Biologiskt underlag till arbetet med Havs- och vattenmyndighetens regeringsuppdrag om förvaltning av lax och öring

Föreliggande rapport utgör biologisk rådgivning till Havs- och vattenmyndighetens regeringsuppdrag om förvaltning av lax och öring i svenska vattendrag upp till första vandringshindret. Fokus är på lax, underlag för förvaltning av öring presenteras i separat rapport. I Sverige finns två större indelningar av den havsvandrande laxen – Atlantlax på västkusten och Östersjölax i Östersjön. Laxen i vattendrag längs svenska västkusten förvaltas via NASCO (North Atlantic Salmon Conservation Organisation). För laxen i Östersjön har EU-kommissionen utformat ett förslag på internationell förvaltningsplan, men något beslut om denna förvaltningsplan har ännu inte tagits. För både Atlanten och Östersjön baseras den biologiska rådgivningen främst på Internationella Havsforskningsrådets (ICES) analyser. Förvaltningsmålen för Östersjölax och lax i Atlanten är baserade på MSY(Maximum Sustainable Yield)-principen. MSY-målet är ett produktionsmål i syfte att maximera uttaget av fisk och tar inte hänsyn till olika bevarandeaspekter. För många större laxbestånd är MSY-nivån sannolikt tillräckligt hög sett ur ett bevarandeperspektiv, där målet är att minimera risken för genetisk utarmning och/eller lokalt utdöende. För vissa mindre bestånd kan dock MSY-målet visa sig vara för lågt sett ur ett långsiktigt biologiskt bevarandeperspektiv. Denna fråga behöver utredas med hjälp av kompletterande analyser. MSY-nivån för ett visst bestånd beror på hur rekryteringsfunktionen ser ut; den senare varierar både mellan bestånd och över tid (inom bestånd). Vissa bestånd har en brant rekryteringsfunktion. Dessa bestånd kännetecknas av en jämförelsevis lägre täthetsoberoende dödlighet under sötvattensfasen, potential att snabbt tillväxa i numerär, ett relativt högt produktionsöverskott (som kan exploateras) samt att de kräver relativt sett få lekfiskar för att uppnå MSY-nivån. Bestånd med mer flacka rekryteringsfunktioner kännetecknas av högre täthetsoberoende dödlighet, långsammare beståndstillväxt, lägre produktionsöverskott vid MSY, samt att de kräver relativt många lekfiskar för att MSY-nivån ska uppnås. Förändrade målnivåer förväntas påverka olika fiskerier (hav, kust och älv) i olika omfattning, där konsekvenserna för fisket styrs av både den internationella och nationella förvaltningens regelverk. För dagens förvaltning av våra svenska laxbestånd i Östersjön innebär de internationella förutsättningarna att det är svårt att fullt ut bedriva en beståndsbaserad förvaltning, dvs. att nyttja varje enskilt laxbestånd efter dess bärkraft. Detta beror på att enbart en kvot sätts där såväl odlad som vild lax ingår. Geografiska områden kan användas i förvaltningen för att styra fisket mot de bestånd som tål beskattning, eftersom de olika bestånden fångas i olika proportioner längs olika kustavsnitt. Idag används ICES-områden till att fördela den svenska delen av laxkvoten. Dessa områden bedöms dock vara alltför stora för att effektivt kunna genomföra en beståndsbaserad förvaltning. En geografisk indelning bör utgå från mindre älvnära kustområden, eftersom blandfisket där visat sig vara litet. För icke älvnära kustfiskeområden behöver hänsyn tas till förekomsten av olika förbivandrande laxbestånd inom respektive område. Dagens överskott av återvändande kompensationsodlad lax som inte fiskas upp innebär biologiska risker och storleken på detta överskott bör minska. Ett ökat fiske efter odlad (fenklippt) lax med återutsättning av vild (oklippt) lax framstår som möjligt, men är i dagsläget ingen optimal förvaltningsåtgärd då de redskap som används ännu inte är tillräckligt skonsamma för den fisk som återutsätts. En framtida förvaltningsmodell bör förhålla sig till internationella beståndsmål, men även till nationella och mer lokala mål (vilka kan vara högre satta). Beståndsstatus och måluppfyllelse bör analyseras och utvärderas kontinuerligt, varefter nödvändiga åtgärder kan övervägas. En framtida ekosystembaserad beståndsvis och adaptiv förvaltning bör innehålla följande moment; utvärdering av status/måluppfyllelse, problemanalys, införande av åtgärder, uppföljning och tillsyn, datainsamling, dataanalys och utvärdering av åtgärder. Beståndsbaserad förvaltning ställer höga krav på både forskare, förvaltare och nyttjare av resursen. Detta innebär att det för både östersjö- och atlantlaxen kommer att krävas ökade resurser till datainsamling och analys för att kunna tillgodose förvaltningens behov av adekvat biologisk rådgivning på beståndsnivå

