Linddynans habitatpreferenser

Linddynan (Biscogniauxia cinereolilacina) är en sporsäcksvamp som lever på död lindved. Svampen är värd åt fyra av de nio rödlistade och vedlevande skalbaggsarter som ingår i Åtgärdsprogrammet för skalbaggar på skogslind (Ehnström, 2006). De fyra arterna: lindbarkbagge (Synchita separanda), lindmögelbagge (Enicmus brevicornis), lindplattbagge (Laemophloeus monilis)och enfärgad brandsvampbagge (Diplocoeolus fagi) nyttjar svampen som föda. Det finns ingen egentlig kunskap kring linddynans habitatpreferenser,annat än att den lever på död lindved. För att kunna utföra relevanta naturvårdsinsatser för de fyra linddynalevande skalbaggarna är det viktigt att veta något om förutsättningarna som påverkar linddynans förekomst. I denna studie inventerades drygt 200 lindar i park- respektive naturbestånd i Stockholms, Uppsala och Västmanlands län. Resultaten visar att linddynan, liksom skalbaggarna, kan klara av att leva i skuggig miljö. Det är dock viktigt att de skuggiga förhållandena inte skapar ett alltför fuktigt mikroklimat, med bl.a. mosstillväxt som följd. Denna har visat sig ha en negativ effekt på förekomsten av linddyna. Eventuellt kräver linddynan att det finns äldre träd på lokalen för att den ska klara av att etablera sig, men studien har visat att den kan nyttja död ved från yngre träd som substrat. Det är troligare att hitta linddyna på grövre ved men det konstaterades att linddyna även lever på ved som är mindre än 4 cm i diameter. Linddynan visade sig också förekomma på alla rötstadier hos veden, frånsett på den helt nydöda. Vi har även funnit att linddynan inte enbart förekommer på lindlågor, något som man tidigare trott. Fynd gjordes på lågor såväl som på skadade eller döda delar av stammen hos stående träd. Linden är ett träd som i princip alltid bör gynnas. Så mycket ved som möjligt, och av alla typer, bör sparas på lokaler som hyser linddyna: oavsett dimension och rötstadium. Detta gynnar även skalbaggsarterna inom åtgärdsprogrammet.In the area around the Swedish lake Mälaren, there are many records of the saproxylic fungus Biscogniauxia cinereolilacina, living on the dead wood of linden. This fungus is the host of four beetle species: Synchita separanda,Enicmus brevicornis, Laemophloeus monilis and Diplocoeolus fagi, which feed of the fungi. These beetles are part of the nine species included in an action plan from the Swedish Environmental Agency that treat saproxylic beetles living on Tilia cordata (Ehnström, 2006). However, nothing is known about the habitat preferences of B. cinereolilacina, except that it uses dead wood of linden. To be able to apply adequate conservation actions for the beetles, more knowledge about what affects the presence or absence of B. cinereolilacina would be useful. Our study involves observations of over 200 linden in the counties of Stockholm, Uppsala and Västmanland. The results show that B. cinereolilacina can live in a shaded environment, as can the beetles. However, too humid and shaded conditions are negative as the presence of the fungus is negatively correlated to the presence of moss. It has been proposed that B. cinereolilacina requires old linden to be able to establish on a location. Yet, the fungus was found living also on the wood of young linden although in low frequencies. B. cinereolilacina was more likely to be found on coarse wood. Still, the fungus was found at lower frequencies on fine wood with a diameter of less than 4 cm. B. cinereolilacina was present on wood of all stages of decay, except on the wood that died very recently. We also found that the fungus lives on damaged or dead parts of the stem of standing trees and not exclusively on the wood of dead laying trees, which until now has been the common view. The linden should always be considered for conservation. Additionally, one ought to preserve as much of the dead wood as possible, regardless the size or the decay-level of the wood. This favours B. cinereolilacina as well as all the beetles of the action program

Factors explaining variation in the fecundity of female Baltic salmon (Salmo salar) : the influence of length, body condition and growth rate at sea

Understanding factors influencing variation in fecundity is crucial to manage Atlantic salmon (Salmo salar) populations in the Baltic Sea. Larger individuals usually have a higher size-specific reproductive investment than smaller individuals, thus leading to a higher fecundity. Still, fecundity varies a lot among equally sized individuals and there is little known about what is causing this variation. In this study, I consider the effects of body length, condition and growth rate at sea on fecundity in Atlantic salmon females in the Baltic Sea. I collected fecundity data and data on growth rate history at sea in salmon originating from river Dalälven, which returned to spawn in mid-July to September 2004-2018, after spending two years at sea. I used scales to analyze marine growth patterns of the salmon. My results show that length is the factor that has the greatest influence on Atlantic salmon fecundity. Nevertheless, the relationship between fecundity, length and body condition varies among these years. In addition, there is a declining trend of how much of the variation in fecundity that can be explained by the interactive effect of length and body condition at the time of return to the river for spawning. Using circuli formation rate and inter-circuli distance as proxies for body growth, I show that growth rate during the first and second year at sea does not add to explain fecundity variation, after accounting for length and body condition. Still, being the factor determining body length, growth rate evidently has a great indirect effect on the fecundity of female Atlantic salmon. Individuals that grew poorly during their first year at sea did not compensate for their poor growth by growing faster during their second year at sea. In addition, the two growth estimates proved not to be related, which indicates that they are in fact independent factors of marine growth rate. Though it may be other factors than marine growth patterns that are causing variation in the fecundity of same-sized female Atlantic salmon in the Baltic Sea, limitations to my dataset on growth rate at sea means it is still relevant to contemplate this as an independent factor possibly affecting fecundity. Furthermore, I conclude that it is important to include the rate at which circuli are formed in addition to the inter-circuli distance when using this method to similar or other studies in the future

Fjällbacka, Västerhavet, 1989–2019; Torhamn, södra Egentliga Östersjön, 2002–2019; Kvädöfjärden, Egentliga Östersjön, 1981–2019; Holmöarna, Bottniska viken, 1989–2019

Inom den nationella miljöövervakningen av kust och hav bedrivs årligen sedan slutet av 1980-talet ett program för integrerad kustfiskövervakning i fyra nationella referensområden, ett vardera i Bottniska viken, Egentliga Östersjön, södra Egentliga Östersjön och Västerhavet. Syftet med programmet är att kartlägga fiskbeståndens status samt fiskens hälsotillstånd och miljögiftsbelastning för att upptäcka förändringar som indikerar storskalig påverkan av miljöhot som eutrofiering, miljögifter, klimatförändringar och andra miljöfaktorer. Detta faktablad sammanfattar resultaten från den integrerade kustfiskövervakningen i alla fyra områden under tidsperioden 1980–2019