77 research outputs found
Biofuels from agricultural biomass â land use change in Swedish perspective : report from a project within the collaborative research program Renewable transportation fuels and systems, October 2017
Riksdagen har röstat igenom ett nytt klimatpolitiskt ramverk, vilket innebÀr att Sverige senast 2045 inte ska ha nÄgra nettoutslÀpp av vÀxthusgaser. Transportsektorn domineras fortfarande av fossila brÀnslen, och det behövs kraftiga insatser för att sÀnka utslÀppen. Sverige har en relativt hög andel biodrivmedel, cirka 20% av energianvÀndningen inom transportsektorn. NÀrmare 90% av dessa biodrivmedel importeras dock, eller produceras frÄn importerad biomassa. I denna studie undersöktes om och hur det gÄr att tillgodose transportsektorn Är 2030 med den mÀngd biodrivmedel som behövs (20 TWh), baserad pÄ inhemsk rÄvara. OmfÄnget pÄ studien begrÀnsas till biomassa som inte orsakar förÀndrad markanvÀndning. Detta eftersom EU har meddelat att biomassa som istÀllet skulle kunna anvÀndas för mat eller foder inte kommer att stimuleras som rÄvara framöver. Anledningen till detta politiska beslut Àr en rÀdsla för att ökad produktion av biodrivmedel kan ge direkt eller indirekt förÀndrad markanvÀndning (förkortad iLUC, efter engelskans indirect land use change), vilket kan leda till utslÀpp av kol och andra vÀxthusgaser frÄn mark. I denna studie visar vi att cirka 4-10 TWh biodrivmedel kan produceras frÄn iLUC-fri jordbruksrÄvara, det stora spannet beror pÄ antagen omvandlingseffektivitet till biodrivmedel. De studerade rÄvarorna var (1) restprodukter frÄn jordbruket, (2) vall odlad pÄ nerlagd Äkermark, (3) grödor frÄn existerande odling sÄ som mellangrödor (4) vall frÄn intensifiering av pÄgÄende odling. Genom litteraturstudier bedömdes den iLUC-fri rÄvara frÄn andra sektorer (skogsrester, industriella biprodukter och avfall frÄn andra delar av samhÀllet, marina rÄvaror exkluderade) till 8-11 TWh biodrivmedel. Med andra ord har vi goda möjligheter att nÄ de 20 TWh biobrÀnslen som krÀvs Är 2030 baserat pÄ inhemskt iLUC-fri rÄvara. Om vi minskar vÄr konsumtion av kött och alkohol, samt minskar markanvÀndning för hÀstar, kan vi producera Ànnu mer biodrivmedel. Styrning mot biomassa med lÀgre iLUC skulle dock kunna innebÀra högre produktionskostnader jÀmfört med dagens biodrivmedelsproduktion. Det Àr dÀrför intressant att studera potentiella tradeoffs mellan vÀxthusgaser och ekonomi. I det hÀr projektet undersökte vi produktion av etanol och biogas baserat pÄ vetekÀrna och vetehalm. HÀr representerar vetekÀrna det nuvarande produktionssystemet, och halm representerar ett iLUC-fritt produktionssystem. Resultaten visar att halmbaserade biodrivmedel visserligen inte konkurrerar med livsmedelsproduktionen och har lÀgre utslÀpp av vÀxthusgaser jÀmfört med vetekÀrna, men högre produktionskostnader. De högre produktionskostnaderna beror framförallt pÄ lÀgre utbyte av drivmedel och dyrare förbehandling av rÄvaran. För att kunna dra generella slutsatser om trade-offs av iLUC-fri rÄvara behövs dock fler fallstudier dÀr fler rÄvaror, biodrivmedel studeras, och andra miljöpÄverkanskategorier inkluderas
VĂ€xtnĂ€ring till jordbruket i osĂ€kra tider â scenarier och dokumentation frĂ„n en workshop
