Thermoelectric properties of partly Sb- and Zn-substituted Ba8Ga16Ge30 clathrates

The effects on the thermoelectric properties of n-Ba8Ga16Ge30 when substituting small amounts of the Ga or Ge with Sb or Zn have been investigated. A number of syntheses were prepared in quaternary systems of Ba8Ga16Ge30 substituted with either Sb or Zn but only three samples were found to yield single phase products with nominal compositions of Ba8Ga15Sb1Ge30, Ba8Ga15Zn1Ge30 and Ba8Ga16Ge28Zn2, respectively. When Ge was substituted for Zn the resulting sample remained n-type and an increase in thermopower and a decrease in thermal conductivity were achieved. These positive effects were accompanied with an increased electrical resistivity and thus the ZT was only somewhat improved up to about 400 °C. When substituting Ga with either Sb or Zn samples remained n-type but showed decreased thermopower and increased electrical resistivity and thermal conductivity. It is thus concluded that substitution of Ga with Zn or Sb is detrimental for the thermoelectric properties of Ba8Ga16Ge30, whereas substitution of Ge with Zn appears a potent method for improving its performance

Thermoelectric properties of Ba8Ga16Ge30 with TiO2 nanoinclusions

The effects on thermal and electrical properties of adding small amounts of TiO2 nanoinclusions to bulk Ba8Ga16Ge30 clathrate have been investigated. The thermal properties were analysed using the transient plane source technique and the analysis showed a significant decrease in thermal conductivity as the volume fraction of TiO2 increased from 0 vol. % to 1.2 vol. %. The introduction of TiO2 nanoparticles caused a shift in the peak value of the Seebeck coefficient towards lower temperatures. The maximum value of the Seebeck coefficient was, however, only little affected. The introduction of TiO2 nanoparticles into the bulk Ba8Ga16Ge30 resulted in an increased electrical resistivity of the sample, thus simultaneously reducing the charge carrier contribution to the thermal conductivity, partly explaining the decrease in total thermal conductivity. Due to the large increase in resistivity of the samples, ZT was only somewhat improved for the material with 0.4 vol. % TiO2 while the ZT values of the other materials were lower than for the reference Ba8Ga16Ge30 material without TiO2 nanoparticles. The combined results are consistent with a scenario where the nanoparticle introduction causes a light doping of the semiconductor matrix and an increased concentration of phonon scattering centres

Rapid and quantitative detection of homologous and non-homologous recombination events using three oligonucleotide MLPA

Embryonic stem (ES) cell technology allows modification of the mouse germline from large deletions and insertions to single nucleotide substitutions by homologous recombination. Identification of these rare events demands an accurate and fast detection method. Current methods for detection rely on Southern blotting and/or conventional PCR. Both the techniques have major drawbacks, Southern blotting is time-consuming and PCR can generate false positives. As an alternative, we here demonstrate a novel approach of Multiplex Ligation-dependent Probe Amplification (MLPA) as a quick, quantitative and reliable method for the detection of homologous, non-homologous and incomplete recombination events in ES cell clones. We have adapted MLPA to detect homologous recombinants in ES cell clones targeted with two different constructs: one introduces a single nucleotide change in the PCNA gene and the other allows for a conditional inactivation of the wild-type PCNA allele. By using MLPA probes consisting of three oligonucleotides we were able to simultaneously detect and quantify both wild-type and mutant alleles

