1 research outputs found

    TygelspÀnningens pÄverkan pÄ hÀstens beteende

    Get PDF
    Denna studie fördjupar sig i tygelspĂ€nning och hur denna pĂ„verkar hĂ€stens beteende samt vilka oönskade beteenden som uppkommer i samband med trĂ€ning. Andra studier har visat att orsaken till oönskade beteenden kan bero pĂ„ olika typer av bett, ryttarens kunskap samt vilka metoder som anvĂ€nds för att trĂ€na hĂ€sten. NĂ€r hĂ€sten Ă€r van vid att bli berömd och belönad finns det mindre skĂ€l för att hĂ€sten kĂ€nner obehag eller rĂ€dsla. Det kan generellt antas att ju mer hĂ€sten förstĂ„r sin uppgift, desto mindre obehag kĂ€nner hĂ€sten och fĂ€rre oönskade beteenden upptrĂ€der under trĂ€ningen. Det finns mĂ„nga anledningar till att hĂ€sten utvecklar oönskade beteenden, i den hĂ€r studien förklaras olika inlĂ€rningsmetoder som tillvĂ€njning, positiv förstĂ€rkning och negativ förstĂ€rkning. HĂ€sten Ă€r ett bytesdjur och de kommer alltid att fly frĂ„n nĂ„got de tycker Ă€r skrĂ€mmande eller obehagligt. NĂ€r obehag uppstĂ„r eller nĂ€r hĂ€sten inte förstĂ„r ryttarens signaler kommer den att försöka med olika beteenden för att komma ifrĂ„n det obehagliga. Olika typer av bett eller dĂ„ligt tillpassade bett kan Ă€ven orsaka obehag, smĂ€rta och skador i hĂ€stens munhĂ„la, vilket kan leda till oönskade beteenden. Ett problem som identifierats Ă€r att ryttare och hĂ€stfolk inte har tillrĂ€ckligt kunskap om olika inlĂ€rningsmetoder. Det finns inte heller tillrĂ€ckligt med forskning om hur olika mĂ€ngd tygelspĂ€nning upplevs av hĂ€sten. Syftet med denna studie Ă€r att hitta svaren pĂ„ dessa fyra frĂ„gestĂ€llningar: Vilket eller vilka beteenden uppvisas oftast vid tygelspĂ€nning? Hur stor Ă€r skillnaden i mĂ€ngd tygelspĂ€nning mellan unga och vuxna hĂ€star? Hur stor Ă€r skillnaden i mĂ€ngd tygelspĂ€nning mellan hopp- och dressyrhĂ€star? Vilket beteende Ă€r associerat med mest respektive och minst tygelspĂ€nning? I denna studie analyserades filmmaterial frĂ„n en tidigare studie. Tjugo dressyr- och hopphĂ€star (tio hĂ€star i varje grupp) i olika Ă„ldrar (tvĂ„ olika Ă„ldersgrupper med tio hĂ€star i varje grupp) ingick i försöket och hĂ€starna bar trĂ€ns med en tygelspĂ€nningsmĂ€tare. HĂ€starna trĂ€nades att ta ett steg bakĂ„t genom en tygelsignal och nĂ€r de utförde rĂ€tt beteende slĂ€pptes tygelspĂ€nningen. Detta upprepades Ă„tta gĂ„nger för varje hĂ€st. Hela försöket dokumenterades med video och varje beteende under tygelsignalen registrerades i ett protokoll för varje hĂ€st. I protokollen registrerades en start- och stopptid för varje beteende. Ett etogram anvĂ€ndes för att dokumentera de sju beteendena. Senare sammanfattades data frĂ„n filmmaterialet och beteendeprotokoll. Medeltygeltrycket per beteende (medel av vĂ€nster och höger tygel) berĂ€knades per beteende. DĂ€refter rĂ€knades tygelspĂ€nningsmedelvĂ€rden ut över olika beteenden, Ă„ldersgrupper och disciplinerna (hopp/dressyr). Resultaten visade att Öppen mun, Dra i tyglarna och huvudet UppĂ„t var de vanligaste beteendena som hĂ€starna visade. Det fanns ingen markant skillnad pĂ„ medeltygelspĂ€nning mellan hopp- och dressyrhĂ€star samt de unga och de vuxna hĂ€starna. Beteenden huvudet BakĂ„t, Dra i tyglarna, samt huvudet FramĂ„t och NedĂ„t upprepades ofta och hade mest tygelspĂ€nning hos hopphĂ€starna jĂ€mfört med dressyrhĂ€starna. Hos dressyrhĂ€starna var i stĂ€llet beteendet huvudet UppĂ„t som hade mest tygelspĂ€nning. I hela gruppen, var beteenden som visade sig ha det högsta medelvĂ€rdet att Dra i tyglarna, huvudet FramĂ„t och huvudet NedĂ„t. De beteenden som