Screening av organiska miljögifter i fisk : HCBD och klorbensener

Hexaklorbutadien (HCBD), 1,2,4-triklorbensen och pentaklorbensen finns med på EUs vattendirektivs lista över prioriterade ämnen. Dessa ämnen samt övriga klorbensener förutom monoklorbensen har analyserats i fiskmuskelprov från 14 svenska bakgrundslokaler. Från varje lokal analyserades fem samlingsprove

Results from the Swedish National Screening Programme 2006. Subreport 2: 1,5,9-cyklododecatriene

As an assignment from the Swedish Environmental Protection Agency, IVL has during 2006/2007 performed a 'Screening Study' of 1,5,9-cyclododecatriene. The screening programme included measurements in background areas and in the vicinity of potential point sources. Measurements were also done in urban areas reflecting diffuse emission pathways from society. Sample types were air, soil, sediment, sludge and biota (fish). A total of 55 samples were included. CDDT was not found in any of the samples. The reported detection limits were 0.04 - 0.05 ng/m3 in air, 10 ng/g DW in sediment and soil, 20 ng/g DW in sludge and 1-4 ng/g WW in fish. The overall conclusion is that 1,5,9-cyclododecatriene is generally not present in the Swedish environment in concentration that is of environmental concern. The substance is thus not recommended as a candidate to be included in regular monitoring.As an assignment from the Swedish Environmental Protection Agency, IVL has during 2006/2007 performed a 'Screening Study' of 1,5,9-cyclododecatriene. The screening programme included measurements in background areas and in the vicinity of potential point sources. Measurements were also done in urban areas reflecting diffuse emission pathways from society. Sample types were air, soil, sediment, sludge and biota (fish). A total of 55 samples were included. CDDT was not found in any of the samples. The reported detection limits were 0.04 - 0.05 ng/m3 in air, 10 ng/g DW in sediment and soil, 20 ng/g DW in sludge and 1-4 ng/g WW in fish. The overall conclusion is that 1,5,9-cyclododecatriene is generally not present in the Swedish environment in concentration that is of environmental concern. The substance is thus not recommended as a candidate to be included in regular monitoring

Routine Analysis of Mercury. A comparative Study between two Methods; neutron activation and flameless atomic absorption

Mercury analysis was performed on purely routine basis om samples of organic origin. The object was to compare the two analytical methods at IVL, neutron activation and flaemless atomic absorption, both available as a routine service. The investigation was based on eight samples, run a striplets, showed: Neutron activation has an excellent accuracy with a coefficient of variation of less than 5 % when mercury level exceeds 2 ppb (ng/g). All of the performed analyses gave good results. - Flameless atomic adsorption samples were digested in either of three media: aqua regia (inorganic matter), sulfuric, nitric an dperchloric acid or dulfuric and nitric acids combined with permangante and persulfate. Two performance with aqua regia was acceptable while no agreement was obtianed with the two other methods Loss of mercury occured compared to the reference values. Digestion with permanganate and persulfate showed the best agreement. The maximun loss was 35 %. Moreover detection limit was high because of the high background. At best is was found to be 5 ppb (ng/g). The comparative study gives neutron activation a very strong hand.Mercury analysis was performed on purely routine basis om samples of organic origin. The object was to compare the two analytical methods at IVL, neutron activation and flaemless atomic absorption, both available as a routine service. The investigation was based on eight samples, run a striplets, showed: Neutron activation has an excellent accuracy with a coefficient of variation of less than 5 % when mercury level exceeds 2 ppb (ng/g). All of the performed analyses gave good results. - Flameless atomic adsorption samples were digested in either of three media: aqua regia (inorganic matter), sulfuric, nitric an dperchloric acid or dulfuric and nitric acids combined with permangante and persulfate. Two performance with aqua regia was acceptable while no agreement was obtianed with the two other methods Loss of mercury occured compared to the reference values. Digestion with permanganate and persulfate showed the best agreement. The maximun loss was 35 %. Moreover detection limit was high because of the high background. At best is was found to be 5 ppb (ng/g). The comparative study gives neutron activation a very strong hand

Results from the SwedishNational ScreeningProgramme 2007Subreport 4: Linear alkylbenzene sulfonate (LAS)