MIJ SATNE DEBPENE? : Pronovmene satne logoforeles raajesinie jïh frïjje ov-ryöktesth diskuvsjesne åarjelsaemiengïelesne

Ulmie goerehtimmine goerehtidh guktie dah åarjelsaemien gåalmede persovnen pronovmene satne, jeatjah numeruse- jïh kaasusehammojne aaj, nuhtjesåvva dovne logoforeles jïh ov-logoforeles syntaktihkes konstruksjovnine. Nimhtie ulmie aaj viehkiehtidh dam åarjelsaeien pronovmene-öörnegem buerebelaakan guarkedh. Daate korpus-lingvistihkes goerehtalleme. Goerehtim dovne tjaaleldh jïh njaalmeldh gaaltijh. Goerehtimmie vuesehte pronovmene satne (dah S-pronovmenh) guektienlaakan nuhtjesåvva: logoforeles pronovmeninie jïh ov-logoforeleslaakan frïjje ov-ryöktesth diskuvsjesne (FID). FID:sne satne sjïere syntaktihkes operatovreste åvtehkeraajesisnie veadtaldihkesne. Buerkestem aaj åarjelsaemien konteekstine mij lea FID jïh guktie FID-operatovre perspektijve-goerkesem raajesasse vadta. Diejveldem aaj åenehkslaakan guktie åarjelsaemien tempuse-öörnege analyjsem pronovmenistie satne FID:sne jïh histovrien preesensisnie tsavtsa.Målet med denna uppsats är att undersöka hur sydsamiskans tredjepersonspronomen satne, inkluseve övriga numerus- och kasusformer, används i såväl logoforiska som ologoforiska kontexter. På så sätt är syftet att bidra till bättre förståelse av sydsamiskans pronomensystem. Både skrivna och muntliga källor har undersökts. Studien visar att pronomenet satne (S-pronomena) används på två olika sätt: som logoforiskt pronomen samt i ologoforisk användning i fri indirekt diskurs (FID). I FID är satne bundet av en särskild operator i huvudsatsen. I uppsatsen förklaras också vad FID är i en sydsamisk kontext och hur FID-operatorn ger en perspektivtolkning. Kort diskuteras också hur sydsamiskans tempussystem påverkar analysen av satne i FID och i historiskt presens

MIJ SATNE DEBPENE? : Pronovmene satne logoforeles raajesinie jïh frïjje ov-ryöktesth diskuvsjesne åarjelsaemiengïelesne