Mineralgödsel Ă€r en förutsĂ€ttning för dagens konventionella jordbruk och utan mineralgödsel blir det problematiskt att fĂ„ fram tillrĂ€ckligt med foder och livsmedel. Sverige har ingen egen produktion av mineralgödsel och försörjningen Ă€r dĂ€rför helt beroende av import.Denna rapport beskriver hur vĂ€xtnĂ€ring hanteras ur beredskapssynpunkt i Sverige idag, och ger ocksĂ„ en liten inblick i hur vĂ€xtnĂ€ring har hanterats i tidigare kriser och pristoppar i andra lĂ€nder.Rapporten beskriver ocksĂ„ tre olika tĂ€nkbara krisscenarier dĂ€r vĂ€xtnĂ€ring behöver hanteras pĂ„ olika sĂ€tt för att sĂ€kerstĂ€lla livsmedelsförsörjningen i Sverige. Tidsperspektivet i scenarierna Ă€r relativt kort: ett fokuserar pĂ„ hur vĂ€xtnĂ€ringsförsörjningen kan lösas under den kommande vĂ€xtodlingssĂ€songen medan de andra tvĂ„ scenarierna fokuserar pĂ„ nĂ„gra Ă„r framĂ„t i tiden.Scenarierna diskuterades pĂ„ en workshop med deltagare frĂ„n jordbruks- och vĂ€xtnĂ€ringssektorn. I rapporten redovisas diskussionerna frĂ„n workshopen. Under workshopen lyftes nĂ„gra brister i dagens system och förslag pĂ„ vilket stöd och lĂ„ngsiktiga förĂ€ndringar som behövs, för att sĂ€kra tillgĂ„ngen pĂ„ vĂ€xtnĂ€ring i Sverige under en kris:âą I vardagen finns det ingen nationell eller regional planering av den svenska primĂ€rproduktionen och fördelningen av mineralgödsel eller andra insatsvaror till olika verksamheter, utan allt sköts av marknaden. Det finns dĂ€rför ingen ansvarig offentlig aktör som har helhetsansvar för omrĂ„det. Vid en allvarlig brist pĂ„ mineralgödsel kan det behövas nĂ„gon som kliver in, sĂ€krar leveranser och tar beslut om prioriteringar till olika verksamheter och eventuellt styrning av vem som odlar vad. Det kan Ă€ven behövas nĂ„gon som ansvarar för förebyggande arbete.âą En trygg och resilient försörjning av vĂ€xtnĂ€ring kommer att krĂ€va en mĂ„ngfald av lösningar. Dessa krĂ€ver i varierande grad samordning mellan marknadsaktörer och myndigheter. Vissa kan ocksĂ„ krĂ€va ny lagstiftning. Ett âGödselmedelskabinettâ med ansvar att ta fram en strategi föreslogs.âą Lagstiftning bör justeras alternativt införas för att utöka möjligheterna till miljö- och hĂ€lsomĂ€ssigt sĂ€ker Ă„tervinning av resurser frĂ„n restflöden. SĂ„dana Ă€ndringar skulle kunna förberedas redan nu, sĂ„ att de snabbt kan trĂ€da i kraft i hĂ€ndelse av kris eller krig.âą Sverige bör utveckla gemensamma strategier och avtal med andra lĂ€nder, frĂ€mst inom Norden, till exempel en nordisk strategi för vĂ€xtnĂ€ringsfrĂ„gor
Produktion av kvÀvegödsel baserad pÄ förnybar energi
MineralkvĂ€vegödsel Ă€r en av förutsĂ€ttningarna för de höga skördenivĂ„er som uppnĂ„tts i det industrialiserade, moderna jordbruket. I Sverige finns idag ingen inhemsk produktion av mineralkvĂ€vegödsel, utan hela efterfrĂ„gan tillgodoses med import frĂ„n utlandet. Produktionen Ă€r idag baserad pĂ„ fossila resurser, vilka anvĂ€nds bĂ„de som rĂ„vara för produktionen och som energi för att driva processerna. Vi Ă€r alltsĂ„ beroende av utlĂ€ndska fossila resurser â som brĂ€nsle och mineralgödsel â för vĂ„r livsmedelsproduktion. Möjligheter finns dock att producera kvĂ€vegödsel med pĂ„ förnybara resurser, vilket banar vĂ€g för en mer hĂ„llbar produktion av livsmedel och bioenergi.
Denna rapport syftar till att beskriva och jÀmföra olika tekniska alternativ för produktion av kvÀvegödsel baserad pÄ förnybara energikÀllor. Rapporten presenterar produktionskostnader som berÀknats utifrÄn tekno-ekonomiska modeller av produktionsprocesserna, miljöpÄverkan av förnybara gödselmedel enligt ett flertal livscykelanalyser, samt en översikt av potentiella nyttor och risker. Rapporten kan lÀsas som en förstudie, vilken kan anvÀndas som informationsunderlag för aktörer och intressenter som har intresse av att stödja utvecklingen av förnybara gödselmedel.