LAS (linear alkylbenzene sulfonate) is an anionic sufactant mainly used in laundry- and dishwashingdetergents and lubricant additives. The annual amount used in Sweden is about 900 tonnes. As anassignment from the Swedish Environmental Protection Agency, IVL has performed a screeningstudy of LAS. The overall objective of the screening was to determine concentrations in a variety ofmedia in the Swedish environment. A national sampling program (50 samples) was combined withan extensive regional program administered by eight county administarive boards (72 samples).Sample types were waste water, sludge, storm water, ground water, surface water, soil and sediment.LAS was not found in surface waters, sediments or soil from background areas.LAS was found in the influents to all investigated sewage treatment plants (STPs). The medianconcentration was 360 µg/l. LAS was also found in all effluent waters from STPs. The medianconcentration was 2.7 µg/l. In 19 pairs of influent/effluent waters the removal efficiency was 95 -99.9%. The median concentration in sludge was 670 mg/kg DW. As an average 33% of the LASentering STPs ended up in sludge.LAS was found in traffic related storm waters (0.2 – 6 µg/l) and land fill lechates (0.58 – 1.2 µg/l).Sediments from the urban area Stockholm were contaminated with LAS (360 – 1 600 ng/g DW).Commercial LAS consists of a mixture of chain lengths ranging from C10 to C14. An alteration inthe distribution of chain lengths were noticed depending of sample types.The concentrations of LAS measured in sediments from recipients and urban areas (270-1 600ng/g DW) are lower than the PNEC-values, 8 100 ng/g DW and 4 900 ng/g DW for fresh watersediments and marine sediments respectively, found in the literature (Chapter 2.2). However, thesevalues have been derived from limited sets of data and some studies indicate that they might not beprotective.The concentrations of LAS found in surface waters from urban areas and industrial recipients werelower than reported PNEC-values derived from extensive sets of toxicity data. Thus, LAS is notexpected to cause adverse effects in the water phase of the recipients.

Results from the Swedish National Screening Programme 2006 : Subreport 1: Phthalates

IVL har på uppdrag av Naturvårdsverket genomfört en screening av ftalater. De två substanser som ursprungligen ingick i studien var di-isononylftalat (DINP) och di-isodecylftalat (DIDP). Dessa är de två ftalater som är vanligast förekommande som mjukgörare i EU idag. De är högmolekylära och har relativ hög persistens och antas vara ganska orörliga i miljön. Som grupp hör dock inte ftalater till de mest långlivade kemikalierna. Vissa studier indikerar även carcinogena effekter av DINP, men det är inte helt klarlagt. Tillsammans med di-n-oktylftalat (DNOP) får DINP och DIDP inte förekomma i barnleksaker som kan stoppas i munnen i halter över 0.1 % (summan av de tre). Utöver DINP och DIDP inkluderades även di-(2-etyl)hexylftalat (DEHP) som jämförelsesubstans. Denna var tidigare den mest använda ftalaten men har till stor del ersatts av de två förstnämnda. Även adipaten di-(2-ethyl)hexyladipat (DEHA) inkluderades i mätningarna. Denna ingick i ett tidigare screeningprogram (Remberger et al., 2005) och är en mjukgörare som i många fall ersatt DEHP. I luftproverna analyserades ytterliggare fyra ftalater; di-etylftalat (DEP), di-iso-butylftalat (DIBP), di-n-butylftalat (DBP) samt butylbensylftalat (BBzP), då dessa ämnen tidigare bestämts i luftprover och analysmetoden fanns utvecklad. Det huvudsakliga syftet med föreliggande screeningstudie var att bestämma koncentrationer av ftalater i olika matriser i miljön, att belysa viktiga transportvägar samt att bedöma sannolikheten för pågående emissioner i Sverige. Ytterligare syften var att utreda förekomsten av atmosfärisk transport samt upptag i biota och i människor. En provtagningsstrategi utarbetades utifrån en kartläggning om möjliga källor. Utifrån denna valdes provplatser som representerade punktkällor, diffusa källor (reningsverk, urban miljö) samt bakgrundsområden. För att kartlägga mänsklig exponering insamlades livsmedel samt urinprover. Totalt bestämdes ftalater i 66 prover av luft, sediment, slam, fisk, livsmedel samt urin. 11 av dessa 66 prover utgjordes av regionala prover (10 slamprover samt ett sedimentprov) som skickats in från tre deltagande länsstyrelser. Urvalet av regionala prover baserades på olika strategier, de utgör antingen ett komplement till andra regionala övervakningsprogram, eller kommer ifrån lokala misstänkta punktkällor. De flesta regionala prover kom från kommunala reningsverk, med syfte att få en uppfattning om den diffusa belastningen i länet. DEHP var den substans som oftast detekterades. Iso-ftalaterna återfanns i samtliga slamprover, men de återfanns också i de flesta andra matriser med undantag för urin och biota. Mätningarna indikerar tydligt att iso-ftalater släpps ut i den svenska miljön idag. Låga halter av ftalater förekom generellt i prover insamlade i bakgrundsområdena varför långväga atmosfärisk transport av ftalater inte torde vara något stort problem. Halterna i luft av iso-ftalater är fortfarande i allmänhet något lägre än halterna av DEHP, med undantag av urban luft, där DIDP dominerar. Vad detta beror på är oklart, eftersom användningen av DIDP är cirka hälften så stor som användningen av DINP, och den är inte heller mer flyktig än DINP. Vi rekommenderar därför ytterligare mätningar av iso-ftalater i urban luft och möjligen i anslutning till punktkällor, för att vidare utreda frågan. I sediment och slam är nivåerna av DINP i samma storleksordning eller högre än DEHP. För sediment gäller detta även för DIDP, medan denna i slam motsvarar ca 50 % av uppmätta halter av DEHP. Upptag av iso-ftalater i biota tycks vara begränsat, då de ej återfunnits i fisk. Den relativa fördelningen av ftalathalter i miljön tycks reflektera konsumtionsmönstret för ca 5 år sedan – vilket indikerar en tidsförskjutning som kan förklaras av att stora mängder DEHP trots den minskade användningen fortfarande finns lagrade i teknosfären och ger upphov till sekundära emissioner. Monoestrar av iso-ftalater kunde inte detekteras i urin, vilket indikerar en låg human exponering. På grund av den relativt höga detektionsgränsen (50 μg/l) går det inte att jämföra denna exponering med exempelvis exponering för DEHP. Halterna av iso-ftalater i livsmedel är lägre än halterna av DEHP vilket tyder på lägre exponering genom föda. Det finns dock betydligt fler exponeringsvägar som kan vara av betydelse, exempelvis inandning av inomhusluft vilket inte ingick i denna undersökning. Eftersom det inte finns några bestämda risknivåer (PNEC-värden) och då toxicitetsdata gällande iso-ftalater är motsägelsefulla är det inte möjligt att göra någon riskbedömning avseende dessa ämnens förekomst i miljön

