Giving shape to Norberg’s place identity : a design proposal for a park alongside the river Norbergsån

Detta arbete handlar om att tolka en plats och som utomstående betraktare förstå dess identitet. Att tolka en plats handlar om att förstå vad som gör platsen speciell, därav syftar arbetet till att undersöka en platsidentitet, vad som kännetecknar den och hur den kan ta sig uttryck i en gestaltning. Norbergs samhälle uppstod i anslutning till järnfyndigheter som gav upphov till bergsbruk och är en plats med anor från medeltiden som idag förvaltar ett kulturarv. I Norberg sammanstrålar malmen, skogen och vattnet – element som definierar Norberg som ort. Centrala Norberg är strategiskt beläget utmed Norbergsån som rinner från sjön Noren och förbinder platsen med omvärlden. Utmed ån i centrala Norberg sträcker sig ett parkstråk som Norbergs kommun ämnar göra mer attraktivt och tillgängligt. Detta arbete besvarar frågan “vad kännetecknar Norbergs platsidentitet och hur kan den uttryckas i en omgestaltning av en del av det centrala parkstråket utmed Norbergsån?” genom att utgå ifrån teorier om platsidentitet och hur den identifieras. För att identifiera platsidentiteten genomfördes platsbesök och intervjuer i Norberg, litteraturstudier, platsanalys utifrån valda teorier samt referensbesök till andra platser. Som utgångspunkt för vår gestaltning utifrån en platsidentitet använde vi oss av Norbergs förråd av strukturer, element och rumsligheter av symbolisk mening och omvandlade dessa till fysiska element som representerar platsen. Arbetets frågeställning besvaras med ett gestaltningsförslag för parkstråket som går i Norbergs mänskliga skala med strukturer, material och färger som återfinns i byn. Stråket förses med nya tillgängliga stråk, entréer och funktioner, i linje med det som uppskattas av invånare och besökare. Sociala och historiska värden får utrymme i gestaltningsförslaget utifrån vad undersökningen visade att Norbergs platsidentitet domineras av. En platsidentitet fastställdes i arbetet som en sammanvägning av helheten - vad som format platsen till det den är idag, hur den använts tidigare och hur den används nu, samt vilka sociala strukturer som råder på platsen. Framtiden får utvisa om gestaltningsförslaget blir en representativ plats för Norbergs platsidentitet, då det till stor del handlar om människorna som använder och har använt platsen.The central subject of this thesis is the interpretation of a place as an outside observer, for the purpose of capturing its identity. Interpreting a place is a matter of identifying that which defines that place in particular. Hence, our work consists in exploring the identity of a place, its defining features and how these features can be represented in spatial design. The town of Norberg, in Västmanland County, Sweden, was established in close proximity to ore deposits, giving rise to an iron mining industry dating back to medieval times, which today constitutes a defining cultural heritage. The town centre of Norberg is strategically located on the river Norbergsån, flowing from lake Noren and connecting the town to the world. In Norberg, the iron ore, the surrounding forests, and the water of the traversing river, converge to form the backdrop as well as the central elements of the town’s place identity. Along the river in central Norberg, the municipality is looking to reshape the riverside parks into a more attractive and accessible public space. This thesis, using theory on place identity and how to capture it as a starting point, aims to address the following question: ‘What defines the place identity of Norberg and how may it be represented in the refashioning of a segment of Norberg’s central riverside parks?’ To this end, we conducted field work and interviews in Norberg, as well as reference excursions to other relevant sites. Field work, interviews and excursions were analysed with reference to the theoretical literature. We used Norberg’s existing plethora of symbolic structures, elements, and spatial features as a point of departure for our design, reinterpreting these in physical elements representing the place. A design proposal for a chosen segment of the riverside parks, in which Norberg’s humane scale and familiar structures, materials and colour schemes are reproduced, is presented as an answer to the research question set out above. The park area is furnished with accessible pathways, entrances, and functions, in line with the preferences of local inhabitants and visitors. Social and historical values are bought to the fore, drawing on the analysis of the place identity of Norberg. In this thesis, a place identity is described as the totality of historical influences, uses to which the place has been put in the past as well as the present, and social structures shaping the local community’s outlook on the place. Time will tell whether our design proposal successfully captures the place identity of Norberg, for which the adoption and use of the inhabitants and visitors is the ultimate litmus test

