Enhanced Platelet Activation Mediates the Accelerated Angiogenic Switch in Mice Lacking Histidine-Rich Glycoprotein

BACKGROUND: The heparin-binding plasma protein histidine-rich glycoprotein (HRG; alternatively, HRGP/HPRG) can suppress tumor angiogenesis and growth in vitro and in vivo. Mice lacking the HRG gene are viable and fertile, but have an enhanced coagulation resulting in decreased bleeding times. In addition, the angiogenic switch is significantly enhanced in HRG-deficient mice. METHODOLOGY/PRINCIPAL FINDINGS: To address whether HRG deficiency affects tumor development, we have crossed HRG knockout mice with the RIP1-Tag2 mouse, a well established orthotopic model of multistage carcinogenesis. RIP1-Tag2 HRG(-/-) mice display significantly larger tumor volume compared to their RIP1-Tag2 HRG(+/+) littermates, supporting a role for HRG as an endogenous regulator of tumor growth. In the present study we also demonstrate that platelet activation is increased in mice lacking HRG. To address whether this elevated platelet activation contributes to the increased pathological angiogenesis in HRG-deficient mice, they were rendered thrombocytopenic before the onset of the angiogenic switch by injection of the anti-platelet antibody GP1bα. Interestingly, this treatment suppressed the increase in angiogenic neoplasias seen in HRG knockout mice. However, if GP1bα treatment was initiated at a later stage, after the onset of the angiogenic switch, no suppression of tumor growth was detected in HRG-deficient mice. CONCLUSIONS: Our data show that increased platelet activation mediates the accelerated angiogenic switch in HRG-deficient mice. Moreover, we conclude that platelets play a crucial role in the early stages of tumor development but are of less significance for tumor growth once angiogenesis has been initiated

Ultraviolet Irradiation Induces the Accumulation of Chondroitin Sulfate, but Not Other Glycosaminoglycans, in Human Skin

Ultraviolet (UV) light alters cutaneous structure and function. Prior work has shown loss of dermal hyaluronan after UV-irradiation of human skin, yet UV exposure increases total glycosaminoglycan (GAG) content in mouse models. To more fully describe UV-induced alterations to cutaneous GAG content, we subjected human volunteers to intermediate-term (5 doses/week for 4 weeks) or single-dose UV exposure. Total dermal uronyl-containing GAGs increased substantially with each of these regimens. We found that UV exposure substantially increased dermal content of chondroitin sulfate (CS), but not hyaluronan, heparan sulfate, or dermatan sulfate. UV induced the accumulation of both the 4-sulfated (C4S) and 6-sulfated (C6S) isoforms of CS, but in distinct distributions. Next, we examined several CS proteoglycan core proteins and found a significant accumulation of dermal and endothelial serglycin, but not of decorin or versican, after UV exposure. To examine regulation in vitro, we found that UVB in combination with IL-1α, a cytokine upregulated by UV radiation, induced serglycin mRNA in cultured dermal fibroblasts, but did not induce the chondroitin sulfate synthases. Overall, our data indicate that intermediate-term and single-dose UVB exposure induces specific GAGs and proteoglycan core proteins in human skin in vivo. These molecules have important biologic functions and contribute to the cutaneous response to UV

Mast cell glycosaminoglycans

Mast cells contain granules packed with a mixture of proteins that are released on degranulation. The proteoglycan serglycin carries an array of glycosaminoglycan (GAG) side chains, sometimes heparin, sometimes chondroitin or dermatan sulphate. Tight packing of granule proteins is dependent on the presence of serglycin carrying these GAGs. The GAGs of mast cells were most intensively studied in the 1970s and 1980s, and though something is known about the fine structure of chondroitin sulphate and dermatan sulphate in mast cells, little is understood about the composition of the heparin/heparan sulphate chains. Recent emphasis on the analysis of mast cell heparin from different species and tissues, arising from the use of this GAG in medicine, lead to the question of whether variations within heparin structures between mast cell populations are as significant as variations in the mix of chondroitins and heparins