Resultaten visar att kostnaden för att producera förnybara kvÀvegödselmedel varierar beroende pÄ vald teknik och tillverkningsskala. Bland de förnybara alternativen som studerades, gav förgasning av biomassa den lÀgsta produktionskostnaden. För detta alternativ berÀknades produktionskostnaden till 11-14 kr/kg N, vilket kan jÀmföras med dagens pris pÄ ca 10 kr/kg N. Förgasning av biomassa Àr dock Ànnu inte en fullt kommersiellt tillgÀnglig teknik, utan en framtida möjlighet.
Studien visar ocksĂ„ att det finns alternativ som kan förverkligas inom en snar framtid, dĂ€r all teknik för kvĂ€vegödsel baserad pĂ„ förnybar energi finns tillgĂ€nglig. Det Ă€r âbaraâ att sĂ€tta ihop de olika delarna som behövs. Dessa alternativ uppskattas bli 2-3 gĂ„nger sĂ„ dyra som dagens kvĂ€vegödselmedel. Ett av de mest lovande alternativen Ă€r att göra urea av biogas, vilket uppskattas kosta ungefĂ€r 20 kr/kg N. Ett annat alternativ Ă€r att producera ammoniumnitrat frĂ„n vindkraft, vilket berĂ€knas kosta runt 24 kr/kg N.
De olika tekniska alternativen har sina för- och nackdelar. Vid en jÀmförelse mellan processer som bygger pÄ vindkraftsbaserad elektrolys och reformering av biogas Àr produktionskostnaderna liknande. Biogasalternativet har dock en lÀgre investeringskostnad och lÀgre andel fasta kostnader. Biogas Àr ocksÄ en mindre intermittent energikÀlla, vilket Àr en klar fördel jÀmfört med vindkraft som blir starkt beroende av ett vÀtgaslager eller det regionala energisystemet som utjÀmning för variationer i elproduktion. Att vara beroende av det regionala energisystemet innebÀr större kostnadsrisk och det blir Àven viktigt nÀr klimatpÄverkan berÀknas hur övrig el produceras i systemet.
Vad gÀller val av slutprodukt kan vi konstatera att ammoniak Àr billigast att producera. Vi har dock ingen infrastruktur eller vana av att hantera vattenfri ammoniak i Sverige. Det betyder att distribution, lagring, hantering och anvÀndning skulle krÀva mÄnga extra investeringar. DÄ koncentrerad ammoniak Àr miljö- och hÀlsofarligt Àr hantering av ammoniak ocksÄ kopplat till stora risker vid lÀckage. I jÀmförelse mellan ammoniumnitrat och urea, uppskattas produktionskostnaderna bli relativt likvÀrdiga, med en liten fördel för urea. Urea krÀver dock en koldioxidkÀlla för produktionen, vilket gör att det inte Àr ett lÀmpligt val att kombinera med vindkraftsbaserade processer. Ammoniumnitrat Àr ocksÄ förknippat med stora risker vid lagring och distribution dÄ det Àr mycket brandfarligt.
Ett av syftena för att producera kvĂ€vegödsel baserad pĂ„ förnybar energi Ă€r att minska utslĂ€pp av vĂ€xthusgaser frĂ„n odling. Inom ramen för detta projekt gjordes en sammanstĂ€llning av resultat frĂ„n tidigare genomföra livscykelanalyser. UtslĂ€pp av vĂ€xthusgaser för produktion av kvĂ€vegödsel baserad pĂ„ förnybar energi visade sig variera mellan 0,1 â 1,5 kg CO2-ekv/kg N, vilket kan jĂ€mföras med produktion baserad pĂ„ fossil energi som varierar mellan 2,2 â 14,2 kg CO2-ekv/kg N. AlltsĂ„ ger grönt kvĂ€ve en avsevĂ€rd klimatnytta jĂ€mfört med fossila alternativ.
