Results from the Swedish National Screening Programme 2006 : Subreport 1: Phthalates

IVL har på uppdrag av Naturvårdsverket genomfört en screening av ftalater. De två substanser som ursprungligen ingick i studien var di-isononylftalat (DINP) och di-isodecylftalat (DIDP). Dessa är de två ftalater som är vanligast förekommande som mjukgörare i EU idag. De är högmolekylära och har relativ hög persistens och antas vara ganska orörliga i miljön. Som grupp hör dock inte ftalater till de mest långlivade kemikalierna. Vissa studier indikerar även carcinogena effekter av DINP, men det är inte helt klarlagt. Tillsammans med di-n-oktylftalat (DNOP) får DINP och DIDP inte förekomma i barnleksaker som kan stoppas i munnen i halter över 0.1 % (summan av de tre). Utöver DINP och DIDP inkluderades även di-(2-etyl)hexylftalat (DEHP) som jämförelsesubstans. Denna var tidigare den mest använda ftalaten men har till stor del ersatts av de två förstnämnda. Även adipaten di-(2-ethyl)hexyladipat (DEHA) inkluderades i mätningarna. Denna ingick i ett tidigare screeningprogram (Remberger et al., 2005) och är en mjukgörare som i många fall ersatt DEHP. I luftproverna analyserades ytterliggare fyra ftalater; di-etylftalat (DEP), di-iso-butylftalat (DIBP), di-n-butylftalat (DBP) samt butylbensylftalat (BBzP), då dessa ämnen tidigare bestämts i luftprover och analysmetoden fanns utvecklad. Det huvudsakliga syftet med föreliggande screeningstudie var att bestämma koncentrationer av ftalater i olika matriser i miljön, att belysa viktiga transportvägar samt att bedöma sannolikheten för pågående emissioner i Sverige. Ytterligare syften var att utreda förekomsten av atmosfärisk transport samt upptag i biota och i människor. En provtagningsstrategi utarbetades utifrån en kartläggning om möjliga källor. Utifrån denna valdes provplatser som representerade punktkällor, diffusa källor (reningsverk, urban miljö) samt bakgrundsområden. För att kartlägga mänsklig exponering insamlades livsmedel samt urinprover. Totalt bestämdes ftalater i 66 prover av luft, sediment, slam, fisk, livsmedel samt urin. 11 av dessa 66 prover utgjordes av regionala prover (10 slamprover samt ett sedimentprov) som skickats in från tre deltagande länsstyrelser. Urvalet av regionala prover baserades på olika strategier, de utgör antingen ett komplement till andra regionala övervakningsprogram, eller kommer ifrån lokala misstänkta punktkällor. De flesta regionala prover kom från kommunala reningsverk, med syfte att få en uppfattning om den diffusa belastningen i länet. DEHP var den substans som oftast detekterades. Iso-ftalaterna återfanns i samtliga slamprover, men de återfanns också i de flesta andra matriser med undantag för urin och biota. Mätningarna indikerar tydligt att iso-ftalater släpps ut i den svenska miljön idag. Låga halter av ftalater förekom generellt i prover insamlade i bakgrundsområdena varför långväga atmosfärisk transport av ftalater inte torde vara något stort problem. Halterna i luft av iso-ftalater är fortfarande i allmänhet något lägre än halterna av DEHP, med undantag av urban luft, där DIDP dominerar. Vad detta beror på är oklart, eftersom användningen av DIDP är cirka hälften så stor som användningen av DINP, och den är inte heller mer flyktig än DINP. Vi rekommenderar därför ytterligare mätningar av iso-ftalater i urban luft och möjligen i anslutning till punktkällor, för att vidare utreda frågan. I sediment och slam är nivåerna av DINP i samma storleksordning eller högre än DEHP. För sediment gäller detta även för DIDP, medan denna i slam motsvarar ca 50 % av uppmätta halter av DEHP. Upptag av iso-ftalater i biota tycks vara begränsat, då de ej återfunnits i fisk. Den relativa fördelningen av ftalathalter i miljön tycks reflektera konsumtionsmönstret för ca 5 år sedan – vilket indikerar en tidsförskjutning som kan förklaras av att stora mängder DEHP trots den minskade användningen fortfarande finns lagrade i teknosfären och ger upphov till sekundära emissioner. Monoestrar av iso-ftalater kunde inte detekteras i urin, vilket indikerar en låg human exponering. På grund av den relativt höga detektionsgränsen (50 μg/l) går det inte att jämföra denna exponering med exempelvis exponering för DEHP. Halterna av iso-ftalater i livsmedel är lägre än halterna av DEHP vilket tyder på lägre exponering genom föda. Det finns dock betydligt fler exponeringsvägar som kan vara av betydelse, exempelvis inandning av inomhusluft vilket inte ingick i denna undersökning. Eftersom det inte finns några bestämda risknivåer (PNEC-värden) och då toxicitetsdata gällande iso-ftalater är motsägelsefulla är det inte möjligt att göra någon riskbedömning avseende dessa ämnens förekomst i miljön