Uppföljning av kvalitetsförändringar i ängs- och betesmark via NILS år 2006

Detta uppdrag är ett led i arbetet med att få fram tillförlitliga data om tillstånd och förändringar i kvalitet och hävd hos ängar och naturbetesmarker i det svenska odlingslandskapet. Ett av de kvantitativa delmålen för det nationella miljökvalitetsmålet ”Ett rikt odlingslandskap” lyder: ”Senast år 2010 ska samtliga ängs- och betesmarker bevaras och skötas på ett sätt som bevarar deras värden. Arealen hävdad ängsmark ska utökas med minst 5 000 hektar, och arealen hävdad betesmark av de mest hotade typerna ska utökas med minst 13 000 hektar till år 2010” (Miljödepartementet 2001). Detta projekt fokuserar således på naturvärdena, men kan också fungera som ett komplement till miljöstödsstatistiken vad gäller arealer av olika ängs- och betesmarkstyper. Som ett underlag används Ängs- och betesmarksinventeringen (Ä&B; Jordbruksverket 2005a, b) som genomfördes av Jordbruksverket i samarbete med länsstyrelserna under perioden 2001-2004 och har resulterat i en databas med avgränsning och beskrivning för huvuddelen av Sveriges skyddsvärda slåtter- och betesmarker, den så kallade TUVA-databasen. Uppdraget Målet med den löpande uppföljningen i ängs- och betesmarker är att samla in och analysera data som kan användas för att fortlöpande följa kvalitetsförändringar i ängs- och betesmarker på nationell nivå och riksdelsnivå till en rimlig kostnad. I förutsättningarna ingår att så långt möjligt samordna datainsamlingen med det nationella miljöövervakningsprogrammet NILS (Nationell Inventering av Landskapet i Sverige; Esseen m.fl. 2006; Allard m.fl. 2003), där ett stickprov av rutor fördelade över hela Sverige beskrivs med hjälp av fältinventering och tolkning av infraröda flygbilder. Datainsamlingen i NILS inkluderar alla terrestra miljöer och görs i ett femårigt omdrev, där man kommer tillbaka till varje ruta vart femte år. Denna uppföljning hade inte varit möjlig att genomföra utan Ängs- och betesmarksinventeringens digitala kartskikt över objekt, men begränsningen till ängs- och betesmarksobjekt från TUVA-databasen innebär också att resultaten inte kan användas för att uttala sig om de ängs- och betesmarker som inte kommit med i Ängs- och betesmarksinventeringen. Det innebär att vi idag inte har någon möjlighet att uttala oss om hur representativa de ängs- och betesmarker som ingår i databasen är för övriga ängsmarker och betesmarker i landet. Den använda metodiken ger underlag för skattningar baserat på totalmängden av arter och organismgrupper, för ängs- och betesmarksobjekt i hela Sverige och i viss mån även i delar av landet. Metodiken är däremot inte avsedd att användas för att utläsa kvalitet hos enskilda objekt eller tillstånd/förändringar hos enskilda populationer eller växt-/djursamhällen. Utvecklingsarbetet Urvalet av artgrupper och variabler för inventeringen baseras i första hand på två utredningar av Naturcentrum AB (Naturcentrum 2003, 2004), som utvärderade olika möjliga indikatorer på kvalitet i ängs- och betesmarker, och olika artgruppers användbarhet i en sådan inventering. Detta resulterade i förslag på åtta olika indikatorer och ett översiktligt förslag till metodik för varje indikator. Därefter fick SLU i uppdrag av Jordbruksverket att ta fram ett operativt förslag med detaljerad genomförandeplan för hur sådan uppföljning skulle kunna utföras i anslutning till NILS representativa stickprov av landskapsrutor (Glimskär, Löfgren & Ringvall 2005). En utgångspunkt var också att befintlig metodik och befintliga rutiner i NILS i hög grad skulle utnyttjas. Utredningen inkluderade tre alternativ vad gäller antal Ä&B-objekt i stickprovet och två alternativ vardera för antal provytor och transekter. Det alternativ som förordades på grundval av en statistisk styrkeanalys och kostnadsberäkningar var ett stickprov av ungefär 700 Ä&B-objekt fördelade på ett femårigt omdrev. Av Naturcentrums åtta indikatorer utreddes fem vidare: (i) kärlväxter, (ii) grova lövträd, (iii) lavar på lövträd, (iv) dagflygande fjärilar och (v) dynglevande skalbaggar. Fyra av dem används för den löpande uppföljningen inom detta uppdrag. I samråd med Jordbruksverket beslutade vi i det slutgiltiga upplägget av inventeringen att utelämna de dynglevande skalbaggarna, främst av kostnadsskäl. Till fjärilarna lades även humlor, som antogs kunna inventeras med samma metodik. I slutsatserna förordades även att NILS ordinarie provytemetodik, med beskrivning av bl.a. vegetation, markanvändning och ett urval av vanliga kärlväxter, mossor och lavar, skulle ingå. På det sättet skulle man till en måttlig kostnad få stora möjligheter till samanalys med ordinarie NILS och även kunna ta fram strukturella indikatorer för hävd och förutsättningar för naturvärdena