Ulmie goerehtimmine goerehtidh guktie dah åarjelsaemien gåalmede persovnen pronovmene satne, jeatjah numeruse- jïh kaasusehammojne aaj, nuhtjesåvva dovne logoforeles jïh ov-logoforeles syntaktihkes konstruksjovnine. Nimhtie ulmie aaj viehkiehtidh dam åarjelsaeien pronovmene-öörnegem buerebelaakan guarkedh. Daate korpus-lingvistihkes goerehtalleme. Goerehtim dovne tjaaleldh jïh njaalmeldh gaaltijh. Goerehtimmie vuesehte pronovmene satne (dah S-pronovmenh) guektienlaakan nuhtjesåvva: logoforeles pronovmeninie jïh ov-logoforeleslaakan frïjje ov-ryöktesth diskuvsjesne (FID). FID:sne satne sjïere syntaktihkes operatovreste åvtehkeraajesisnie veadtaldihkesne. Buerkestem aaj åarjelsaemien konteekstine mij lea FID jïh guktie FID-operatovre perspektijve-goerkesem raajesasse vadta. Diejveldem aaj åenehkslaakan guktie åarjelsaemien tempuse-öörnege analyjsem pronovmenistie satne FID:sne jïh histovrien preesensisnie tsavtsa.Målet med denna uppsats är att undersöka hur sydsamiskans tredjepersonspronomen satne, inkluseve övriga numerus- och kasusformer, används i såväl logoforiska som ologoforiska kontexter. På så sätt är syftet att bidra till bättre förståelse av sydsamiskans pronomensystem. Både skrivna och muntliga källor har undersökts. Studien visar att pronomenet satne (S-pronomena) används på två olika sätt: som logoforiskt pronomen samt i ologoforisk användning i fri indirekt diskurs (FID). I FID är satne bundet av en särskild operator i huvudsatsen. I uppsatsen förklaras också vad FID är i en sydsamisk kontext och hur FID-operatorn ger en perspektivtolkning. Kort diskuteras också hur sydsamiskans tempussystem påverkar analysen av satne i FID och i historiskt presens

Restructuring a ministry of health - an issue of structure and process: a case study from Uganda.

This paper analyzes the recently undertaken restructuring of the Ministry of Health in Uganda, which was carried out because the previous structure did not comply well with the decentralization framework or policy. The Ministry was put under pressure by higher political levels, supported by the donor community, to restructure. The paper describes the principles that were guiding this operation, and assesses whether these principles relate to the final outcome and whether the outcome was actually as expected. This paper also analyzes the reasons for the achieved, or not achieved, results and suggests the way forward. The outcome of the restructuring procedure in terms of change in number of employees was small. The foundation, in terms of a certain structure, has been laid for the Ministry of Health to function in its new role as a coach more than a player, but the work to establish a functioning process is far from complete. The issue is to make actors at various levels relate to each other, and thereby establish appropriate processes within the existing structure that will help the Ministry develop into a dynamic body. The importance of finding forms for interaction, involving face-to-face relationships between the Ministry and service delivery level, is stressed

The global-local dilemma of a Ministry of Health Experiences from Uganda.

Despite extensive reforms, including an overall decentralization of government, health services and health status remain largely unchanged in Uganda. Given its dependence on international resources, policies and paradigms, the Ministry of Health (MOH) paradoxically disembeds itself increasingly from the local community while attempting to improve its local connections. This article suggests a model for understanding and addressing these difficulties

Using burden of disease/cost-effectiveness as an instrument for district health planning: experiences from Uganda.

The burden of disease/cost-effectiveness analysis (BoD/CE) was introduced as a method for detailed planning and budgeting in 13 districts of Uganda. This endeavor can be seen as a “natural experiment”, attempting to pursue policy implementation by means of a heavy focus on rationalistic/technical arguments as a main supportive factor. However, modern theory of policy implementation, e.g. the new institutionalism postulate that the implementation process is far from a passive diffusion process which only would need support by technical rationality, and that the result of the implementation process often is very different from prior expectations and depend on a number of factors in the so called translation process. The aim of this paper was to study the outcome of the mentioned “natural experiment” and, if the outcome diverted from the intended ones (which we hypothesized), to analyze some of the reasons for this by using the theoretical framework of new institutionalism. District budgets as well as actual expenditures before and after the introduction of the BoD and CE methods were analyzed. District health officials were interviewed to obtain their views and experiences of the method. Our study of budget allocations and actual expenditures revealed an increasing discrepancy from the pattern shown in the BoD/CE analysis. The district officials were positive about the methods but stated that it had to be used together with other methods. However, we found that the seemingly pure focus of BoD/CE, i.e. technical efficiency of budget allocations at the district level, collided with issues of accountability. The final budgets, and even more, the actual expenditures can be seen as the outcome of negotiation processes where other rationalities have considered, that is the translation process. This implies that the “technical” issue of efficiency has to become better understood and integrated in the notion of an accountable health care system at the district level. It is proposed that an increased involvement of the peripheral parts of the health care system, and most likely the target population itself, is needed to accomplish this

