Myrarnas areal och vegetation

NILS är ett rikstäckande miljöövervakningsprogram som följer tillstånd och förändringar i det svenska landskapet och hur dessa påverkar förutsättningarna för den biologiska mångfalden. NILS finansieras av Naturvårdsverket, där NILS ingår i programområde Landskap. Ett viktigt syfte med NILS är att följa upp de nationella miljökvalitetsmålen för olika naturtyper och fungera som underlag för att till exempel visa om genomförda miljövårdsåtgärder leder till önskade förbättringar på nationell nivå eller landsdelsnivå. När NILS första femåriga inventeringsperiod (2003-2007) nu har avslutas kan de första tillförlitliga skattningarna göras, baserat på NILS hela nationella stickprov. Efter nästa femårsperiod (2008-2012), när alla rutor har inventerats ännu en gång, kan vi dessutom göra skattningar av förändringar. Denna rapport presenterar resultat för myrar och andra torvmarker baserat på provyteinventeringen i NILS för åren 2003-2007. Dessa data kompletterar väl de som har kommit fram genom den rikstäckande Våtmarksinventeringen (VMI) som inte omfattar alla myrar eftersom varje län har satt en minsta storleksgräns för vilka som ska ingå (Gunnarsson & Löfroth 2009). Syftet med VMI var att göra en heltäckande kartering av Sveriges myrar, som underlag för att identifiera vilka myrarealer som är skyddsvärda, med höga naturvärden, och vilka som skulle kunna bli aktuella för exploatering genom t.ex. torvtäkt. Därför valde man att fokusera på lite större myrar. Den minimistorlek som valdes som gräns är i många län 10 hektar, och i norra Sverige 50 hektar (Westerberg & Rynbäck Andersson, 2004). NILS har däremot en minsta karteringsenhet på 0,1 hektar (Esseen m.fl. 2007, Allard m.fl. 2003), vilket innebär att även mindre myrar kommer med i urvalet. NILS kan därmed komplettera de befintliga dataunderlagen och ge ett bra underlag för att skatta förändringar för alla arealklasser och alla regioner. Särskilt för fjällen finns det i dagsläget ingen detaljerad information om mängden myrar. Riksinventeringen av skog (RIS), där Riksskogstaxeringen och Markinventeringen ingår, har ett stort stickprov av provytor för skog och andra naturtyper, men gör som regel inga fältbesök i fjällen ovanför barrskogsgränsen, och därför fyller NILS en särskilt viktig funktion just där. I NILS ingår också ett större urval av växtarter som är typiska för myrar, t.ex. vitmossor och andra våtmarksmossor. Detta är alltså den första rapporten som presenterar representativa och detaljerade data för myrar i hela fjällregionen, utifrån fältinventering med tydliga urvalskriterier. För myrar nedanför fjällen kan RIS och NILS stickprov tillsammans ge ett bra underlag för noggranna analyser av tillstånd och förändringar. Fältinventeringen i NILS är utformad för att ge ett bra och detaljerat underlag för att beskriva artförekomst och förändringar i markvegetationen, vilket är särskilt viktigt i fjällen, i jordbrukslandskapet och i myrar. Ytterligare ett syfte med denna rapport är alltså att ge en detaljerad bild av myrarnas vegetation i olika delar av landet, på ett sätt som tidigare inte har varit möjligt. Tidigare har data om arealer av torvmark, träd- och buskskikt samt många markvariabler kunnat tas fram via Riksskogstaxeringen (Hånell 1990). Syftet med denna rapport är alltså att ge en nyanserad och heltäckande bild av myrarnas areal, vegetation och artinnehåll samt olika typer av påverkan i Sverige och illustrera hur NILS provytedata kan bidra till en sådan beskrivning, genom att: beräkna arealer utifrån enhetliga kriterier i hela landet, inklusive fjällen jämföra de beräknade arealerna med tidigare uppgifter från andra datakällor jämföra några olika avgränsningskriterier utifrån vegetation och arealer presentera en detaljerad beskrivning av myrarnas vegetation, baserad på enhetlig fältmetodik presentera skattningar av mängder för växtarter i träd-, busk-, fält- och bottenskikt uppskatta mängden av påverkan från diken och markstörning utifrån registreringar i provyto

