Bosättingsspår, Revhaug, 5/3, Vestby, Akershus

Arkeologisk undersökning genomförd i förbindelse med realiseringen av reguleringplan för Krusebyen. Området registrerades av Akershus fylkeskommune i december 2007 och det påvisades 19 strukturer. Vid KHMs undersökning blev det öppnat ett område på 1748 m2 och 13 strukturer blev tolkade som spår av förhistorisk aktivitet. En eldstad, tre kokgropar, en nedgrävning, tre stolphål och fem delar av kulturlager. Vi avskrev även 58 strukturer. Detta bevisar hur mycket naturliga processer som rotsystem och stenfickor har komplicerat utgrävningen av detta fältet. Vi befinner oss här troligen i utkanten av en bosättning då dessa strukturer vanligen framkommer i gränszoner mellan gård och inmark eller inmark och utmark. Ett stycke längre bort ligger det ett hålvägsystem (ID 113594) som möjligen kan ha varit kopplat till boplatsen, det leder förbi ett antal gravhögar (ID 21722, 79826, 41594, 58353 och 51300) och röjningsrösen (ID 113594). Åtta prover togs ut ur reella kontexter. Två av dessa daterades och de hamnar i stenåldern och i övergången mellan järnålder och medeltid (A1470, A1700). Dateringen från järnålder och medeltid passar bra in med fylkeskommunens datering från detta område. Stenåldersdateringen sticker dock ut lite och kan möjligen påpeka att detta laget snarare representerar en skogsbrand än mänsklig aktivitet. Prosjektleder: Grethe Bjørkan Bukkemoe

Kullgroper, Skoge, 82/1, Hjartdal, Telemark

Området, på gården Skoge i Hjartdal kommune, registrerades i samband med att tiltakshaver ansökte att få starta en ny odling. Man återfann då 19 kolgropar och en fångstgrop. Utav dessa strukturer så undersöktes sex stycken kolgropar på utgrävningen, från den 11. till den 14. augusti 2014, som denna rapporten behandlar. Alla dessa strukturer var tydliga i plan och låg på ett hogstfält som blivit överväxt av låg vegetation, så som ormbunkar och hallonbuskar. En skogsväg löpte genom området och skog avgränsade det i alla riktningar. Norr om kalhygget kom en skarp stigning uppåt och söder om hygget så lutade det skarpt nedåt. Kolgroparna undersöktes för hand med hjälp av överflatedokumentation och provstick. Det som framkom var sex stycken gropar som alla var runda till mer ovala i formen. Deras storlek låg mellan 3,9 och 6 meter i diameter med ett inre mått mellan 1 och 2,2 m. Kolgroparna eldades med furu och i ett fall med inslag av gran men inga indikatorer på hur veden staplats framkom förutom formen på gropen som isig hjälpt till att bestämma formen på bålet. Inga spår kunde ses angående i vilken riktning kolgroparna tömts men en av dem verkar ha tömts relativt nära att den övergavs då den var näst intill tom på kol. Kolgroparna som undersöktes under denna grävning har främst daterats till medeltiden men två prov har en möjlig datering i nyare tid. Prov 1 till 4 är samlade från 1290 till 1440 e.Kr. medan 5 och 6 hamnar från 1440 till 1650 e.Kr. Prosjektleder: Ingar M. Gunderse

Bosetningsspor. Huseby, 40/1, Råde, Viken.