Att anvĂ€nda förnybar energi till kvĂ€vegödselproduktion utgör alltsĂ„ en möjlighet att utnyttja förnybara resurser pĂ„ ett nytt, klimateffektivt sĂ€tt, samtidigt det minskar jordbruksproduktionen beroende av den fossila energimarknadens instabilitet. VĂ„r samlade bedömning Ă€r att pĂ„ kort sikt verkar biogas till urea som ett mycket lovande alternativ som bör studeras vidare. PĂ„ lĂ€ngre sikt Ă€r förgasning av biomassa mer intressant, förutsatt att tekniken för förgasning lyckas slĂ„ igenom pĂ„ kommersiell skala. Ăven om det finns aktörer som visar intresse för förnybara kvĂ€vegödselmedel finns Ă€nnu ingen marknad för dessa produkter. Att skapa efterfrĂ„gan hos konsumenter, samt att driva pĂ„ utvecklingen hos producenter genom olika typer att styrmedel Ă€r viktiga aspekter som bör studeras vidare
Climate impact and energy efficiency from electricity generation through anaerobic digestion or direct combustion of short rotation coppice willow
Short rotation coppice willow is an energy crop used in Sweden to produce electricity and heat in combined heat and power plants. Recent laboratory-scale experiments have shown that SRC willow can also be used for biogas production in anaerobic digestion processes.
Here, life cycle assessment is used to compare the climate impact and energy efficiency of electricity and heat generated by these measures. All energy inputs and greenhouse gas emissions, including soil organic carbon fluxes were included in the life cycle assessment. The climate impact was determined using time-dependent life cycle assessment methodology.
Both systems showed a positive net energy balance, but the direct combustion system delivered ninefold more energy than the biogas system. Both systems had a cooling effect on the global mean surface temperature change. The cooling impact per hectare from the biogas system was ninefold higher due to the carbon returned to soil with the digestate.
Compensating the lower energy production of the biogas system with external energy sources had a large impact on the result, effectively determining whether the biogas scenario had a net warming or cooling contribution to the global mean temperature change per kWh of electricity. In all cases, the contribution to global warming was lowered by the inclusion of willow in the energy system. The use of time-dependent climate impact methodology shows that extended use of short rotation coppice willow can contribute to counteract global warming
Greenhouse gas performance of biodiesel production from straw: Soil carbon changes and time-dependent climate impact
Background: Use of bioâbased diesel is increasing in Europe. It is currently produced from oilseed crops, but can also be generated from lignocellulosic biomass such as straw. However, removing straw affects soil organic carbon (SOC), with potential consequences for the climate impact of the biofuel. This study assessed the climate impacts and energy balance of biodiesel production from straw using oleaginous yeast, with subsequent biogas production from the residues, with particular emphasis on SOC changes over time. It also explored the impact of four different scenarios for returning the lignin fraction of the biomass to soil to mitigate SOC changes. Climate impact was assessed using two methods, global warming potential (GWP) and a timeâdependent temperature model (âTs) that describes changes in mean global surface temperature as a function of time or absolute temperature change potential (AGTP).
Results: Strawâderived biodiesel reduced GWP by 33â80% compared with fossil fuels and primary fossil energy use for biodiesel production was 0.33â0.80 MJprim/MJ, depending on the scenario studied. Simulations using the timeâdependent temperature model showed that a scenario where all straw fractions were converted to energy carriers and no lignin was returned to soil resulted in the highest avoided climate impact. The SOC changes due to straw removal had a large impact on the results, both when using GWP and the timeâdependent temperature model.
Conclusions: In a climate perspective, it is preferable to combust straw lignin to produce electricity rather than returning it to the soil if the excess electricity replaces natural gas electricity, according to results from both GWP and timeâdependent temperature modelling. Using different methods to assess climate impact did not change the ranking between the scenarios, but the timeâdependent temperature model provided information about system behaviour over time that can be important for evaluation of biofuel systems, particularly in relation to climate target deadlines
à kerböna som rÄvara för bioraffinaderier
Företaget Eco Etanol AB har utvecklat ett koncept dÀr helgrödesensilerade Àrt-eller
Äkerbönplantor processas i en stationÀr tröska för att separera bönan frÄn grönmassan.
