Utvärdering av reproduktiv prestationsförmåga och påverkande skötselfaktorer hos mjölkkor hållna i småskalig produktion i Tadjikistan

Tajikistan is classed as a lower-middle-income country with 1/3 of its population living in poverty, facing several challenges restraining its development. One contributing factor of restraining the development is the low level of income – individually and nationally. Agriculture constitutes a substantial percentage of the GDP of Tajikistan, and dairy production is important for the agricultural economic gain of the country. However, 95% of the dairy cows are held under smallholder conditions and dairy production levels are low in Tajikistan, both compared to high-income and neighbouring countries. With reproductive performance being a main pillar of a high-yielding dairy production, studies aiming at evaluating and improving reproductive performance would inarguably be beneficial to increase production in the country. No such studies have, to the author’s knowledge, previously been conducted in Tajikistan. Therefore, the aim of this study was to assess the reproductive- performance and management of smallholder dairy cows in Tajikistan. 70 farms and 88 individual cows were included in the study, distributed in 5 different districts around the capital Dushanbe. The study was performed by 1) interviewing the farmers regarding management routines with possible effects on reproduction and 2) performing a clinical evaluation on individual cows to assess the reproductive performance and occurrence of clinical disorders possibly affecting it. This clinical evaluation consisted of a reproductive and general anamnesis, a general observation of 6 parameters including Body Condition Scores (BCS), examination of the udder and milk, vaginal inspection and rectal palpation. If needed cow-side milk-progesterone test was also performed. The criteria to be included in the study was to have a farm with <20 dairy cows and for examined animals to be female cows with a history of ≥1 calf and ≥20 days postpartum. Results showed that the reproductive performance was affected with the most prominent challenge being a high proportion of cows with prolonged days open, leading to a prolonged calving interval and consequently production and economic losses. Prolonged days open was seen both in cows with a healthy, cyclic reproductive tract and in cows with the reproductive disorder of dominance: anoestrous. The general health of the cows was good with few overt signs of clinical disease. However, a majority of the cows had an abnormally low BCS and the cows with BCS 1 were significantly (p<0.009) less likely to be pregnant that cows with BCS 3. There was also a substantial mismatch regarding anamnestic statements and subsequent clinical findings, indicating possible gaps in management. In deed, interview answers revealed several basic management factors possibly contributing to the reduced performance and anoestrous. In conclusion, a reproductive inefficiency seems to be evident in the investigated cows in Tajikistan, leaving room for improvement in the management factors that may contribute to its existence. Improvement could lead to productive, nutritional and socioeconomic gains. However, the means to implement improvement need further investigation - even if the current results contain clues as to where one might start.Tadjikistan är klassificerat som ett låg-medelinkomst land med en befolkning där 1/3 lever i fattigdom och landet står inför flera utmaningar för att kunna utvecklas. En bidragande faktor som hämmar utvecklingen är den låga inkomst-nivån, både på individuell och nationell nivå. Jordbruket utgör en väsentlig andel av Tadjikistans BNP, där boskapshållning och mjölkproduktion i stor utsträckning bidrar till jordbrukets ekonomiska vinning. Trots det upptar småskaliga gårdar 95 % av jordbruket i landet och produktionsnivåerna är låga – både i jämförelse med höginkomstländer och grannländer. En viktig grundförutsättning för en effektiv mjölkproduktion är en fungerande reproduktion och studier med mål att utvärdera och förbättra reproduktionen hos mjölkkorna vore fördelaktiga för att öka produktionen i landet. Inga sådana studier har, i författarens vetskap, utförts tidigare i Tadjikistan. Därför var målet med denna studie att utvärdera den reproduktiva prestationsförmågan och skötselfaktorer som kan påverka denna hos mjölkkor i småskalig produktion i Tadjikistan. 70 gårdar och 88 individuella kor från 5 olika distrikt runt huvudstaden Dushanbe inkluderades i studien. Den genomfördes genom att 1) intervjua lantbrukarna angående skötselfaktorer som kan påverka reproduktionen och 2) kliniskt utvärdera individuella kor angående den reproduktiva prestationsförmågan samt förekomsten av kliniska störningar som kan påverka den. Den kliniska utvärderingen bestod av en generell samt en reproduktionsinriktad anamnes, en allmän observation av 6 olika parametrar inklusive Body Condition Score (BCS), undersökning av juver och mjölk, yttre inspektion av vagina och rektal palpation. Vid behov gjordes även ett progesteronprov från mjölken. För att inkluderas i studien krävdes att gården hade <20 mjölkkor och att undersökta djur, förutom att vara honor, även haft ≥1 kalv och var ≥20 dagar postpartum. Resultaten visade en påverkad reproduktiv prestationsförmåga, där främsta utmaningen var att en stor andel av korna hade ett förlängt intervall mellan kalvning och nästa dräktighet. Det leder oundvikligen till ett förlängt kalvningsintervall med både ekonomiska och produktionsmässiga förluster som konsekvens. Det förlängda intervallet mellan kalvning och dräktighet sågs både hos korna som var kliniskt friska med en normal cyklicitet och hos korna som hade den dominerande reproduktionsstörningen i studien: anöstrus. Kornas generella hälsa visade få kliniska tecken på sjukdom. Däremot hade en majoritet av korna onormalt låga BCS och kor med BCS 1 hade en signifikant (p<0,009) lägre sannolikhet att vara dräktiga än kor med BCS 3. Dessutom visades att anamnestiska uppgifter från lantbrukaren ofta inte stämde överens med påföljande kliniska fynd, vilket skulle kunna peka på brister i skötselrutinerna. I enlighet med detta visade intervjuerna brister i flera grundläggande skötselfaktorer som potentiellt kan bidra till den påverkade reproduktiva prestationsförmågan och prevalensen av anöstrus. Sammanfattningsvis verkar det finnas en ineffektivitet i reproduktionen hos korna i Tadjikistan, där flera påvisade skötselfaktorer kan vara en del av förklaringen och skulle kunna förbättras. En effektivare reproduktion vore positiv då det kan leda till ökade produktionsnivåer, förbättrade socio-ekonomiska faktorer och bättre livsmedelsproduktion. Hur man bäst går tillväga för att nå en sådan förbättring kräver vidare undersökningar, även om dessa resultat kan ge ledtrådar i var man kan påbörja arbetet

Dopamins roll i aptitreglering – vad vet vi om djurslaget hund?

