PAP and mental illness. How people with serious mental illness experience different aspects of physical activity

Bakgrund: Psykiskt funktionshinder innebär en risk för det fysiska, sociala och mentala välbefinnandet. Psykiskt funktionshindrade har väsentligt sämre levnadsvillkor än befolkningen i övrigt, då funktionshindret ofta medför sociala och ekonomiska konsekvenser. Även somatisk sjukdom är betydligt vanligare och den förväntade livslängden betydligt kortare. Sjuksköterskan har genom sin hälsofrämjande roll ett ansvar för att både initiera åtgärder och stödja de svaga gruppernas hälsa. Den fysiska aktivitetens betydelse för alla individers fysiska hälsa är i dag välkänd och sjuksköterskan har möjlighet till att förskriva fysisk aktivitet på recept. Dock är den fysiska aktivitetens potentiellt främjande effekt av psykiskt välmående inte lika uppmärksammad och lite är känt om vilka specifika faktorer som behöver tas i beaktande för psykiskt funktionshindrade. Syfte: Att undersöka hur personer med psykiskt funktionshinder upplever olika aspekter av fysisk aktivitet, för att i samband med utskrivning av FaR® kunna ge väl underbyggda rekommendationer. Metod: Litteraturstudie baserad på 16 vetenskapliga artiklar. Resultat: Fysisk aktivitet kan främja ett ökat välbefinnande på många sätt, exempelvis genom symtomlindring och personlig utveckling, empowerment samt nya sociala kontakter. Det främsta hindret utgörs av en komplex kombination mellan symtom och läkemedelsbiverkan. För att underlätta träningen och överkomma hinder behövs mycket socialt stöd och viss praktisk assistans. Slutsats: Vårdpersonal har en möjlighet och plikt att främja hälsan. Med tanke på de många hälsofrämjande effekter som resultatet visar att fysisk aktivitet kan ge, känns det ytterst motiverat att arbeta för att ge personer med psykiskt funktionshinder goda möjligheter till att vara fysiskt aktiva