18 research outputs found

    Results from the Swedish National Screening Programme 2006 : Subreport 1: Phthalates

    No full text
    IVL har pĂ„ uppdrag av NaturvĂ„rdsverket genomfört en screening av ftalater. De tvĂ„ substanser som ursprungligen ingick i studien var di-isononylftalat (DINP) och di-isodecylftalat (DIDP). Dessa Ă€r de tvĂ„ ftalater som Ă€r vanligast förekommande som mjukgörare i EU idag. De Ă€r högmolekylĂ€ra och har relativ hög persistens och antas vara ganska orörliga i miljön. Som grupp hör dock inte ftalater till de mest lĂ„nglivade kemikalierna. Vissa studier indikerar Ă€ven carcinogena effekter av DINP, men det Ă€r inte helt klarlagt. Tillsammans med di-n-oktylftalat (DNOP) fĂ„r DINP och DIDP inte förekomma i barnleksaker som kan stoppas i munnen i halter över 0.1 % (summan av de tre). Utöver DINP och DIDP inkluderades Ă€ven di-(2-etyl)hexylftalat (DEHP) som jĂ€mförelsesubstans. Denna var tidigare den mest anvĂ€nda ftalaten men har till stor del ersatts av de tvĂ„ förstnĂ€mnda. Även adipaten di-(2-ethyl)hexyladipat (DEHA) inkluderades i mĂ€tningarna. Denna ingick i ett tidigare screeningprogram (Remberger et al., 2005) och Ă€r en mjukgörare som i mĂ„nga fall ersatt DEHP. I luftproverna analyserades ytterliggare fyra ftalater; di-etylftalat (DEP), di-iso-butylftalat (DIBP), di-n-butylftalat (DBP) samt butylbensylftalat (BBzP), dĂ„ dessa Ă€mnen tidigare bestĂ€mts i luftprover och analysmetoden fanns utvecklad. Det huvudsakliga syftet med föreliggande screeningstudie var att bestĂ€mma koncentrationer av ftalater i olika matriser i miljön, att belysa viktiga transportvĂ€gar samt att bedöma sannolikheten för pĂ„gĂ„ende emissioner i Sverige. Ytterligare syften var att utreda förekomsten av atmosfĂ€risk transport samt upptag i biota och i mĂ€nniskor. En provtagningsstrategi utarbetades utifrĂ„n en kartlĂ€ggning om möjliga kĂ€llor. UtifrĂ„n denna valdes provplatser som representerade punktkĂ€llor, diffusa kĂ€llor (reningsverk, urban miljö) samt bakgrundsomrĂ„den. För att kartlĂ€gga mĂ€nsklig exponering insamlades livsmedel samt urinprover. Totalt bestĂ€mdes ftalater i 66 prover av luft, sediment, slam, fisk, livsmedel samt urin. 11 av dessa 66 prover utgjordes av regionala prover (10 slamprover samt ett sedimentprov) som skickats in frĂ„n tre deltagande lĂ€nsstyrelser. Urvalet av regionala prover baserades pĂ„ olika strategier, de utgör antingen ett komplement till andra regionala övervakningsprogram, eller kommer ifrĂ„n lokala misstĂ€nkta punktkĂ€llor. De flesta regionala prover kom frĂ„n kommunala reningsverk, med syfte att fĂ„ en uppfattning om den diffusa belastningen i lĂ€net. DEHP var den substans som oftast detekterades. Iso-ftalaterna Ă„terfanns i samtliga slamprover, men de Ă„terfanns ocksĂ„ i de flesta andra matriser med undantag för urin och biota. MĂ€tningarna indikerar tydligt att iso-ftalater slĂ€pps ut i den svenska miljön idag. LĂ„ga halter av ftalater förekom generellt i prover insamlade i bakgrundsomrĂ„dena varför lĂ„ngvĂ€ga atmosfĂ€risk transport av ftalater inte torde vara nĂ„got stort problem. Halterna i luft av iso-ftalater Ă€r fortfarande i allmĂ€nhet nĂ„got lĂ€gre Ă€n halterna av DEHP, med undantag av urban luft, dĂ€r DIDP dominerar. Vad detta beror pĂ„ Ă€r oklart, eftersom anvĂ€ndningen av DIDP Ă€r cirka hĂ€lften sĂ„ stor som anvĂ€ndningen av DINP, och den Ă€r inte heller mer flyktig Ă€n DINP. Vi rekommenderar dĂ€rför ytterligare mĂ€tningar av iso-ftalater i urban luft och möjligen i anslutning till punktkĂ€llor, för att vidare utreda frĂ„gan. I sediment och slam Ă€r nivĂ„erna av DINP i samma storleksordning eller högre Ă€n DEHP. För sediment gĂ€ller detta Ă€ven för DIDP, medan denna i slam motsvarar ca 50 % av uppmĂ€tta halter av DEHP. Upptag av iso-ftalater i biota tycks vara begrĂ€nsat, dĂ„ de ej Ă„terfunnits i fisk. Den relativa fördelningen av ftalathalter i miljön tycks reflektera konsumtionsmönstret för ca 5 Ă„r sedan – vilket indikerar en tidsförskjutning som kan förklaras av att stora mĂ€ngder DEHP trots den minskade anvĂ€ndningen fortfarande finns lagrade i teknosfĂ€ren och ger upphov till sekundĂ€ra emissioner. Monoestrar av iso-ftalater kunde inte detekteras i urin, vilket indikerar en lĂ„g human exponering. PĂ„ grund av den relativt höga detektionsgrĂ€nsen (50 ÎŒg/l) gĂ„r det inte att jĂ€mföra denna exponering med exempelvis exponering för DEHP. Halterna av iso-ftalater i livsmedel Ă€r lĂ€gre Ă€n halterna av DEHP vilket tyder pĂ„ lĂ€gre exponering genom föda. Det finns dock betydligt fler exponeringsvĂ€gar som kan vara av betydelse, exempelvis inandning av inomhusluft vilket inte ingick i denna undersökning. Eftersom det inte finns nĂ„gra bestĂ€mda risknivĂ„er (PNEC-vĂ€rden) och dĂ„ toxicitetsdata gĂ€llande iso-ftalater Ă€r motsĂ€gelsefulla Ă€r det inte möjligt att göra nĂ„gon riskbedömning avseende dessa Ă€mnens förekomst i miljön