Utvärdering av NILS data i fjällen

Målet med denna studie har varit att utreda vilka variabler i NILS – Nationell Inventering av Landskapet i Sverige – som är lämpliga och möjliga att ha med i en regional miljöövervakning av fjällandskapet. Utgångspunkten är miljömålet ”Storslagen fjällmiljö”. De data som använts i denna rapport är från två hela inventeringsvarv i NILS fältinventering (2003-2007 respektive 2008-2012) och från ett inventeringsvarv i NILS flygbildstolkning (2003-2007). För fältdata har både data från provyte- och linjekorsningsinventeringen använts. Alla data analyseras dels för hela fjällkedjan, vilken omfattar all mark ovanför den s.k. gränsen för fjällnära skog, och dels för norra fjällen (Norrbottens län ovanför denna gräns) respektive södra fjällen (Västerbottens, Jämtlands och Dalarnas län ovanför denna gräns). Det finns en lång rad variabler i NILS som är nog vanliga för att det skall vara möjligt att detektera förändringar över tiden och som därmed kan användas som uppföljningsbara indikatorer. Exempel på sådana är total krontäckning; täckning av björk; total busktäckning; täckningen av enbuskar, dvärgbjörk och vissa videarter eller artgrupper; fältskiktets totala täckning; täckning av ris och graminider samt av örter i vissa habitat. När det gäller bottenskiktet behövs det lite mer ingående analyser, men gruppen övriga mossor är utan tvekan en grupp som är nog vanlig för att det skall vara möjligt att använda som indikator på förändringar. Det som i hög grad styr om en variabel är möjlig att använda är hur vanlig den är, d.v.s. i hur många NILS rutor som den har registrerats. I här ej publicerade analyser kan vi konstatera att NILS kan följa förändringar över tiden med en tillräcklig tillförlitlighet för variabler som registerats i 13 eller fler rutor. Men är förändringen stor och distinkt nog så kan även förändringar av något ovanligare variabler detekteras (ex. dvärgbjörk på klimatimpediment i södra delen av fjällkedjan). Data från NILS linjekorsningsinventering ger underlag för analyser av tätheten av linjära element. När det gäller variabler så är vattendragen en grupp som är nog vanlig för att det skall vara möjligt att detektera förändringar. När det gäller transportleder så finns det en potential att detektera förändringar i variablerna djurstigar och fordonsspår. För båda dessa variabler finns det indikationer på förändringar i detta datamaterial. För flygbildstolkade data har vi inte genomfört några förändringsskattningar då vi än så länge enbart har data från perioden 2003-2007. Av de variabler som vi tittat på i denna studie är areal öppen och trädbeklädd mark, med andel busk- och trädtäckning i fjällbarrskogen, fjällbjörkskogen och på kalfjället intressanta att följa med avseende på igenväxning av tidigare mer öppna områden. Våra resultat visar att det inte har skett några signifikanta förändringar i areal fjällbarrskog, fjällbjörkskog och kalfjäll under denna tidsperiod (2003-2007 jämfört med 2008-2012). Att kalfjället växer igen på grund av klimatförändringar är något som diskuteras och det finns forskningsresultat från delar av fjällkedjan som stödjer detta. NILS kan med sitt stickprov följa förändringar över hela fjällkedjan men inom denna relativt korta tidsperiod är det inte förväntat att några större förändringar skall ha hunnit ske. Det är dock viktigt att följa hur dessa arealer och deras utbredning (latitud, longitud, altitud) förändras över tiden över hela fjällkedjan, för att kunna fånga upp storskaliga förändringar och ge underlag för uppföljning av miljömål och mer fördjupade studier. Den totala krontäckningen på kalfjället har ökat i hela fjällkedjan, men det har inte skett någon ökad krontäckning av björk som är den dominerande trädarten. Detta gör att resultaten måste tolkas med viss försiktighet. Den totala busktäckningen på kalfjället är högre i den södra delen av fjällkedjan jämfört med den norra delen Detta kan eventuellt bero på skillnader i klimat och betestryck mellan områdena. En annan orsak som kanske kan förklara skillnaden i busktäckning mellan södra och norra fjällen är att det är relativt mer lågalpina områden (lägre altitud som oftare är buskrika) i södra fjällen jämfört med norra fjällen där de finns relativt mer mellan och högalpina områden (som ofta är buskfattiga).   Fältskiktet har ökat i hela fjällkedjan; på kalfjället, i fjällbjörkskogen och i fjällbarrskogen. Framförallt har det skett en ökning av graminider och ris på kalfjället och i fjällbjörkskogen. Denna trend är tydligare i norra delen än i södra. I södra delen är det enbart ris som ökat på kalfjället. För linjeobjekten är den relativa standardavikelsen hög och resultaten måste därför tolkas med försiktighet. Intressant är dock den konstaterade ökningen av fordonsspår i hela fjällkedjan. Ett exploateringsindex, som bygger på den totala tätheten av linjeelement, har tagits fram som är ett mått på total mänsklig påverkan, men visar inte på några skillnader över tiden. Rapporten visar att NILS redan idag kan leverera bra underlag för nationell och regional miljöövervakning och indikatorer till miljömålet ”Storslagen fjällmiljö.” Det finns också stora möjligheter att utveckla miljöövervakningen i fjällkedjan för bättre och mer omfattande landskapsdata som underlag till en långsiktigt hållbar förvaltning av fjällandskapet