Arbogaåns avrinningsområde

Institutionen för vatten och miljö vid SLU har på uppdrag av Arbogaåns vattenförbund varit utförare av recipientkontrollprogrammet för Arbogaåns avrinningsområde under 2015. Prov för vattenkemiska och biologiska analyser har tagits på 27 platser i rinnande vattendrag, samt i 16 sjöar inom Arbogaaåns vattensystem. Denna rapport redovisar resultaten från dessa undersökningar och klassning av ekologisk status, avseende analyserade parametrar vid stationerna, enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder 2007 (NV 2007:4, Bilaga A: Bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag) och Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten (HVMFS 2013:19).  Väder och vattenföring Året 2015 hamnade på tredje plats bland de varmaste åren i Sverige. Det var framförallt i början och slutet av året som man hade de största temeraturöverskotten medan för årstiden ovanligt kyligt väder under maj, juni och delar av juli drog ner årsmedeltemperaturen. När det gäller nederbörd så var det stora variationer så att i princip varannan månad gav nederbörd över eller mycket över det normala medan övriga månader låg under eller mycket under. Vattenföringen vid pegelstationerna i området låg mestadels nära medel för perioden 1978-2015.  Vattenkemi De lägsta halterna av näringsämnen i både sjöar och vattendrag uppmättes liksom tidigare år i de norra och västra delarna av Arbogaåns avrinningsområde där andelen skog är stor. Halten av fosfor i sjöarna var 2015 högst i Väringen (6070) medan den högsta kvävehalten uppmättes i Vikern (6310). Transporten av näringsämnen i vattendragen ökar successivt mot Arbogåns mynning. Anledningen är att vattenföringen ökar nedåt i systemet samt att halterna av kväve och fosfor också ökar i och med att andelen jordbruksmark är större i den nedre delen. Det tillkommer också punktkällor från ett antal avloppsreningsverk vilket ökar belastningen nedåt i systemet. Belastningen av kväve och fosfor på Mälaren från Arbogaån varierar mellan åren, till stor del beroende på variationer i vattenföringen (figur A). En viss trend kan dock anas att efter en nedgång runt år 2000 så ökar transporten av näringsämnen åter långsamt. Efter 2012 och 2014 års toppnoteringar är 2015 års transport åter lägre men fortfarande den femte högsta noteringen sedan 1997. De högsta siktdjupen och lägsta klorofyllhalterna återfanns i de norra och västra delarna av avrinningsområdet (område E och D) medan de lägsta siktdjupen uppmättes i de södra och östra delarna (område A, B och C). De högsta klorofyllhalterna var inte lika tydligt associerade till delområde utan återfanns i princip spridda över alla områden.  Biologi De biologiska provtagningarna fokuserade i år helt på bottenfauna i vattendrag. Den ekologiska statu-sen bedömd med hjälp av bottenfauna var vid alla provpunkter utom Hagbyåns inflöde till Norasjön (6330) och Arbogaåns inflöde i Väringen (6065) oförändrat hög eller god 2015 (figur B). Stationen vid inflödet till Norasjön visar en fortsatt sjunkande trend men bibehåller måttlig ekologisk status. Även status vid inflödet till Väringen har försämrats till måttlig.  Sammanställning av statusklassningVi sammanvägning av alla analyserade kvalitetselement är statusen generellt hög eller god i merparten av sjöarna och vattendragen i norra och västra delen av avrinningsområdet med några undantag (figur B). Statusklassningarna kring och nedströms Väringen visar mestadels på måttlig till god status.</p