Results from the SwedishNational ScreeningProgramme 2007Subreport 4: Linear alkylbenzene sulfonate (LAS)

LAS (linear alkylbenzene sulfonate) is an anionic sufactant mainly used in laundry- and dishwashingdetergents and lubricant additives. The annual amount used in Sweden is about 900 tonnes. As anassignment from the Swedish Environmental Protection Agency, IVL has performed a screeningstudy of LAS. The overall objective of the screening was to determine concentrations in a variety ofmedia in the Swedish environment. A national sampling program (50 samples) was combined withan extensive regional program administered by eight county administarive boards (72 samples).Sample types were waste water, sludge, storm water, ground water, surface water, soil and sediment.LAS was not found in surface waters, sediments or soil from background areas.LAS was found in the influents to all investigated sewage treatment plants (STPs). The medianconcentration was 360 µg/l. LAS was also found in all effluent waters from STPs. The medianconcentration was 2.7 µg/l. In 19 pairs of influent/effluent waters the removal efficiency was 95 -99.9%. The median concentration in sludge was 670 mg/kg DW. As an average 33% of the LASentering STPs ended up in sludge.LAS was found in traffic related storm waters (0.2 – 6 µg/l) and land fill lechates (0.58 – 1.2 µg/l).Sediments from the urban area Stockholm were contaminated with LAS (360 – 1 600 ng/g DW).Commercial LAS consists of a mixture of chain lengths ranging from C10 to C14. An alteration inthe distribution of chain lengths were noticed depending of sample types.The concentrations of LAS measured in sediments from recipients and urban areas (270-1 600ng/g DW) are lower than the PNEC-values, 8 100 ng/g DW and 4 900 ng/g DW for fresh watersediments and marine sediments respectively, found in the literature (Chapter 2.2). However, thesevalues have been derived from limited sets of data and some studies indicate that they might not beprotective.The concentrations of LAS found in surface waters from urban areas and industrial recipients werelower than reported PNEC-values derived from extensive sets of toxicity data. Thus, LAS is notexpected to cause adverse effects in the water phase of the recipients.