Results from the Swedish National Screening Programme 2004. Subreport 2: Octachlorostyrene, Monochlorostyrenes and b-Bromostyrene

Measurements were performed of octachlorostyrene, monochlorostyrenes and b-bromostyrene in 134 air, deposition, water, sludge, sediment and fish samples near source areas and at background locations. Only octachlorostyrene was detected and only in air from background locations and fish. The results indicate that long-range transport occurs, and that OCS is a generally occurring pollutant in the Baltic Sea. Elevated levels were found in fish from two potential point sources, indicating current emissions of the substance to the water compartment. Diffuse emissions of octachlorostyrene seem to be limited. Biota is suggested as a more suitable matrix for detecting OCS pollution than other matrices. Further measurements in biota and air are recommended in order to provide information on OCS levels in fish and trends related to long-range transport. However, these measurements in air require use of high-volume samplers.Measurements were performed of octachlorostyrene, monochlorostyrenes and b-bromostyrene in 134 air, deposition, water, sludge, sediment and fish samples near source areas and at background locations. Only octachlorostyrene was detected and only in air from background locations and fish. The results indicate that long-range transport occurs, and that OCS is a generally occurring pollutant in the Baltic Sea. Elevated levels were found in fish from two potential point sources, indicating current emissions of the substance to the water compartment. Diffuse emissions of octachlorostyrene seem to be limited. Biota is suggested as a more suitable matrix for detecting OCS pollution than other matrices. Further measurements in biota and air are recommended in order to provide information on OCS levels in fish and trends related to long-range transport. However, these measurements in air require use of high-volume samplers

Results from the SwedishScreening Programme2006Subreport 3: Zinc pyrithione andIrgarol 1051

