Marin strategi för Nordsjön och Östersjön 2024–2029 : Bedömning av miljötillstånd och socioekonomisk analys

Havs- och vattenmyndigheten har gjort en statusbedömning av miljötillståndet i svensk havsmiljö. Det innebär en bedömning av om vi har nått god miljöstatus i svenska havsom­råden i Västerhavet och Östersjön, det vill säga har livskraftiga marina ekosystem med ett hållbart nyttjande av havet. Baserat på resultaten görs en ekosystemtjänstanalys och en ekonomisk analys av havets nyttjande. Resultaten visar att tillståndet för havsmiljöns arter och livsmiljöer är fortsatt kritiskt och att nyttjandet inte är hållbart. Med den här bedömningen av hur havet mår och nyttjas inleds den tredje förvaltningscykeln inom havsmiljöförvaltningen enligt havsmiljöförordningen, som ingår i det svenska genomförandet av EU:s havsmiljödirektiv. Det är en uppdatering av bedömningen från 2018, den första bedöm­ningen gjordes 2012. Bedömningen av havsmiljöns tillstånd ligger till grund för kommande steg inom förvaltningscykeln, såsom fastställande av miljökvalitetsnormer, övervakningsprogram och efterföljande åtgärdsprogram för havet. I de flesta fall nås inte god miljöstatus. Det gäller både bedömda belastningar och påverkan som vi utsätter haven för samt tillstånd för arter, livsmiljöer och ekosystem. Likt föregående bedömningsperioder bedöms de belastningar som påverkar mest i svenska havsområden vara övergödning, farliga ämnen, uttag av arter och bifångst i fiske. Att vi ännu inte uppnår god miljö­status får negativa konsekvenser för de ekosystemtjänster som haven levererar till samhället. Det innebär att sektorer som turism och yrkesfiske idag levererar under den kapacitet som är möjlig om miljöns status var långsiktigt hållbar

Kartläggning av samrådsstrukturer inom fiskförvaltning i Sverige

Det pågår ett arbete för att styra över den svenska fiskeriförvaltningen mot ett mer ekosystembaserat arbetssätt. Det nya arbetssättet ställer högre krav på delaktighet och samverkan mellan fiskets olika aktörer. Fasta så kallade samrådsstrukturer har i flera sammanhang lyfts fram som ett effektivt sätt att samverka inom den komplexa fiskförvaltningen. Kunskapen om vilka samrådsstrukturer och processer som finns inom svensk fiskförvaltning är i vissa avseenden bristfällig. Det gäller framför allt de samrådsstrukturer som finns på regional och lokal nivå, där lokala aktörer samarbetar med andra lokala eller regionala aktörer. Då dessa samrådsstrukturer utgör en viktig pusselbit för att utveckla den svenska fiskförvaltningen avser denna kartläggning att ge en bild av hur det ser ut idag. I rapporten ingår även en analys av vilka framgångsfaktorer som finns när man ska arbeta med långsiktiga samrådsstrukturer. Analysen landar också i konkreta rekommendationer för vad man ska tänka på när man startar och driver samrådsstrukturer inom fisket. Kartläggningen utgår från en enkätundersökning som involverade alla länsfiskekonsulenter på landets länsstyrelser, men även andra relevanta intresseorganisationer kontaktades. Inkomna enkätsvar har sammanställts och bidrar med information till både pågående, nybildade och framtida samrådsstrukturer. Totalt har 87 samrådsstrukturer kartlagts, varav 47 är inom vattenområden där Havs-och vattenmyndigheten har föreskriftsrätt. Övriga 40 samrådsstrukturer ligger i vattenområden med i huvudsak enskild fiskerätt där berörda fiskerättsägare har det primära förvaltningsansvaret. Kartläggningen innefattar även frågor och analys av var det finns organisationer som har potential att utvecklas och implementera arbete med regional och lokal förvaltning av fisket i sin verksamhet. Kartor, både analoga och digitala, har tagits fram för att visualisera och tydliggöra var olika samrådsstrukturer finns idag och var det kan finnas behov av ytterligare samrådsstrukturer. Eftersök i litteraturen har gett information om både utmaningar och framgångsfaktorer gällande arbetet inom samrådsstrukturer och ekosystembaserad fiskförvaltning. För att bekräfta dessa och hitta ytterligare viktiga aspekter att tänka på valdes nio av de 87 kartlagda samrådsstrukturerna ut för en mer djuplodande intervju. Intervjusammanställningen, enkätsvaren och litteraturstudien har tillsammans möjliggjort framtagandet av rekommendationer och ledord för utformning av nya eller hantering och utveckling av befintliga samrådsstrukturer. Förhoppningen är att rapporten kan bidra med värdefull information om hur situationen ser ut och vad man ska tänka på i det fortsatta arbetet med att utveckla samrådsstrukturer inom fisket. Det bör även finnas goda möjligheter att följa upp inventeringen