Results from the Swedish National Screening Programme 2004. Subreport 2: Octachlorostyrene, Monochlorostyrenes and b-Bromostyrene

Measurements were performed of octachlorostyrene, monochlorostyrenes and b-bromostyrene in 134 air, deposition, water, sludge, sediment and fish samples near source areas and at background locations. Only octachlorostyrene was detected and only in air from background locations and fish. The results indicate that long-range transport occurs, and that OCS is a generally occurring pollutant in the Baltic Sea. Elevated levels were found in fish from two potential point sources, indicating current emissions of the substance to the water compartment. Diffuse emissions of octachlorostyrene seem to be limited. Biota is suggested as a more suitable matrix for detecting OCS pollution than other matrices. Further measurements in biota and air are recommended in order to provide information on OCS levels in fish and trends related to long-range transport. However, these measurements in air require use of high-volume samplers.Measurements were performed of octachlorostyrene, monochlorostyrenes and b-bromostyrene in 134 air, deposition, water, sludge, sediment and fish samples near source areas and at background locations. Only octachlorostyrene was detected and only in air from background locations and fish. The results indicate that long-range transport occurs, and that OCS is a generally occurring pollutant in the Baltic Sea. Elevated levels were found in fish from two potential point sources, indicating current emissions of the substance to the water compartment. Diffuse emissions of octachlorostyrene seem to be limited. Biota is suggested as a more suitable matrix for detecting OCS pollution than other matrices. Further measurements in biota and air are recommended in order to provide information on OCS levels in fish and trends related to long-range transport. However, these measurements in air require use of high-volume samplers

Screening 2004 - uppföljningsprojekt. Analys av oktaklorstyren, flyktiga metylsiloxaner, vissa fenoler och endosulfan

- Oktaklorstyren samt penta- och hexaklorbensen har analyserats i strömming från 17 lokaler längs Norrlands- och Svealandskusten. Oktaklorstyren kunde påvisas i samtliga prov. - Flyktiga metylsiloxaner samt 4-nonylfenol, 4-t-oktylfenol, triclosan och bisfenol A har analyserats i in- och utgående vatten samt slam från Borlänge reningsverk. Transporterade mängder har beräknats. - Flyktiga metylsiloxaner har analyserats i förpackade livsmedel. Låga halter av cykliska siloxaner kunde påvisas i ett av tio prover. - Endosulfan har analyserats i luft- och depositionsprov från bakgrundsstationerna Råö och Pallas. Medelkoncentrationen i luft var högst under sommarhalvåret: 22 pg/m3 i Råö och 11 pg/m3 i Pallas. Deponerade mängder var också högst under sommarhalvåret: 1,0 ng/m2/dygn i Råö och 0,26 ng/m2/dygn i Pallas. - En översikt har gjorts över tidigare analyserade endosulfanhalter i svenska livsmedel. Antalet varor som innehöll halter av endosulfan över detektionsgränsen (0,01-0,04 mg/kg) har minskat under perioden 1995-2005 vilket speglar den minskade användningen i Europa. Efter år 2000 finns inga rapporter om endosulfan i svenskodlade grönsaker. Några gånger per år hittas importerad frukt och grönsaker med endosulfanhalter som vid stor konsumtion bedöms kunna ge barn akuta hälsoeffekter. Beräkningar av kroniskt intag visar att intaget i Sverige ligger på ca 1 % av 'acceptabelt dagligt intag' dvs under risknivån för kroniska hälsoeffekter- Oktaklorstyren samt penta- och hexaklorbensen har analyserats i strömming från 17 lokaler längs Norrlands- och Svealandskusten. Oktaklorstyren kunde påvisas i samtliga prov. - Flyktiga metylsiloxaner samt 4-nonylfenol, 4-t-oktylfenol, triclosan och bisfenol A har analyserats i in- och utgående vatten samt slam från Borlänge reningsverk. Transporterade mängder har beräknats. - Flyktiga metylsiloxaner har analyserats i förpackade livsmedel. Låga halter av cykliska siloxaner kunde påvisas i ett av tio prover. - Endosulfan har analyserats i luft- och depositionsprov från bakgrundsstationerna Råö och Pallas. Medelkoncentrationen i luft var högst under sommarhalvåret: 22 pg/m3 i Råö och 11 pg/m3 i Pallas. Deponerade mängder var också högst under sommarhalvåret: 1,0 ng/m2/dygn i Råö och 0,26 ng/m2/dygn i Pallas. - En översikt har gjorts över tidigare analyserade endosulfanhalter i svenska livsmedel. Antalet varor som innehöll halter av endosulfan över detektionsgränsen (0,01-0,04 mg/kg) har minskat under perioden 1995-2005 vilket speglar den minskade användningen i Europa. Efter år 2000 finns inga rapporter om endosulfan i svenskodlade grönsaker. Några gånger per år hittas importerad frukt och grönsaker med endosulfanhalter som vid stor konsumtion bedöms kunna ge barn akuta hälsoeffekter. Beräkningar av kroniskt intag visar att intaget i Sverige ligger på ca 1 % av 'acceptabelt dagligt intag' dvs under risknivån för kroniska hälsoeffekte