As an assignment from the Swedish Environmental Protection Agency, IVL has during 2006performed a "Screening Study" of zinc pyrithione and irgarol 1051. These substances are biocidesused as anti-fouling agents in products such as paints, anti-dandruff products and some medicalproducts. Because of their common appearance in consumer products, zinc pyrithione and irgarol1051 are likely to be emitted and distributed in the environment via a variety of sources, e.g. pointsources and via consumer use. Emissions in areas with boating activities are also likely to occur.The overall objectives of the screening were to determine the concentrations of the substances in avariety of media in the Swedish environment, to highlight important transport pathways, and toassess the possibility of current emissions in Sweden. A further aim was to investigate the likelihoodof uptake in biota and humans.The screening programme included measurements in background areas and in the vicinity ofpotential point sources and/or “affected areas”. Measurements were also carried out in urban areasreflecting diffuse emission pathways from the society. Sample types were water (surface water, inand outgoing sewage water, industrial effluents, drinking water and landfill leachate) sediment,sludge, biota (fish) and human urine. A total of 124 samples were included. 112 samples have beenanalysed with respect to zinc pyrithione, 115 samples have been analysed with respect to zinc andlead, and 118 samples have been analysed with respect to irgarol 1051.Zinc pyrithione (ZPT) was only detected in three water samples (representing ingoing water toSTPs and one industrial effluent) in concentrations of 1.9, 17 and 32 µg/l. All other samplesshowed ZPT levels below the detection limit. It was not possible to identify any correlation withzinc levels. Irgarol 1051 occurred to a larger extent; it was detected in 40 % of water samples(0.006-0.014 µg/l), 50 % of sludge samples (2.1-54 µg/kg dw) and in 70 % of sediment samples (2.5– 20 µg/kg dw). Neither zinc pyrithione nor irgarol 1051 was detected in human urine.Conclusively, zinc pyrithione was only detected in three environmental samples, thus it is notregarded as problematic substance; no further monitoring is necessary.¾ It was not possible to identify any correlation between zinc and zinc pyrithione.¾ The limited detection frequency despite extensive use indicate high degradation rate of zincpyrithione¾ Irgarol 1051 was detected in approximately 70 % of all sediment samples (from allsampling sites apart from the background sites). This is not surprising considering the useof the substance as an antifouling component in boat paints. However irgarol 1051 wasalso detected in approximately 50 % of the sludge samples, suggesting; 1) a wide use of thesubstance throughout Sweden, and 2) other sources and usage applications of thesubstance than previously reported.¾ Irgarol 1051 was more frequently occurring in STP effluent water, than in ingoing water.The reason for this is unclear.¾ Sludge and sediment seem to be appropriate matrices to analyse with regard to irgarol1051.¾ Neither irgarol 1051 nor zinc pyrithione occurred in humane urine

Results from the Swedish Screening 2005. Subreport 2. Biocides

.As an assignment from the Swedish Environmental Protection Agency, IVL has performed a 'Screening Study' of the following biocides: bronopol, 4-Chloro-3-cresol, 2-Mercaptobenzothiazole, N-didecyldimethylammoniumchloride (DDMAC), Propiconazole, Resorcinol, 2-(Tiocyanomethylthio)benzothiazole, triclosan, Methyl-, Ethyl-, Propyl-, Butyl- and Benzylparabene. The overall objectives of the screening were to determine concentrations in a variety of media in the Swedish environment, to highlight important transport pathways, and to assess the possibility of current emissions in Sweden. In total, 132 samples of air, precipitation, effluent water, surface water, sludge, sediment, fish, foodstuff and human urine have been analyzed. The background sites were generally non-contaminated, only 2 out of 17 background samples contained detectable amounts of biocides, and in these samples only two substances were found;namely triclosan and 2-mercaptobenzothiazole. Due to regular presence in samples of wastewater effluents, sludge and urban sediments, on-going emissions are likely to occur for 2-mercaptobenzothiazole, triclosan, DDMAC and parabenes. Observed concentrations were, however, below risk levels. The atmosphere was identified as a possible transport matrix for triclosan, 2-mercaptobenzothiazole and parabenes. Bronopol, resorcinol and 2-(tiocyanomethyltio)-benzothiazole were not detected in any of the samples analyzed, and were considered to pose no environmental risks. Propiconazole may be of local concern but at present it is unlikely to cause any problems on a national level..As an assignment from the Swedish Environmental Protection Agency, IVL has performed a 'Screening Study' of the following biocides: bronopol, 4-Chloro-3-cresol, 2-Mercaptobenzothiazole, N-didecyldimethylammoniumchloride (DDMAC), Propiconazole, Resorcinol, 2-(Tiocyanomethylthio)benzothiazole, triclosan, Methyl-, Ethyl-, Propyl-, Butyl- and Benzylparabene. The overall objectives of the screening were to determine concentrations in a variety of media in the Swedish environment, to highlight important transport pathways, and to assess the possibility of current emissions in Sweden. In total, 132 samples of air, precipitation, effluent water, surface water, sludge, sediment, fish, foodstuff and human urine have been analyzed. The background sites were generally non-contaminated, only 2 out of 17 background samples contained detectable amounts of biocides, and in these samples only two substances were found;namely triclosan and 2-mercaptobenzothiazole. Due to regular presence in samples of wastewater effluents, sludge and urban sediments, on-going emissions are likely to occur for 2-mercaptobenzothiazole, triclosan, DDMAC and parabenes. Observed concentrations were, however, below risk levels. The atmosphere was identified as a possible transport matrix for triclosan, 2-mercaptobenzothiazole and parabenes. Bronopol, resorcinol and 2-(tiocyanomethyltio)-benzothiazole were not detected in any of the samples analyzed, and were considered to pose no environmental risks. Propiconazole may be of local concern but at present it is unlikely to cause any problems on a national level