Järv, lodjur och varg i renskötselområdet: inventeringsresultat 2001

För sjätte året i rad har länsstyrelserna i Norrbottens-, Västerbottens-, Jämtlands- och Dalarnas län i samarbete med samebyarna i Sverige inventerat renskötselområdet påförekomst och föryngring av järv, lodjur och varg. Inventeringsmetoderna har under tiden sedan 1996 reviderats och förfinats och samma metodik används i alla län i renskötselområdet(och även i Norge).Resultatet av arbetet skall användas i följande hänseenden:1. Underlag för Sametingets beslut om fördelning av ersättningar för rovdjur till samebyarna.2. Underlag för Naturvårdsverkets beslut om var och hur stor omfattningen ska vara av eventuell skyddsjakt.3. Uppföljning av effekterna av beviljad skyddsjakt.4. Möjliggöra ansvarsfull förvaltning genom ökad kunskap om de stora rovdjuren i renskötselområdet.5. Uppföljning av de nationella målen om rovdjursförekomst och beståndsstorlek.År 2001 dokumenterades 50 föryngringar av järv i renskötselområdet i Sverige. Dessutomdokumenterades sex järvföryngringar inom 5 km in på norsk sida och ytterligare fem i konventionsbetesområden i Norge. Alla dessa är ersättningsberättigande i det svenskaersättningssystemet. Antalet järvföryngringar har ökat något sedan år 2000 efter att fram till dess ha uppvisat en starkt minskande trend. Uppgången har skett i Norrbotten. Trots detta är det ändå tydligt att antalet järvföryngringar har minskat sedan 1996. Det finns nu drygthälften av de 90 järvföryngringar som utgör det nationella etappmålet. Det totala antalet järvar i renskötselområdet år 2001 uppskattas grovt till drygt 300 individer(exklusive årsungar).Antalet familjegrupper av lodjur som dokumenterades i renskötselområdet i Sverige var 131 stycken. Dessutom dokumenterades ytterligare sex i konventionsbetesområden i Norge. Antalet familjegrupper av lodjur har ökat i Norrbotten och i Västerbotten jämfört med ifjol. IJämtland har dock lodjuren fortsatt att minska vilket gjort att det totala antalet familjegrupperi princip är detsamma år 2001 som år 2000. Sedan 1996 har dock lodjursbeståndet i renskötselområdet minskat. Det har bedrivits en omfattande skyddsjakt på lodjur vilketbedöms vara en orsak till minskningen. Det totala antalet lodjur i renskötselområdet år 2001uppskattas grovt till ca 800 individer (inklusive årsungar).Tillfällig vargförekomst har dokumenterats i totalt nio samebyar fördelat på samtliga län.Förekomst av björn och kungsörn rapporteras i samtliga samebyar.Den minskade medelstilldelningen till länsstyrelserna under de senaste åren har medfört attdet varit svårt att bibehålla kvaliteten på inventeringarna. Främst gäller detta lodjursinventeringen. År 2001 anvisades 3 miljoner kronor till länsstyrelserna i fjällänen för inventeringsverksamheten. Samebyarna tilldelades år 2001 via Sametinget 3 miljoner förinventeringsarbetet kopplat till ersättningssystemet.Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05</p

