Exploring Pre-Colonial Resource Control of Individual Sami Households

In order to understand the use and control of resources by indigenous households and bands, information on territorial division is crucial. However, although indigenous resource use has been quantified in several studies, such information has usually been lacking. A unique map provides this kind of information for the Swedish Sami. Drawn by Jonas Persson Gedda in 1671, before the Swedish state started to interfere with Sami territorial division, it shows the borders of 37 household territories. We have combined the geographical information from Gedda’s map with historical sources and modern land survey data to quantify the resources controlled by each household and relate them to taxation. Three crucial resources are identified: alpine heath together with subalpine birch forest, pine-dominated forests, and fishing waters. Only the fishing resource showed any correlation to taxation, which underlines its importance as the main subsistence mode, at least for the forest Sami. Mountain Sami, who lived primarily on reindeer husbandry, controlled abundant alpine heath and subalpine birch forests that were used as summer pastures, but virtually no pine-dominated forests with winter pastures. The necessary winterpastures were located in the territories of the forest Sami, who controlled extensive pine-dominated forests and who were able to combine reindeer herding and wild reindeer hunting.Pour comprendre l’utilisation et la gestion des ressources des groupes de peuples indigènes, il est essentiel de disposer d’informations sur la division territoriale. Cependant, si l’utilisation des ressources des peuples indigènes a fait l’objet de plusieurs analyses quantitatives, les informations sur la division territoriale font le plus souvent défaut. Pour les Samis de Suède, une carte unique fournit ce genre d’information. Établie par Jonas Persson Gedda en 1671, avant que l’État suédois n’ait commencé à intervenir dans la division territoriale des Samis, la carte montre les limites de 37 territoires familiaux. Nous avons allié les informations géographiques de la carte de Gedda à des sources historiques et à des données topographiques modernes pour quantifier les ressources contrôlées par chaque famille et les lier au système de taxation. Trois ressources naturelles fondamentales ont ainsi été identifiées : les landes alpines avec les forêts subalpines de bouleau, les pinèdes et les pêcheries. Il appert que seules les pêcheries étaient corrélées au système de taxation, ce qui souligne leur importance en tant que mode de subsistance, pour les Samis de la forêt à tout le moins. Les Samis des montagnes, qui vivaient surtout de l’élevage des rennes, contrôlaient les landes alpines et les forêts subalpines de bouleau abondantes qui étaient utilisées comme pâturages estivaux, mais pratiquement pas de pinèdes offrant des pâturages hivernaux. Les pâturages nécessaires se trouvaient chez les Samis de la forêt, qui contrôlaient de vastes pinèdes et savaient combiner tant l’élevage des rennes que la chasse aux rennes sauvages

Krycklan: markanvändning från forntid till nutid

Kring vattendraget Krycklan i Vindelns kommun, Västerbottens län, finns en unik forskningsinfrastruktur, anlagd och underhållen av Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU. Där kan hydrologiska, biogeokemiska och ekologiska processer studeras i ett sammanhang. Nutida förhållanden är emellertid alltid ett resultat av historiska skeenden. Utan att förstå historien kan det vara svårt att tolka nutiden. Under åren 2017–2019 har därför ett projekt bedrivits för att ta fram historiska fakta om markanvändningen inom Krycklans avrinningsområde. En mängd data har samlats in, varav en liten del presenteras i denna skrift

Preservation of the cultural legacy of the indigenous Sami in northern forest reserves-Present shortcomings and future possibilities

In Swedish Lappland, large national parks and nature reserves include forests with exceptional biodiversity values. While they are located in the ancient cultural landscapes of the indigenous Sami, this aspect has rarely been considered in the process of nature protection. In this study, we discuss how the preservation of Sami cultural values can be introduced and developed in forest reserves. We do this by reviewing recent research on the cultural legacy that the Sami have left in the boreal forest and discuss why so much of this legacy is found in the large areas of ecologically valuable forest that still exist in Lappland. We find that the Sami left deep imprints in the trees, in the forest structure, and in the archaeological record. We also find that the large forest reserves were created in the areas where the timber frontier arrived last, so they were less affected by both early actions of recurrent logging and by modern forestry. These forest reserves contain the ancient trees, the dead wood, and the disturbance regimes that favor biodiversity, and also a substantial Sami cultural legacy that has largely disappeared in the managed forest landscape. The preservation of this legacy is not without its challenges. We address the lack of inventory data, the poor collaboration between different authorities, and the general lack of involvement of the Sami communities; furthermore, we propose measures to overcome these shortcomings. If such measures are introduced, the value of the large and unique forest reserves of Swedish Lappland would be greatly enriched. The cultural legacies in forest dominated landscapes in northern Scandinavia is comparable to many other very northern or very southern regions in that they share a similar history of millennia of indigenous land use, with abrupt changes in modern time and also have large protected areas today

