Prenatal phthalate exposures and anogenital distance in Swedish boys

BACKGROUND: Phthalates are used as plasticizers in soft polyvinyl chloride (PVC) and in a large number of consumer products. Because of reported health risks, diisononyl phthalate (DiNP) has been introduced as a replacement for di(2-ethylhexyl) phthalate (DEHP) in soft PVC. This raises concerns because animal data suggest that DiNP may have antiandrogenic properties similar to those of DEHP. The anogenital distance (AGD)-the distance from the anus to the genitals-has been used to assess reproductive toxicity. OBJECTIVE: The objective of this study was to examine the associations between prenatal phthalate exposure and AGD in Swedish infants. METHODS: AGD was measured in 196 boys at 21 months of age, and first-trimester urine was analyzed for 10 phthalate metabolites of DEP (diethyl phthalate), DBP (dibutyl phthalate), DEHP, BBzP (benzylbutyl phthalate), as well as DiNP and creatinine. Data on covariates were collected by questionnaires. RESULTS: The most significant associations were found between the shorter of two AGD measures (anoscrotal distance; AGDas) and DiNP metabolites and strongest for oh-MMeOP [mono(4-methyl-7-hydroxyloctyl) phthalate] and oxo-MMeOP [mono-(2-ethyl-5-oxohexyl) phthalate]. However, the AGDas reduction was small (4%) in relation to more than an interquartile range increase in DiNP exposure. CONCLUSIONS: These findings call into question the safety of substituting DiNP for DEHP in soft PVC, particularly because a shorter male AGD has been shown to relate to male genital birth defects in children and impaired reproductive function in adult males and the fact that human levels of DiNP are increasing globally

Association of maternal serum concentrations of 2,2', 4,4'5,5'-hexachlorobiphenyl (CB-153) and 1,1-dichloro-2,2-bis (p-chlorophenyl)-ethylene (p,p'-DDE) levels with birth weight, gestational age and preterm births in Inuit and European populations

<p>Abstract</p> <p>Background</p> <p>Epidemiological studies on the association between maternal exposure to persistent organic pollutants (POPs) and fetal growth alteration report inconsistent findings which weights in favor of additional studies.</p> <p>Methods</p> <p>Blood samples were collected from interviewed pregnant women in Greenland (572), Kharkiv (611) and Warsaw (258) and were analyzed for CB-153 and p,p'-DDE by gas chromatography-mass spectrometry. Data on birth weight, gestational age and preterm birth were obtained for 1322 singleton live births. We examined the association between natural log-transformed serum POPs concentration and birth weight and gestational age using multiple linear regression and the association with prematurity using logistic regression controlling for potential confounding factors.</p> <p>Results</p> <p>The median serum concentrations of CB-153 and p,p'-DDE were for Inuit mothers 105.6 and 298.9, for Kharkiv mothers 27.0 and 645.4 and for Warsaw mothers 10.7 and 365.2 ng/g lipids, respectively. Increase in CB-153 concentration by one unit on the log scale in Inuit mothers serum was associated with significant decrease in infant birth weight of -59 g and gestational age by -0.2 week. Decreases observed in the cohorts in Kharkiv (-10 g and -0.1 week) and in Warsaw (-49 g and -0.2 week) were not statistically significant. Increase in p,p'-DDE concentration by one unit on the log scale was associated with a statistically significant decrease in infant birth weight of -39.4 g and -104.3 g and shortening of gestational age of -0.2 week and -0.6 week in the Inuit and Warsaw cohorts, respectively. In the Kharkiv cohort decrease in birth weight (-30.5 g) was not significant, however a shortening of gestational age of -0.2 week per increase in p,p'-DDE concentration by one unit on the log scale was of the borderline significance. There was no significant association between CB-153 and p,p'-DDE concentrations and risk of preterm birth however, in all cohorts the odds ratio was above 1.</p> <p>Conclusions</p> <p><it>In utero </it>exposure to POPs may reduce birth weight and gestational age of newborns however, new insights as to why results vary across studies were not apparent.</p

Searching for early breast cancer biomarkers by serum protein profiling of pre-diagnostic serum; a nested case-control study