    Results from the Swedish National Screening Programme 2004. Subreport 2: Octachlorostyrene, Monochlorostyrenes and b-Bromostyrene

    No full text
    Measurements were performed of octachlorostyrene, monochlorostyrenes and b-bromostyrene in 134 air, deposition, water, sludge, sediment and fish samples near source areas and at background locations. Only octachlorostyrene was detected and only in air from background locations and fish. The results indicate that long-range transport occurs, and that OCS is a generally occurring pollutant in the Baltic Sea. Elevated levels were found in fish from two potential point sources, indicating current emissions of the substance to the water compartment. Diffuse emissions of octachlorostyrene seem to be limited. Biota is suggested as a more suitable matrix for detecting OCS pollution than other matrices. Further measurements in biota and air are recommended in order to provide information on OCS levels in fish and trends related to long-range transport. However, these measurements in air require use of high-volume samplers.Measurements were performed of octachlorostyrene, monochlorostyrenes and b-bromostyrene in 134 air, deposition, water, sludge, sediment and fish samples near source areas and at background locations. Only octachlorostyrene was detected and only in air from background locations and fish. The results indicate that long-range transport occurs, and that OCS is a generally occurring pollutant in the Baltic Sea. Elevated levels were found in fish from two potential point sources, indicating current emissions of the substance to the water compartment. Diffuse emissions of octachlorostyrene seem to be limited. Biota is suggested as a more suitable matrix for detecting OCS pollution than other matrices. Further measurements in biota and air are recommended in order to provide information on OCS levels in fish and trends related to long-range transport. However, these measurements in air require use of high-volume samplers