Strategi för skydd och restaurering av sjöar och vattendrag i Västerbottens län

Riksdagen har antagit ett nationellt miljökvalitetsmål kallat Levande sjöar och vattendrag, formulerat på följande sätt: ”Sjöar och vattendrag skall vara ekologiskt hållbara, och deras variationsrika livsmiljöer skall bevaras. Naturlig produktionsförmåga, biologisk mångfald, kulturmiljövärden samt landskapets ekologiska och vattenhushållande funktion skall bevaras samtidigt som förutsättningar för friluftsliv värnas.” Nationella strategier för hur detta mål ska uppnås har tagits fram av Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet och Fiskeri verket.Det nationella målet har regionaliserats och delmål har tagits fram av Länsstyrelsen i Västerbottens län. De regionala delmålen säger bl. a. att minst hälften av de skyddsvärda natur- och kulturmiljöerna i länets sjöar och vatten drag ska ha ett långsiktigt skydd 2010, att minst en tredjedel av de från natursynpunkt skyddsvärda vattendragen ska ha återställts 2010 samt attminst en fjärdedel av de människoskapade vandringshindren i länets skyddsvärda vattendrag ska ha åtgärdats 2020. Länsstyrelsen har arbetat fram en regional strategi för hur dessa mål ska uppnås. Den består av fyra delar som nedan presenteras kortfattat.1. Riktlinjer för skyddSkyddsarbetet i länet kommer att i första hand att inriktas på de nationellt särskilt värdefulla vattenområden som redovisats av länsstyrelsen som ett led i miljömålsarbetet. Det handlar om värdefulla naturmiljöer såväl som kulturmiljöer. Arbetet ska bedrivas tvärsektoriellt för att säkerställa att åtgärderna blir de bästa möjliga. Prioriteringen bland de värdefulla vattenmiljöerna ska ske efter en samlad bedömning utifrån fastställda värderingsgrunder och kriterier med avseende på naturvärden, ansvarshabitat och ansvarsarter, fisk- och fiskevärden, kulturvärden,överlappande intressen, landskapsperspektiv, hydrologisk konnektivitet, andra bevarandevärden och praktiska förutsättningar. Eftersom värdefulla miljöer i vattenlandskapet påverkas av åtgärder inom hela avrinningsområdet och eftersom flera olika värden måste hanteras samtidigt krävs en kombination av olika skyddsinstrument för att uppnå fullgott skydd.2. Riktlinjer för restaureringObjekt för restaurering ska i första hand väljas bland de nationellt värdefulla och nationellt särskilt värdefulla vattendragen, samt bland de vattendrag som prioriterats i den regionala kalkningsplanen eller i övrigt räknas som regionalt värdefulla. Genom avlägsnande av vandringshinder skapas fria vandringsvägar, vilket är av mycket stort värde för många olika organismer. Eftersom vattendragen ofta utsatts för rätningar och rensningar av block och sten är det också viktigt att skapa lekbottnar och tillföra död ved. Längs stränderna krävs funktionella skyddszoner. Restaureringsarbetet ska ske med hänsyn till kulturmiljövården. I vissa fall kan också omprövning av vattendomar bli aktuella.3. Modell för urval av områdenEn principiell modell har tagits fram för hur man ska prioritera de viktigaste skydds- och restaureringsobjekten. I ett första steg bedöms hela avrinningsområdets skyddsvärde och restaureringspotential. I ett andra steg bedöms det enskilda objektets (sjöns eller vattendragets) skyddsvärde och restaureringspotential. Resultatet blir att objekten kategoriseras i olika prioriteringsklasser. Bland de högst prioriterade väljs sedan områden ut för skydd och restaurering.4. SamverkanI strategin ingår slutligen beskrivningar av behovet av samverkan mellan de aktörer som har olika roller i arbetet med att bevara sjöars och vattendrags natur- och kulturvärden. Detta arbete innebär vanligen en kombination av olika åtgärder. Ett formellt, långsiktigt skydd kan kompletteras med råd givningsinsatser kopplade till frivilligt hänsynstagande, flexibel förvaltning och skötsel samt regler för hållbart nyttjande. För att detta ska ge önskad effekt är det av avgörande betydelse att samverkan fungerar.Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05</p