Gimo bruksområde : inventering och riskklassning enligt MIFO fas 1

This master thesis encompasses an inventory of the older industrial community of Gimo. Investigations of the contamination situation for each industrial area were done. A risk classification according to the Swedish Environmental Protection Agency's "Method of Surveying Contaminated Sites", phase one, followed. The risk classification was done on areas of Iron Work, a rockwool industry and a landfill. Gimo have had iron manufacturing from 1615 until 1945. Gimo have had two blast-furnaces and two smithies periodically. The youngest smithy was placed close to the big dam of Gimo and the blast-furnace stood where Sandvik Coromant has its car park today. The two areas have been risk classified as one unit. In order to investigate the status of contamination at the site a minor field survey was done. Samples of residues, waste, from the blast-furnace and the clay, underneath the waste layer, were sent for analysis of their metal content. The blastfurnace waste had very low content of arsenic, cadmium, chrome, cobalt, cupper, lead, mercury, nickel, vanadium and zinc. The amount of arsenic in the clay was moderate. Leaching tests were done on the blast-furnace residues and a very small amount of hazardous metals were leached out. These areas were classified in risk class 3, moderate risk for human health and the environment. No further surveys are therefore necessary. Rockwool was based in Gimo during the years 1954-1991. Presumably the industrial area contains phenols, formaldehyde, and solution of formaldehyde and ammonia and fuel oil from an oil discharge in 1979. A remediation of the site was done to moderate levels of fuel oil in the soil at the time of the factory closure. This oil discharge might have caused very serious levels of oil in the sediments of a river situated downstream. This industrial area has been given a risk class 2, large risk for human health and the environment. Further investigations at the site are necessary, especially before future constructions. Rockwools largest landfill is situated in the northern shore of Gimo dam. The landfill contains rockwool residues, primarily consisting of iron, and presumably the chemicals that were used in the factory including lubricating oil. The landfill borders very sensitive ecosystems with high protection values and have thereby been classified in the risk class 2, large risk. Further assessments of leaching of contaminants from the landfill are therefore necessary.Detta examensarbete omfattar en inventering av äldre industriområden i Gimo bruksområde. Föroreningssituationen utreddes för respektive område och därefter riskklassades objekten enligt Naturvårdsverkets Metodik för Inventering av Förorenade Områden (MIFO) fas 1. Riskklassningen gjordes på de områden där järnbruksverksamheter tidigare har bedrivits, ett mineralullsindustriområde och en deponi. Järnbruk har bedrivits i Gimo från 1615 till 1945. Bruket hade periodvis två masugnar och två smedjor där tackjärn respektive stångjärn producerades. Det område där hammarsmedjan tidigare stått intill Gimo damm och där de yngsta masugnarna stått, som idag är Sandvik Coromants parkering, riskklassades som ett objekt. För att utreda föroreningssituationen utfördes en mindre provtagning av masugnsslagg och den underliggande leran. Slaggen hade låga halter av metallerna arsenik, bly, kadmium, kobolt, krom, koppar, kvicksilver, nickel, vanadin och zink. Arsenik fanns i måttligt allvarlig halt i leran. Laktester på slaggen visade att utlakningshalterna av metaller var mycket låga. Järnbruksområdena tilldelades riskklass 3, måttligt risk. Bedömningen har gjorts att det i nuläget inte är angeläget med vidare undersökningar. En mineralullsindustri, Rockwool, fanns i Gimo under åren 1954 till 1991. Området antas innehålla föroreningar i form av fenol och formaldehyd och vattenlösning av formalinformaldehyd och ammoniak samt eldningsolja från ett utsläpp av 130 m3 lätt eldningsolja från 1979. En sanering av oljan till måttligt allvarliga halter gjordes i samband med nedläggningen av fabriken. Läckaget kan ha bidragit till mycket allvarliga oljehalter i sedimenten i en å inom påverkansområdet. Området har tilldelats riskklass 2, vilket betyder att en det är angeläget att utföra undersökningar av spridnings- och föroreningssituationen. Rockwools största deponi ligger i norra delen av Gimo damm. Den innehåller mineralullsrester och slagg, främst innehållande järn. De kemikalier som antas finnas på deponin är främst fenol och formaldehyd från bindemedlet och eventuellt petroleumprodukter som smörjolja. Deponin har på grund av sin ogynnsamma lokalisering i anslutning till ekosystem med mycket höga naturvärden tilldelats riskklass 2, stor risk. Det bedöms därmed vara angeläget med vidare undersökningar av föroreningssituationen på området

Skogsbristen i Smålands bruksskogar : en studie av träkolsförbrukning vid Storebro Bruk 1793-1850