    Results from the SwedishScreening Programme2006Subreport 3: Zinc pyrithione andIrgarol 1051

    No full text
    As an assignment from the Swedish Environmental Protection Agency, IVL has during 2006performed a "Screening Study" of zinc pyrithione and irgarol 1051. These substances are biocidesused as anti-fouling agents in products such as paints, anti-dandruff products and some medicalproducts. Because of their common appearance in consumer products, zinc pyrithione and irgarol1051 are likely to be emitted and distributed in the environment via a variety of sources, e.g. pointsources and via consumer use. Emissions in areas with boating activities are also likely to occur.The overall objectives of the screening were to determine the concentrations of the substances in avariety of media in the Swedish environment, to highlight important transport pathways, and toassess the possibility of current emissions in Sweden. A further aim was to investigate the likelihoodof uptake in biota and humans.The screening programme included measurements in background areas and in the vicinity ofpotential point sources and/or “affected areas”. Measurements were also carried out in urban areasreflecting diffuse emission pathways from the society. Sample types were water (surface water, inand outgoing sewage water, industrial effluents, drinking water and landfill leachate) sediment,sludge, biota (fish) and human urine. A total of 124 samples were included. 112 samples have beenanalysed with respect to zinc pyrithione, 115 samples have been analysed with respect to zinc andlead, and 118 samples have been analysed with respect to irgarol 1051.Zinc pyrithione (ZPT) was only detected in three water samples (representing ingoing water toSTPs and one industrial effluent) in concentrations of 1.9, 17 and 32 ”g/l. All other samplesshowed ZPT levels below the detection limit. It was not possible to identify any correlation withzinc levels. Irgarol 1051 occurred to a larger extent; it was detected in 40 % of water samples(0.006-0.014 ”g/l), 50 % of sludge samples (2.1-54 ”g/kg dw) and in 70 % of sediment samples (2.5– 20 ”g/kg dw). Neither zinc pyrithione nor irgarol 1051 was detected in human urine.Conclusively, zinc pyrithione was only detected in three environmental samples, thus it is notregarded as problematic substance; no further monitoring is necessary.Ÿ It was not possible to identify any correlation between zinc and zinc pyrithione.Ÿ The limited detection frequency despite extensive use indicate high degradation rate of zincpyrithioneŸ Irgarol 1051 was detected in approximately 70 % of all sediment samples (from allsampling sites apart from the background sites). This is not surprising considering the useof the substance as an antifouling component in boat paints. However irgarol 1051 wasalso detected in approximately 50 % of the sludge samples, suggesting; 1) a wide use of thesubstance throughout Sweden, and 2) other sources and usage applications of thesubstance than previously reported.Ÿ Irgarol 1051 was more frequently occurring in STP effluent water, than in ingoing water.The reason for this is unclear.Ÿ Sludge and sediment seem to be appropriate matrices to analyse with regard to irgarol1051.Ÿ Neither irgarol 1051 nor zinc pyrithione occurred in humane urine

