The influence of a Healthy Welcoming Environment on participation in club sport by adolescent girls: a longitudinal study

Background: This study investigated the perceived influence of a Healthy Welcoming Environment (HWE) on participation in sports clubs among adolescent girls, and how these perceptions changed longitudinally. HWE was defined in terms of a set of health promotion policies advocated by a health promotion foundation as the basis of sport club health promotion practice to promote structural reform in state sporting organisations and their affiliated associations and clubs. These included sports injury prevention, smoke-free, responsible serving of alcohol, sun protection, healthy eating, and welcoming and inclusive environments. Methods: Year 7 and 11 female students from metropolitan (n = 17) and non-metropolitan secondary schools (n = 14) in Australia were invited to participate in three annual surveys. These surveys collected information about current or past membership of a sports club and the influence of HWEs on their decision to participate (or not) in a sports club. Results: Year 7 (n = 328; 74.5%) and Year 11 (n = 112; 25.5%) female students completed all three waves (19.6% response rate; 82.7 and 74.0% retention rate). Most agreed that characteristics of HWEs were a positive influence on their participation in sports clubs, except those relating to alcohol and Sunsmart. Welcoming factors had consistent high agreement among respondents. Alcohol and friendliness factors of the club were regarded as being positively influential by higher percentages of non-metropolitan than metropolitan respondents. Conclusions: Welcoming factors were the most positive influences on decisions to participate in sports clubs. These factors may be important in reducing barriers to sport participation. Strategies supporting the social environment within sports clubs should be prioritised

Who participate and why? : Youth participation in Swedish club sports

The main aim of this thesis is to increase knowledge of what characterizes club sport participation during childhood and youth, and what distinguishes young participators who continue club sport in their late teens and to understand why they continue. An important premise for this thesis is that sport is one of the most widespread leisure activities among youth. Many young people in Sweden stop participating in club sport during their teens, but some continue. Rather than concentrating on those who drop out of club sports the focus of this thesis is on the ones who continue with club sports during teenager years. Aaron Antonovsky’s salutogenic theory and sense of coherence model (SOC) has inspired the analysis of what it is that seems to be comprehensible, manageable and meaningful when participating in club sport. Furthermore, Pierre Bourdieu's key concept habitus and capital have been used as research tools when analyzing the relationship between sports participation and social position among teenagers. This thesis is based on four studies and, empirically, it is partly longitudinal where the same 585 pupils born 1991 have answered a questionnaire at 10, 13, 16 and 19 years of age. The study is also based on 18 in-depth interviews with teenagers 15 to 19 years of age. The results of this thesis show that club sports are successful in getting large numbers of children to attend and participate, but there seem to be many who just participate for a short time and only about one third stay on in their late teens. Very few start after the age of 13. Teenagers who are active participants appear to have started early, have taken part in different sports and do not mind taking part in competitions. Furthermore, they seem to possess specific dispositions (and certain assets) in terms of a habitus with a taste for sport and a specific cultural capital in terms of academic success. Moreover, it looks as if doing club sport is a social space where the teenagers can experience meaningfulness based on learning, developing physical ability, experiencing a feeling of belonging, and being challenged but few had elite ambitions. The conclusion is that sports clubs should try to organize activities emphasizing development with numerous opportunities and challenges for motor and social learning with less focus on competitions as the only focal point. By asking questions about and taking into account what teens need to understand, cope with, and what they perceive as meaningful in sports, it is possible that more young people want to participate longer.Forskningslinjen Friti

Hälsa - vad är det i ämnet idrott och hälsa?

Syftet med denna artikel är att belysa hur lärarna uppfattar ämnets mål och innehåll, och då särskilt hur de uppfattar begreppet hälsa. Artikeln är indelad i två delar. I den första delen kommer följande frågeställningar att belysas: Vad är lärarnas uppfattning om mål och innehåll i förhållande till begreppet hälsa? Hur talar lärarna om hälsa i ämnet idrott och hälsa? I den andra delen förs en diskussion om varför lärarna definierar hälsa på detta vis och varför hälsodelen ta sig sådana uttryck i ämnet.Skola-idrott-hälsa, SIH-projekte

Hälsa – vad är det i ämnet idrott och hälsa? : En studie av lärares tal om ämnet idrott och hälsa

Skola-idrott-hälsa, SIH-projekte

To move on… – a comparative study of Swedish adolescents in a changing sport and leisure-time landscape

Societal and technological changes have had a great impact on the overall physical activity and leisure time practices of children and youth, in Sweden and in other countries. The understanding of sports participation is a complex issue as the taste for sport is formed under specific conditions. The aim of this comparative cross-sectional, longitudinal study is to explore how Swedish adolescents view and reason about sport and leisure time practices in relation to everyday life in a changing recreational landscape. Findings from two focus groups interviews conducted almost 10 years apart (2007 and 2016) are compared. The analysis is inspired by Bourdieu's theory of practice and the concept of belonging. Several similarities between the two data sets are found, but also differences. New organisational structures, schoolwork, a tension between experienced lack of time and a need for flexibility, as well as own learning and development play a more central role in 2016. Furthermore, the digitalised leisure time landscape has affected the boundaries of the overall field of recreation, challenging the interrelated dimensions between social agents and structures of organised sport, and future policies and initiatives for the entire community of leisure time practices.Skola-idrott-hälsa, SIH-projekte

Learn, Have Fun and Be Healthy! An Interview Study of Swedish Teenagers' Views of Participation in Club Sport.