Results from the SwedishScreening Programme2006Subreport 3: Zinc pyrithione andIrgarol 1051

As an assignment from the Swedish Environmental Protection Agency, IVL has during 2006performed a "Screening Study" of zinc pyrithione and irgarol 1051. These substances are biocidesused as anti-fouling agents in products such as paints, anti-dandruff products and some medicalproducts. Because of their common appearance in consumer products, zinc pyrithione and irgarol1051 are likely to be emitted and distributed in the environment via a variety of sources, e.g. pointsources and via consumer use. Emissions in areas with boating activities are also likely to occur.The overall objectives of the screening were to determine the concentrations of the substances in avariety of media in the Swedish environment, to highlight important transport pathways, and toassess the possibility of current emissions in Sweden. A further aim was to investigate the likelihoodof uptake in biota and humans.The screening programme included measurements in background areas and in the vicinity ofpotential point sources and/or “affected areas”. Measurements were also carried out in urban areasreflecting diffuse emission pathways from the society. Sample types were water (surface water, inand outgoing sewage water, industrial effluents, drinking water and landfill leachate) sediment,sludge, biota (fish) and human urine. A total of 124 samples were included. 112 samples have beenanalysed with respect to zinc pyrithione, 115 samples have been analysed with respect to zinc andlead, and 118 samples have been analysed with respect to irgarol 1051.Zinc pyrithione (ZPT) was only detected in three water samples (representing ingoing water toSTPs and one industrial effluent) in concentrations of 1.9, 17 and 32 µg/l. All other samplesshowed ZPT levels below the detection limit. It was not possible to identify any correlation withzinc levels. Irgarol 1051 occurred to a larger extent; it was detected in 40 % of water samples(0.006-0.014 µg/l), 50 % of sludge samples (2.1-54 µg/kg dw) and in 70 % of sediment samples (2.5– 20 µg/kg dw). Neither zinc pyrithione nor irgarol 1051 was detected in human urine.Conclusively, zinc pyrithione was only detected in three environmental samples, thus it is notregarded as problematic substance; no further monitoring is necessary.¾ It was not possible to identify any correlation between zinc and zinc pyrithione.¾ The limited detection frequency despite extensive use indicate high degradation rate of zincpyrithione¾ Irgarol 1051 was detected in approximately 70 % of all sediment samples (from allsampling sites apart from the background sites). This is not surprising considering the useof the substance as an antifouling component in boat paints. However irgarol 1051 wasalso detected in approximately 50 % of the sludge samples, suggesting; 1) a wide use of thesubstance throughout Sweden, and 2) other sources and usage applications of thesubstance than previously reported.¾ Irgarol 1051 was more frequently occurring in STP effluent water, than in ingoing water.The reason for this is unclear.¾ Sludge and sediment seem to be appropriate matrices to analyse with regard to irgarol1051.¾ Neither irgarol 1051 nor zinc pyrithione occurred in humane urine

Results from the Swedish National Screening Programme 2004. Subreport 1: Adipates