A land of one’s own

The Sami dominated large parts of boreal Sweden well into the 18th century, and knowledge of Sami subsistence patterns is therefore a key to the region’s forest history. Although much research has been done on Sami resource use and landscape impact, the context is often vaguely understood. The aim of this thesis is to contribute to a deeper understanding of Sami land use through studies of resource division, use and management. The focus is on the period from the late 1600s to the late 1800s, a period of declining but still existing autonomous Sami resource governance. Various historical and modern sources have been analysed with an array of methods from different academic disciplines. The results show that the forest Sami’s landscape was almost entirely divided into taxlands in the 17th century and that most lands were held by a single Sami household which controlled the land’s resources. Fishing was the main subsistence mode, although it was combined with hunting, reindeer herding and plant gathering in different proportions. Taxlands were most likely created to divide lakes and rivers. Most of the year, households moved between permanent settlements close to fishing sites, and their settlement pattern is best described as semisedentary. Since each household was in control of its own taxland, resources could be used flexibly. In winter, surplus pastures and hunting grounds were leased to reindeer-herding mountain Sami. During the 18th century, the forest Sami increasingly focused more on reindeer herding and less on fish. Summer movements were now performed between settlements installed to meet the needs of the reindeer, but the settlement pattern remained semisedentary. Fences were built in strategic places to control the movements of both own and foreign reindeer. Remains of former Sami resource use are often difficult to detect. Data collected with airborne laser scanning (ALS) can be used to map several kinds of remains, provided that the data is processed in an optimising way as shown in the thesis. In short, the thesis describes former forest Sami resource use as flexible and subject to change, and presents new methods to map cultural remains with maximum coverage