Eskilstunaåns avrinningsområde

Institutionen för vatten och miljö vid SLU har på uppdrag av Hjälmarens vattenvårdsförbund varit utförare av recipientkontrollprogrammet för Eskilstunaåns avrinningsområde under 2015. Prov för vattenkemiska och biologiska analyser har tagits på 29 platser i rinnande vattendrag, samt i 13 sjöar (figur A) inom Eskilstunaåns vattensystem. Denna rapport redovisar en sammanfattning av resultaten från dessa undersökningar och klassning av den ekologiska statusen vid stationerna enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder 2007 (NV 2007:4 Bilaga A) samt Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten (HVMFS 2013:19). Väder och vattenföring Året 2015 hamnade på tredje plats bland de varmaste åren i Sverige. Det var framförallt i början och slutet av året som man hade de största temperaturöverskotten medan för årstiden ovanligt kyligt väder under maj, juni och delar av juli drog ner årsmedeltemperaturen.I princip gav varannan månad nederbörd över eller mycket över det normala medan övriga månader låg under eller mycket under. Vattenföringen låg nära eller under medel för mätperioden under de flesta av årets månader. Vattenkemi Halterna av näringsämnen är högst i Hjälmaren och Öljaren där andelen jordbruksmark i området är större än längre upp i avrinningsområdet. Högst halt av totalfosfor erhölls 2015 liksom tidigare år i Öljaren (4010) men Hemfjärden (9010) i Hjälmaren låg nästan lika högt. Den högsta kvävehalten återfanns i Hemfjärden med Öljaren och Mellanfjärden (9020) strax under. Belastningen av kväve och fosfor på Mälaren från Eskilstunaån visar inte på någon tydlig monoton trend sedan mätningarna startade 1997. Ett visst mönster kan man emellertid se. Efter en kraftig minskning av både fosfor och kväve i början av 2000-talet tycks halterna öka igen. Skillnaden mellan åren är dock stor och den beror till stor del på variationer i vattenföringen (figur A). Lägst klorofyllhalt och störst siktdjup finner man i sjöar i de västra delarna av avrinningsområdet. Störst siktdjup uppmättes även detta år i Östra Laxsjön där också klorofyllhalten var lägst. De högsta klorofyllhalterna återfanns i Öljaren och Hjälmaren där också de lägsta siktdjupen uppmättes. Vid årets provtagning var klorofyllhalten i Hjälmaren betydligt lägre än de två föregående åren vid alla provplatser. Detta till trots är det inga stora skillnader i siktdjup mellan åren. Biologi Samtliga stationer i Hjälmaren är av växtplanktonutvecklingen att döma mer eller mindre tydligt på- verkade av fosforbelastning (jämför rapporten SLU 2014:10). En statusklassning baserad på de senaste tre årens sammanvägda värden ger vid handen att status 2015 är fortsatt otillfredsställande men svagt stigande i Hemfjärden och Mellanfjärden, otillfredsställande och oförändrade i Östra Hjälmaren samt måttlig och fortsatt stigande i Storhjälmaren. Liksom 2014 hade alla vattendragsstationer även 2015 en bottenfauna med litet antal arter och låg biologisk mångfald. Surhetsindexet MISA har indikerat nära neutrala förhållanden i alla stationer i Eskilstunaåns nedströms Hjälmaren. Den ekologiska statusen avseende bottenfauna vid undersökningspunkterna är 2015 god till hög. Liksom året innan visar Frommestabäcken-Ekeby sämre resultat än tidigare under 10-talet och erhåller bara god status. I Eskils-tunaån vid vattenverket samt nedströms Torshälla är den ekologiska statusen oförändrat hög. Indexen för Eskiltunaån nedströms avloppsverket har fluktuerat men visar i år liksom 2014 på god status. Sammanställning av statusklassningar Statusklassningen av vattendragen i den västra delen (delområde A), visade alla detta år på god eller hög status (figur B). I de södra delarna (delområde C och E), samt i Svartåns nedre del (delområde B), var statusen i vattendragen med några undantag måttlig. Lillån från Logsjön (2410) erhöll otillfredsställande status medan Vibysjöns utlopp (3010, Svartån, Karlslund (2070) och Frommestabäcken vid Ekeby (3210) erhöll god status. Vattendragen öster om Hjälmaren (delområde G) erhöll alla god status. Avseende sjöarna så visade Toften och Storhjälmaren och Näshultasjön måttlig status, medan övriga fjärdar i Hjälmaren visade otillfredsställande och Öljaren dålig status. Övriga sjöar visade på god eller hög status. Till viss del beror skillnader mellan åren på att olika antal kvalitetselement ingått olika år eftersom den biologiska provtagningen på många stationer bara sker vissa år. För en fullständig klassning av ekologisk status ska även hydromorfologiska kvalitetsfaktorer beaktas, men dessa ingår inte i uppdraget

Anchored phosphatases modulate glucose homeostasis.