Vägledning för hydromorfologiska kvalitetsfaktorer enligt HVMFS 2019:25 : Bedömningsgrunder för sjöar, vattendrag, kustvatten och vatten i övergångszon

Den här vägledningen gäller bedömningsgrunder för hydromorfologiska kvalitetsfaktorer i sjöar, vattendrag, kustvatten och vatten i övergångszon¹ enligt bilaga 3 i Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter (2019:25) om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten. Vägledningen riktar sig främst till vattenmyndigheter och länsstyrelser i deras arbete med att klassificera ekologisk status med avseende på hydromorfologi.Vägledningen utgår ifrån texter och numrering i föreskrifter (HVMFS 2019:25). De texter som finns i föreskrifterna återges i denna vägledning i sin helhet och är markerade med grå överstrykning. Röd text anger när de vägledande texterna i aktuellt kapitel senast uppdaterades och i vissa fall anges vilka avsnitt som ändrats vid senaste justeringen. Vägledningen är uppdelad i tolv kapitel.Första kapitlet beskriver generellt hur klassificering av hydromorfologiska kvalitetsfaktorer och parametrar ska göras.Kapitel 2–10 ger vägledning kring de hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna enligt föreskrifter. Kvalitetsfaktorerna är i sin tur uppdelade i avsnitt gällande beskrivning av kvalitetsfaktorn och hur den ska klassificeras samt ingående parametrar.Kapitel 11 ger vägledning kring vandringsbenägna fiskarter och hur dessa ska bedömas vid statusklassificering av konnektivitet.Kapitel 12 ger vägledning kring olika hydromorfologiska typer som förekommer i olika vattenkategorier.Typindelningen ska underlätta arbetet med att fastställa ytvattenförekomsters referensförhållande och vid gruppering av ytvattenförekomster. ¹ I Sverige finns vid beslutande av denna vägledning inga utpekade vatten i övergångszon

Handbok för åtgärder mot internbelastning

För att uppnå god ekologisk status avseende övergödning i svenska sjöar och kustvatten räcker det i många fall inte att enbart minska belastningen av fosfor från externa källor såsom reningsverk, enskilda avlopp, jordbruk och industrier. Detta beror på att förhöjd internbelastning från sedimenten leder till att halterna av fosfor i vattnet hålls höga. För att minska dessa halter skulle även internbelastningen behöva åtgärdas. Åtgärder mot internbelastning är inte en ersättning för åtgärder mot näringsläckage från land till vattenmiljön, eftersom den externa näringsbelastningen måste vara nere på en tillräckligt låg nivå för att en internbelastningsåtgärd ska bli långsiktigt effektiv. Även om en framgångsrik åtgärd mot internbelastning resulterar i att fosforhalterna temporärt minskar, kommer den externa belastningen avgöra övergödningssituationen i vattenförekomsten på lång sikt. Det kan alltså vara nödvändigt att genomföra åtgärder mot både den externa och den interna belastningen till en och samma sjö