<p>Abstract</p> <p>Background</p> <p>Serum protein profiles have been investigated frequently to discover early biomarkers for breast cancer. So far, these studies used biological samples collected <it>at </it>or <it>after </it>diagnosis. This may limit these studies' value in the search for cancer biomarkers because of the often advanced tumor stage, and consequently risk of reverse causality. We present for the first time pre-diagnostic serum protein profiles in relation to breast cancer, using the Prospect-EPIC (European Prospective Investigation into Cancer and nutrition) cohort.</p> <p>Methods</p> <p>In a nested case-control design we compared 68 women diagnosed with breast cancer within three years after enrollment, with 68 matched controls for differences in serum protein profiles. All samples were analyzed with SELDI-TOF MS (surface enhanced laser desorption/ionization time-of-flight mass spectrometry). In a subset of 20 case-control pairs, the serum proteome was identified and relatively quantified using isobaric Tags for Relative and Absolute Quantification (iTRAQ) and online two-dimensional nano-liquid chromatography coupled with tandem MS (2D-nanoLC-MS/MS).</p> <p>Results</p> <p>Two SELDI-TOF MS peaks with m/z 3323 and 8939, which probably represent doubly charged apolipoprotein C-I and C3a des-arginine anaphylatoxin (C3a_desArg), were higher in pre-diagnostic breast cancer serum (p = 0.02 and p = 0.06, respectively). With 2D-nanoLC-MS/MS, afamin, apolipoprotein E and isoform 1 of inter-alpha trypsin inhibitor heavy chain H4 (ITIH4) were found to be higher in pre-diagnostic breast cancer (p < 0.05), while alpha-2-macroglobulin and ceruloplasmin were lower (p < 0.05). C3a_desArgand ITIH4 have previously been related to the presence of symptomatic and/or mammographically detectable breast cancer.</p> <p>Conclusions</p> <p>We show that serum protein profiles are already altered up to three years before breast cancer detection.</p

Inter-population variations in concentrations, determinants of and correlations between 2,2',4,4',5,5'-hexachlorobiphenyl (CB-153) and 1,1-dichloro-2,2-bis (p-chlorophenyl)-ethylene (p,p'-DDE): a cross-sectional study of 3161 men and women from Inuit and European populations

BACKGROUND: The study is part of a collaborative project (Inuendo), aiming to assess the impact of dietary persistent organochlorine pollutants (POPs) on human fertility. The aims with the present study are to analyze inter-population variations in serum concentrations of 2,2',4,4',5,5'-hexachlorobiphenyl (CB-153) and 1,1-dichloro-2,2-bis (p-chlorophenyl)-ethylene (p,p'-DDE), to assess inter-population variations in biomarker correlations, and to evaluate the relative impact of different determinants for the inter-individual variations in POP-biomarkers. METHOD: In study populations of 3161 adults, comprising Greenlandic Inuits, Swedish fishermen and their wives, and inhabitants from Warsaw, Poland and Kharkiv, Ukraine, serum concentrations of CB-153 and p,p'-DDE, were analysed by gas chromatography-mass spectrometry. RESULTS: The median serum concentrations of CB-153 were for male and female Inuits 200 and 110, for Swedish fishermen 190 and their wives 84, for Kharkiv men and women 44 and 27, and for Warsaw men and women 17 and 11 ng/g lipids, respectively. The median serum concentrations of p,p'-DDE were for Kharkiv men and women 930 and 650, for male and female Inuits 560 and 300, for Warsaw men and women 530 and 380, and for Swedish fishermen 240 and their wives 140 ng/g lipids, respectively. The correlation coefficients between CB-153 and p,p'-DDE varied between 0.19 and 0.92, with the highest correlation among Inuits and the lowest among men from Warsaw. Men had averagely higher serum concentrations of CB-153 and p,p'-DDE, and there were positive associations between age and the POP-biomarkers, whereas the associations with BMI and smoking were inconsistent. Dietary seafood was of importance only in the Inuit and Swedish populations. CONCLUSION: CB-153 concentrations were much higher in Inuits and Swedish fishermen's populations than in the populations from Eastern Europe, whereas the pattern was different for p,p'-DDE showing highest concentrations in the Kharkiv population. The correlations between the POP-biomarkers varied considerably between the populations, underlining that exposure sources differ and that the choice of representative biomarkers of overall POP exposure has to be based on an analysis of the specific exposure situation for each population. Age and gender were consistent determinants of serum POPs; seafood was of importance only in the Inuit and Swedish populations

Tidstrender för serumhalter av persistenta klororganiska miljögifter (POP) hos unga svenska män : Resultat från den första uppföljningsundersökningen år 2004

