Att värdera uthållighet i lantbruket – genomgång av metoder för miljö- och naturresursanalys

Indedning Behovet av metoder för att värdera uthålligheten i utvecklingen av vårt samhälle och i olika mänskliga aktiviteter ökar i takt med vårt anspråk på världens begränsade resurser. Det är svårt att hitta rätt i floden av utarbetade metoder och beroende på hur vi definierar uthållighet bör valet av metod bli olika. Det krävs stor kunskap för att göra medvetna val i en enskild analyssituation. Syftet med denna rapport är att beskriva och diskutera metoder som i olika sammanhang har använts i analyser relaterade till uthållig markanvändning i jordbruket. Förhoppningen är att rapporten ska tjäna som underlag i diskussioner om hur uthållighet kan mätas, och att den dessutom kan användas som guide inför val av analysmetod. Det är viktigt att vara medveten om att samtliga metoder är under stark utveckling och att intentionen har varit att beskriva metoderna så som de huvudsakligen används idag. Analysmetoderna kan diskuteras ur olika perspektiv. I detta arbete används ett systemekologiskt, där jordbruket beskrivs som ett agroekosystem, uppbyggt av: levande komponenter, så som människor, djur, växter, svampar och mikroorganismer; samt icke levande komponenter, som berg, jord, luft och vatten. Alla delar i agroekosystemet är ömsesidigt beroende av varandra. Dessutom påverkar och påverkas systemet av de större ekologiska, ekonomiska och sociala system som det är en del av. Rapporten är inte tänkt som en handbok om metoderna. För detta får man vända sig till de litteraturtips som ges i sista delen av rapporten. Förord Denna rapport tar sin utgångspunkt i de arbeten och diskussioner som ägde rum under doktorandkursen ”System Principles and Sustainability Assessments for Ecological Land-Use”. Kursen hölls under vårterminen 2000 inom forskarskolan ResELU (Research School for Ecological Land Use). Kursledare var Torbjörn Rydberg, Steven Doherty och Lennart Salomonsson, alla då verksamma vid CUL (Centrum för uthålligt lantbruk), SLU. En engelsk sammanfattning av arbetet i kursen finns i rapporten ”Ecosystem Properties and Principles of Living Systems as Foundation for Sustainable Agriculture – Critical reviews of environmental assessment tools, key findings and questions from a course process” utgiven av CUL, 2002

Samarbete med lantbrukare om biologisk mångfald på gårdar

Lantbrukaren är en nyckelperson i arbetet med odlingslandskapets biologiska mångfald. Kunskap om värdefulla arter och miljöer på den egna gården är avgörande i detta arbete. Vi har undersökt hur man kan arbeta med biologisk mångfald på gårdsnivå och samtidigt förmedla värdet av denna mångfald till konsumenter och samhälle. I det deltagardrivna projektet medverkade lantbrukare, rådgivare och forskare.Inventeringsmallar användes för att kartlägga den arter och miljöer. Genomgångarna på varandras gårdar och diskussionerna om tänkbara åtgärder hjälpte oss att ta fram en modell för hur man kan arbeta med biologisk mångfald. Det viktigaste är att det finns en variation i åtgärder och en anpassning till lokala förutsättningar. Många gånger kan små och kostnadseffektiva åtgärder vara väl så värdefulla för mångfalden

Effekter av olika sätt att producera livsmedel – en inventering av jämförelser mellan ekologisk och konventionell produktion

Ekologisk produktion har totalt sett en mer positiv, eller mindre negativ, inverkan på miljön. Det pekar fyra omfattande inventeringar, avseende 18 europeiska länder (inklusive Sverige), som jämför ekologisk och konventionell produktion på. Att en ökad omfattning av den ekologiska produktionen utan tvivel skulle minska de negativa miljöeffekterna och resursanvändningen i jordbruket är den slutsats som dras i alla de fyra inventeringarna. Bilden som ges av genomförda studier är dock i några avseenden inte entydig. Detta gäller till exempel kväveläckage, samt fosfor- och kaliumförsörjning. Inom en del områden, framför allt livsmedelskvalitet, djurhälsa och klimatförändringar, krävs också mer forskning för att kunna göra en tillförlitlig jämförelse. För vissa faktorer är dessutom skillnaderna små. En allmän iakttagelse vad gäller effektivitet är att den ekologiska produktionen utnyttjar mer mark medan den konventionella produktionen utnyttjar mer energi och andra externa insatser. Jordbruksproduktion är en mycket komplex verksamhet som är beroende av lika komplexa ekosystem. Förändringar som görs i ett sådant system medför ofelbart ett antal oavsedda effekter vid sidan om de avsedda