1 research outputs found
Synkronisering och desynkronisering - Hur mÀnniskans hjÀrna bearbetar lÀtt beröring
Hos mÀnniskan finns det tvÄ typer av sensoriska nerver som pÄ huden registrerar lÀtt beröring. Dessa
tvĂ„ kallas AÎČ- och CT-afferenter. De registrerar nĂ€r nĂ„got rör vid huden och skickar dĂ„ elektriska
impulser upp till hjĂ€rnan, vilket leder till kĂ€nslan av beröring. AÎČ-afferenter leder elektriska impulser
snabbt och har funktioner sÄsom att avgöra objekts lokalisering och rörelse över huden. CT-afferenter
leder elektriska impulser lÄngsamt och har endast receptorer belÀgna i behÄrad hud. Deras funktion Àr
Ànnu inte helt kÀnd, men det finns forskning som indikerar att de Àr viktiga för hur behaglig vi
upplever att en beröring Àr. Man vet heller inte vart i hjÀrnan de impulser de skickar till slut hamnar.
Detta har lett till att mycket forskning har gjorts pÄ detta, för att fÄ en större förstÄelse för hur behaglig
beröring bearbetas i hjÀrnan och i slutÀndan hur den skulle kunna pÄverka vÄrt beteende.
En av de metoder som har anvÀnts för att studera hur lÀtt beröring bearbetas i hjÀrnan Àr
elektroencefalografi, förkortat EEG. Den fungerar genom att man placerar elektroder pÄ huvudet hos
en försöksperson. Dessa elektroder kan registrera de spÀnningsskillnader som uppstÄr nÀr nervcellerna
i hjÀrnan skickar elektriska impulser mellan varandra. Detta kan dels ses som positiva eller vÄgor eller
som en synkronisering eller desynkronisering av nervcellernas impulser, vilket innebÀr att impulser
vid vissa frekvenser ökar eller minskar. Synkroniseringen anses stÄ för en del av hjÀrnan som Àr
inaktiv, medan desynkronisering anses stÄ för en del av hjÀrnan som aktivt bearbetar information.
Vid en tidigare EEG-studie pÄ lÀtt beröring sÄg man tvÄ positiva vÄgor, en tidig och en sen.
Tidpunkten för den första var dĂ„ man förvĂ€ntar sig att impulser frĂ„n AÎČ-afferenter nĂ„r hjĂ€rnan, och
tidpunkten för den andra var dÄ man förvÀntar sig att impulser frÄn CT nÀr hjÀrnan. Denna sena vÄg
sÄg man dÀremot inte nÀr man gjorde ett liknande experiment med Magnetoencefalografi (förkortat
MEG, en metod som registrerar magnetfÀlt som uppstÄr av de ovan nÀmnda spÀnningsskillnaderna i
hjÀrnan). Syftet med denna studie har dÀrmed varit att med EEG vidare undersöka aktivitet som
uppstÄr i hjÀrnan vid lÀtt beröring, med en fokus pÄ eventuell sen aktivitet. Detta för att fÄ en större
förstÄelse för hjÀrnans bearbetning av lÀtt och behaglig beröring. En vÀsentlig skillnad frÄn tidigare
den EEG-studien Àr att vi har anvÀnt oss av en EEG-inspelning med 128 elektroder, istÀllet för 64.
Detta för att fÄ en högre precision för var i hjÀrnan vi ser aktivitet och för att eventuellt se nÄgot man
inte tidigare kunnat se. Den typ av aktivitet vi har letat efter i detta arbete Àr synkronisering och
desynkronisering av nervcellernas impulser. Det frekvensintervall vi frÀmst tittat pÄ kallas beta, vilket
innebÀr impulser mellan 15 och 30 Hz.
EEG spelades in pÄ 14 försökspersoner, samtidigt som de stimulerades med en mjuk borste pÄ
överarmen 200 gÄnger, pÄ ett sÄdant sÀtt som definierats som optimalt för att aktivera CT-afferenter.
Med hjÀlp av medelvÀrdet för de 200 stimuleringarna utfördes sÄ kallad tids-frekvensanalys. Med
denna metod rÀknade man ut synkronisering och desynkronisering av nervcellsimpulser efter
stimuleringstillfÀllet.
Det mest framstÄende resultat vi fick var en desynkronisering i mittlinjen av hjÀrnan efter 1,2
sekunder. Eftersom vi sÄg en desynkronisering kan vi anta att detta representerar en del av hjÀrnan
som aktivt bearbetar information. Den sena tidpunkten för denna aktivitet stÀmde överens med dÄ man
kan förvÀnta sig att impulser frÄn CT-afferenter nÄr hjÀrnan. Man har tidigare sett aktivitet i mittlinjen
nÀr man har studerat lÀtt beröring med EEG och MEG, men inte i form av en desynkronisering vid
denna sena tidpunkt. DÀrmed anser vi att vi har hittat en ny möjlig representation av hjÀrnans
bearbetning av lÀtt och behaglig beröring. Vi tror att den sena aktiviteten beror pÄ bÄde impulser frÄn
CT- och AÎČ-afferenter, vilket stĂ€mmer överens med tidigare slutsatser om att bĂ„da typerna av
afferenter Àr viktiga för upplevelsen av beröring som behaglig. Vidare forskning krÀvs för att utreda
betydelsen av den sena desynkroniseringen, och den fortsatta planen inom forskningsgruppen Àr att
rĂ€kna ut vilka anatomiska strukturer i hjĂ€rnan som gett upphov till denna aktivitet.The aim of this study was to investigate human brain activity following gentle touch. Two types of afferents register gentle touch on the hairy skin in humans: myelinated AÎČ-, and the unmyelinated CT-afferents. AÎČ have mostly qualities of discriminative processing of touch, whereas CT-afferents have been suggested to be important for pleasant touch. Since the cortical projections of the CT-afferents are not known, there is a reason to investigate them further, in order to gain more knowledge of pleasant touch, the brain mechanisms that are involved, and ultimately to understand the way this might affect behavior. With a difference in conduction velocity, there is a potential for seeing two waves of activity in the brain, with the first one being due to AÎČ- and the second to CT-input. This was illustrated in an earlier EEG study. This late activity was however not detected in a following MEG study. Here, we wanted to further investigate this with EEG experiments using a 128-electrode cap, which provides a higher spatial resolution than the previous EEG study. We found a late event-related reduction of oscillations in the 15-30 Hz beta range (event-related desynchronization, ERD). This was not seen in previous studies, which might be explained by the higher spatial resolution of these recordings. Since this late activity both in time and localization might be explained by the late CT-input, this could be a reflection of the cortical processing of CT-afferents that has not been presented before. In order to conclude what brain area was responsible for this activity, source localization analysis should be performed