Measurements were performed of 7 adipates in 128 air, water, sludge, sediment and fish samples near source areas and at background locations. Human breast milk samples were also analysed. Di(2-ethylhexyl) adipate (DEHA) was found in sludge, sediment, fish and in one water sample. Di-iso-butyl and di-decyl adipate were detected in a few samples of sediment and sludge. Two potential point sources were identified; Stenungsund industrial area and Gislaved plastics/rubber production plant, which showed elevated levels in sediments, sludge and/or fish. Current diffuse emissions via municipal sewage treatment plants are likely, but the factors governing the occurrence of DEHA in sludge are unclear. Sediment and biota data indicate DEHA presence in the dissolved phase of surface water, however, it was not detected in any surface water samples. The absence in air confirms that adipates have no potential for long-range atmospheric transport. Although adipates are not very persistent, the high usage and observed occurrence in sediments and fish indicate that they may locally reach high levels. Considering that there are no restrictions of their usage, the environmental releases of adipates are not expected to cease in the near future.Measurements were performed of 7 adipates in 128 air, water, sludge, sediment and fish samples near source areas and at background locations. Human breast milk samples were also analysed. Di(2-ethylhexyl) adipate (DEHA) was found in sludge, sediment, fish and in one water sample. Di-iso-butyl and di-decyl adipate were detected in a few samples of sediment and sludge. Two potential point sources were identified; Stenungsund industrial area and Gislaved plastics/rubber production plant, which showed elevated levels in sediments, sludge and/or fish. Current diffuse emissions via municipal sewage treatment plants are likely, but the factors governing the occurrence of DEHA in sludge are unclear. Sediment and biota data indicate DEHA presence in the dissolved phase of surface water, however, it was not detected in any surface water samples. The absence in air confirms that adipates have no potential for long-range atmospheric transport. Although adipates are not very persistent, the high usage and observed occurrence in sediments and fish indicate that they may locally reach high levels. Considering that there are no restrictions of their usage, the environmental releases of adipates are not expected to cease in the near future

Screening 2004 - uppföljningsprojekt. Analys av oktaklorstyren, flyktiga metylsiloxaner, vissa fenoler och endosulfan

- Oktaklorstyren samt penta- och hexaklorbensen har analyserats i strömming från 17 lokaler längs Norrlands- och Svealandskusten. Oktaklorstyren kunde påvisas i samtliga prov. - Flyktiga metylsiloxaner samt 4-nonylfenol, 4-t-oktylfenol, triclosan och bisfenol A har analyserats i in- och utgående vatten samt slam från Borlänge reningsverk. Transporterade mängder har beräknats. - Flyktiga metylsiloxaner har analyserats i förpackade livsmedel. Låga halter av cykliska siloxaner kunde påvisas i ett av tio prover. - Endosulfan har analyserats i luft- och depositionsprov från bakgrundsstationerna Råö och Pallas. Medelkoncentrationen i luft var högst under sommarhalvåret: 22 pg/m3 i Råö och 11 pg/m3 i Pallas. Deponerade mängder var också högst under sommarhalvåret: 1,0 ng/m2/dygn i Råö och 0,26 ng/m2/dygn i Pallas. - En översikt har gjorts över tidigare analyserade endosulfanhalter i svenska livsmedel. Antalet varor som innehöll halter av endosulfan över detektionsgränsen (0,01-0,04 mg/kg) har minskat under perioden 1995-2005 vilket speglar den minskade användningen i Europa. Efter år 2000 finns inga rapporter om endosulfan i svenskodlade grönsaker. Några gånger per år hittas importerad frukt och grönsaker med endosulfanhalter som vid stor konsumtion bedöms kunna ge barn akuta hälsoeffekter. Beräkningar av kroniskt intag visar att intaget i Sverige ligger på ca 1 % av 'acceptabelt dagligt intag' dvs under risknivån för kroniska hälsoeffekter- Oktaklorstyren samt penta- och hexaklorbensen har analyserats i strömming från 17 lokaler längs Norrlands- och Svealandskusten. Oktaklorstyren kunde påvisas i samtliga prov. - Flyktiga metylsiloxaner samt 4-nonylfenol, 4-t-oktylfenol, triclosan och bisfenol A har analyserats i in- och utgående vatten samt slam från Borlänge reningsverk. Transporterade mängder har beräknats. - Flyktiga metylsiloxaner har analyserats i förpackade livsmedel. Låga halter av cykliska siloxaner kunde påvisas i ett av tio prover. - Endosulfan har analyserats i luft- och depositionsprov från bakgrundsstationerna Råö och Pallas. Medelkoncentrationen i luft var högst under sommarhalvåret: 22 pg/m3 i Råö och 11 pg/m3 i Pallas. Deponerade mängder var också högst under sommarhalvåret: 1,0 ng/m2/dygn i Råö och 0,26 ng/m2/dygn i Pallas. - En översikt har gjorts över tidigare analyserade endosulfanhalter i svenska livsmedel. Antalet varor som innehöll halter av endosulfan över detektionsgränsen (0,01-0,04 mg/kg) har minskat under perioden 1995-2005 vilket speglar den minskade användningen i Europa. Efter år 2000 finns inga rapporter om endosulfan i svenskodlade grönsaker. Några gånger per år hittas importerad frukt och grönsaker med endosulfanhalter som vid stor konsumtion bedöms kunna ge barn akuta hälsoeffekter. Beräkningar av kroniskt intag visar att intaget i Sverige ligger på ca 1 % av 'acceptabelt dagligt intag' dvs under risknivån för kroniska hälsoeffekte

