en kartläggning av svenska friidrottares återhämtningsmetoder.

Bland idrottare idag är återhämtning inte ansedd att vara en av de viktigaste beståndsdelarna i deras träning. För en optimal prestationsutveckling och framgång krävs optimal träningsplanering samt att som idrottare balansera träningsbelastningen med tillräcklig och effektiv återhämtning. Inom idrotten nämns återhämtning som en psykosociofysiologisk process vilket visar på att för att uppnå optimal återhämtning behöver idrottaren återhämta sig ur ett helhetsperspektiv. Syftet med studien är att kartlägga om och i sådant fall hur en grupp svenska friidrottare, 18 år och äldre, återhämtar sig under en specifik träningsperiod. Undersökning skedde genom en webbaserad enkät som bestod av både öppna och fasta frågor. Resultatet visade att 96 av 98 stycken friidrottare i urvalsgruppen använde sig av specifika återhämtningsmetoder, där den populäraste var vila, följt av aktiv återhämtning och massage. Totalt återfanns 12 stycken olika återhämtningsmetoder. De deltagande männen valde främst specifika återhämtningsmål samt isbad och kvinnorna valde främst aktiv återhämtning. Majoriteten ansåg att de valda metoderna fungerade bra och att de tillgodosåg sina återhämtningsbehov på ett okej och bra sätt. Resultaten visade även att majoriteten funderade kring hur de på bästa sätt kunde återhämta sig. Tyvärr visade resultaten att 60 stycken friidrottare ansåg att informationen kring återhämtning var otillräcklig och drygt hälften hade ingen diskussion med sin tränare hur de skulle balansera sin träning och återhämtning. Med mer information kring återhämtning och bättre diskussion mellan aktiva och tränare kanske fler kommer att kunna optimera sin återhämtning och på så sätt undvika faktorer som exempelvis överträning och överbelastningsskador