Middelalderfiske, fellefangst og fraflytting : en dendrokronologisk undersøkelse av et 1300-talls stasjonært fiskeanlegg i Nord-Mesna, Sørøst-Norge

Fishing in rivers and lakes has traditionally been a longstanding and dependable means of sustenance for the people of inland Scandinavia. However, our understanding of pre-modern fishing traditions has been hampered by a lack of written sources, as well as a scarcity of archaeological data. However, a recent excavation and comprehensive dendrochronological analysis of a fish trapping enclosure system in Lake Nord-Mesna (520 masl.), in the boreal forests of inland Norway, has provided unique insight into freshwater fishing traditions, techniques and organization. The excavated structure, believed to be a fish weir with lath screen traps set into shallow water, was established in the late 1200s. In the following years it was regularly maintained in the spring/early summer. The last documented repair was in 1343. Its abandonment is interpreted as resulting from a recession likely induced by factors such as plague and climatic deterioration, that affected inland areas of Scandinavia in the 1300s. These results provide archaeological evidence of medieval utilization of effective enclosure traps in the region. This contradicts the prevailing notion that this form of fishing was later introduced by Forest Finns who migrated to the area in the 17th century. In addition, the findings give new and significant information about the organization and practice of medieval fishing in inland Scandinavia

Uppdragsarkeologi : det uppdragsarkeologiska systemet : vägledning för tillämpning av kulturmiljölagen

Uppdragsarkeologi är ett samlingsbegrepp för de arkeologiska utredningar och undersökningar som länsstyrelsen beslutar ska genomföras i samband med markexploateringar. Dessa regleras av 2 kap. 11 och 13 §§ i kulturmiljölagen (1988:950) (KML). Kostnadsansvaret för uppdragsarkeologiska undersökningar vilar i normalfallet på företagaren, enligt 2 kap. 14 § KML. Den 1 maj 2017 juli 2015 trädde Riksantikvarieämbetets nya föreskrifter i kraft; Riksantikvarieämbetets föreskrifter och allmänna råd om uppdragsarkeologi (KRFS 2017:1). Införandet av Riksantikvarieämbetets kulturmiljöregister (KMR) innebar vissa ändringar av föreskrifterna (KRFS 2018:6). Dessa trädde i kraft 1 januari 2019

Att samla och dokumentera : om museernas långsiktiga uppdrag och hur det följs upp

I denna sammanställning beskrivs den roll som museernas pågående och kontinuerliga samlande och dokumentation har i ett hållbart samhälle. Ett avsnitt ägnas åt en studie av regionala museers samlandeuppdrag och hur det följs upp. Museer bidrar till kontinuitet och långsiktighet i samhället. Idén om att skapa museer har funnits länge och kan därigenom diskuteras utifrån flera hållbarhetsaspekter. Vi avser här framför allt den sociala hållbarheten med museerna som en markör för ett samhälle som vilar på lång och stabil bas och där medborgarna har tillgång till källmaterial, kunskap och upplevelser. Vidare tar vi vår utgångspunkt i det över tid hållbara verksamhetskonceptet ”att samla”. Detta verksamhetskoncept utgör grunden för det kulturarv som museerna byggt och bygger på i form av samlingar. Genom insamling skapar museer ett kulturellt kapital som växer med tiden. Tillväxten är inte nödvändigtvis fysisk, utan framför allt kunskapsmässig. Insamlande bör ses som kunskapsuppdrag och bevarandeuppdrag integrerat. Vi kan konstatera att de allmänna museerna verkligen har ett uppdrag från samhället att göra urval för framtiden av det som museilagen beskriver som materiella och immateriella vittnesbörd om människan och människans omvärld, samt att detta uppdrag kan kopplas till samhällets genomförande av Agenda 2030 och de globala målen för hållbar utveckling. Att museer samlar och dokumenterar är ett sätt för samhället att skydda och bevara kultur- och naturarvet, och samtidigt ett sätt att främja många andra hållbarhetsmål kring lärande, vetenskap, innovation och social sammanhållning. En iakttagelse som vi har gjort är att en ökad sektorsövergripande samverkan behövs för att museer på ett verkligt kraftfullt sätt ska kunna understödja en hållbar samhällsutveckling. Det är exempelvis alltför vattentäta skott mellan politikområdena utbildning och kultur för att museerna ska kunna nå sin fulla potential som kunskapsinstitutioner. Denna sammanställning visar att det inte är känt hur det faktiskt förhåller sig med genomförandet av uppdraget ”att samla”, då den systematiska uppföljningen är i det närmaste obefintlig. Det finns med andra ord väldigt begränsad kunskap om förutsättningar för eller efterlevnad av uppdraget, och för sektorn saknas ett viktigt verktyg för utveckling. Sammanställningen slutsats är att de allmänna museernas samhällsuppdrag att samla och dokumentera kan synliggöras mer

Recensioner

Recensioner av:  Jenny Nyberg, Förgängligheten och evigheten:Samhällselitens förhållande till döden genom omhändertagandetav de döendes och dödas kroppar i dettidigmoderna Sverige (ca 1500–1800). StockholmStudies in Archaeology 87. Stockholm 2024.476 s. ISBN: 978-91-8014-931-0. Charina Knutsson, Indigenous Archaeology in Sweden:Aligning Contract Archaeology with Nationaland International Policies on Indigenous Heritage.Linneaus University Press. Växjö 2024. 476 s.ISBN: 9789180822381. Anna Andréasson Sjögren, Från kål till Paradis:Medeltidens trädgårdar inom dagens Sverige. StockholmStudies in Archaeology 88, Stockholmsuniversitet 2025, 429 s., 97 fig. ISBN: 978-91-8014-991-4Trädgårdsarkeologi ha