Results from the Swedish Screening Programme 2005 : Subreport 2. Biocides

IVL Svenska Miljöinstitutet har på uppdrag av Naturvårdsverket utförd en screening av biocider. Studien omfattade följande substanser: bronopol, 4-klor-3-kresol, 2-merkaptobensothiazol, N-didecyldimetylammoniumklorid (DDMAC), propikonazol, resorcinol, 2-(tiocyanometyltio)bensothiazol, triklosan, metyl-, etyl-, propyl-, butyl- samt bensylparaben. Det övergripande syftet med studien var att bestämma koncentrationerna i ett antal matriser i den svenska miljön, att undersöka viktiga transportvägar samt att utröna om pågående emissioner kan tänkas förekomma i Sverige. En provtagningsstrategi utarbetades. Provtagningsprogrammet baserades på användningen, identifierade möjliga utsläppskällor samt på ämnenas egenskaper. Programmet inkluderade mätningar i bakgrundsmiljöer och nära potentiella punktkällor. Även mätningar av diffusa spridningsvägar i form av avloppssystem och urbana områden inkluderades. Mätningarna omfattade totalt 132 prover av luft, nederbörd, utgående avloppsvatten, ytvatten, slam, sediment samt fisk, varav 37 prover utgjordes av bidrag från det regionala programmet, där totalt sex länsstyrelser deltog. För att belysa human exponering för/upptag av bronopol och DDMAC analyserades även 12 prover av livsmedel och urin. Bakgrundsstationerna var generellt sett oförorenade med avseende på de inkluderade biociderna, endast 2 av 17 bakgrunsdprover innehöll detekterbara mängder av biocider och i dessa prover återfanns endast två substanser: triklosan och 2-merkaptobensothiazol samt parabener, då dessa påvisades i luft och depositionsprover. Bronopol och 2-(tiocyanometyltio)bensothiazol detekterades inte i några prover och resorcinol endast i några enstaka slamprover samt ett prov av utgående avloppsvatten. Dessa tre substanser anses inte orsaka några risker för miljön. Propikonazol kan vara av lokal betydelse, men i nuläget torde den inte innebära några problem på nationell nivå

Analys av oktaklorstyren, flyktiga metylsiloxaner, vissa fenoler och endosulfan

• Oktaklorstyren samt penta- och hexaklorbensen har analyserats i strömming från 17 lokaler längs Norrlands- och Svealandskusten. Oktaklorstyren kunde påvisas i samtliga prov. Medianhalten var 7,4 ng/g fett i vårfångade prov och 1,6 ng/g fett i höstfångade prov. Halten är låg i förhållande till det gränsvärde för human konsumtion som finns i en av USAs delstater. • Flyktiga metylsiloxaner samt 4-nonylfenol, 4-t-oktylfenol, triclosan och bisfenol A har analyserats i in- och utgående vatten samt slam från Borlänge reningsverk. Transporterade mängder har beräknats. Av de analyserade ämnena var in- och utgående mängd störst för D5 (dekametylcyklopentasiloxan). Inkommande mängd D5 var 490 g/dygn, utgående 24 g/dygn med vatten och 49 g/dygn med rötslam. • Flyktiga metylsiloxaner har analyserats i förpackade livsmedel. Låga halter av cykliska siloxaner kunde påvisas i ett av tio prover. • Endosulfan har analyserats i luft- och depositionsprov från bakgrundsstationerna Råö och Pallas. Medelkoncentrationen i luft var högst under sommarhalvåret: 22 pg/m3 i Råö och 11 pg/m3 i Pallas. Deponerade mängder var också högst under sommarhalvåret: 1,0 ng/m2•dygn i Råö och 0,26 ng/m2•dygn i Pallas. • En översikt har gjorts över tidigare analyserade endosulfanhalter i svenska livsmedel. Antalet varor som innehöll halter av endosulfan över detektionsgränsen (0,01-0,04 mg/kg) har minskat under perioden 1995-2005 vilket speglar den minskade användningen i Europa. Efter år 2000 finns inga rapporter om endosulfan i svenskodlade grönsaker. Några gånger per år hittas importerad frukt och grönsaker med endosulfanhalter som vid stor konsumtion bedöms kunna ge barn akuta hälsoeffekter. Beräkningar av kroniskt intag visar att intaget i Sverige ligger på ca 1 % av "acceptabelt dagligt intag" dvs under risknivån för kroniska hälsoeffekter