    Results from the Swedish Screening 2005. Subreport 2. Biocides

    No full text
    .As an assignment from the Swedish Environmental Protection Agency, IVL has performed a 'Screening Study' of the following biocides: bronopol, 4-Chloro-3-cresol, 2-Mercaptobenzothiazole, N-didecyldimethylammoniumchloride (DDMAC), Propiconazole, Resorcinol, 2-(Tiocyanomethylthio)benzothiazole, triclosan, Methyl-, Ethyl-, Propyl-, Butyl- and Benzylparabene. The overall objectives of the screening were to determine concentrations in a variety of media in the Swedish environment, to highlight important transport pathways, and to assess the possibility of current emissions in Sweden. In total, 132 samples of air, precipitation, effluent water, surface water, sludge, sediment, fish, foodstuff and human urine have been analyzed. The background sites were generally non-contaminated, only 2 out of 17 background samples contained detectable amounts of biocides, and in these samples only two substances were found;namely triclosan and 2-mercaptobenzothiazole. Due to regular presence in samples of wastewater effluents, sludge and urban sediments, on-going emissions are likely to occur for 2-mercaptobenzothiazole, triclosan, DDMAC and parabenes. Observed concentrations were, however, below risk levels. The atmosphere was identified as a possible transport matrix for triclosan, 2-mercaptobenzothiazole and parabenes. Bronopol, resorcinol and 2-(tiocyanomethyltio)-benzothiazole were not detected in any of the samples analyzed, and were considered to pose no environmental risks. Propiconazole may be of local concern but at present it is unlikely to cause any problems on a national level..As an assignment from the Swedish Environmental Protection Agency, IVL has performed a 'Screening Study' of the following biocides: bronopol, 4-Chloro-3-cresol, 2-Mercaptobenzothiazole, N-didecyldimethylammoniumchloride (DDMAC), Propiconazole, Resorcinol, 2-(Tiocyanomethylthio)benzothiazole, triclosan, Methyl-, Ethyl-, Propyl-, Butyl- and Benzylparabene. The overall objectives of the screening were to determine concentrations in a variety of media in the Swedish environment, to highlight important transport pathways, and to assess the possibility of current emissions in Sweden. In total, 132 samples of air, precipitation, effluent water, surface water, sludge, sediment, fish, foodstuff and human urine have been analyzed. The background sites were generally non-contaminated, only 2 out of 17 background samples contained detectable amounts of biocides, and in these samples only two substances were found;namely triclosan and 2-mercaptobenzothiazole. Due to regular presence in samples of wastewater effluents, sludge and urban sediments, on-going emissions are likely to occur for 2-mercaptobenzothiazole, triclosan, DDMAC and parabenes. Observed concentrations were, however, below risk levels. The atmosphere was identified as a possible transport matrix for triclosan, 2-mercaptobenzothiazole and parabenes. Bronopol, resorcinol and 2-(tiocyanomethyltio)-benzothiazole were not detected in any of the samples analyzed, and were considered to pose no environmental risks. Propiconazole may be of local concern but at present it is unlikely to cause any problems on a national level

    Results from the SwedishScreening Programme2006Subreport 3: Zinc pyrithione andIrgarol 1051

