Lärarlegitimation och andra auktorisationssystem – Likheter, skillnader och skälen därtill

Den här texten behandlar auktorisationsregler, med ett särskilt fokus på lärarlegitimationer. Det huvudsakliga syftet är att avgöra om utformandet av lärarlegitimationsreformen var det riktiga för att uppnå syftet med reformen, men texten fungerar även som en sammanställning av gällande rätt. Det är särskilt viktigt för lärarlegitimationer, där reglerna aldrig satts i något sammanhang. De auktorisationssystemen som granskas är de för advokater, revisorer, läkare och fastighetsmäklare. Metoden bygger på att jämföra tre områden för varje auktorisation. Det rör sig om vilka krav som ställs för att bli auktoriserad, vilka händelser som kan leda till återkallelse och andra disciplinåtgärder samt vilka förfaranderegler som finns för processen. Baserat på de skillnader som finns i regleringarna avgörs sedan om de val som gjordes kring lärarlegitimation var de rätta. Lärarlegitimation är ett krav för att lärare ska få undervisa och sätta betyg, och bara legitimerade lärare kan tillsvidareanställas. För att bli legitimerad krävs en behörighetsberättigande examen, samt att inga av återkallelsegrunderna föreligger vid ansökningstillfället. De disciplinåtgärder som används för lärare är varning och återkallelse. Påföljd kan utdömas vid förtroendepåverkande brottslighet, vid oskicklighet i yrkesutövningen, när en lärare är olämplig och vid sjukdom som omöjliggör undervisning. Skolinspektionen driver ärenden i Lärarnas ansvarsnämnd, vars beslut kan överklagas av läraren och skolinspektionen. Läkare har ett auktorisationssystem som liknar lärares, och är till stor grad förlagan till det senare. Legitimerade läkare måste dock genomgå en introduktionsperiod, den så kallade AT-tjänsten. Återkallelsegrunderna är likadana, men påföljderna istället återkallelse och prövotid, där det senare är en särskild påföljd i vårdyrkena, där den legitimerade åläggs att följa en prövotidsplan. Revisorer, fastighetsmäklare och advokater har sinsemellan liknande regleringar. Till stor del utgår bedömning kring disciplinåtgärder från god sed i respektive yrke. Det finns inte specifika återkallelsegrunder, utan snarare en allmän lämplighetsprövning som delvis tar hänsyn till brottslighet. Ekonomisk lämplighet är central i bedömningen. De tre yrkesgrupperna använder återkallelse, varning och erinran. För advokater finns även en straffavgift och ett uttalande som möjliga påföljder. Advokaters disciplinverksamhet skiljer sig något i att Advokatsamfundet inte är en myndighet, men det har liten praktiskt verkan. Till stor del kan de skillnader som finns i regleringarna motiveras med att läraryrket är annorlunda, särskilt vad gäller ekonomiska frågor. Läkare ligger närmare lärare än något annat auktorisationsyrke, och det är därmed logiskt att utgå ifrån dess reglering. Vissa beslut som gjordes kan i mitt tycke ifrågasättas, främst valet av återkallelsegrunder och slopandet av introduktionsperioden för nyutexaminerade lärare, men överlag är reformen utformad på ett effektivt sätt. Alternativen är inte garanterade att vara bättre, och det finns exempel på liknande lösningar som fungerar väl i andra yrken.This text is a treatment on occupational licensing, with a focus on certification for teachers. The main purpose is to determine if the format used when the certification was implemented in 2011 was the right way to accomplish the purpose of the reform. The text also works as a summary of applicable law, which is important regarding teachers, since it has never been done before. The examined occupations are accountants, physicians, real estate agents and lawyers (Advokater). The method of the text is to compare three areas for each occupation. Firstly: the requirements to become licensed. Secondly: the situations which could lead to revocation and other disciplinary actions. Thirdly: the rules of procedure during cases. Based on the differences between the regulations, the choices that were made for teachers will be examined. Teachers need to be certified to teach and grade students, and only certified teachers can be employed until further notice (Tillsvidareanställda). To become certified, a teacher needs an appropriate academic degree. Also, none of the situations which may lead to a revoked certificate can be in effect. The possible disciplinary actions for teachers are withdrawal or a warning, which can be used in cases where teachers have committed crimes, are unskilled or unsuitable for the occupation or a disease makes teaching impossible. The Swedish Schools Inspectorate handles the process in the Teachers' Disciplinary Board, whose decisions can be appealed by the affected teacher or the Inspectorate. Physicians operate under a similar system of licensing as teachers, which was used as a model for the latter. However, to become licensed, physicians need to complete an introductory period. The grounds of withdrawal are the same as for teachers, but the penalties are withdrawal and a period of probation, during which the physician can be obliged to follow a certain plan to improve their performance. Accountants, real estate agents and lawyers have similar regulations between themselves. To a large degree, decisions regarding disciplinary actions are based on sound practice in each occupation. They lack specific grounds for revocation, and instead use a wider assessment of suitability that partially considers crimes committed. Economic suitability is especially important compared to teachers and physicians. All three use revocation, warnings and admonition. For lawyers, there are also financial penalties and the less severe statement. The disciplinary process of lawyers also differs slightly in that The Swedish Bar Association, which is not a government agency, is responsible for it. For the most part, the differences that exist in the regulations can be explained by that the teaching profession is unlike the others, especially in economic matters. A physician’s role is closer to that of the teacher, and it’s reasonable to make the regulations similar. Some decisions that were made can be questioned, primarily the choice of penalties and the abolishment of the introductory period for new teachers, but overall the reform was designed efficiently. The other options were not guaranteed to be better, and there are examples of similar solutions in other professions that work well