Bakgrund för undersökningen är grävningen av ny dränering på gårdsbruket 40/1 i Råde, Viken. Fylkeskommunen genomförde en registrering med hjälp av schaktning och georadar. Det framkom flertalet bosättningsspår. På den stora lokalitet som registrerats riktade denna undersökning in sig på en förhöjning i terrängen där strukturtätheten var som högst. På den maskinellt avbanade lokaliteten, som låg på 2650 m2, framkom 563 strukturer. Dessa bestod av 33 kokgropar, fem eldstäder, 158 stolphål, 30 nedgrävningar och ett väggdike. 96 strukturer avskrevs vid närmare undersökning. De resterande strukturerna hann ej undersökas närmare. Fyra stycken hus kunde identifieras och de faller alla under kategorien treskeppiga långhus. Alla husen ligger mer eller mindre orienterade i nord-sydlig rikning på fältet. Två av dem ligger centralt och två på fältets östra sida. Den stora samlingen stolphål är mer eller mindre omringad av kokgropar som ligger längst fältets utkant. Det råder ingen tvekan om att det finns flera större kontexter på fältet, så som staket och mindre byggnationer, men de var svåra att avgränsa. Det är dock tydligt att det råder en lång kontinuitet och att boplatsen växt och utvecklats under en lång tid. Detta då vi har kokgropar som skär väggdiken, stolphålsrader som ligger både innanför och utanför hus och grindkonstruktioner i hus som går in i andra huskontexter. Gällande fynd så framkom det främst keramik men även lite bränt ben och någon enstaka bit flinta. Keramiken framkom främst i olika stolphål, den hade ingen dekor och kan inte dateras typologiskt. Ett stort antal prov togs ut under utgrävningens gång och de visar till en datering från 43 f.Kr. till 537 e.Kr. Detta placerar oss främst i romersk järnålder och in i folkvandringstid. Två strukturer fick också dateringar från yngre bronsålder. De kan inte placeras i något större system. Prosjektleder: Ole Chr. Lønaas

Tufter fra vikingtid/middelalder ved Strandavatnet, Skarsgaard, 43/16, Ruud, 33/1, Hol, Buskerud.

Kulturhistorisk museum genomförde i tidsrummet 13.-17. juni 2016 en säkringsundersökning och dokumentation av två tufter, id 87719 och id 40230, från vikingatid/medeltid på Øsmundset och Langegard vid Standavatn i Hol kommune, Buskerud. Tufterna ligger i reguleringszonen till Strandavatn och reguleringen medför skador på tufterna i form av utvasking av kulturlag och föremålsfynd då torvlaget ständigt bryts ned. Undersökningarna blev genomförda med säkringsmedel från Riksantikvaren. I förbindelse med undersökningarna blev tufternas tillstånd samt synliga konstruktionselement dokumenterad i form av fotogrammetri och digital inmätning. Tufterna blev vidare undersökta via metalldetektorsök. Exponerade fynd som låg i de översta jordmassorna blev inmätta och därefter insamlade. Totalt blev det samlat in 58 föremålsfynd. De inkluderar allt från knivar, bryne och vävlod till spik, hästskosöm och slagg. Detta visar att stora mängder fynd fortfarande riskerar att spolas ut av vattnet. Utslag som visade sig komma från föremål liggande i det underliggande kulturlaget fick ligga kvar till en eventuell framtida undersökning. Gällande strukturer på platsen framkom vid provstick; malmlager, eldstäder och stenpackningar som möjligen representerar golv inom tuften. Väggar, dörrar och innerväggar till tuften påvisades även de. Prosjektleder: Hege Damlien

Gravhögar. Lunde, 32/1, Vinje, Telemark.

Under vår utgrävning vid Lunde så undersöktes tre gravhögar. Två av högarna var relativt identiska medan den tredje var något enklare uppbyggd. Det enda som skillde dem märkvärt åt var att de två hade en kantkedja av sten medan den enklare bara hade en grund fotgrøft. Utöver det så låg ett centralt stenröse ovan en mindre jordpackning. Stenröset sträckte sig ej hela vägen ut till kantkonstruktionen utan slutade ca 0,5 meter före den. Ovan allt detta låg sedan en jordsamling som täcktes av ett mindre lager skapat av främst naturliga fenomen. Det bestod av torv, rötter och utvaskad jord. Gravarna hade tyvärr bevis på plundring. Det var i profil synligt en central nedgrävning och stenar verkade saknas från det centrala röset och jordmassorna var omrörda. Det var också ett tjockare utvaskningslag inom plundringsgropen. Fyndmaterialet i gravarna var relativt litet och det kan komma sig av denna plundring. Det som framkom var ett svärdshjalt, en svärdsknapp, en sköldbuckla, en bjällra, en kniv, ett betsel, en hank och andra små fragment. Även begravningar var svåra att återfinna. Det enda som framkom var en troligt sekundär begravning i utkanten av grav 3. Det rörde sig om brända ben samlade i en mindre kontext med en möjlig stencirkel omkring. Analys visar att det rör sig om människoben. Gravarna dateras till romersk järnålder, merovingertid och vikingatid. Det är grav 1 som hamnar i romersk järnålder, 80 till 250 e.Kr. Denna datering kan dock vara felaktig då fynd i den placerar den i yngre järnålder tillsammans med de andra gravarna. Sammanslaget dateras grav 2 från 660 till 980 e.Kr. och grav 3 från 540 till 1160 e.Kr., främst meroveringertid och vikingatid. Gravarna ligger i närheten av flera andra gravar vilket troligen gör detta till en del av ett större gravfält. Prosjektleder: Zanette Tsigaridas Glørsta

