1 research outputs found
Skiftarbetets pÄverkan pÄ kronisk lÀndryggsmÀrta hos sjukskötare
Ă
r 2017 betalade FPA ut allt som allt över 34 miljoner euro i sjukdagpenning pĂ„ grund av ospecifika ryggsmĂ€rtor i Finland. Kronisk ospecifik lĂ€ndryggssmĂ€rta Ă€r den ledande orsaken till sjukfrĂ„nvaro och funktionsnedsĂ€ttningar hos sjukskötare över hela vĂ€rlden. OtillrĂ€cklig fysisk kondition, bristfĂ€llig kunskap om arbetsergonomi och trötthet orsakad av nattskiften höjer risken för sjukskötarnas lĂ€ndryggsskador. Genom en mĂ„ngfald av mekanismer kan smĂ€rtan bli kronisk trots att den ursprungliga skadan redan lĂ€kts. Syftet med vĂ„rt arbete Ă€r att lyfta fram sömnens betydelse i förhindrandet och rehabiliteringen av kroniska lĂ€ndryggssmĂ€rtor hos sjukskötare, och att skapa diskussion om hur man med hjĂ€lp av bĂ€ttre planering av arbetsscheman kunde minska pĂ„ mĂ€ngden sjukfrĂ„nvaron inom professionen. I vĂ„r deduktiva litteraturstudie har vi analyserat tio stycken forskningar som svarar pĂ„ frĂ„gorna âhur pĂ„verkas sömnen av skiftarbete?â och âhur pĂ„verkas smĂ€rtan av sömnstörningar?â. Till slut har vi sammanslagit resultaten för att ge svar pĂ„ frĂ„gorna âhur kan fysioterapeuter i sitt arbete ta sömnen i beaktande i förebyggandet och rehabiliteringen av sjukskötares kroniska lĂ€ndryggssmĂ€rtorâ och âhur borde sjukskötares skift planeras för att minska pĂ„ mĂ€ngden lĂ€ndryggssmĂ€rtor hos sjukskötare?â Arbetets evidensgrad begrĂ€nsas av det snĂ€va materialet och av att forskningarna vi analyserade var sinsemellan vĂ€ldigt olika. Resultaten antyder att skiftarbetet rubbar den naturliga dygnsrytmen och kan orsaka svĂ„ra sömnstörningar. Störningar i sömnen kan i sin tur höja smĂ€rtkĂ€nsligheten och öka risken för att smĂ€rtan i lĂ€ndryggen blir kronisk. För att förbĂ€ttra sömnkvaliteten kan fysioterapeuten handleda sjukskötaren i god sömnhygien, planering av dygnssömnen och tillĂ€mpning av sömnförbĂ€ttrande motionsformer. I planeringen av arbetsscheman Ă€r det viktigt att sjukskötaren inte arbetar flera nattskift i rad, och att den anstĂ€llda har en tillrĂ€ckligt lĂ„ng vilotid mellan arbetsturer