Syftet med denna studie är att titta på det vi vet om dopamins roll i aptitreglering idag, både generellt och med ett veterinärmedicinskt intresse specifikt på hund. Dopamin är transmittorsubstans i flera nervbanor i hjärnan och dess frisättning har traditionellt kopplats starkt till att positivt förstärka nyttosamma upplevelser eller handlingar i det som kallas kroppens ”belöningssystem”. I relation till föda och födorelaterade beteenden har man dock på senare tid sett att dopamin har en bredare betydelse än att enbart förstärka själva födointaget. I litteraturen syns därför ett fokusskifte mot ett vidare perspektiv med hänsyn till dopamins alla, nu kända roller – något som väckt insikten om det dopaminerga systemets komplexitet och frågan om det ens är möjligt att få en helhetsbild över alla dess funktioner. Denna litteraturstudie har undersökt delar av ett stort litteraturmaterial fram tills idag och konkluderar att trots mycket forskning är dopamins exakta funktioner i aptitregleringen fortfarande inte klarlagda utan det verkar fortfarande råda ovisshet och oenigheter. Den generella bilden är att dopamin inte anses viktigt för att ett djur ska kunna konsumera föda, utan dopamins essentiella roll ligger i att skapa förutsättningar som ser till att ett djur faktiskt når sin föda; att kunna lära sig vilka olika stimuli som indikerar föda, att associera en viss handling till att nå sitt mål, att motivation finns för att söka efter eller jobba för att nå föda, att omvandla en tanke till motorisk handling eller för den delen delta i kommunikationen mellan olika, relevanta hjärnområden. Dopamin verkar dessutom viktigt för att värdera olika typer av föda, att skapa en drivkraft att jobba för det ”bättre” alternativet i en situation där det finns flera möjliga alternativ och att göra djuret berett att välja den godare eller näringsrikare men mer svårtillgängliga födan. Specifikt på hund är forskningen knapphändig och få slutsatser kan dras därifrån utöver den generella tesen. Det verkar finnas både likheter och olikheter mellan människans och hundens dopaminerga system och utifrån det skulle man behöva titta närmare på vart eller vad det är som skiljer sig. Det vore viktigt att veta vad som skiljer sig ur ett kliniskt perspektiv eftersom hunden delar människans vardag och patologiska tillstånd som ses hos människa återspeglas i allt större grad hos våra husdjur. Dopamin har exempelvis sammankopplats med det överintag av föda i samband med en fett- eller sockerrik diet som tros ligga till grund för fetma - ett ökande problem hos sällskapsdjur som hund. Det är den kliniska potentialen inom både human- och djurhälsovården som driver forskningen om dopaminsystemet framåt, även om en förståelse för hela systemet verkar svårt att nå med dagens metoder.The purpose of this study is to examine the current knowledge of what role dopamine plays in appetite control; both generally and from a veterinary perspective regarding the domestic dog. Dopamine is a neurotransmitter in several different neural circuits and its synaptic release is traditionally associated with the positive reinforcement of beneficial experiences or actions in the brains so called “reward” system. However, up to date research reveals that when it comes to food and food related behavior dopamine seems to have a broader significance than being a plain reward of feeding – forcing a shift of focus in the recent literature towards widening the perspective and taking all the possible roles of dopamine into consideration. As an effect this has led to the realization of how complex the dopaminergic system is and raised the question of whether it is possible to ever fully understand it. This study reviews parts of an immense research material and concludes that in spite of the amount of research made the exact functions of dopamine in appetite control remains unclear. Anyhow, the general opinion according to the studied material is to exclude the idea of dopamine being important for an animal to consume food. Instead dopamine is important in creating conditions for an animal’s ability to actually reach the food; the capacity of learning which stimuli that indicates food, associating a certain action with reaching the aimed goal, creating motivation to seek or work for food, translating a thought to motor action or participating in the communication between relevant regions of the brain. In addition, dopamine seems to make it possible for animals to differentiate between foods when there is more than one alternative by adding a value to each food. In this way dopamine creates a drive that makes the animal prepared to work for the more valuable (e.g. tastier or more nutritional) alternative even if it is harder to reach. When it comes to specific studies regarding dogs the research is parsimonious and few conclusions can be made beyond the general hypothesis. Both similarities and differences have been observed between the human and dog dopaminergic systems. Therefore more research is needed to understand in a more exact way where, or in what sense, the two species differ. From a clinical perspective it is important to understand the differences since the domestic dog increasingly shares the human everyday life, and pathological conditions seen in humans are mirrored in our pets. One example is obesity, where dopamine has recently been connected with the over intake of food occurring in alliance with a poor diet containing too much sugar or fat. Obesity is a growing health issue in humans, but also in pets such as dogs. The clinical potential of dopamine in both human- and animal healthcare motivates further research, even though understanding the complete picture seems difficult with the methods existing today