visade minst medeltygelspĂ€nning var Biter pĂ„ bettet och huvudet UppĂ„t. Denna studie kom fram till att det inte fanns nĂ„gon markant skillnad pĂ„ medeltygelspĂ€nning mellan de tvĂ„ olika disciplinerna hoppning och dressyr samt unga och vuxna hĂ€star. Det fanns skillnader mellan de olika beteendena mellan hopp- och dressyrhĂ€star. Vi anser att det för att undvika att utsĂ€tta hĂ€sten för obehag Ă€r det viktigt att ryttare och hĂ€stfolk lĂ€r sig hur hĂ€sten utbildas pĂ„ ett etiskt och korrekt sĂ€tt. DĂ€rigenom kan man sannolikt bidra till att hĂ€star uppvisar fĂ€rre oönskade beteenden.This study focuses on rein tension and how it effects horses and their behavior, especially unwanted behaviors during training. The cause of unwanted behaviors varies from which methods the horse was trained, to the variety of bits and the rider’s knowledge. The more the horse understands its task, the less discomfort and unwanted behaviors appear. This study discusses different learning methods such as habituation, positive- and negative reinforcement. Bits may also cause discomfort, pain and injuries in the horse’s sensitive mouth cavity and it may lead to unwanted behaviors. A problem that has been identified is that riders and people handling horses lack knowledge of different learning methods. There is not enough research about how rein tension affects the horse. The purpose of this study is to find the answers to these four questions: Which behavior(s) occurred most frequently during rein tension? Is there a difference in rein tension between young and adult horses? Is there a difference in rein tension between show jumping horses and dressage horses? Which behaviors are associated with the most and the least rein tension? In this study, film material was analyzed from an earlier study. Twenty jumping and dressage horses (ten horses in each group) of different ages (two age groups with ten horses in each) were filmed. In the films the horses wore headpieces that had a rein tension meter attached. The horses were trained to back up from a rein signal and once they stepped back, the rein tension was released. This was done eight times for each of the 20 horses. In a protocol for each horse, start and stop times for every behavior were recorded from the videos. The data from the videos and protocols were summarized. The average rein tension (the mean of the left, and right rein) was calculated per behavior. Thereafter the mean of rein tension was calculated for the different behaviors, age groups and the disciplines (jumping/dressage). The results showed that Open mouth, Pulling on the reins and head Upward were the most frequent behaviors that occurred. There was so difference in average rein tension between jumping, and dressage horses and for young and older horses. Jumpers displayed most rein tension, and occurring behaviors during head Backwards, Pulling on the reins, head Forward and head Downward. The dressage horses displayed the most rein tension and occurring behavior during head Upward. The behaviors that proved to have the highest rein tension in the whole group were Pulling on the reins, head Forward and head Downward. The behavior that showed the least rein tension in the whole group were Biting on the bit and Upward. Concluding from this study, there was no difference in average rein tension between jumping- and dressage horses, and young and adult horses. There were differences in behaviors between the discipline groups. It’s important to educate horse people to create good horse welfare
    corecore