Endocrine release of insulin principally controls glucose homeostasis. Nutrient-induced exocytosis of insulin granules from pancreatic β-cells involves ion channels and mobilization of Ca(2+) and cyclic AMP (cAMP) signalling pathways. Whole-animal physiology, islet studies and live-β-cell imaging approaches reveal that ablation of the kinase/phosphatase anchoring protein AKAP150 impairs insulin secretion in mice. Loss of AKAP150 impacts L-type Ca(2+) currents, and attenuates cytoplasmic accumulation of Ca(2+) and cAMP in β-cells. Yet surprisingly AKAP150 null animals display improved glucose handling and heightened insulin sensitivity in skeletal muscle. More refined analyses of AKAP150 knock-in mice unable to anchor protein kinase A or protein phosphatase 2B uncover an unexpected observation that tethering of phosphatases to a seven-residue sequence of the anchoring protein is the predominant molecular event underlying these metabolic phenotypes. Thus anchored signalling events that facilitate insulin secretion and glucose homeostasis may be set by AKAP150 associated phosphatase activity

Low molecular weight heparin (dalteparin) as adjuvant treatment to thrombolysis in acute myocardial infarction—a pilot study: Biochemical Markers in Acute Coronary Syndromes (BIOMACS II)

AbstractOBJECTIVESThis randomized, double blind, placebo-controlled pilot trial evaluated the effect of dalteparin as an adjuvant to thrombolysis in patients with acute myocardial infarction regarding early reperfusion, recurrent ischemia and patency at 24 h.BACKGROUNDLow-molecular-weight heparin, given subcutaneously twice daily without monitoring, might be an attractive alternative to conventional intravenous heparin in the treatment of acute myocardial infarction.METHODSIn 101 patients dalteparin/placebo 100 IU/kg was given just before streptokinase and a second injection 120 IU/kg after 12 h. Monitoring with continuous vector-ECG was done to obtain signs of early reperfusion and later ischemic episodes. Blood samples for myoglobin were obtained at start and after 90 min to evaluate signs of reperfusion. Coronary angiography was performed after 20–28 h to evaluate TIMI-flow in the infarct-related artery.RESULTSDalteparin added to streptokinase tended to provide a higher rate of TIMI grade 3 flow in infarct-related artery compared to placebo, 68% versus 51% (p = 0.10). Dalteparin had no effects on noninvasive signs of early reperfusion. In patients with signs of early reperfusion, there seemed to be a higher rate of TIMI grade 3 flow, 74% versus 46% (myoglobin) (p = 0.04) and 73% versus 52% (vector-ECG) (p = 0.11). Ischemic episodes 6–24 h. after start of treatment were fewer in the dalteparin group, 16% versus 38% (p = 0.04).CONCLUSIONSWhen dalteparin was added as an adjuvant to streptokinase and aspirin, there were tendencies for less ECG monitoring evidence of recurrent ischemia and better patency at 24 h, warranting further study

Lysis of Staphylococcal Cells by Modular Lysin Domains Linked via a Non-covalent Barnase-Barstar Interaction Bridge

Bacteriophage endolysins and bacterial exolysins are capable of enzymatic degradation of the cell wall peptidoglycan layer and thus show promise as a new class of antimicrobials. Both exolysins and endolysins often consist of different modules, which are responsible for enzymatic functions and cell wall binding, respectively. Individual modules from different endo- or exolysins with different binding and enzymatic activities, can via gene fusion technology be re-combined into novel variants for investigations of arrangements of potential clinical interest. The aim of this study was to investigate if separately produced cell wall binding and enzyme modules could be assembled into a functional lysin via a non-covalent affinity interaction bridge composed of the barnase ribonuclease from Bacillus amyloliquefaciens and its cognate inhibitor barstar, known to form a stable heterodimeric complex. In a proof-of-principle study, using surface plasmon resonance, flow cytometry and turbidity reduction assays, we show that separately produced modules of a lysin cysteine/histidine-dependent amidohydrolase/peptidase (CHAP) from Staphylococcus aureus bacteriophage K endolysin (LysK) fused to barnase and a cell wall binding Src homology 3 domain (SH3b) from the S. simulans exolysin lysostaphin fused to barstar can be non-covalently assembled into a functional lysin showing both cell wall binding and staphylolytic activity. We hypothesize that the described principle for assembly of functional lysins from separate modules through appended hetero-dimerization domains has a potential for investigations of also other combinations of enzymatically active and cell wall binding domains for desired applications