Gravhögar, Seberg, 236/2, Ringsaker, Hedmark

Vid registrering i förbindelse med kalkstensbrottet på Seberg i Ringsaker blev det inte funnet några fornminner. Dock så visade det sig senare när man tog LIDAR-foton av området kring nya E6 att det låg fem gravhögar på den åsrygg som skulle användas till stenbrottet. 2008 företogs då en mindre säkerhetsgrävning av en av dessa gravhögar (C57200, grav 1) då den redan kraftigt påverkats av stenbrottet. Riksantikvaren stod då för finansieringen av denna undersökningen. Man fann relativt mycket obrända djurben i högmassorna och i övergången mot undergrunden. I en liten nedgrävning under den ursprungliga marknivån blev det funnet ett litet stycke keramik utan dekor och lite brända ben. Kol från denna strukturen blev daterat till förromersk järnålder (190-50 f.Kr.). 2010 tog en större utgrävning vid och de resterande fyra högarna undersöktes (C57590-57593, grav 2-5). Under tre av dessa högarna fann man även bosättningsspår och lager som troligen representerar en nedbrunnen smedja (C57594). Denna större grävning varade i sju veckor och finansierades av Hedmark fylkeskommune och Riksantikvaren. Hedmark fylkeskommune ställde även upp med grävpersonal på bägge dessa undersökningar. Alla de fyra högarna som undersöktes 2010 uppvisade olika typer av inre uppbyggnad gällande gravkammare, kantkedjor och liknande och en av dem, C57591, grav 3, visade även spår av att ha blivit plundrad. Kantkedja kunde uppmärksammas i två av högarna, C57591, grav 3, och C57592, grav 4, deras kedjor hade dock väldigt olika karaktär. Även två gravar inkluderade gravkammare av olika slag. Dessa var C57591, grav 3, och C57593, grav 5. Dessa fyra högarna uppvisade också ett mycket rikt fyndmaterial som varierar något i datering. Vi hamnar i allt från romersk järnålder och folkvandringstid och in i yngre järnålder. Fynden inkluderar delar av praktbälte, svärdsskida och svärd, pil- och spjutspetsar, sköldbucklor, spelpjäser, knivar, keramik med mera. Våra fynd som stammar från boplatsen snarare än gravhögarna hamnar dock gott nere i äldre järnålder. Bosättningsspåren inkluderar bland annat kokgropar, stolphål och ässjor. Prosjektleder: Jostein Bergstø

Rydningsrøys, hulvei, Vestby præstegård, 6/916, Vestby, Akershus

Arkeologisk undersökning genomförd i förbindelse med reguleringsplan för Krusebyen. Planområdet registrerades av Akershus fylkeskommune i december 2012 och det påvisades då tio röjningsröser och en hålväg. Åtta av rösena omfattas av den arkeologiska undersökningen och utav dessa undersöktes fyra rösen och hålvägen via snitt med grävmaskin. Via profilen uppmärksammades också ytterligare ett led av detta hålvägsystem som löpte parallellt med den sedan tidigare kända vägen. Alla rösen dokumenterades via fotografi och inmätning. Profilerna tecknades och fotograferades och prover togs ut Rösena dateras från 1280 till 1440 e.Kr. Pollenanalysen visar att korn möjligen odlats på platsen men det är mer troligt att man röjt i området i förbindelse med bete eller slåtter. Vidare visar analysen till en löv- och barrskog med störst inslag av björk och furu. Inga fynd gjordes i hålvägarna när de gicks över med metalldetektor. Hålvägarna binder dock troligen samman en boplats (ID 113593) belägen ca 100 meter från fältet med de gravhögar som ligger i vägarnas riktning (ID 21722, 79826, 41594, 58353 och 51300) och man har troligen även kunnat följa dem ner till kusten när de var i aktivt bruk. Prosjektleder: Grethe Bjørkan Bukkemoe

Järnframställningsanlägg och kolgropar. Opdal, 2/6, Vang, Oppland.

