi-natural and naturalised pastures

In a two-year study, grazing, resting and fouling behaviour of cattle grazing on heterogeneous semi-natural/naturalised continuously grazed, fenced pasture areas (sites), were examined using two and nine sites in year 1 and 2. Five vegetation types were identified and mapped out on the sites used in the study: four typical species-rich semi-natural vegetation types (dry, mesic, wet, shaded), and one naturalised, grass-dominated type on former fertilised arable land. The two sites used in year 1 and seven sites in year 2 contained all five vegetation types, while one or two vegetation types (dry and wet) were absent on the remaing two sites in year 2. Behaviour was recorded over 24 h on three occasions in year 1, and on one occasion in year 2. During observation hours, animal behaviour (grazing/resting/other) and vegetation type grazed were recorded at 5-minute intervals and time and location of defecation and urination were recorded continuously. Vegetation types were sampled for herbage analysis directly after behaviour observations by cutting the vegetation in three random plots per type. Relative preference for grazing, resting and fouling was calculated for each vegetation type by dividing proportion of behaviour observations spent on a specific vegetation type by proportion of total area occupied by this vegetation type. The results showed that during both years, animals showed the greatest relative preference for the naturalised vegetation type when grazing or fouling (urination and defecation). The naturalised vegetation type also had the greatest content of metabolisable energy (from 9.8 to 10.1 MJ/kg DM) and crude protein (from 131 to 157 g/kg DM) and the least content of neutral detergent fibre (from 453 to 456 g/kg DM)

Environmental Quality and Compliance with Animal Welfare Legislation at Swedish Cattle and Sheep Farms

Conflicts between different goals can obstruct progress in sustainability, but interests may also coincide. We evaluated relationships between environmental quality and animal welfare on Swedish farms with grazing livestock, using publicly available databases. Data were collected from 8700 official animal welfare inspections on 5808 cattle farms and 2823 inspections on 2280 sheep farms in 2012-2017. Compliance with three animal-based checkpoints was modeled using logistic regression, including a random farm effect to account for repeated inspections. Compliance was regressed on semi-natural grassland area, participation in the National Meadow and Pasture Inventory, Agri-Environmental Scheme (AES) grassland payments, presence of indicator plant species, and the presence of Natura 2000 habitats. Cattle farms complied more often if they received AES payments for grasslands of special values compared with if they did not apply for them (OR = 1.55-1.65; p <= 0.0001) and there was a similar tendency for cattle farms that applied for but were denied such payments (OR = 1.29; p = 0.074). There was also a strong tendency for Natura 2000 habitats on cattle farms to be associated with higher compliance (OR = 1.36; p = 0.059). These results suggest a direct or indirect causal effect of biodiversity on cattle welfare. The same associations could not be shown in sheep

Sustainable Grazing by Cattle and Sheep for Semi-Natural Grasslands in Sweden

Despite their importance for biodiversity and other ecosystem services, many semi-natural grasslands deteriorate or have even disappeared due to insufficient grazing and neglect. Preservation of grassland habitats depends on a good understanding of sustainable grazing management as well as effective agricultural policy measures that ensure long-term economic sustainability for the farmer. Through meta-evaluation and synthesis of previous investigations and discussion of scientific literature, we aimed to evaluate factors that determine the extent to which cattle and sheep in Sweden graze semi-natural grasslands instead of more productive land and what this means for biodiversity and sustainability. We also aimed to propose which practises and policy measures may be the most cost-effective to promote habitat quality and the sustainable use of grasslands. Results from a nationwide survey of Swedish farmers' attitudes towards agri-environmental payment schemes are discussed in relation to farm characteristics and other factors influencing the use of cattle and sheep for sustainable grazing. This study supports recommendations by environmental economists that payments should be targeted more strongly at the most valuable grasslands, emphasising the need for a more detailed and nuanced framework for classifying grasslands in Europe. A comparison with independent estimates of the area of agricultural land from nation-wide, sample-based monitoring shows that the data from official statistics normally used for nationwide evaluations are partly biased and of insufficient quality, underscoring the need for more sophisticated and precise methods for monitoring both overall trends and detailed environmental effects related to the preservation of semi-natural grasslands