Sveriges badvattenkvalitet : Inför badsäsongen 2023

I denna årligt återkommande rapport ger Havs- och vattenmyndigheten en lägesbeskrivning av Sveriges EU-bad inför kommande badsäsong. Här beskrivs Sveriges kommuners arbete med badvattenkvalitet och vilka regler som styr arbetet. Rapporten riktar sig både till kommuner och till dig som badar. Badvattenkvaliteten är viktig för många människor. Den påverkar planering av semester och fritidsaktiviteter. Arbetet enligt regelverken för EU-bad ger dig som badar goda möjligheter att välja ett bad med bra kvalitet. Kommunerna ansvarar för att kontrollera och säkerställa att EU-baden har god badvattenkvalitet. De bedriver övervakning, gör bedömningar om algblomningar eller avfall finns, informerar på webbplatsen Badplatsen och skyltar vid badplatserna. Det som analyseras i proverna är förekomsten av två typer av indikatorbakterier (E. coli och intestinala enterokocker). EU-badsymbolen fungerar som en kvalitetsstämpel på att badet kontrolleras enligt reglerna. De allra flesta EU-baden i Sverige har en god vattenkvalitet. Inför badsäsongen 2023 klassificeras badvattenkvaliteten utifrån prover tagna under de senaste fyra badsäsongerna som utmärkt, bra eller tillfredsställande för 421 av Sveriges 461 EU-bad, vilket motsvarar cirka 91 %. Totalt har 359 EU-bad fått klassificeringen utmärkt inför 2023 års badsäsong, jämfört med 356 inför 2022 års badsäsong. Tolv EU-bad har fått klassificeringen dålig badvattenkvalitet, en minskning med tre bad jämfört med förra året. Övriga EU-bad har inte kunnat klassificeras eftersom de antingen helt saknar prover från något år och därmed stämplas som ”ny badplats” (4 bad) eller är otillräckligt provtagna (21 bad). Den svenska klassificeringen som syns på webbplatsen Badplatsen är den som gäller för svenska bad. Även Europeiska Miljöbyrån (EEA) gör en klassificering av EU-baden i Sverige. Denna rapport är i huvudsak skriven för att informera om klassificeringen av svenska EU-bad inför badsäsongen 2023. Vi beskriver också hur badplatserna sköts och kontrolleras. Den som vill veta mer om lagstiftningen, eller behöver specifika anvisningar för förvaltningsarbetet, kan läsa den vägledning kring EU-bad som Havs- och vattenmyndigheten tagit fram i samarbete med Folkhälsomyndigheten

Samexistens mellan havsbaserad vindkraft, yrkesfiske, vattenbruk och naturvård : En kunskapssammanställning om förutsättningar och åtgärder

Havs- och Vattenmyndigheten, HaV, och Statens energimyndighet, Energimyndigheten, fick i februari 2022 uppdraget att göra en kunskapssammanställning om möjligheterna och förutsättningarna för samexistens mellan havsbaserad vindkraft, yrkesfiske, vattenbruk och naturvård. Myndigheterna har tolkat uppdraget som att det gäller samexistens på samma plats, och lyfter särskilt vikten av och förutsättningarna för anpassning av de olika verksamheterna. Slutredovisningen bygger på en genomgång av litteratur och projekt, en analys av sjösäkerhetsmässiga förhållanden, erfarenhetsutbyten med andra länder och dialog med svenska myndigheter och branschrepresentanter

Skyddsåtgärder vid seismiska undersökningar : Vägledning för att förhindra att seismiska undersökningar orsakar skadligt impulsivt buller med negativa effekter på marina däggdjur

Undersökningar av havsbotten med seismisk utrustning kan orsaka negativ miljöpåverkan till följd av högt undervattensbuller. Denna rapport syftar till att ge rekommendationer kring åtgärder som kan vidtas för att undvika störningar för marina däggdjur. Fokus ligger på åtgärder för tumlare då denna art är särskilt ljudkänslig.Rekommenderade åtgärder: Under ansökningsprocessen: Utrustningen och dess potentiella ljudpåverkan beskrivs, helst genom modellering (se avsnitt 9.1) Rumslig och tidsmässig planering för att undvika känsliga områden och tider på året. (se avsnitt 9.2) Vid utförandet av undersökningarna: Tillämpa en mjukstartsperiod för uppstart av ljudalstrande utrustning som riskerar att störa eller skada tumlare. Varaktigheten på mjukstarten ska vara tillräckligt lång för att djur i närheten ska hinna förflytta sig till ett säkert avstånd från ljudkällan innan den uppnått full styrka. Baserat på ett undflyendebeteende på 2 m/s betyder det att en mjukstartsperiod bör vara minst 20 minuter för att ge tumlaren möjlighet att undvika skadlig påverkan (se avsnitt 9.4). För vissa områden rekommenderas visuell och/eller akustisk övervakning i kombination med system för att pausa eller avbryta den pågående aktiviteten (se avsnitt 9.5). Kontroll av undervattensbuller så att villkor/gränsvärden inte överskrids (för de fall sådana villkor finns). Efter genomförd undersökning: Rapporterin