    No full text
    As an assignment from the Swedish Environmental Protection Agency, IVL has during 2006performed a "Screening Study" of zinc pyrithione and irgarol 1051. These substances are biocidesused as anti-fouling agents in products such as paints, anti-dandruff products and some medicalproducts. Because of their common appearance in consumer products, zinc pyrithione and irgarol1051 are likely to be emitted and distributed in the environment via a variety of sources, e.g. pointsources and via consumer use. Emissions in areas with boating activities are also likely to occur.The overall objectives of the screening were to determine the concentrations of the substances in avariety of media in the Swedish environment, to highlight important transport pathways, and toassess the possibility of current emissions in Sweden. A further aim was to investigate the likelihoodof uptake in biota and humans.The screening programme included measurements in background areas and in the vicinity ofpotential point sources and/or “affected areas”. Measurements were also carried out in urban areasreflecting diffuse emission pathways from the society. Sample types were water (surface water, inand outgoing sewage water, industrial effluents, drinking water and landfill leachate) sediment,sludge, biota (fish) and human urine. A total of 124 samples were included. 112 samples have beenanalysed with respect to zinc pyrithione, 115 samples have been analysed with respect to zinc andlead, and 118 samples have been analysed with respect to irgarol 1051.Zinc pyrithione (ZPT) was only detected in three water samples (representing ingoing water toSTPs and one industrial effluent) in concentrations of 1.9, 17 and 32 ”g/l. All other samplesshowed ZPT levels below the detection limit. It was not possible to identify any correlation withzinc levels. Irgarol 1051 occurred to a larger extent; it was detected in 40 % of water samples(0.006-0.014 ”g/l), 50 % of sludge samples (2.1-54 ”g/kg dw) and in 70 % of sediment samples (2.5– 20 ”g/kg dw). Neither zinc pyrithione nor irgarol 1051 was detected in human urine.Conclusively, zinc pyrithione was only detected in three environmental samples, thus it is notregarded as problematic substance; no further monitoring is necessary.Ÿ It was not possible to identify any correlation between zinc and zinc pyrithione.Ÿ The limited detection frequency despite extensive use indicate high degradation rate of zincpyrithioneŸ Irgarol 1051 was detected in approximately 70 % of all sediment samples (from allsampling sites apart from the background sites). This is not surprising considering the useof the substance as an antifouling component in boat paints. However irgarol 1051 wasalso detected in approximately 50 % of the sludge samples, suggesting; 1) a wide use of thesubstance throughout Sweden, and 2) other sources and usage applications of thesubstance than previously reported.Ÿ Irgarol 1051 was more frequently occurring in STP effluent water, than in ingoing water.The reason for this is unclear.Ÿ Sludge and sediment seem to be appropriate matrices to analyse with regard to irgarol1051.Ÿ Neither irgarol 1051 nor zinc pyrithione occurred in humane urine

    Results from the Swedish National Screening Programme 2004. Subreport 1: Adipates

    No full text
    Measurements were performed of 7 adipates in 128 air, water, sludge, sediment and fish samples near source areas and at background locations. Human breast milk samples were also analysed. Di(2-ethylhexyl) adipate (DEHA) was found in sludge, sediment, fish and in one water sample. Di-iso-butyl and di-decyl adipate were detected in a few samples of sediment and sludge. Two potential point sources were identified; Stenungsund industrial area and Gislaved plastics/rubber production plant, which showed elevated levels in sediments, sludge and/or fish. Current diffuse emissions via municipal sewage treatment plants are likely, but the factors governing the occurrence of DEHA in sludge are unclear. Sediment and biota data indicate DEHA presence in the dissolved phase of surface water, however, it was not detected in any surface water samples. The absence in air confirms that adipates have no potential for long-range atmospheric transport. Although adipates are not very persistent, the high usage and observed occurrence in sediments and fish indicate that they may locally reach high levels. Considering that there are no restrictions of their usage, the environmental releases of adipates are not expected to cease in the near future.Measurements were performed of 7 adipates in 128 air, water, sludge, sediment and fish samples near source areas and at background locations. Human breast milk samples were also analysed. Di(2-ethylhexyl) adipate (DEHA) was found in sludge, sediment, fish and in one water sample. Di-iso-butyl and di-decyl adipate were detected in a few samples of sediment and sludge. Two potential point sources were identified; Stenungsund industrial area and Gislaved plastics/rubber production plant, which showed elevated levels in sediments, sludge and/or fish. Current diffuse emissions via municipal sewage treatment plants are likely, but the factors governing the occurrence of DEHA in sludge are unclear. Sediment and biota data indicate DEHA presence in the dissolved phase of surface water, however, it was not detected in any surface water samples. The absence in air confirms that adipates have no potential for long-range atmospheric transport. Although adipates are not very persistent, the high usage and observed occurrence in sediments and fish indicate that they may locally reach high levels. Considering that there are no restrictions of their usage, the environmental releases of adipates are not expected to cease in the near future

    Screening 2004 - uppföljningsprojekt. Analys av oktaklorstyren, flyktiga metylsiloxaner, vissa fenoler och endosulfan