Det folkrättsliga självförsvarets utveckling: från Navy Island till Kabul; från stenmurar till brandväggar

This paper is about the right to self-defense, as an exception from the duty to refrain from use of force in international law. The purpose is to examine whether this right has changed from the time when the prohibition of force was implemented, and to explain why this is, or if there has been no change, why not. The text starts with examining the history of the prohibition of the use of force, from the ancient world to the founding of the UN, which constitutes the definitive end of the sovereign right to war. During most of our history, there have been some school of thought on when war is allowed, but not until the Kellogg-Briand Pact of 1928 there was a prohibition worth mentioning. After that, article 2(4) of the UN charter will be interpreted, as it constitutes the foundation of the prohibition of the use of force. Throughout the paper, both doctrines on whether old customary law survived the signing of the UN charter or not will be taken into consideration, and different solutions will be presented when they do not reach the same conclusion. The next part consists of situations where self-defense might be possible, and the legality of those will be examined, using examples from the real world. The situations are defense against invasions, protection of nationals abroad, anti-terror operations on other states’ territory, defense against irregular troops crossing borders and defense against cyber warfare. The right to defense against invasions is unchanged, and defense against cyber warfare has been included in this category. Protecting nationals abroad is allowed if the old customary law remains, and the right to conduct anti-terror operations as well as defending against irregular forces is unclear. The US behavior during the war on terror and the rest of the world’s reaction has probably created some sort of customary law allowing it, but the extent is uncertain. In the analysis a certain degree of development will be noted, but it is slight, and mostly consists of new situations placed in old categories. Neither new treaty law, nor customary law, possibly with the exception of anti-terror operations, has come around since 1945. The UN most likely hinders the development of international law, for better or worse. Since states do not share the same interests, it follows logically that they will try to take the international law in different directions, and since consensus is, more or less, necessary for the creation of international law, new rules will be created slowly. That, in turn, means running the risk that the legitimacy of the system will be hurt, if some states act outside the law

Förstelärarreformen och närbyråkraterna; om tjänstemannaperspektiv vid implementering av reformer

Syftet med den här uppsatsen är att belysa tjänstemannaperspektivet vid reformer, med särskild betoning på närbyråkratiperspektivet och förutsättningarna för en lyckad implementering. För att göra detta granskar vi förstelärarreformen, med en fallstudie av implementeringen i Malmö kommun. Vi arbetar utifrån en övergripande frågeställning om hur reformer förstås ur tjänstemannaperspektiv, och två mer specifika där den första berör svårigheter i implementering och den andra vilken möjlighet tjänstemän har att påverka reformen genom sitt handlingsutrymme. Teoribildningen utgår ifrån Michael Lipskys syn på närbyråkrati. Lipsky menade att lärare är ett typfall av närbyråkrater, och därför bör det vara en bra utgångspunkt. För att kunna förstå den problematik som gestaltar sig i byråkratier med inslag av närbyråkrati, krävs att analysen sker ifrån ett bottom-up-perspektiv för att fånga de nyanser som påverkar hur en implementering genomförs. Vi har valt att även använda Lennart Lundquists modell för en lyckad implementering, som bygger på att tre kriterier är uppfyllda: De som implementerar en reform måste 1) Förstå reformen 2) Kunna implementera reformen och 3) Vilja implementera reformen. Förstelärarreformen genomfördes i syfte att höja kvalitén i den svenska skolan, ta tillvara på lärares kompetens och erbjuda en karriärsutveckling för lärare, och därmed öka yrkets attraktivitet. Reformen inleddes 2013, och går ut på att en lärare anställs med ett utökat uppdrag att ägna sig åt skolutveckling, och även får löneökning om minst 5000. Den ökade kostnaden finansieras med statsbidrag. Vi har genomfört intervjuer med en lärare och två förstelärare på tre olika skolor i Malmö. Skolorna är sinsemellan av olika karaktär för att göra studien bredare. Vi fann att reformen präglas av ganska oklar styrning, både från stat, kommun och skolledning. Förstelärararna har därmed stora möjligheter att påverka sina arbetsuppgifter, vilket medför både möjligheter och utmaningar. Malmö har valt att nedsätta undervisningstiden för sina förstelärare, vilket verkar vara viktigt, då samtliga lärare menar att tjänsten vore omöjlig att genomföra utan att extra tid avsätts. Noterbart är att detta inte krävdes i reformen, utan är en frivillig åtgärd från kommunen, som också innebär kostnader som inte ersätts med statsbidrag. I analysdelen finner vi att vi får för stöd för Lundquists modell. Mycket talar för att de tre stegen avgör om en reform som förstelärarreformen ska bli framgångsrik. Oklara instruktioner skapar vissa problem i implementeringen, men det är inte så oklart att reformen inte fungerar. Tänkbara problem är oklarhet bland kollegor vad förstelärare gör, och även för förstelärarna själva hur de ska utforma sina arbetsuppgifter. Lipskys teori om handlingsutrymme får stöd i att alla lärare upplever att de har stor frihet att själva utforma sina arbetsuppgifter. Vad gäller resursbristen leder nedsättningen i undervisningen till att det inte råder någon direkt brist på tid, i vart fall inte i större grad än för lärare i allmänhet. Samtidigt visar behovet av tidsnedsättning att tillräckliga resurser krävs för en reform. Vi har genom att besvara våra frågeställningar visat hur ett tjänstemannaperspektiv kan förklara hur reformer implementeras. I enlighet med bottom-up-perspektivet har vi påvisat hur de egenskaper som lyfts fram i de teorier vi använder kan förklara hur implementering formas av individuella tjänstemän