Vägledning om kraftigt modifierat vatten (KMV) och ekologisk potential

Denna vägledning ska fungera som en praktisk handledning för de experter inom länsstyrelserna som kommer att arbeta med bedömningsförfarandet för kraftigt modifierade vatten och ekologisk potential. De processer och bedömningar vägledningen hanterar är komplexa och förutsätter således att den som praktiskt tillämpar vägledningen har vissa förkunskaper inom området. Vägledningen är också tänkt att vara användbar för verksamhetsutövare vars verksamhet ligger i en vattenförekomst som förklarats som kraftigt modifierad

Coexistence of offshore wind power with commercial fishing, aquaculture and nature conservation : A synthesis of knowledge about preconditions and measures

In February 2022, the Swedish Agency for Marine and Water Management (hereinafter SwAM) and the Swedish Energy Agency (hereinafter Energy Agency) were tasked by the Government of Sweden with compiling a knowledge synthesis of the possibilities and preconditions for coexistence of offshore wind power with commercial fishing, aquaculture and nature conservation. The agencies have interpreted the assignment as referring to coexistence in the same location, highlighting in particular the importance of and prerequisites for adapting the different activities. This final report is based on a review of literature and projects, an analysis of navigational safety conditions, exchanges of experiences with other countries and dialogue with Swedish authorities and stakeholders. Offshore wind power The increasing demand for electricity is increasing interest in developing new offshore wind power. As a result, wind power’s claims on marine space have also increased, which could lead to conflicts with existing uses. The impacts of offshore wind power and the conditions for coexistence differ between the construction, operation and decommissioning phases, and are dependent on factors such as the choice of technology and type of installation. The rapid technological development that characterises offshore wind power creates both opportunities and challenges for coexistence, and there are currently several uncertainties that remain to be resolved.  The regulatory framework applicable to the establishment of offshore wind power is extensive and complex, particularly in terms of regulating its environmental impacts. At the same time, there are no regulations explicitly aimed at coexistence with other activities. Both in Sweden and other countries, there is limited experience in testing co-location of activities in offshore wind farms. For offshore wind power, the lack of predictability in the permitting process is an important challenge both for the state and the developer in terms of enabling coexistence while promoting new electricity generation. The planning and establishment system for offshore wind power that is currently in place in Sweden is limited in its ability to steer the expansion of offshore wind power in terms of the cumulative effects on the environment and other activities. More broadly, the system is ill-suited to promote coexistence at a more strategic level. This report presents arguments for a revised establishment system with stronger state steering and control of where offshore wind power may be located. The arguments highlight factors such as the potential for improved steering based on benefits for the electricity system, for better coexistence with other uses and assessment of cumulative effects, as well as for greater control over the pace of establishment and knowledge gathering. Coexistence between offshore wind power and commercial fishing The potential for coexistence between offshore wind power and commercial fishing differs depending on the fishing method, the type of wind park and the environmental conditions in the area. Coexistence with fishing with active gear is largely untested and is considered difficult or very difficult, mainly due to the associated safety risks. The current knowledge of opportunities and obstacles is largely based on experiences from older installations. The conditions for coexistence in future wind farms are judged to be better, although opinions vary. To date, the vast majority of countries have not planned for offshore wind in the most valuable fishing areas. This may be about to change in some countries, as governments are beginning to realise that conflict-free areas are not sufficient to meet offshore electricity generation targets. In Sweden, where there are wind power projects in some of the country's most valuable fishing grounds, two recent draft permits have proposed measures requiring the development of coexistence solutions. Coexistence is one of the fundamental objectives of Swedish marine spatial planning, and it is primarily within the framework of marine spatial planning that trade-offs between competing activities should be made. Where the coexistence of wind power and fishing is deemed possible, guidance on conditions may be relevant in terms of both the design of the wind park and the fishing activities. The focus should be on the safety and efficiency of both activities. The guidance may be of a general nature in marine spatial planning, and more detailed for the permit granting process. In the latter case, such guidance should contribute to uniform permit granting processes for future wind power