Utterns förekomst längs kusten och Dalälven i Uppsala län 2006

Utterns utbredning längs Sveriges kuster är idag relativt okänd. Antalet inventeringslokaler längs kusterna har varit få, dels pga att en inventering i kustmiljö har ansetts vara mer resurskrävande än en inlandsinventering. Också Nedre Dalälven har blivit begränsat inventerad. Utterförekomst i kustlandskapen är intressant på flera sätt: dels är den ett tecken på en bättre miljö, dels kan utterns återkomst till skärgården ha en negativ inverkan på minkens utbredning. Här redovisas den inventering av hela Uppsala läns kust och dalälvspartier som genomfördes hösten 2006. Som metod har barmarksinventering av utterspårtecken använts, men justerats för att passa kustförhållanden. Vid inventeringen samlades utterspillning in för eventuell DNA‐analys. Totalt inventerades 111 lokaler, varav 20% i Dalälven och 80% längs kusten. Säkra utterspårtecken fanns på 49% av lokalerna (55% av dalälvslokalerna och 47% av kustlokalerna) och därmed kan vi dra slutsatsen att utterförekomsten i Uppland utbredningsmässigt är lika god längs kusten och Dalälven som i inlandet. Det är däremot tänkbart att det kan finnas skillnader mellan kust och inland vad gäller tätheten av individer. Uttern förekom inte jämnt fördelat mellan olika miljötyper (vattendrag, kustlinje, inner‐, mellan‐, och ytterskärgård), utan förekom i högre frekvens längs kustlinjen jämfört med ytterskärgården. För minken fanns inget sådant samband, utan den förekom i lika hög frekvens i alla miljötyper. Minkspårtecken hittades på 64% av lokalerna. Minkens förekomst jämfördes översiktligt med kända naturvårdsinsatser med aktiv minkjakt. Mink fanns nära alla de tre jaktområdena. För framtiden ser vi ingen anledning att separera inventeringar av inland och kust, utan det vore bättre att en heltäckande inventering görs vid ett och samma tillfälle.Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05</p

Utterns förekomst längs Stockholms läns kust 2007

Utterns utbredning längs Sveriges kuster är idag relativt okänd. Antalet inventeringslokaler längs kusterna har varit få, dels pga att en inventering i kustmiljö har ansetts vara mer resurskrävande än en inlandsinventering. Utterförekomst i kustlandskapen är intressant på flera sätt: dels är den ett tecken på en bättre miljö, dels kan utterns återkomst till skärgården ha en negativ inverkan på minkens utbredning. I denna rapport redovisas den inventering av Stockholms läns kust och delar av skärgården som genomfördes hösten 2007. Som metod harbarmarksinventering av utterspårtecken använts, men justerats för att passa kustförhållanden. Vid inventeringen samlades utterspillning in för eventuell DNAanalys.Totalt inventerades 163 lokaler. Säkra utterspårtecken fanns på 22.1% av lokalerna. Förekomsten skiljde sig åt över det inventerade området, med utterspårtecken funna på 42.1% av lokalerna i norra delen och 4.6% av lokalerna isödra delen, där gränsen mellan områdena dras ungefär rakt österut från Stockholm stad. Den norra delen av länskusten har utbredningsmässigt en god utterförekomst, jämförbar med förekomsten i Upplands inland, medan arten förekommer mycketsparsamt i den södra delen. Inventeringen har visat att uttern har ökat sin utbredning i området de senaste åren. Uttern finns i alla typer av miljöer, såväl längs kustlinjen, som i inner‐, mellan‐ och ytterskärgårdsmiljö. Minkspårtecken hittades på 41.7% avlokalerna, vilket är lägre än i flera andra undersökningar. För framtida inventeringar ser vi ingen anledning till att separera inventeringar av inland och kust, annat än avresursskäl.Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05</p