Gestaltning genom medborgarstyrd förvaltning

Syftet med det här examensarbetet var att testa en metod för praktisk medborgarsamverkan för gestaltning genom förvaltning av kommunala grönområden. Målet har varit att utveckla en enkel och praktisk metod för hur sådan medborgarsamverkan kan gå till. Analysen av och erfarenheterna från kursen ”Gestaltning genom förvaltning” vid SLU, Uppsala, har fungerat som en förstudie till detta examensarbete. I kursen lärde sig studenterna hur man kan arbeta med befintliga platser och grönområden i behov av upprustning, och hur dessa platser kan utvecklas med hjälp av väl genomtänkta underhållsinsatser. Syftet var att se förvaltning av grönområden som någonting mer än bara skötsel och underhåll, genom att inkludera landskapsarkitektoniska aspekter både i planering och underhåll, alltså att gestalta genom att förvalta. Målet var att använda det växtmaterial och de förhållanden som platsen redan erbjöd, snarare än att lägga till nya växtmaterial och ge platsen nya förutsättningar. Under den avslutande övningen i kursen testades kursens tidigare lärdomar i praktiken i ett litet grönområde i Uppsala. Drygt ett år efter kursen har Uppsala kommun fått ett nytt grönområde med nya kvalitéer, bara genom enkla mekaniska förvaltningsåtgärder. Gestaltning genom förvaltning är inte ett fast begrepp, men i detta examensarbete symboliserar det en gestaltning av platser genom användning av befintliga, lokala resurser och förvaltarens kunskap. Huvudfokuset för gestaltning genom förvaltning är att återanvända befintligt material på platsen snarare än att addera nya material. Detta kan göras på många sätt, till exempel genom selektiv utgallring och skapande av trädportaler. Fallstudien som ingår i detta examensarbete använder sig av medborgarsamverkan, vilket definieras som ett helt eller delvis överförande av makt från kommunen till medborgarna under en specifik process. En gåtur genomfördes, där medborgare fick ha åsikter om platsens utveckling. Det praktiska arbetet på platsen i fallstudien utfördes med hjälp av medborgarna, vilket förstärkte deras intryck av inflytande och reell makt, och även relationerna till platsen. Slutsatsen är att medborgarsamverkan kring samhällsbyggande är viktigt men kanske inte alls behöver vara separerad från det praktiska utförandet. Själva utförandet snarare än planerandet bör ställas i fokus vid enklare utveckling av grönområden. Det praktiska arbetet resulterar i att grunden för framtida skötsel, underhåll och utveckling gjuts in av användarna. En relation till platsen som bygger på tidigare, nutida och framtida användande av den skapar en bättre gestaltning genom att den känslomässiga kopplingen till platsen respekteras och förstärks