Jordbrukslandskapet

Ett syfte med denna rapport är att visa ett axplock av vad Nationell inventering av landskapet i Sverige (NILS) kan bidra med till Jordbruksverkets uppföljning av miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap, utöver tidigare rapporterade analysresultat. Ett annat syfte är att visa på skillnader och likheter i skattningar av data som tagits fram med olika metodik och på så vis utvärdera metodikerna. Analyserna i rapporten är gjorda på data från NILS flygbildsinventering och NILS fältinventering. Data från flygbildsinventeringen har använts för tillståndsskattningar av markslagsarealer och mönster i landskapet, medan fältdata har använts även för förändringsanalyser av arealer och längder av linjeobjekt. Rapporten visar att flera analysresultat kan användas för att följa förändringar i odlingslandskapets natur- och kulturmiljövärden, under förutsättning att de följs över tiden. Till dessa hör: - Arealer av olika markslag i jordbrukslandskapet - Rumsliga mönster i jordbrukslandskapet - Täckningsgrad av träd i ohävdad jordbruksmark - Stengärdesgårdars läge i landskapet - Kvaliteten på skogskanter i jordbrukslanskapet Analyserna visar att det, enligt NILS, under perioden 2003-2007 fanns omkring 460 000 ha hävdade betes- och slåttermarker i Sverige. Resultatet är detsamma från de båda inventeringarna. I nästa femårsperiod, 2008-2012, skattas samma markslag till 500 000 ha i fältinventeringen. Ökningen är emellertid inte signifikant. Den obrukade åkermarken (träda) visar en icke signifikant tendens till minskning från 2003-2007 till 2008-2012. Det finns även en tendens till ökning av den totala arealen betad mark (inklusive betad vall) under samma period. Förändringen, som inte är signifikant, tycks främst bero på en något ökad areal av mark som betas av andra djurslag än nöt, häst och får, d.v.s. exempelvis getter. En övergångsmatris visar att de största förändringarna i markanvändning i jordbukslandskapet mellan de två femårsperioderna består av att brukad åkermark har övergått till tidigare åkermark med bete eller till ”övrig mark”, vilket t ex kan vara bebyggd mark. Det är emellertid tänkbart att en del av övergångarna mellan markslag som presenteras inte är sanna övergångar, utan beror på att markslag kan vara svåra att bedöma i fält och att inventerarna helt enkelt har gjort olika bedömningar i de båda femårsperioderna. Genom att låta fältinventerarna få tillgång till bedömningarna från det förra inventeringsvarvet kommer man att komma tillrätta med en del av detta problem. Den genomsnittliga fläckstorleken av ett markslag, tillsammans med den totala arealen av samma markslag, ger en bild av hur landskapet ser ut. Ytmässigt små fläckar och en stor totalarea antyder att landskapet är mer småbrutet än i de fall där fläckarna är stora vid samma totalarea. Kantindex (m/ha) där kantlängd relateras till fläckens area visar vid höga värden på ett mer småbrutet och varierat landskap än vid lägre index. Ett lågt index antyder större sammanhängande fläckar med liten flikighet. Kantindex tillsammans med total kantlängd, total area och genomsnittlig fläckstorlek ger en bild över hur landskapet ser ut och kommer att vara intressant att följa över tiden. Naturbetesmark visar på en större småbrutenhet och flikighet än åkermark vilket inte är särskilt förvånande. Norra Sverige har få och små naturbetsmarker, ett relativt högt kantindex och låg genomsnittlig fläckstorlek. Ett sätt att följa igenväxning av nedlagd jordbruksmark är att analysera trädtäckning i obrukad jordbruksmark. Analysen visar att Götalands mellanbygder och norra Sverige har den högsta genomsnittliga trädtäckningen, 15 % respektive 16 %, medan Götalands slättbygder har den lägsta, 6 %. Stengärdesgårdar har ett stort kulturmiljövärde och är också viktiga som biotoper. De har historiskt använts för att skilja inägor från utägor och markera fastighetsgränser i odlingslandskapet. Analyserna av linjekorsningsdata visar att det totalt fanns ca 136 000 km stengärdesgårdar i landet under perioden 2003-2007. Av dessa ligger 34 % i skog, 28 % ligger i gränsen mellan jordbruksmark och andra markslag och 25 % ligger helt i jordbruksmark. Gränszoner mellan markslag är ofta viktiga för den biologiska mångfalden. I den här rapporten har skogskanter som gränsar mot jordbruksmark analyserats. Mängden skogskanter som gränsar mot jordbruksmark har inte förändrats mellan de två femårsperioderna, utom i Norra Sverige där en signifikant minskning har skett. De vanligaste typerna av skogsbryn i jordbrukslandskapet idag är trädbryn med tvär skogsmantel och mindre komplexa kantformer, som raka till lätt böjda skogskanter. En mer komplex kantzon tros kunna hålla en högre artdiversitet än de mer tvära och raka skogskanterna med inget eller litet bryn