The forest in the county of Småland has been utilised for a long time. One of the most important forms of utilisation of wood has been charcoaling for the benefit of the iron industry. Shortage of forest in relation to the iron industry, was discussed already in the 17th century in Sweden. The aim of this study was to analyse the purchase and consumption of charcoal at Storebro Bruk, an ironwork in Småland, during the period 1793-1850, as well as analyse the shortage of forest at the time. To determine the utilisation of the forest in the area, I have used historical sources from Storebro Bruksarkiv. To describe the history and the development of the ironworks, I used general documents, which includes licences, certificates of registrations, contracts of sale and other documents describing the activities in the ironworks. To determine the extent and the source of the charcoal deliveries, I used the financial books from 1793-1850. In the study, I made a selection of 16 villages to analyse how the charcoal deliveries varied between the villages, also how these deliveries changed over time. From 1793 to 1850 the farmers around the ironworks, in average, delivered 94 100 hectolitres of charcoal per year to the ironworks, which corresponds to an annual felling of 11 292 m3. A forest estimate, made by forest officer Sjögren from the forest district of Tjust, showed the condition of the forest after the studied time period, in 1874. The average wood resource in the villages and farms, that were included in the forest estimate, was about 50 m3 wood/ha. The proportions between timber (timber trees and expected timber trees) and charcoal- and fire wood were 36/64. Consequently, the largest part of the total volume of wood was in forests of age under 50 years. By combining the different parts of my study, I venture to say that Storebro Bruk, with its need of primary products, have a strong influence in the surrounding environment. During the studied period a "charcoal wood-frontier" gradually moved from the vicinity of the ironwork to its periphery. This process made distinct gradients in the forest landscape. I consider the villages near the ironworks, which principally were owned by the ironworks, were having a local shortage of forest, mainly charcoal wood, from around 1830. The forest estimate from 1874, after the studied period, showed that the charcoal wood was the dominating and the share of timber was lesser. Consequently, the shortage of charcoal wood around 1830 became a shortage of timber wood around 1870. Historical sources, in the way I used them, gives a detailed account of how people have utilised the forest under a certain time, but also how the forest was influenced by the utilisation of the human. As a result of this, we can improve our decisions; how to manage the forest to preserve biological, cultural and social values.Smålands skogsmarker har utnyttjats under mycket lång tid. En av de viktigaste formerna för skogsutnyttjande har varit kolning för järntillverkning. Skogsbrist i bruksområden började diskuteras redan under 1600-talet. Det övergripande syftet med examensarbetet är att analysera Storebro Bruks inköp och förbrukning av träkol till järnframställning under tidsperioden 1793-1850, samt att analysera den skogsbrist, som på många håll ansetts allmän under den aktuella tiden. För att kunna avgöra hur skogen i området har utnyttjats har jag arbetat med historiskt källmaterial från Storebro Bruksarkiv. För att beskriva brukets historia och utveckling har jag i huvudsak använt mig av allmänna dokument, vilket innefattar privilegiebrev, lagfarter, köpekontrakt och andra dokument som beskriver brukets verksamheter. För att fastställa träkolsleveransernas omfattning och ursprung, samt brukets träkolsförbrukning, använde jag räkenskapsböckerna för åren 1793-1850. Jag har, i studien, gjort ett urval av 16 byar för att spegla hur träkolsleveranserna varierade mellan byarna, samt hur dessa leveranser förändrades under årens gång. Mellan åren 1793 och 1850 levererade bönderna runt bruket i genomsnitt 94 100 hektoliter träkol per år till bruket, vilket motsvarar en årlig avverkning på 11 292 m3. En skogsuppskattning gjord av Jägmästare Sjögren från Tjust revir, visade skogens tillstånd efter min studerade tidsperiod, år 1874. Det genomsnittliga virkesförrådet i alla byar och gårdar som inkluderades i skogsuppskattningen var omkring 50 m3 skog/ha. Proportionerna mellan timmerskog (timmerträd och timmerämnen) och kol- och vedskog var 36/64. Alltså bestod den största delen av den totala volymen av skog under 50 år. Genom att lägga samman alla olika delar i mitt arbete kan jag med stor säkerhet påstå att Storebro bruk genom sitt behov av råvaror påverkat omgivningen radikalt. En ”kolveds-frontier” förflyttades successivt från brukets närhet till dess periferi under den studerade perioden och denna process skapade tydliga gradienter i skogslandskapet. De närmaste byarna, som i huvudsak också ägdes av bruket, anser jag led av lokal skogsbrist från omkring 1830, och då i huvudsak brist på kolskog. Skogsuppskattningen från 1874, efter min studerade tidsperiod, visade att kolskogen dominerade, medan andelen timmerträd var mindre. Alltså har kolskogsbristen på 1830-talet övergått till en timmerträdsbrist på 1870- talet. Historiska källmaterial, på det vis som jag har använt dem, ger en detaljerad bild av hur människan utnyttjade skogen, under en viss tid, men också hur skogen påverkades av människans utnyttjande. Som ett resultat av detta kan vi också förbättra de beslut vi tar idag, om hur skogen ska skötas för att på bästa sätt bibehålla dess biologiska, kulturella och sociala värden