    No full text
    - Oktaklorstyren samt penta- och hexaklorbensen har analyserats i strömming frÄn 17 lokaler lÀngs Norrlands- och Svealandskusten. Oktaklorstyren kunde pÄvisas i samtliga prov. - Flyktiga metylsiloxaner samt 4-nonylfenol, 4-t-oktylfenol, triclosan och bisfenol A har analyserats i in- och utgÄende vatten samt slam frÄn BorlÀnge reningsverk. Transporterade mÀngder har berÀknats. - Flyktiga metylsiloxaner har analyserats i förpackade livsmedel. LÄga halter av cykliska siloxaner kunde pÄvisas i ett av tio prover. - Endosulfan har analyserats i luft- och depositionsprov frÄn bakgrundsstationerna RÄö och Pallas. Medelkoncentrationen i luft var högst under sommarhalvÄret: 22 pg/m3 i RÄö och 11 pg/m3 i Pallas. Deponerade mÀngder var ocksÄ högst under sommarhalvÄret: 1,0 ng/m2/dygn i RÄö och 0,26 ng/m2/dygn i Pallas. - En översikt har gjorts över tidigare analyserade endosulfanhalter i svenska livsmedel. Antalet varor som innehöll halter av endosulfan över detektionsgrÀnsen (0,01-0,04 mg/kg) har minskat under perioden 1995-2005 vilket speglar den minskade anvÀndningen i Europa. Efter Är 2000 finns inga rapporter om endosulfan i svenskodlade grönsaker. NÄgra gÄnger per Är hittas importerad frukt och grönsaker med endosulfanhalter som vid stor konsumtion bedöms kunna ge barn akuta hÀlsoeffekter. BerÀkningar av kroniskt intag visar att intaget i Sverige ligger pÄ ca 1 % av 'acceptabelt dagligt intag' dvs under risknivÄn för kroniska hÀlsoeffekter- Oktaklorstyren samt penta- och hexaklorbensen har analyserats i strömming frÄn 17 lokaler lÀngs Norrlands- och Svealandskusten. Oktaklorstyren kunde pÄvisas i samtliga prov. - Flyktiga metylsiloxaner samt 4-nonylfenol, 4-t-oktylfenol, triclosan och bisfenol A har analyserats i in- och utgÄende vatten samt slam frÄn BorlÀnge reningsverk. Transporterade mÀngder har berÀknats. - Flyktiga metylsiloxaner har analyserats i förpackade livsmedel. LÄga halter av cykliska siloxaner kunde pÄvisas i ett av tio prover. - Endosulfan har analyserats i luft- och depositionsprov frÄn bakgrundsstationerna RÄö och Pallas. Medelkoncentrationen i luft var högst under sommarhalvÄret: 22 pg/m3 i RÄö och 11 pg/m3 i Pallas. Deponerade mÀngder var ocksÄ högst under sommarhalvÄret: 1,0 ng/m2/dygn i RÄö och 0,26 ng/m2/dygn i Pallas. - En översikt har gjorts över tidigare analyserade endosulfanhalter i svenska livsmedel. Antalet varor som innehöll halter av endosulfan över detektionsgrÀnsen (0,01-0,04 mg/kg) har minskat under perioden 1995-2005 vilket speglar den minskade anvÀndningen i Europa. Efter Är 2000 finns inga rapporter om endosulfan i svenskodlade grönsaker. NÄgra gÄnger per Är hittas importerad frukt och grönsaker med endosulfanhalter som vid stor konsumtion bedöms kunna ge barn akuta hÀlsoeffekter. BerÀkningar av kroniskt intag visar att intaget i Sverige ligger pÄ ca 1 % av 'acceptabelt dagligt intag' dvs under risknivÄn för kroniska hÀlsoeffekte