Strategi för skydd av havs- och kustmiljöer i Västerbottens län

Riksdagen har antagit ett nationellt miljökvalitetsmål kallat Hav i balans samt levande kust och skärgård, formulerat på följande sätt: ”Västerhavet och Östersjön ska ha en långsiktigt hållbar produktionsförmåga och den bio logiska mångfalden ska bevaras. Kust och skärgård ska ha en hög grad av biologisk mångfald, upplevelsevärden samt natur- och kulturvärden. Näringar,rekreation och annat nyttjande av hav, kust och skärgård ska bedrivas så att en hållbar utveckling främjas. Särskilt värdefulla områden ska skyddas mot ingrepp och andra störningar”. Det nationella målet har regionaliserats och delmål har tagits fram av Länsstyrelsen i Västerbottens län. De regionala delmålen säger bl. a. att ett representativt urval av länets havs- och kustområden ska skyddas. Länsstyrelsen har arbetat fram en regional strategi för hur marina delmål rörande skydd ska uppnås. 1. Riktlinjer för skyddSkyddsarbetet i länet kommer huvudsakligen att bestå i skydd av speciellt värdefulla miljöer som grunda vikar och laguner, havsstrandängar, estuarier (älv-, å- och bäckmynningar), landhöjningsskogar, små öar och skär, dyner och oexploaterade kustområden. Fokus kommer också att ligga på speciellt värdefulla arter med någon form av skyddsstatus dvs. antingen att de är upptagna på förteckningen över rödlistade arter i Sverige, ingår i Natura 2000, är föremål för åtgärdsprogram eller har sin utbredningsgräns i länet. För att skyddet ska bli representativt bör även djupa områden, exponerade områden samt grus- och sandstränder skyddas. För att komplettera nationella och internationella nätverk bör skärgårdar, landhöjningsområden, trösklar,om råden med utbredningsgränser för arter samt Östersjöns fåartssamhällen prioriteras.Skyddet bör genomföras genom bildande av naturreservat som långsiktigt säkerställer att de värdefulla miljöerna bevaras. I första hand bör stora områden med god konnektivitet som täcker in många olika naturtyper och arter väljas. Områdena bör ha god geografisk spridning. Områdena kommer att delas in i zoner med olika reservatsföreskrifter beroende på hotbild och sårbarhet. Skyddet ska på så sätt genomföras utan mer ingripande inskränkningar än vad som är nödvändigt.I Västerbottens kust- och skärgårdsområden finns också ett antal värdefulla kulturmiljöer som saknar tillfredsställande skydd. I arbetet med att genom föra strategin kommer följande kulturmiljöer att prioriteras för skydd: kulturmiljöer av riksintresse som saknar skydd, kulturhistorisk bebyggelse i kust och skärgård, industrihistoriska lämningar och byggnader i kust och skärgård samt lämningar och miljöer efter kustsjöfarten.2. Modell för urval av områdenÏ I ett första steg bedöms biologiska och kulturhistoriska värden hos enskilda områden och deras långsiktiga funktion. Kriterier för höga värden är t.ex. naturlighet, biologiska/ekologiska processer och strukturer samt kulturobjekt. Inom dessa kategorier kan flera viktiga värdegrupper identifieras. Exempel på sådana grupper kan vara orördhet, representativa miljöer, unika miljöer, prioriterade naturtyper, speciellt värdefulla arter, riksintressen samt kulturhistoriska värden.Ï I ett andra steg bedöms om det finns andra bevarandevärden som förstärker områdets värden, t.ex. om området är viktigt för forskning och miljö övervakning, bidrar till att uppfylla internationella eller nationella åtaganden, säkerställer ekonomiskt viktiga områden eller gynnar rörligt friluftsliv. Bedömningarna i steg ett och två leder fram till ett urval av vilka områden som ska skyddas. De biologiska och kulturhistoriska bevarandevärdena ska dock utgöra grunden för naturskyddsarbetet och ges därmed en större tyngd i värderingsprocessen.Ï I det sista och tredje steget avgörs i vilken tidsordning som skyddsåtgärder ska genomföras för utvalda objekt beroende på olika praktiska förut sättningar, t.ex. hotbild, sårbarhet, samordning med övriga miljömål eller annan reservatsbildning samt genomförbarhet.Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05</p

Ortnamnselementet rengård : utbredning och tolkning

Toponyms containing the element rengård can be found in approximately 80 places in northern Sweden, mainly along the coast. The literal understanding of the word presents no difficulties, since ren means reindeer (Rangifer tarandus L.) and gård some kind of enclosure or fence. But what kind of reindeer – wild or domesticated? And for what purpose was the device created? In this paper, three different hypotheses are identified in published literature, analysed using GIS methods and discussed in relation to historical sources. The first hypothesis, that rengård refers to pit systems combined with fences installed for hunting wild reindeer, is rejected because of the lack of geographical correlation with registered hunting pits. The second hypothesis, that rengård refers to corrals for domesticated reindeer, is considered to be an unlikely explanation for toponyms in the coastland, i.e. the majority, due to the lack of examples in historical sources. The third hypothesis, that rengård refers to fences used by coastland farmers to hunt wild reindeer with snares, spears or arrows, is supported by both substantial geographical correspondence between the toponyms and the earliest known farming villages, and historical sources. The author concludes that in most cases, the rengård toponyms designate locations where fences were built by coastland farmers to hunt wild reindeer before the early 18th century

Fencing the forest : early use of barrier fences in Sami reindeer husbandry

Barrier fences are generally not considered to have been used in Sami reindeer husbandry in Sweden before the early 20th century. As a rule, they are thought to have been introduced with the transition from intensive to extensive herding that is assumed to have taken place at this time. However, in this study, we show that barrier fences were widely used in Gällivare, Jokkmokk and Arjeplog Municipalities from the mid-18th century onwards, especially in the forests. Until the early 20th century, these fences were built of local materials, mainly whole trees and boulders, and we therefore call them whole-tree fences. Some of the barrier fences were used during periods of loose supervision by herders who otherwise practised intensive methods, while others were built in a context of extensive herding, large herds and conflicts over land use. Extensive reindeer herding was thus practised in the area much earlier than usually presumed, and it overlapped with intensive herding in both time and space