In Sweden, participation in club sport is a vital part of many children's lives. Despite this, many stop in their teenage years, raising questions concerning if and in what ways club sport can provide health-promoting activities via longer, sustained participation. The aim of this cross-sectional study is to explore and discuss young people's views of club sport from a health-promoting perspective. The analysis draws on three sets of qualitative data: results from focus groups interviews conducted in 2007 (n = 14) and in 2016 (n = 8) as well as 18 in-depth interviews conducted 2008. Antonovsy's salutogenic theory and his sense of coherence (SOC) model inspired the analysis. Teenagers want to be a part of club sport because of a sense of enjoyment, learning, belonging and feeling healthy. Teenagers stop when sport becomes too serious, non-flexible, time-consuming and too competitive. The urge for flexibility and possibilities to make individual decisions were emphasised in 2016. The organisation of club sport, it seems, has not adapted to changes in society and a generation of teenagers' health interests. Club sport has the potential to be a health-promoting arena, but the focus should be on changing the club sport environment, instead of a focus on changing young people

Vilka stannar kvar och varför? : En studie av ungdomars deltagande i föreningsidrott

Syftet med föreliggande studie var att öka kunskapen om vilka ungdomar som stannar kvar inom idrottsrörelsen och om möjligt utröna anledningarna till att de fortsätter idrotta inom en förening även om de inte är elitsatsande. Istället för att rikta uppmärksamheten mot varför många slutar vände vi på frågeställningen och undersökte varför vissa ungdomar i tonåren fortsätter sin idrottsliga verksamhet i en förening. Belysningen sker från tre utgångspunkter. I delstudie I utgörs empirin av LOK-stödsstatistik rörande antalet deltagartillfällen i olika åldrar i 13 specialidrottsförbund samt av intervjuer av representanter för ett antal specialidrottsförbund inom RF. I delstudie II riktas intresset mot vad som kännetecknar de ungdomar som fortsätter med föreningsidrott från 13 till 16 års ålder. Jämförelser görs mellan dem som fortsatt, dem som slutat och dem som aldrig varit medlemmar i en förening under denna åldersperiod. I delstudie III belyses ungdomarnas egna uppfattningar om idrott samt deras motiv för att fortsätta med föreningsidrott. Analysen bygger på intervjusvar från 18 före-ningsaktiva ungdomar i åldrarna 15 till 18 år. Av LOK-stöds statistiken framgår att andelen eltagartillfällen sjönk under tonåren i 11 av de 13 studerade idrotterna. Boxning och frisbee redovisade flest deltagartillfällen i åldrarna 17-20 år medan fotboll, ridning, simning, tennis och gymnastik hade många aktiva från sju till 12 år men därefter skedde en markant nedgång. Friidrott och budo & kampsport hade också minst antal deltagartillfällen i åldrarna 17-20 år men uppvisade en mer jämn fördelning mellan de olika ålderskategorierna. Innebandy, ishockey, handboll och basket noterade flest deltagartillfällen i åldrarna 13-16 år och därefter skedde en tydlig nedgång. Då träningsintensiteten förmodas öka i de äldre tonåren, samtidigt som antalet deltagartillfällen blev färre, indikerar detta att antalet aktiva medlemmar sjunker i ännu större utsträckning än vad som framgår av LOK-stödsstatistiken. Förmodligen uppgår andelen ungdomar som avslutar sitt idrottsengagemang under senare tonår till över 50 procent, i vissa idrotter med ännu större andel, vid en jämförelse med 12-årsåldern. Delstudie II visade att andelen föreningsmedlemmar minskade betydligt från skolår sex till skolår nio. Något fler pojkar än flickor var medlemmar. Ridning för flickor och fotboll för pojkar var de idrotter som var populärast i skolår sex och nio. Andelen aktiva sjönk dock från 13 till 16 års ålder. Samtidigt fanns det en tendens bland flickorna att under denna tidsperiod i ökad grad ägna sig åt individuella idrotter som aerobics, dans och styrketräning. Resultaten indikerar att ungdomarna i större utsträckning än tidigare söker sig till privata träningsalternativ. De ungdomar som var kvar i idrottsrörelsen var inte bara mer fysiskt aktiva på sin fritid utan hade också högre betyg, i såväl idrott och hälsa som teoretiska ämnen, än de som hade slutat eller inte varit medlemmar. De två senare kategorierna var i dessa avseenden relativt jämbördiga. De elever som höll sig kvar i idrottsrörelsen visade sig således vara mer framgångsrika i skolarbetet och valde oftare teoretisk linje på gymnasiet än övriga. Koden för framgång tycks vara densamma i skolan som i idrottsrörelsen. Vilka var då de ungdomar, som fortsatte sitt föreningsidrottande och vilka motiv angav de för detta engagemang? Alla utom en tränade, tävlade och/eller pelade match tre eller fler dagar i veckan. Flertalet ägnade sig också åt mer än en idrott och det var få veckor under ett år då de hade uppehåll från träningar och tävlingar. I denna mening kan de således sägas vara breddidrottare även om verksamheten ägde rum på en relativt hög och intensiv nivå. Idrotten fyller uppenbarligen en mycket stor del av de ungas liv och ter sig i deras ögon både begriplig, hanterbar och meningsfull. Det som framhölls som motiverande, roligt och meningsfullt var att de ville utvecklas i sina idrotter och lära sig nya färdigheter och klara av något de tidigare inte hade kunnat. Vidare menade de att det var betydelsefullt att få ingå i ett sammanhang med andra aktiva och ledare som delade samma intressen. Idrotten gav också avkoppling och rekreation och utgjorde en fristad skild från övriga vardagssysselsättningar, där möjligheter fanns att visa upp andra sidor av sig själv. Att tävla framstår inte som det allra viktigaste för alla, utan snarare något som tillhör verksamheten, som var självklart och något man måste acceptera och lära sig hantera. Ett viktigt, men något oväntat, resultat var att den kategori ungdomar, som vi hade för avsikt att intervjua, nämligen de som tränade ett fåtal gånger per vecka, var mycket svår att få tag i. Flertalet av de intervjuade ungdomarna tränade flera gånger i veckan, och inte sällan i fler idrotter. Uppenbarligen var de starkt engagerade i sitt idrottande och hade också varit det länge. Frågan kvarstår således; finns de ungdomar i sena tonåren, som tränar en till två gånger i veckan inom idrottsrörelsen? En fortsatt forskning får besvara frågan i vilken omfattning idrotten är öppen för ungdomar med olika ambitionsnivåer och bakgrundsförhållanden. I detta sammanhang måste också en djuplodande diskussion föras om begreppen elit respektive bredd