Småbiotopsuppföljning i NILS år 2006

Detta uppdrag är en del i Jordbruksverkets arbete med att ta fram uppföljningsmetoder för småbiotoper inom miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap. Arbetet är ett led i uppföljningen av delmål 2 till miljökvalitetsmålet, om bevarande och nyskapande av småbiotoper i odlingslandskapet. Den avgörande frågan som arbetet skall svara på är om mängden småbiotoper i odlingslandskapet bevaras i minst dagens omfattning i hela landet. SLU, institutionen för skoglig resurshushållning och geomatik, har fått i uppdrag att fastställa rutiner för löpande sammanställning och analys av småbiotopsdata från flygbildtolkningen i det nationella miljöövervakningsprogrammet NILS (Nationell Inventering av Landskapet i Sverige; Allard m.fl. 2003). Rapporteringen för småbiotoper innefattar mängden, och i viss mån kvaliteten, hos ett antal linjeelement, punktelement och kantzoner i eller i anslutning till åkermark. Dessa data sammanställs från flygbildstolkade kartskikt inom NILS stickprov av kvadratkilometerrutor från hela Sverige. I överenskommelsen mellan Jordbruksverket och SLU specificeras att den årliga rapporteringen ska innehålla: • En uppskattning av mängderna olika småbiotoper • En uppskattning av de olika småbiotopernas hävdnivå • En uppskattning av mängderna olika småbiotoper per ha åkermark (index) • En uppskattning av mängderna olika typer av kantzoner • En kommentar om felkällor och värdenas säkerhet De förslag som togs fram i en tidigare rapport (Glimskär m.fl. 2005) har justerats i samband med att tolkningsmetodiken för linje- och punktelement utformades inom NILS under hösten- vintern 2005. Tolkning inom NILS har hittills endast skett inom polygoner i NILS stickprov, vilket nu har kompletterats med linje- och punktobjektstolkning. I samband med en generell översyn av tolkningsmetodiken i NILS har tidigare förslag till metodik för linje- och punkttolkning (Allard m.fl. 2003) förfinats, bl.a. utifrån en del som har framkommit i samband med utvecklingen av småbiotopsuppföljningen. Jordbruksverket har bidragit med ett konkret användarperspektiv till vilket hänsyn tagits vid justeringen av tolkningsmetodiken. Bland annat har hävd lagts till som en variabel med beskrivning av hävdstatus och grad av igenväxning hos linje- och punktelement, och förekomst av buskar och träd på linjeelement anges med hjälp av täckningsgrad. Buskar delas inte upp i barr och löv, då unga barrträd avbildas med relativt röda färger i IR-färgbilder och de lätt döljs bland lövbuskar och lövsly, och tolkningen blir därför osäker. Träd däremot delas upp i andel barr- och lövträd. Genom att ange procentandelar har man möjlighet att räkna fram medelvärden, vilket ökar möjligheten att genomföra olika analyser jämfört med en förutbestämd grov klassindelning. Det öppnar också möjligheten att i efterhand göra flera olika klassindelningar beroende på syfte. (Allard m.fl. 2006)

Offline 2, ISOLDE’s target, laser and beams development facility

Offline 2 is an entirely new research and development mass separator laboratory for the ISOLDE facility located on the Meyrin site of CERN. It closely resembles beam production (for non-radioactive beams) of the on-line (radioactive) systems at ISOLDE with machine versatility and flexibility at the core of its design. The beam optics and down stream beam preparation can deliver bunched beams or continuous beams of negative or positive ions with kinetic energies up to 60 keV. The mass resolving power of the separator operating with a typical ISOLDE ion source is $R$∼500 . All of this is housed within a highly accessible 125 m $^{2}$ work area with multiple beam optics instruments to determine the beam quality, quantify modifications, develop new technologies and create alternate beam tunes, with the purpose of improving the beams and targets used during on-line operations