Grönmassan valsas sedan för att utvinna en proteinrik pressvÀtska och en fiberrik halmrest, och
bönorna mixas i vatten för att separera proteinet frÄn stÀrkelsen. Denna process resulterar i tre
fraktioner: protein, stÀrkelse och fiber. Dessa fraktioner kan förÀdlas till en mÀngd olika
produkter. I denna studie antogs att halmen förÀdlas till brÀnslepellets medan proteinet i bönan
och pressvÀtskan anvÀnds som djurfoder och stÀrkelsen anvÀnds för etanolproduktion. Konceptet
som helhet kallas i denna studie för bioraffinaderiet. KlimatpÄverkan av de tre produkterna
studerades med hjÀlp av metoden livscykelanalys (LCA). Studien inkluderar odling, skörd och
ensilering, transport frÄn fÀlt samt processande och förÀdling till fÀrdiga försÀljningsbara
produkter, och slutar vid fabriksgrinden vilket innebÀr att distribution av varorna till
slutanvÀndare eller anvÀndning av produkterna inte inkluderats. Studien inkluderar inte heller
byggnader och övrig infrastruktur. Ă
kerbönans kvÀvelevererande och luckrande effekter i
vÀxtföljden har beaktats.
De emissioner som uppkommer frÄn odling och bioraffinaderi fördelas över de tre
samprodukterna med hjÀlp av ekonomisk allokering. Det innebÀr att en produkt som har ett högt
ekonomiskt vÀrde fÄr en högre miljöbelastning. Resultatet för respektive produkt jÀmfördes ocksÄ
med ett antal referensprodukter som har samma eller liknande funktion som de studerade
produkterna. Referensprodukterna var för proteinfoder: vÀrmebehandlat rapsmjöl ExPro Ÿ,
sojamjöl och drank, för etanol: etanol producerad frÄn vete och sockerbetor samt bensin, för
briketter: skogsflis, flis av gallringsvirke och pellets. Datainsamlingen bygger delvis pÄ uppgifter
frÄn företaget Ecoetanol at Sweden AB bland annat vad det gÀller skörd, tröskans kapacitet och
energibehov samt nÀringsanalyser som bestÀllts av Ecoetanol at Sweden AB och utförts av
Eurofins Food & Agro Testing Sweden AB. Eftersom prototypen för bioraffinaderiet inte var
fÀrdigstÀlld nÀr denna studie genomfördes sÄ baserades en stor del av berÀkningen pÄ data frÄn
litteraturen och delvis ocksÄ pÄ egna antaganden t.ex. vad gÀller kapaciteten pÄ bioraffinaderiet.
Resultatet visade att dieselanvÀndning vid odling samt lustgasemissioner frÄn Äkermark har störst
pÄverkan under livscykeln, bÄda respektive ca 30 % av den sammanlagda pÄverkan pÄ klimatet.
EnergianvÀndning och insatsmedel i bioraffinaderiet hade relativt begrÀnsad pÄverkan pÄ
klimatprofilen. Viktigt att notera Àr att egenproducerade briketter antogs anvÀndas för processens
vÀrmebehov, vilket tÀcker en betydande del av processens energibehov. KlimatpÄverkan för
proteinfodret, etanolen och briketterna samt referensprodukterna presenteras i tabell 1.
Proteinfodrets klimatpÄverkan uppskattades till ca 0,16 kg CO2ekv per kg torrsubstans (TS)
proteinfoder, ca 50-68 % lÀgre Àn de undersökta referensprodukterna. KlimatpÄverkan per liter
etanol (21,2 MJ) uppskattades till ca 0,43 kg CO2ekv, ca 76 % lÀgre Àn bensin, men 2,5 % högre
Àn veteetanol och ca 84 % högre Àn etanol gjord pÄ sockerbetor. KlimatpÄverkan per kWh
briketter uppskattades till ca 16 g CO2ekv, vilket var nĂ€stan 1,4 gĂ„nger högre Ă€n flis frĂ„n gallringsvirke och 19 % högre Ă€n pellets och 90 % högre Ă€n skogsflis.Ă
rligen antogs ca 490 m3 etanol, ca 1000 ton proteinfoder och ca 5 600 MWh brÀnslebriketter
produceras i bioraffinaderiet. KlimatpÄverkan av den sammanlagda produktionen uppskattades
till 462 ton CO2ekv per Är. Detta kan jÀmföras mot referensprodukter med lÄg klimatpÄverkan
dvs. samma mÀngd produkter av sockerbetsetanol, flis frÄn gallring och drank som ger upphov
till ca 477 ton CO2ekv per Är, eller referensprodukter med hög klimatpÄverkan dvs. samma
mÀngd produkter av bensin, sojamjöl och pellets vilket ger upphov till ca 1 440 ton CO2ekv per
Är. Ett antal kÀnslighetsanalyser genomfördes. Störst pÄverkan pÄ produkternas klimatpÄverkan
(+21%) gav en sÀnkning av skörden till normskörd samt förÀndrade antaganden vad gÀller
lustgasemissioner frÄn kvÀvet i rot och skörderester (+27%). JÀmförelsen mellan bioraffinaderiets
Ärliga produktion och samma mÀngd referensprodukter pÄverkades mest om
markkolsförÀndringar inkluderades i analysen av sojan. Det gav 73 % reduktion i klimatpÄverkan
för bioraffinaderiet jÀmfört med referensprodukter med hög klimatpÄverkan. I grundanalysen var
motsvarande reduktion 68 %.