Utvärdering av NILS fjällinventering 2021

I rapporten beskriver vi den nya designen för NILS fjällinventeringen 2021. Inventeringen använder en balanserad tvåfas-stickprovsdesign som i grunden bygger på NILS löv- och gräsmarksinventeringar. Till skillnad mot NILS löv- och gräsmarksinventeringar använder vi inte flygbildstolkning för att styra urvalet av fältprovytor, istället använder vi satellitbildsinformation tillsammans med LIDAR-data som kombineras i matematiska modeller. Syftet med förändringarna är främst att skapa ett bättre dataunderlag för Artikel 17-rapportering till EU:s art- och habitatdirektiv jämfört med den information som erhållits från tidigare NILS basinventerings utlägg i fjällregionen. I rapporten visas att vi kommer att uppfylla Naturvårdsverkets krav för kvalitén av annex 1-naturtyper i relation till arealskattningar, upptäckbara förändringar samt att vi har samlat in fler variabler och information om artförekomst för statusbedömningen av annex 1-naturtyper. Utöver en ökad datakvalité för annex 1-naturtyper kan vi även redovisa andra variabler med en högre detaljnivå om fjällens tillstånd och förändringar, t.ex. arealskattningar för olika myrtyper, snölegor, substratmarker, förekomst av skräp, mänskligt tramp och renspillning. Med utgångspunkt från erfarenheterna vi gjort under 2021 identifierar vi förbättringsmöjligheter inför fältsäsongen 2022 för att få en ännu mer stabil och hållbar fjällinventering

Metodutveckling för datainsamling i NILS landskapsruta

NILS är en stickprovsbaserad inventering som syftar till att producera information om miljön i Sverige. Resultaten används bland annat för nationell statistik och internationell rapportering liksom för forskning. Inventeringen baseras på åter-kommande inventering av 631 systematiskt utlagda samplingsenheter eller ”rutor” där varje ruta består av: en 1 km stor ruta som tolkas i detalj i IR-flygbilder, 12 provytor som besöks i fält, samt en 5 * 5 km stor ruta som skall ge information om omgivande landskap. Projektet har haft som syfte att undersöka möjligheter för att kartera NILS 5 km ruta med automatiska metoder som kan utföras med en begrän-sad tidståtgång. I denna rapport rapporteras försök med att använda optiska satellitdata från Landsat TM och SPOT HRG sensorerna, samt laserskannerdata från lantmäteriets nationella skanning för en ny nationell höjdmodell (NH). Viss förhandstolkning av ägoslagsgränser har gjorts i fotogrammetrisk arbetsstation. För att minska mängden manuellt arbete har möjligheterna att använda referensdata från NILS inventering-ens fältytor eller 1 km ruta, samt från Riksskogstaxeringen också undersökts. De väsentligaste resultaten redovisas nedan: Krontäckning och trädvegetationens höjd kan skattas från laserdata om re-ferensdata beräknas från Riksskogstaxeringens klavträd, eller bedöms i fo-togrammetrisk arbetsstation; däremot så var Riksskogstaxeringens fältbe-dömda krontäckningar inte lika bra referensdata. Busktäckning kunde inte skattas med laserskannerdata från Lantmäteriets nationella laserskanning, men har kunnat skattas i andra studier som gjorts med mera specialiserade skanningar, De referensytor som täcker en satellitregistrering sammanfaller i regel end-ast delvis med de referensytor som täcker lämpliga laserskannerdata för samma skattningsområde, ett stratifierat arbetssätt är därför att föredra. Lantmäteriets laserskanning i kombination med referensdata från Riks-skogstaxeringen lämpade sig därvid väl för att dela in landskapet i öppna och trädtäckta marker (i detta projekt definierades trädtäckta områden som områden med mer än 10% krontäckning och mer än 3 m trädhöjd). Inom trädtäckta områden kan en klassning i grova trädslagsklasser göras från kombinationen av satellitbilder och Riksskogstaxeringens ytor. För det öppna landskapet undersöktes om befintliga fältdata kunde använ-das för en grov markvegetationsklassning, men datamaterialet, både från NILS och Riksskogstaxeringen, blev för litet. Flygbildstolkningen från NILS 1 km ruta var inte heller lämplig för detta ändamål. Istället kan en speciell flygbildstolkning användas, där ytor subjektivt väljs speciellt för denna klassning. Ett klassningsschema utvecklades, där ett antal grova klasser blev slutresultate