    Results from the Swedish Screening Programme 2005 : Subreport 2. Biocides

    No full text
    IVL Svenska Miljöinstitutet har pĂ„ uppdrag av NaturvĂ„rdsverket utförd en screening av biocider. Studien omfattade följande substanser: bronopol, 4-klor-3-kresol, 2-merkaptobensothiazol, N-didecyldimetylammoniumklorid (DDMAC), propikonazol, resorcinol, 2-(tiocyanometyltio)bensothiazol, triklosan, metyl-, etyl-, propyl-, butyl- samt bensylparaben. Det övergripande syftet med studien var att bestĂ€mma koncentrationerna i ett antal matriser i den svenska miljön, att undersöka viktiga transportvĂ€gar samt att utröna om pĂ„gĂ„ende emissioner kan tĂ€nkas förekomma i Sverige. En provtagningsstrategi utarbetades. Provtagningsprogrammet baserades pĂ„ anvĂ€ndningen, identifierade möjliga utslĂ€ppskĂ€llor samt pĂ„ Ă€mnenas egenskaper. Programmet inkluderade mĂ€tningar i bakgrundsmiljöer och nĂ€ra potentiella punktkĂ€llor. Även mĂ€tningar av diffusa spridningsvĂ€gar i form av avloppssystem och urbana omrĂ„den inkluderades. MĂ€tningarna omfattade totalt 132 prover av luft, nederbörd, utgĂ„ende avloppsvatten, ytvatten, slam, sediment samt fisk, varav 37 prover utgjordes av bidrag frĂ„n det regionala programmet, dĂ€r totalt sex lĂ€nsstyrelser deltog. För att belysa human exponering för/upptag av bronopol och DDMAC analyserades Ă€ven 12 prover av livsmedel och urin. Bakgrundsstationerna var generellt sett oförorenade med avseende pĂ„ de inkluderade biociderna, endast 2 av 17 bakgrunsdprover innehöll detekterbara mĂ€ngder av biocider och i dessa prover Ă„terfanns endast tvĂ„ substanser: triklosan och 2-merkaptobensothiazol samt parabener, dĂ„ dessa pĂ„visades i luft och depositionsprover. Bronopol och 2-(tiocyanometyltio)bensothiazol detekterades inte i nĂ„gra prover och resorcinol endast i nĂ„gra enstaka slamprover samt ett prov av utgĂ„ende avloppsvatten. Dessa tre substanser anses inte orsaka nĂ„gra risker för miljön. Propikonazol kan vara av lokal betydelse, men i nulĂ€get torde den inte innebĂ€ra nĂ„gra problem pĂ„ nationell nivĂ„

    Results from the Swedish Screening Programme 2005 : Subreport 2. Biocides

    No full text
    IVL Svenska Miljöinstitutet har pĂ„ uppdrag av NaturvĂ„rdsverket utförd en screening av biocider. Studien omfattade följande substanser: bronopol, 4-klor-3-kresol, 2-merkaptobensothiazol, N-didecyldimetylammoniumklorid (DDMAC), propikonazol, resorcinol, 2-(tiocyanometyltio)bensothiazol, triklosan, metyl-, etyl-, propyl-, butyl- samt bensylparaben. Det övergripande syftet med studien var att bestĂ€mma koncentrationerna i ett antal matriser i den svenska miljön, att undersöka viktiga transportvĂ€gar samt att utröna om pĂ„gĂ„ende emissioner kan tĂ€nkas förekomma i Sverige. En provtagningsstrategi utarbetades. Provtagningsprogrammet baserades pĂ„ anvĂ€ndningen, identifierade möjliga utslĂ€ppskĂ€llor samt pĂ„ Ă€mnenas egenskaper. Programmet inkluderade mĂ€tningar i bakgrundsmiljöer och nĂ€ra potentiella punktkĂ€llor. Även mĂ€tningar av diffusa spridningsvĂ€gar i form av avloppssystem och urbana omrĂ„den inkluderades. MĂ€tningarna omfattade totalt 132 prover av luft, nederbörd, utgĂ„ende avloppsvatten, ytvatten, slam, sediment samt fisk, varav 37 prover utgjordes av bidrag frĂ„n det regionala programmet, dĂ€r totalt sex lĂ€nsstyrelser deltog. För att belysa human exponering för/upptag av bronopol och DDMAC analyserades Ă€ven 12 prover av livsmedel och urin. Bakgrundsstationerna var generellt sett oförorenade med avseende pĂ„ de inkluderade biociderna, endast 2 av 17 bakgrunsdprover innehöll detekterbara mĂ€ngder av biocider och i dessa prover Ă„terfanns endast tvĂ„ substanser: triklosan och 2-merkaptobensothiazol samt parabener, dĂ„ dessa pĂ„visades i luft och depositionsprover. Bronopol och 2-(tiocyanometyltio)bensothiazol detekterades inte i nĂ„gra prover och resorcinol endast i nĂ„gra enstaka slamprover samt ett prov av utgĂ„ende avloppsvatten. Dessa tre substanser anses inte orsaka nĂ„gra risker för miljön. Propikonazol kan vara av lokal betydelse, men i nulĂ€get torde den inte innebĂ€ra nĂ„gra problem pĂ„ nationell nivĂ„