projects. In the future, it may be necessary for the state to impose specific requirements regarding coexistence in certain areas. There is a need to investigate what opportunities the Swedish state has to impose such requirements within the existing wind power establishment system. This report also highlights the need for a robust, quantitative analysis of navigational risks related to fishing within wind parks in Swedish waters. Opportunities and obstacles to insurance of fishing activities in wind parks also need further analysis, taking fishermen, fishing boats and wind park developers into account. Cooperation between the sectors is crucial for the development of mutually beneficial coexistence solutions, which is why continued support for dialogue between fisheries and wind power is important. Coexistence between offshore wind power and aquaculture Offshore aquaculture is a new and growing activity. Although the industry is still in its infancy, there is a growing awareness of its commercial potential. Coexistence with offshore wind power can provide an opportunity for aquaculture to establish itself offshore and could lead to more efficient utilisation of wind power areas. At present, there is a very small number of combined aquaculture and wind power installations, all of which are at a research stage. There are currently no active facilities or license requests for offshore aquaculture in Swedish waters. Coexistence is currently hampered by a number of challenges relating primarily to the technology, operation and safety of combined installations, as well as to regulations, finances and insurance. The coexistence of aquaculture and offshore wind power can benefit from explicitly identifying sites for multi-use during the planning process, as recently introduced by the Netherlands. This may be the case in Sweden in the future, based on the ambition in the 2021 Aquaculture Action Plan to identify suitable areas for offshore aquaculture. Future marine spatial plans could provide guidance on coexistence in such sites. Ultimately, it may also be necessary to develop criteria for the assessment of combined installations, possibly taking into account both environmental risks and benefits. Continued support for the development of solutions of combined aquaculture and wind power installations is needed. Private actors play the most important role, but there is also scope for the state to support this development. Coexistence between offshore wind power and nature conservation The coexistence of wind power with nature conservation is strongly regulated in environmental legislation and concerns the assessment of permissibility in relation to conservation objectives. All countries, including Sweden, have extensive experience of environmental permitting of wind power. However, there are still significant knowledge gaps in knowledge about the impact of wind power on the marine environment, ranging from local impact on individual species to impact on populations at the sea basin level. The effects are often site-specific, which makes it more difficult to draw general conclusions about where and how coexistence may be possible. In most other countries, the state has steered offshore wind power away from protected areas and areas with particularly valuable species and habitats through marine spatial planning. Permit decisions are usually preceded by a site-specific assessment of whether the effects of wind power are within or above acceptable thresholds. There are currently no fixed threshold values for most effects, and decisions are instead based on the estimated impact on the conservation status of species and habitats. Clear assessment criteria for both effects and mitigation measures facilitate a uniform assessment of wind power and create predictability for both the permit review bodies and developers. For the establishment of offshore wind power in protected areas, the permitting process is even more complex and time-consuming, which increases the unpredictability and investment risks for the wind developer. To accelerate the development of offshore wind power, it may be necessary to divert wind power from protected areas or areas with protected species and habitats in the maritime spatial planning process. At a strategic level, it is also important to address future heightened marine protected area targets in the European Union Biodiversity Strategy. The coexistence of offshore wind power and nature conservation is hampered by a lack of knowledge about the environmental effects of wind power. Knowledge acquisition programmes are important in order to gradually develop robust assessment criteria for assessing wind power projects and develop conditions for construction and operation. It is important that the state collaborates with the wind power industry and academia to develop such a programme, taking inspiration from the experience of other European countries. Nature-inclusive design in or adjacent to wind power foundations is driven by the wind developers themselves based on the ambition for offshore wind parks to have a net positive contribution to the environment. The way in which the designs should be assessed and their actual environmental effects need to be clarified in order to assess whether they can help to make coexistence between offshore wind power and nature conservation more feasible