NILS datafångst och datavärdskap (NIDa)

Projektet NIDa (NILS datafångst och datavärdskap) har pågått i 5 år. Syftet har varit att skapa förutsättningar för ett datavärdskap i NILS (Nationell inventering av landskapet i Sverige). Inom projektet har ett system för mottagning av data och grunden för lagringsdatabasen utvecklats. Förutom systemutveckling har projektet genomfört kvalitetssäkring av befintliga data och tagit fram rutiner för korrigering av data. I rapporten beskrivs datasystemet för NILS och projektet utvärderas. Komplett systemdokumentation, förvaltningsplan och ekonomisk redovisning av projektet bifogas i bilagor

Preaching in times of the European ‘Refugee Crisis’: Scandinavian perspectives

Toward the end of 2015, 65.3 million people were seeking refuge or were otherwise forcibly displaced globally. This is the largest number since the recordings began around World War II. In Europe more than 1 million people arrived by sea in 2015 – more than four times as many as the previous year.1 The crisis situation stirred public debate as well as church-based initiatives trying to deal with the situation. In order to understand the interaction between public discourse and local preaching a group of homileticians from seven European countries collaborated on an empirical study of how the refugee crisis impacted preaching. In what follows we present the initial results from the Scandinavian countries

Vad klarar vår nya stickprovsdesign? : NILS gräsmarks- och lövskogsinventeringar 2020