    Analys av oktaklorstyren, flyktiga metylsiloxaner, vissa fenoler och endosulfan

    No full text
    ‱ Oktaklorstyren samt penta- och hexaklorbensen har analyserats i strömming frĂ„n 17 lokaler lĂ€ngs Norrlands- och Svealandskusten. Oktaklorstyren kunde pĂ„visas i samtliga prov. Medianhalten var 7,4 ng/g fett i vĂ„rfĂ„ngade prov och 1,6 ng/g fett i höstfĂ„ngade prov. Halten Ă€r lĂ„g i förhĂ„llande till det grĂ€nsvĂ€rde för human konsumtion som finns i en av USAs delstater. ‱ Flyktiga metylsiloxaner samt 4-nonylfenol, 4-t-oktylfenol, triclosan och bisfenol A har analyserats i in- och utgĂ„ende vatten samt slam frĂ„n BorlĂ€nge reningsverk. Transporterade mĂ€ngder har berĂ€knats. Av de analyserade Ă€mnena var in- och utgĂ„ende mĂ€ngd störst för D5 (dekametylcyklopentasiloxan). Inkommande mĂ€ngd D5 var 490 g/dygn, utgĂ„ende 24 g/dygn med vatten och 49 g/dygn med rötslam. ‱ Flyktiga metylsiloxaner har analyserats i förpackade livsmedel. LĂ„ga halter av cykliska siloxaner kunde pĂ„visas i ett av tio prover. ‱ Endosulfan har analyserats i luft- och depositionsprov frĂ„n bakgrundsstationerna RÄö och Pallas. Medelkoncentrationen i luft var högst under sommarhalvĂ„ret: 22 pg/m3 i RÄö och 11 pg/m3 i Pallas. Deponerade mĂ€ngder var ocksĂ„ högst under sommarhalvĂ„ret: 1,0 ng/m2‱dygn i RÄö och 0,26 ng/m2‱dygn i Pallas. ‱ En översikt har gjorts över tidigare analyserade endosulfanhalter i svenska livsmedel. Antalet varor som innehöll halter av endosulfan över detektionsgrĂ€nsen (0,01-0,04 mg/kg) har minskat under perioden 1995-2005 vilket speglar den minskade anvĂ€ndningen i Europa. Efter Ă„r 2000 finns inga rapporter om endosulfan i svenskodlade grönsaker. NĂ„gra gĂ„nger per Ă„r hittas importerad frukt och grönsaker med endosulfanhalter som vid stor konsumtion bedöms kunna ge barn akuta hĂ€lsoeffekter. BerĂ€kningar av kroniskt intag visar att intaget i Sverige ligger pĂ„ ca 1 % av "acceptabelt dagligt intag" dvs under risknivĂ„n för kroniska hĂ€lsoeffekter
    corecore