Social sustainability in urban planning processes : a case study of Mary Andersson’s park, Malmö

Begreppet hållbar utveckling, tillika den sociala dimensionen av hållbarhet är komplexa begrepp utan entydig definition och som präglas av konflikt sett till intresse, mål och värde. Bortom debatten om innebörd är social hållbarhet idag ett centralt begrepp inom politiken och har en viktig funktion i diskussioner om mål och syften gällande planering och samhällsutveckling. Syftet med denna studie var att förstå hur olika aktörer arbetar med och förhåller sig till social hållbarhet i planeringen av offentliga rum genom litteraturstudier och en exempelstudie av planeringsprocessen av Mary Anderssons park i Sorgenfri, Malmö. Exempelstudien utgjordes av tre semi-strukturerade intervjuer och dokumentstudier. Utifrån litteraturstudien delades social hållbarhet upp i två huvudkategorier för en teoretisk förståelse av vad som kan ses som social hållbarhet i den fysiska planeringen; social rättvisa och social sammanhållning. Mary Anderssons park kan ses ett framgångsrikt projekt som på flera sätt relaterar till en socialt hållbar utveckling av offentliga rum. Lärdomar från projektet innefattade bland annat att omfattande dialog och planeringsprocesser kräver långsiktighet, resurser, drivande aktörer samt gränsöverskridande samarbete. Dialog och samskapande genererade och upprätthöll engagemang, något som bidrar till att platser kan ses som socialt hållbara över tid. Att ta vara på invånarnas idéer och platsens lokalhistoria genererade en lokal stolthet och förankrade platsen i området. Lärdomarna kan sammanfattas till en brist på övergripande direktiv som underlättar för den här typen av gränsöverskridande planeringsprocesser och att sociala vinster inte alltid är mätbara.The concept of sustainable development, as well as the social dimension of sustainability, are complex concepts without a clear definition and characterized by conflict in terms of interest, goals and value. Beyond the debate on meaning, social sustainability is today a central concept in politics and has an important function in discussions about goals and aims regarding planning and social development. The purpose of this study was to understand how different actors work with and relate to social sustainability in the planning of public spaces, through literature studies and an example study of the planning process of Mary Andersson’s park in Sorgenfri, Malmö. The example study consisted of three semi-structured interviews and document studies. Based on the literature study, social sustainability was divided into two main categories for a theoretical understanding of what can be seen as social sustainability in physical planning: social justice and sustainability of community. Mary Andersson’s park can be seen as a successful project that in several ways relates to social sustainable development of public spaces. Lessons from the project included, among other things, that extensive dialogue and planning processes require long-term perspectives, resources, driving actors and crossborder cooperation. Dialogue and co-creation generated and maintained involvement, something that contributes to that places can be seen as social sustainable over time. As well as taking advantage of the residents' ideas and the local history of the place generated a local pride and anchored the place in the area. The lessons can be summed up in a lack of comprehensive directives that facilitate this type of cross-border planning processes and that social gains are not always measurable