Kävlinge : Ett skånskt järnvägssamhälle

Denna skrift är resultatet av de studier som Konsthögsko­lans arkitekturskola ägnade Kävlinge samhälle 1981-82. Den innehåller den första samlade beskrivningen av Käv­linges historiska utveckling, dess växt och bebyggelse, med tyngdpunkt på expansionen vid slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. I detalj behandlas det tegel­byggande som blev den snabba tillväxtens fysiska uttryck. I rader av uppmätningar visas de kännetecknande dragen från den tiden upp, något som också idag präglar stora delar av Kävlinges byggnadsbestånd. Med historia och be­byggelseutveckling som grund diskuteras vidare en rad an­gelägna planeringsuppgifter i centrala Kävlinge. Förslag till förbättringar och kompletteringar i miljön redovi­sas. Dessa visar också prov på möjligheterna att åter an­vända tegel som karaktärsgivande fasadmaterial i anknyt­ning till den lokala byggnadstraditionen.Utgångspunkten för arbetet som helhet var en önskan att närmare analysera det vaga talet om en skånsk egenart i byggandet, en regionalt begränsad tradition av sådan bredd att dess resultat utgör påfallande inslag i bebygg­elsebilden. Det är många som tidigare ställt sig samma uppgift. I allmänhet har man pekat på några lätt igen­kännbara byggnadstyper, tex korsvirkeshusen både i sta­den och på landet eller de vitrappade trappgavelförsedda kyrkorna. Det har framstått som en självklar arbetsupp­gift att bevara så mycket som möjligt av allt detta. Här har också betydande resultat uppnåtts. Mindre framgångs­rika blev försöken att med detta byggnadsbestånd som ut­gångspunkt forma en ny arkitektur, på en gång traditions­präglad och lämpad för nutida praktiska syften. Det be­rodde nog inte på att arbetsuppgiften var för svår att genomföra. Orsaken låg mer i att hela detta tänkesätt förklarades som hopplöst otidsenligt och som något av en flykt undan den moderna tidens krav.</p

Kävlinge : Ett skånskt järnvägssamhälle

Denna skrift är resultatet av de studier som Konsthögsko­lans arkitekturskola ägnade Kävlinge samhälle 1981-82. Den innehåller den första samlade beskrivningen av Käv­linges historiska utveckling, dess växt och bebyggelse, med tyngdpunkt på expansionen vid slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. I detalj behandlas det tegel­byggande som blev den snabba tillväxtens fysiska uttryck. I rader av uppmätningar visas de kännetecknande dragen från den tiden upp, något som också idag präglar stora delar av Kävlinges byggnadsbestånd. Med historia och be­byggelseutveckling som grund diskuteras vidare en rad an­gelägna planeringsuppgifter i centrala Kävlinge. Förslag till förbättringar och kompletteringar i miljön redovi­sas. Dessa visar också prov på möjligheterna att åter an­vända tegel som karaktärsgivande fasadmaterial i anknyt­ning till den lokala byggnadstraditionen.Utgångspunkten för arbetet som helhet var en önskan att närmare analysera det vaga talet om en skånsk egenart i byggandet, en regionalt begränsad tradition av sådan bredd att dess resultat utgör påfallande inslag i bebygg­elsebilden. Det är många som tidigare ställt sig samma uppgift. I allmänhet har man pekat på några lätt igen­kännbara byggnadstyper, tex korsvirkeshusen både i sta­den och på landet eller de vitrappade trappgavelförsedda kyrkorna. Det har framstått som en självklar arbetsupp­gift att bevara så mycket som möjligt av allt detta. Här har också betydande resultat uppnåtts. Mindre framgångs­rika blev försöken att med detta byggnadsbestånd som ut­gångspunkt forma en ny arkitektur, på en gång traditions­präglad och lämpad för nutida praktiska syften. Det be­rodde nog inte på att arbetsuppgiften var för svår att genomföra. Orsaken låg mer i att hela detta tänkesätt förklarades som hopplöst otidsenligt och som något av en flykt undan den moderna tidens krav.</p