I en undersökning år 2004 av 200 mönstrande män (medianålder 18 år) var medianvärdet 19 ng/g blodfett för CB-153 i serum och det fanns en variationsbredd mellan mindre än detektionsgränsen (&lt;DG) och 118 ng/g fett. Medianhalten av p,p´-DDE var &lt;DG ng/g fett (variationsbredd &lt;DG till 827 ng/g fett). Detta kan jämföras med att i motsvarande undersökning av mönstrande, som gjordes år 2000 och omfattade 304 personer (medianålder 18 år) var medianvärdet 65 ng/g blodfett för CB-153 i serum och det fanns en variationsbredd mellan 23 och 248 ng/g fett. Medianhalten av p,p´-DDE var för 223 av de unga männen 88 ng/g fett (variationsbredd ca 10 till 1270 ng/g fett). Detta betyder att genomsnittsvärdet för CB-153 år 2004 var 66 % lägre än för den föregående undersökningen år 2000, motsvarande en årlig minskning på 16.5 %. Minskningen av p,p’-DDE halterna var för 4-årsperioden ännu mer uttalad, 73 %, motsvarande en årlig sänkning på 18,3 %. Liksom i den tidigare tvärsnittsundersökningen av mönstrande var BMI svagt negativt korrelerat med POP-markörerna. Dessutom fanns det positiva samband mellan intag av både mjölkfett och fet fisk och CB-153, vilket dock endast förklarade 9 % av den inter-individuella variationen. Sammanfattningsvis har det skett en dramatisk minskning av serumhalterna av CB-153 och p,p’-DDE hos unga män födda 1986 jämfört med de födda 1982. Fortsatta tvärsnittstudier av mönstrande unga män kan ge svar på om denna positiva tidstrend kommer att fortsätta

Tidstrender för halter av ftalater i urin hos unga svenska män –Resultat från den första uppföljningsundersökningen år 2004.

Syfte: Syftet var att undersöka om ftalatexponeringen i befolkningen är stabil över tiden eller om det finns någon tidstrend för exponering, samt också ge möjlighet att utvärdera rökning och BMI som potentiella determinanter för exponering. Material och metoder: År 2000 togs urinprov från 234 mönstrande män och år 2004 togs urinprov från 200 mönstrande män. Vid båda provtagningsåren var medianåldern 18 (variationsvidd 18–21). Urinproverna analyserades med LC-MS-MS teknik med avseende på ftalsyra, monoetylftalat (MEP), monobutylftalat (MBP), monobutylbenzylftalat (MBzP) och monoetylhexylftalat (MEHP). Resultat : Det noterades för kreatininjusterade urinhalter signifikanta minskningar mellan år 2000 och år 2004 för ftalsyra (medianminskning 35%), för MEP (72%) och för MBP (17%). Även MEHP halterna i urin var lägre år 2004 än 2000, medan däremot halterna var oförändrade för MBzP. Rökare hade signifikant högre värden av både ftalsyra (median 65%) och MEP (median 72%) än icke rökare. Konklusion: De minskade koncentrationerna av ftalater i urin tolkas avspegla en lägre exponeringsnivå till följd av en minskad användning av ftalater i olika konsumtionsprodukter. Då ftalaterna är generellt spridda i miljön och kan tas upp i kroppen både per oralt, dermalt och via inhalation, är det dock inte enkelt att specificera vilka specifika exponeringskällor som förändrats över tiden. Orsaken till varför rökare har högre ftalatkoncentrationer i urin jämfört med icke-rökare är inte klarlagd

Uppskattning av befolkningens exponering för kemiskabekämpningsmedel – en pilotstudie.