Området registrerades i flera omgångar. De första registreringarna påvisade 30 lokaliteter med kolgropar, järnframställningsanlägg och en lokalitet från stenåldern. Från den 26. september till den 5. oktober 2005 genomfördes den sista befaringen i området. Området man då registrerade var betydligt större än det som denna rapport berör. Utav de återfunna strukturerna så grävde Kulturhistoriskt museum, 2012, ut en ugn, en möjlig tuft, två rostplatser, två slagghögar, ett kollager och 12 kolgropar. Kring anläggen genomfördes två stora maskinella avbaningar för att förvissa oss om att inte missa någon kunskap och information detta område hade att delge. Fem av kolgroparna grävdes med maskin och de andra togs förhand via överflatedokumentation och provstick. De fälten som avtäcktes låg uppe i det hytteområde som håller på att ta form i Tenlelie. Fälten låg inne i en björkskog som ska bli till hyttetomter. Fältet med tuften låg på en platå i terrängen, åt öster steg terrängen och åt väster sluttade det ner till vattnet. Norr om ytan låg en väg och söder om området låg en myr. Området med järnframställningsanlägget låg i en backe som sluttade åt söder. På toppen av denna backe, utanfört tiltaksområdet fortsatte anlägget och det var troligen här ugnar och liknande låg. Öster om ytan lutade terrängen uppåt och väster om området sluttade det nedåt. Kolgroparna låg utspridda i björkskogen i området. Stora mängder prover togs från fälten och kolgroparna för att fullständigt reda ut fyndsituationen som här dokumenterades, så som fosfat, slagg, malm och kolprover. Anläggen daterades främst till vikingatid. En av kolgroparna kan även ha en uppstart i merovingertid och flera av kolgroparna är i drift in i medeltiden. Prosjektleder: Kjetil Loftsgarde

Gravhög. Berg 48/89, John Collets Allè 92, Oslo.

Ett gravröse undersöktes på John Collets Allè 92 på gården Berg 48/89 i Oslo. Detta då man här tänkt uppföra ett nytt bostadshus. Byantikvaren i Oslo registrerade området i förbindelse med detta då det befinner sig gravhögar på flera av de omkringliggande egendomarna. Man fann då gravhögen med id 171416. Röset är relativt enkelt uppbyggt med stora stenar liggande i botten och man har sedan fyllt på med mindre sten ovan det. Centralt i röset ligger det flera lager med stora stenar medan det i utkanterna bara ligger något enstaka lager. Centralt så ger också röset sken av att vara mer grundligt konstruerat. Stenarna ligger här tätare packade. Ovan stenlagren har man påfört jordmassor för att slutföra sitt röse. Måtten på röset ligger på 8,59x4,46x0,59 m. Detta är då måtten på den undersökta delen av röset. På toppen av det understa stenlagret, centralt i röset, framkom en liten kontext med brända ben. Dessa analyserades och visade sig tilhöra människa. Dessa ben blev också daterade och de placerades från 20 till 230 e.Kr., romersk järnålder. I anslutning till benen låg en liten kolfläck men det är osäkert om den tillhör gravkontexten eller en annan aktivitet. Prosjektleder: Grethe Bjørkan Bukkemoen

Fangstgrop. Østre Eggemoen, 94/8, Ringerike kommune, Buskerud.

I perioden 31.08.–02.09.2016 blev det undersökt en fångstgrop på Østre Eggemoen. Bakgrunden för undersökningen var ombyggning av E16 mellan Eggemoen och Olum. Tiltakshaver för projektet var Statens vegvesen. Fångstgropen blev undersöktes för hand. Gropen var rund i plan men den inre gropen gav sken av att vara mer rektangulär. De yttre måtten låg på 9,4x8,6 meter och de inre på 2,5x0,6. Djupet på gropen från toppen av vallen till bottnen låg på ca 3,2 meter. Under vallen och ned på botten av gropen framkom en del brända störar. Det är osäkert om detta kan relateres till användningen av gropen. Ingen inre träkonstruktion blev påvist. Anlägget dateras till 1280-1400 e.Kr. Troligen anlades det och användes under ett kort intervall på 1300-talet. Prosjektleder: Grethe Bjørkan Bukkemoen/Kathrine Stene