Inventeringarna fältsäsongen 2020 genomfördes som ett storskaligt test av en ny stickprovsdesign, med nyutvecklad flygbilds- och fältinventering. Fokus för inventeringarna var att bidra till nationellt heltäckande data för naturtyper som hittills saknat det. Bristen på data har framförallt gällt naturtyper med höga naturvärden (annex 1-naturtyper) men inkluderar även en del vanligare naturtyper. Det första årets inventeringar inbegrep en läroprocess för att dimensionera inventeringarnas stickprovsstorlekar med hänsyn till flygbilds- och fältinventeringsmetodik, budget och att få in data på ovanliga naturtyper. Insamlade data användes för att göra skattningar och variansberäkningar vilka i sin tur utgjorde ett underlag för bedömningar av vilka justeringar i metodik som kunde behöva göras kommande år. Analyserna av data från 2020-års inventeringar visade även hur flexibiliteten i stickprovsdesignen gick att använda för att göra regionala förtätningar utifrån behov. Eftersom t.ex. skattningsalgoritmer och databas fanns på plats samma år kunde vi göra skattningar på både nationell och regional nivå direkt efter avslutad fältsäsong. I och med att vi tar fram skattningar i den här rapporten visar vi att alla steg är på plats i ett fungerande system som kan producera användbara resultat i relation till inventeringens syfte. Resultatet från 2020-års inventeringar visar att det går att inventera relativt ovanliga naturtyper, som ädellövskogar, och vanliga naturtyper som lövdominerad taiga och vägrenar inom samma generella ramverk. Det visar också att dimensioneringen av inventeringarna var tillräcklig för att vi skulle kunna beräkna arealer med önskvärd precision för flera av artikel 17-naturtyperna. För många av naturtyperna behöver vi förtäta stickprovet, i förhållande till det vi använde 2020, för att kunna detektera förändringar med efterfrågad styrka. Vi gjorde arealskattningar som hade bra precision både för vanliga naturtyper, t.ex. triviallövskogar och öppna kultiverade betesmarker (förväntade relativa medelfel om 12 % respektive 10 % efter fem år), och ovanligare naturtyper, t.ex. ädellövskogar (9020, 9160, 9190) och silikatgräsmarker (6270) (förväntat relativt medelfel om 22 % respektive 15 % efter fem år). Med hjälp av dessa data utvärderade vi 2020-års stickprovsnivåer utifrån de ambitionsnivåer som föreslås av Naturvårdsverket (Jacobson 2010). Möjligheten till att detektera förändringar beror till stor del på hur variabeln korrelerar mellan de två inventeringstillfällena som förändringen mäts och det relativa medelfelet för skattningarna. En hög korrelation och ett lågt relativt medelfel för tillståndsskattningarna ökar möjligheten att upptäcka förändringar. För de vanligare naturtyperna uppnådde vi detta redan med nuvarande dimensionering. För att kunna detektera förändringar över tid med god precision även för de sällsynta naturtyperna med höga naturvärden, skulle vi behöva öka stickprovet ytterligare för flera av dem. Vid en jämförelse med skattade lövskogsnaturtyper baserade på data från Riksskogstaxeringen kan vi dra slutsatsen att data från NILS lövskogsinventering behövs för att uppnå målet att arealskattningarna ska ha relativa medelfel på 20 % eller mindre. Den nya småprovytemetodik som infördes i gräsmarks- och lövskogsinventeringarna 2020 resulterade i att vi registrerade ungefär tre gånger så många arter i snitt per provyta, i fält- och bottenskikt, jämfört med den metodik som användes i NILS basinventering 2003–2020. Resultatet speglar både att storleken på ytan där arter inventeras har ökat och att fler arter lagts till i jämförelse med den lista som användes i NILS basinventering. Vår slutsats är att den nya stickprovsdesignen ger oss ett flexibelt och effektivt verktyg som, med justering av dimensioneringen, kommer att kunna ge oss både tillförlitliga skattningar av samtliga eftersökta naturtypsförekomster och goda möjligheter att detektera förändringar över tid. Redan efter ett år hade vi kommit långt och med fortsatt utveckling av inventeringarna har vi goda förutsättningar att möta både nuvarande och framtida krav för såväl internationell som nationell och regional miljöanalys

Ny design för riktade naturtypsinventeringar inom NILS och THUF

Den här rapporten beskriver: Ett generellt ramverk för nationella inventeringar där det går att komplettera utifrån nya behov på såväl nationell som regional nivå inom samma stickprovsdesign. Samma skattningsförfarande och skattningsalgoritmer på både nationell och regional nivå samt vid olika tätheter på stickprovet. Ett stort stickprov, med många rutor i stickprovet, vilket ger statistisk styrka vid skattningarna av t.ex. arealer, även för relativt ovanliga naturtyper. Ett balanserat stickprov, bland annat med NMD som stödunderlag, vilket ger bättre skattningar än ett icke-balanserat stickprov. Att relativt ovanliga naturtyper och naturtyper som förekommer geografiskt samlat kommer att kunna fångas upp med geografiskt riktade förtätningar. Att vanliga fenomen inventeras med ett glest stickprov. Extra stor fördel för naturtyper där många rutor går att exkludera från fältbesök genom modellering och inventering i ortofoto. En sådan naturtypsgrupp är gräsmarker, där det dessutom ännu saknas en nationell inventering. Fortsatt samarbete med NMD där de data som samlas in i de nya inventeringarna kommer att kunna bidra både som träningsdata i utvecklingen av NMD och till att verifiera NMD. Mer tids- och kostnadseffektiva inventeringar exempelvis: o Många rutor behöver aldrig besökas i fält eftersom det genom modellering och inventering i ortofoto går att utesluta att de har de eftersökta naturtyperna. Sådana rutor bidrar till en högre precision för skattningarna. o Ortofoton används för att hålla nere kostnaden för bilder och bildhantering. o De mindre 1 km × 1 km-rutorna underlättar fältlogistiken. o Den nya designen är flexibel. Det går att anpassa stickprovet efter den budget som erhålls och genom simuleringar kan vi uppskatta hur stor påverkan på skattningar en minskning eller ökning av stickprovet kan komma att ha. o Eftersom designen bygger på ett tätt, nationellt, stickprov så kommer ytterligare inventeringar kunna läggas till lövskogs- och gräsmarksinventeringarna med samordningsvinster (t.ex. inventeringar av linjeobjekt, pollinatörer och våtmarker)