Results from the Swedish Screening Programme 2005 : Subreport 2. Biocides

IVL Svenska Miljöinstitutet har på uppdrag av Naturvårdsverket utförd en screening av biocider. Studien omfattade följande substanser: bronopol, 4-klor-3-kresol, 2-merkaptobensothiazol, N-didecyldimetylammoniumklorid (DDMAC), propikonazol, resorcinol, 2-(tiocyanometyltio)bensothiazol, triklosan, metyl-, etyl-, propyl-, butyl- samt bensylparaben. Det övergripande syftet med studien var att bestämma koncentrationerna i ett antal matriser i den svenska miljön, att undersöka viktiga transportvägar samt att utröna om pågående emissioner kan tänkas förekomma i Sverige. En provtagningsstrategi utarbetades. Provtagningsprogrammet baserades på användningen, identifierade möjliga utsläppskällor samt på ämnenas egenskaper. Programmet inkluderade mätningar i bakgrundsmiljöer och nära potentiella punktkällor. Även mätningar av diffusa spridningsvägar i form av avloppssystem och urbana områden inkluderades. Mätningarna omfattade totalt 132 prover av luft, nederbörd, utgående avloppsvatten, ytvatten, slam, sediment samt fisk, varav 37 prover utgjordes av bidrag från det regionala programmet, där totalt sex länsstyrelser deltog. För att belysa human exponering för/upptag av bronopol och DDMAC analyserades även 12 prover av livsmedel och urin. Bakgrundsstationerna var generellt sett oförorenade med avseende på de inkluderade biociderna, endast 2 av 17 bakgrunsdprover innehöll detekterbara mängder av biocider och i dessa prover återfanns endast två substanser: triklosan och 2-merkaptobensothiazol samt parabener, då dessa påvisades i luft och depositionsprover. Bronopol och 2-(tiocyanometyltio)bensothiazol detekterades inte i några prover och resorcinol endast i några enstaka slamprover samt ett prov av utgående avloppsvatten. Dessa tre substanser anses inte orsaka några risker för miljön. Propikonazol kan vara av lokal betydelse, men i nuläget torde den inte innebära några problem på nationell nivå