Järv, lodjur och varg i renskötselområdet: inventeringsresultat 2001

För sjätte året i rad har länsstyrelserna i Norrbottens-, Västerbottens-, Jämtlands- och Dalarnas län i samarbete med samebyarna i Sverige inventerat renskötselområdet påförekomst och föryngring av järv, lodjur och varg. Inventeringsmetoderna har under tiden sedan 1996 reviderats och förfinats och samma metodik används i alla län i renskötselområdet(och även i Norge).Resultatet av arbetet skall användas i följande hänseenden:1. Underlag för Sametingets beslut om fördelning av ersättningar för rovdjur till samebyarna.2. Underlag för Naturvårdsverkets beslut om var och hur stor omfattningen ska vara av eventuell skyddsjakt.3. Uppföljning av effekterna av beviljad skyddsjakt.4. Möjliggöra ansvarsfull förvaltning genom ökad kunskap om de stora rovdjuren i renskötselområdet.5. Uppföljning av de nationella målen om rovdjursförekomst och beståndsstorlek.År 2001 dokumenterades 50 föryngringar av järv i renskötselområdet i Sverige. Dessutomdokumenterades sex järvföryngringar inom 5 km in på norsk sida och ytterligare fem i konventionsbetesområden i Norge. Alla dessa är ersättningsberättigande i det svenskaersättningssystemet. Antalet järvföryngringar har ökat något sedan år 2000 efter att fram till dess ha uppvisat en starkt minskande trend. Uppgången har skett i Norrbotten. Trots detta är det ändå tydligt att antalet järvföryngringar har minskat sedan 1996. Det finns nu drygthälften av de 90 järvföryngringar som utgör det nationella etappmålet. Det totala antalet järvar i renskötselområdet år 2001 uppskattas grovt till drygt 300 individer(exklusive årsungar).Antalet familjegrupper av lodjur som dokumenterades i renskötselområdet i Sverige var 131 stycken. Dessutom dokumenterades ytterligare sex i konventionsbetesområden i Norge. Antalet familjegrupper av lodjur har ökat i Norrbotten och i Västerbotten jämfört med ifjol. IJämtland har dock lodjuren fortsatt att minska vilket gjort att det totala antalet familjegrupperi princip är detsamma år 2001 som år 2000. Sedan 1996 har dock lodjursbeståndet i renskötselområdet minskat. Det har bedrivits en omfattande skyddsjakt på lodjur vilketbedöms vara en orsak till minskningen. Det totala antalet lodjur i renskötselområdet år 2001uppskattas grovt till ca 800 individer (inklusive årsungar).Tillfällig vargförekomst har dokumenterats i totalt nio samebyar fördelat på samtliga län.Förekomst av björn och kungsörn rapporteras i samtliga samebyar.Den minskade medelstilldelningen till länsstyrelserna under de senaste åren har medfört attdet varit svårt att bibehålla kvaliteten på inventeringarna. Främst gäller detta lodjursinventeringen. År 2001 anvisades 3 miljoner kronor till länsstyrelserna i fjällänen för inventeringsverksamheten. Samebyarna tilldelades år 2001 via Sametinget 3 miljoner förinventeringsarbetet kopplat till ersättningssystemet.Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05</p

Social network, social support and the rate of decline of CD4 lymphocytes in asymptomatic HIV-positive homosexual men.

AIMS: To test a stress-disease hypothesis by investigating the influence of social network and social support factors on the course over time of the CD4 lymphocytes in an HIV-positive population of gay men. METHODS: The study is a prospective cohort study of a representative population of HIV-positive gay men, undertaken at the Department of Infectious Diseases, Malmö University Hospital. This is the only clinic providing care for HIV-positive individuals in the city of Malmö in southern Sweden (population 248,000). A total of 115 HIV-positive homosexual men, who had not received an AIDS diagnosis, were invited to take part in the study. Seventy-five men (65%) accepted to be interviewed and 64 men (56%) fulfilled the inclusion criteria for the statistical analysis. RESULTS: In a multivariate analysis adjustments were made for age, level of the first CD4 count and time since first contact with the clinic. Men with high family contact frequency had a longer half-life (20.3 years) of the CD4 lymphocyte count than men with a low family contact frequency (7.4 years) (p = 0.03). Men with high social participation also had a longer half-life of CD4 lymphocyte count (14.7 years), compared with men with low social participation (6.3 years, p = 0.10). CONCLUSIONS: The findings of this study imply the importance of social support and social network factors as modifiers of the rate of decline of the CD4 lymphocyte level, which is an important prognostic marker of survival in HIV-positive homosexual men