Sammanfattningsvis: att investera och driva det studerade bioraffinaderiet kan ge stora
klimatvinster, men bara om det Àr miljöbelastande produkter som ersÀtts pÄ marknaden. Om
produkter med hög klimatpÄverkan (fossila brÀnslen och sojamjöl) kan ersÀttas kan en minskning
pÄ ca 68 % uppnÄs. Om bioraffinaderiets produkter istÀllet ersÀtter andra produkter som redan har
en lÄg klimatpÄverkan (bioetanol och drank) uteblir i princip vinsten (minskning med endast 3
%). Det Àr sÄledes viktigt att investeringen leder till en expansion av marknaden för produkter med lÄg klimatbelastning, och inte bara en inbördes omfördelning
Applicability of PEF methodologies in comparison of LCAs of different food products in Nordic countries
The European Commission has published Product Environmental Footprint (PEF) guidelines to promote a harmonised product group-specific environmental footprint assessment. The need for harmonised methods in environmental footprint assessment has arisen from increasing number of green claims used especially in marketing of products. There has been a growing desire to communicate the environmental footprints of food products, but in the absence of well-established, standardised assessment guidelines, green claims have been made on variable grounds.
The PEF method developed by European Commission is based on Life Cycle Assessment (LCA) and the current 16 environmental impact categories included are relying on scientifically sound impact assessment methods that are agreed at international level. While the harmonised methods of Product Environmental Footprint Category Rules (PEFCRs) are suitable for assessment of environmental impacts of products and for comparison of performance of products from the same category, comparability across different categories has not been the objective. Based on previous results and ongoing work, the main objective for the work reported here, has been to investigate to what extent the LCAs conducted with the PEF methodologies provide comparability even between product categories and will provide insights from a Nordic perspective.
The review was conducted by comparing the PEFCRs and the general PEF guidance in parallel, per life cycle stage, to find deviations especially between different PEFCRs. General PEF guideline consisted of the Commission recommendations and the guidance given in Annexes. Previous studies were utilised here as a basis together with the PEF method and guidance documentation, for summarising the relevant differences and coherence in collecting inventory data, requirements for modelling, utilised emission factors (EF), system boundaries, allocation approach and functional units (FU). The transition phase PEFCRs were reviewed in order to find coherence or discrepancies in strictness regarding data quality requirements. The revised Recommendation by European Commission was included to some extent, in a more general level. For the evaluation of the potential differences in LCA results of products assessed with the PEF method, the application of PEFCR of dairy products in the Nordic countries (Denmark, Finland, Norway, Sweden) was analysed in more detail, focusing on the largest contribution to global warming potential, i.e., methane from enteric fermentation.
In overall, it was seen that PEF method is promoting comparability and the given guidance increases consistency, transparency, and reliability of the conducted studies. Yet, many aspects discussed in the report remain unsolved and need more careful considerations in forthcoming PEF studies and PEFCR guidanceâs if comparisons across product categories are made. Raised issues were regarding functional unit, system boundaries, allocation, manure handling and use stage modelling. Prior to utilising PEF method in comparison of product LCAs, harmonisation of these issues should be conducted across PEFCRs.
In the case of estimating the product footprint across countries, the use of different National Inventory Report (NIR) assessment models, here illustrated by enteric methane, was found problematic as the level of emission potentially change due to the model parameters and not because of the production data. The used NIR assessment models should be validated for fair comparison. This problem is already existing in PEF methods, when comparison is conducted within a product group and by following PEFCRs. The use of national assessment models is problematic, even in the case that they are approved by IPCC as they are not validated for comparison
- âŠ