Jordpackning och packningskontroll vid vägbyggnad

Den mycket starka utveckling som vägtrafiken genomgått efter andra världskriget har bl.a. inneburit en markant ökning av trafikens intensitet, hastighet och tyngd (axel- och boggitryck). Härav har följt såväl växande fordringar på vägarnas bärighet och jämnhet som på deras kapacitet och trafiksäkerhet. Då alla prognoser för trafikutvecklingen inom landet pekar mot en fortsatt stark ökning i vägtrafiken och mot en fortsatt övergång till allt tyngre lastbilar, måste antagandet, att trafikantens krav på vägarna kommer att tilltaga i samma eller sannolikt snabbare takt, anses vara välgrundat. På senare tid har från olika håll framförts den åsikten, att de svenska vägarnas jämnhet icke är tillfredsställande samt att orsaken härtill är, att vägkroppens olika lager icke packats tillräckligt. Det har därför ansetts, att de nu gällande föreskrifterna för jordpackning vid vägbyggnad måste skärpas. Med anledning härav har Statens vägverk uppdragit åt Statens väginstitut, att verkställa en översyn av de normer och rekommendationer för jordpackning, som ingår i Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens byggnadstekniska anvisningar (BYA) av år 1963. Översynen har även omfattat studium av dels olika länders krav på jordpackning, dels olika laboratorie- och fältmetoders användbarhet för bestämning av jord- och vägbyggnadsmaterials packningsegenskaper och packningstillstånd. Med hänsyn till att statens väginstitut icke sedan 1954, då institutets meddelande nr 87 "Om komprimering av jord" (Bruzelius) utgavs, publicerat någon mer omfattande sammanställning över till jordpackningskomplexet hörande frågor, har Väginstitutet ansett det vara motiverat, att redovisa denna översyn i en rapport mer omfattande än en promemoria

Bestämning i E-modulapparat av jordmaterials bärighetsegenskaper enligt SEB metoden (Swedish Earth Bearing Method)

Vid statens väginstitut, SVI (from 1971-07-01 statens väg och trafikinstitut, VTI), har utvecklats, konstruerats och tillverkats en laboratorieapparat, E-modulapparat modell SVI-51, för belastningsförsök i liten skala och av statisk karaktär. IVE - modulapparaten utsätts framställda prov av jordmaterial för tryck av en cirkulär stålstämpel. Stämpeln kan belastas så, att medeltrycket i kontaktytan med jordprovet blir av inom apparatens belastningsområde (0 - 1 kN) önskad storlek. Normalt åstadskommes med stämpeln tryck, som förekomma eller beräknas uppkomma på 'olika nivåer i en vägs överbyggnad, underbyggnad eller undergrund. När proven belastas observeras genom deformationsmätningar provens elastiska och plastiska uppträdande. Elasticitetsmodulen (E-modulen) för de fram- ställda proven bestäms med ledning av den uppmätta elastiska deformationen. Provens överyta kan förses med s.k. väglast, vars massa kan varieras så att proven per ytenhet erhållerden.be1astning materialet i fält ut- sätts för av ovanpå liggande lager av viss tjocklek, densitet och vattenhalt. Med SEB-metoden (Swedish Earth Bearing Method) kan ett jordmaterials elasticitetsmodul och bärighetsegenskaper bestämmas genom belastningsförsök i E-modulapparaten på prov, som vanligen framställts i särskilda cylindrar med volymen 5 000 cm3, s.k. E-modulcylindrar. I cylindrarna packas jordmaterialet med valt arbete vid olika vattenhalter till skrymdensiteter vanligen svarande mot respektive materials densitetskurva enligt någon normerad metod eller till densiteter, som visst material kan påräknas ha, när det ingår som lager i en väg. Enär proven per ytenhet normalt icke utsätts för större belastningar än vad materialet ifråga blir utsatt för i en väg, kan bestämningarna upprepas sedan proven vattenmättats, lagrats på önskat sätt eller torkats. Med ledning av de genom försöken erhållna E-modulerna kan E-modulkurvor eller bärighetskurvor uppdragas för materialet. Bestämningar kan även utföras på med E-modulcylindrar in situ upptagna "ostörda" jordprov