Järnmöllan i Tvååker: Inledning och projektets bakgrund

Järnmöllan in Tvååker. Introduction and background of the project By Gert Magnussen For almost a century the iron mill, Järnmöllan at Tvååker in Halland on the west coast in SW Sweden has been known and discussed. One of the oldest documents about water powered iron production in Europe from 1197, reveals that Järnmöllan was a donation from Absalon, the archbishop of Lund, to the friars of Sorö in Sealand. The discussions have focussed on two main hypotheses: one being that Järnmöllan was a forge, the other that it was a reduction furnace, where the smiths had produced wrought iron out of limonite ore. The interest of the site is due to the fact that the introduction of water power is consideret one of the most important steps towards an increase in iron production and industrialised society. Though the few written documents known from the 13th century was thoroughly analysed, the question of the nature of Järnmöllan remained unsolved. In the 1980s, however, surveys for ancient monuments in the area of Tvååker, revealed some ten sites with ancient slags. From the medieval documents the area of Absalon’s donation could be reconstructed. Within the suggested location one larger site with large slag heaps was found. Could this site be the one mentioned in the medieval documents? If so. would it be possible to shed some new light on the old question about Järnmöllan, the, in written sources, oldest known water powered iron production? In the 1990s a iterdisciplinary research group was set up lead by Hans Andersson, professor in archaeology. The other members were the archaeologists Gert Magnusson, Bo Strömberg and Jens Vellev, the human geographers Per Connelid och Catarina Masher, the historian Rikke Agnete Olsen and the metallurgist Vagn Buchwald. The fieldwork was carried out 1993-95. The source material consisted of four different types: the written document, the remains of furnaces and other constructions in the river valley, the reconstruction of the landscape and the metallurgical analyses. Our intention was that these materials cooperately would lead to a new understanding of the Järnmöllan at Tvååker

Det industriella arvet i MilanoSesto : En rumslig analys av inkludering och minne i Sesto San Giovanni

Projektet MilanoSesto är ett försök att rekonstruera Sesto San Giovanni till förmån för hållbar utveckling och social inkludering. Sestos industriella historia, som främst blir synlig genom de ruiner som fortfarande står kvar, ska tillsammans med dessa riktlinjer skapa en ny image av Sesto San Giovanni. I den här förändringen förtydligas en del aktörer, såsom forna industriarbetare och stadsplanerare, som påverkar platsernas betydelse och utformning. MilanoSesto innebär en ny tillströmning av inflyttare som ska ges tillgång till aktivt deltagande i vardagen i Sesto. För att detta ska kunna lyckas behövs platser som uttryckligen samlar både nya och gamla invånare. Samtidigt kompletterar det historiska arvet och nya målsättningarna för hållbar stadsomvandling varandra så att Sesto får karaktär och inte faller tillbaka in i benämningen ”icke-plats”

Basindustrins transporter via sjöfart och järnväg - En undersökning av beredskapen vid avbrott i norra Sverige

Large volumes of cargo are frequently being transported between the northern and southern parts of Sweden both by railroad and sea vessels. If these transport flows suffer disruptions or interruptions there are no alternative paths with the same capacity to which the goods can be reallocated. This indicates a possible vulnerability in the transport-links that may create problems for companies if they have to redirect large flows through other transportation systems. This study has been limited to the heavy industries north of Umeå and the main issue is to examine the flexibility of the transportation infrastructure and how it deal with various disturbances or interruptions. This study also takes into consideration the consequences of disruptions for the heavy industries and it examines how previously interruption has been managed. Furthermore, experienced logisticians have been interviewed, and their answers provide the foundation of the findings in this report. The study shows that heavy industries are exposed to a risk of interruption that in turn may result in increased costs for the affected industry. As soon as affected companies are informed of an interruption in the transportation system they take action. Depending on the level of supply they turn to the spot market to solve their immediate transportation need. Thus, an interruption in the system means that many companies are looking to find alternative transport capacity and a high demand will result in a lack of supply in available cargo carriers. Keeping a constant transport capacity available to enable flexibility in times of excess demand would be a very expensive solution, this because large resources are tied up for long periods of time without being utilized. However, having to reduce production or, in a worst-case scenario, having to completely shut down production, due to lack of transportation capacity would also incur great costs for the heavy industries in the north