Reasons to stay : A study of 19 year old Swedish club sport participants

A vital part of many teenagers’ lives is participation in club sports. Despite this, many adolescents drop out of club sports. Since physical inactivity is increasing among young people, this is of great political concern. One aim of this study is to explore why young people in their late teens continue to participate in organized club sports. Another aim is to examine the perceived levels and intensity of physical activity among participants and non-participants (n = 377). The results show that primary reasons to continue participating in club sports are having fun and the sense of enjoyment, the sense of belonging, and the sense of improving sport skills. Of lesser importance, however, is the desire to compete. A large amount of club sports participants (74%) report that they are regularly physically active in an intense form of exercise compared to a significantly smaller amount (12%) of non-participants. The findings are discussed in relation to Aaron Antonovsky’s salutogenic approach and his concepts of sense of coherence (SOC).At the time of Britta Thedin Jakobsson's dissertation the article was submitted.Skola-idrott-hälsa, SIH-projekte

När ungdomar själva får välja : en studie av Riksidrottsförbundets Ungdomsinitiativ - från idé till aktivitet

Det centralt initierade så kallade Ungdomsinitiativet, vilket är en del av PLI satsningen, är ett projekt för ungdomar, av ungdomar och med ungdomar. Initiativet ligger således väl i linje med ovanstående önskan att bättre ta tillvara ungdomars eget engagemang liksom att öka kunskapen om hur ungdomar vill utforma sin egen idrottsverksamhet – när de själva får välja. Hur har då arbetet med Ungdomsinitiativet fungerat? Vilka aktiviteter har genomförts? Skapas det något nytt när ungdomar får ”fria händer” eller är det traditionella idrottsaktiviteter som blir följden? Det är några frågor vi har försökt besvara i denna rapport. Studien ska ses som en erfarenhetsbelysning, där vi valt att rikta fokus mot dels distriktsförbundens arbete, dels innehåll och mål i projektansökningarna, dels ungdomarnas egna erfarenheter. Studien har genomförts mellan september 2004 och februari 2005, vilket innebär att tiden för planering, insamling av data, bearbetning, analys och skrivande har varit begränsad. Trots detta hoppas vi med denna rapport kunna bidra med värdefull kunskap om olika erfarenheter av Ungdomsinitiativet – och inte minst – om villkoren för ungdomars delaktighet i idrottsrörelsen i dag