Tre herbicider, MCPA, 2,4-D, 2,4,5-T, och metaboliten 3,5-dikloranilin (3,5-DKA) till de tre fungiciderna vinklozolin, iprodion och procymidon, valdes som biomarkörer för exponering. Under vår eller höst deltog 100 kvinnor och män (medianålder 48 år) från olika arbetsplatser i en skånsk stad. De lämnade ett urinprov och besvarade en enkät. En modifierad version av den metod som beskrivits av Olsson et al. (2004) tillämpades för herbiciderna och analysen gjordes med by LC-MS/MS. Detektionsgränsen (LD) var 0,1 ng/ml för MCPA och 2,4,5-T och 0.05 ng/ml för 2,4-D. MCPA låg över LD hos 2 personer, 2,4,5-T hos 8 och 2,4-D hos 77 personer (densitetsjusterat: medel 0,20 ng/ml, median 0,09, range: LD-4.3). Metoden som beskrivits av Wittke et al. (2001) för 3,5-DKA är komplicerad. Vi har utvecklat en ny metod som validerats. LD är 0,1 ng/ml; 79 personer hade detekterbara halter (medel 1.9 ng/ml, median 0.96, range: LD-22). Halterna av 2,4-D (inte registerat I Sverige) och av 3,5-DKA var något högre i urinprov samlade på våren, och hos medelålders (&gt;40yrs); 2,4-D var också högre hos kvinnor och bland de som inte föredrog ekologiska livsmedel. Detta är en pilotstudie, den första i Skandinavien, där biomarkörer används för övervakning av aktuellt använda kemiska bekämpningsmedel.

Tidstrender för exponering för persistenta organohalogena miljögifter (POP) hos unga svenska män : Resultat från basundersökningen

I en undersökning av 304 mönstrande män (medianålder 18 år) var medianvärdet 65 ng/g blodfett för CB-153 i serum och det fanns en variationsbredd mellan 23 och 248 ng/g fett. Medianhalten av p,p´-DDE var för 223 av de unga männen 88 ng/g fett (variationsbredd ca 10 till 1270 ng/g fett). Halterna var lägre än de man finner hos medelålders och äldre män. Den aktuella studien är en basundersökning, som om man några år senare gör om motsvarande undersökning på en ny kull mönstrande unga män, kan användas som grund för tidstrendsanalyser av human exponering för olika persistenta organohalogena miljögifter

Tidstrender för och halter av perfluorerade alkylsyror (PFAAs) i serum samt ftalatmetaboliter och alkylfenoler i urin hos unga svenska män och kvinnor– Resultat från den fjärde uppföljningsundersökningen år 2013

Bakgrund: Studier av tidstrender är viktiga för riskvärdering, för att följa resultat av interventioner och för åtgärder för att minska exponeringen. Studiens huvudsyfte har varit att undersöka halter och tidstrender för perfluorerade kemikalier i serum samt ftalatmetaboliter och alkylfenoler i urin hos unga män och kvinnor. För detta har vi tidigare valt att använda oss av mönstringsundersökningen, som de flesta svenska män hittills har genomgått vid omkring 18 års ålder. När mönstringen nu slopats har vi istället samlade in prover från gymnasieelever i den sista årskursen. Vi utökade även studien så både kvinnor och män nu studeras. Metoder: Unga personer från fem olika år har hittills studerats. År 2000 samlades serumprover från 274 mönstrande och urinprover från 234, år 2004 samlades serum- och urinprover från 200 mönstrande, år 2006 serumprover från 200 mönstrande och åren 2009-2010 (benämns som 2010 i den fortsatta rapporten) serumprover från 100 mönstrande och urinprover från 314 samt slutligen år 2013 serum och urinprover från 107 kvinnliga och 97 manliga gymnasieelever i tredje årskursen. I den nu aktuella uppföljningen analyserades 15 perfluorerade alkylsyror (PFAAs) i serum, 10 ftalatmetaboliter från fem olika ftalater, fyra alkylfenoler av vilka tre var bisfenoler samt triklosan i urin. Dessutom analyserades metaboliterna till pesticiderna klorpyrifos (triklorpyridinol ,TCP) och gruppen pyretroider (3-fenoxibensoesyra, 3-PBA) samt 1-hydroxypyren en biomarkör för PAH exponering i urin. Bisfenol A analyserades även i 258 urinprover från 2010. Samtliga analyser utfördes med vätskekromatografi kopplat till en tandem masspektrometer. Trender analyserades med Jonckheere-Terpstra testet och skillnader mellan grupper med Mann-Whitneys U test. Resultat: Halterna av de flesta PFAAs i serum verkade minska mellan 2010 och 2013. De kreatininjusterade halterna för MEP, MBP, MBzP och MEHP för åren 2000, 2004, 2010 och 2013 visade alla en sjunkande trend. Dessutom visade inte halterna av diisononylftalatmetaboliterna en ökande trend vilket hade förväntats från andra studier. Halterna av BPA verkade minska relativt kraftigt mellan 2010 och 2013 vilket så vitt vi vet är den första tidstenden för denna substans.