Results from the Swedish Screening Programme 2005 : Subreport 2. Biocides

IVL Svenska Miljöinstitutet har på uppdrag av Naturvårdsverket utförd en screening av biocider. Studien omfattade följande substanser: bronopol, 4-klor-3-kresol, 2-merkaptobensothiazol, N-didecyldimetylammoniumklorid (DDMAC), propikonazol, resorcinol, 2-(tiocyanometyltio)bensothiazol, triklosan, metyl-, etyl-, propyl-, butyl- samt bensylparaben. Det övergripande syftet med studien var att bestämma koncentrationerna i ett antal matriser i den svenska miljön, att undersöka viktiga transportvägar samt att utröna om pågående emissioner kan tänkas förekomma i Sverige. En provtagningsstrategi utarbetades. Provtagningsprogrammet baserades på användningen, identifierade möjliga utsläppskällor samt på ämnenas egenskaper. Programmet inkluderade mätningar i bakgrundsmiljöer och nära potentiella punktkällor. Även mätningar av diffusa spridningsvägar i form av avloppssystem och urbana områden inkluderades. Mätningarna omfattade totalt 132 prover av luft, nederbörd, utgående avloppsvatten, ytvatten, slam, sediment samt fisk, varav 37 prover utgjordes av bidrag från det regionala programmet, där totalt sex länsstyrelser deltog. För att belysa human exponering för/upptag av bronopol och DDMAC analyserades även 12 prover av livsmedel och urin. Bakgrundsstationerna var generellt sett oförorenade med avseende på de inkluderade biociderna, endast 2 av 17 bakgrunsdprover innehöll detekterbara mängder av biocider och i dessa prover återfanns endast två substanser: triklosan och 2-merkaptobensothiazol samt parabener, då dessa påvisades i luft och depositionsprover. Bronopol och 2-(tiocyanometyltio)bensothiazol detekterades inte i några prover och resorcinol endast i några enstaka slamprover samt ett prov av utgående avloppsvatten. Dessa tre substanser anses inte orsaka några risker för miljön. Propikonazol kan vara av lokal betydelse, men i nuläget torde den inte innebära några problem på nationell nivå

Analys av oktaklorstyren, flyktiga metylsiloxaner, vissa fenoler och endosulfan

• Oktaklorstyren samt penta- och hexaklorbensen har analyserats i strömming från 17 lokaler längs Norrlands- och Svealandskusten. Oktaklorstyren kunde påvisas i samtliga prov. Medianhalten var 7,4 ng/g fett i vårfångade prov och 1,6 ng/g fett i höstfångade prov. Halten är låg i förhållande till det gränsvärde för human konsumtion som finns i en av USAs delstater. • Flyktiga metylsiloxaner samt 4-nonylfenol, 4-t-oktylfenol, triclosan och bisfenol A har analyserats i in- och utgående vatten samt slam från Borlänge reningsverk. Transporterade mängder har beräknats. Av de analyserade ämnena var in- och utgående mängd störst för D5 (dekametylcyklopentasiloxan). Inkommande mängd D5 var 490 g/dygn, utgående 24 g/dygn med vatten och 49 g/dygn med rötslam. • Flyktiga metylsiloxaner har analyserats i förpackade livsmedel. Låga halter av cykliska siloxaner kunde påvisas i ett av tio prover. • Endosulfan har analyserats i luft- och depositionsprov från bakgrundsstationerna Råö och Pallas. Medelkoncentrationen i luft var högst under sommarhalvåret: 22 pg/m3 i Råö och 11 pg/m3 i Pallas. Deponerade mängder var också högst under sommarhalvåret: 1,0 ng/m2•dygn i Råö och 0,26 ng/m2•dygn i Pallas. • En översikt har gjorts över tidigare analyserade endosulfanhalter i svenska livsmedel. Antalet varor som innehöll halter av endosulfan över detektionsgränsen (0,01-0,04 mg/kg) har minskat under perioden 1995-2005 vilket speglar den minskade användningen i Europa. Efter år 2000 finns inga rapporter om endosulfan i svenskodlade grönsaker. Några gånger per år hittas importerad frukt och grönsaker med endosulfanhalter som vid stor konsumtion bedöms kunna ge barn akuta hälsoeffekter. Beräkningar av kroniskt intag visar att intaget i Sverige ligger på ca 1 % av "acceptabelt dagligt intag" dvs under risknivån för kroniska hälsoeffekter