Hjärtsvikt tillhör en av Sveriges stora folksjukdomar och är den vanligaste inläggningsorsaken på sjukhus bland personer över 65 år. Hjärtsvikt är ett tillstånd där hjärtats pumpförmåga inte kan försörja kroppens vävnader med tillräcklig mängd blod. Patienter som lider av hjärtsvikt går en förändrad livsstil till mötes. Därmed behöver dessa patienter mycket information och kunskap för att öka delaktigheten och kunna planera och genomföra egenvård. Sjuksköterskan måste därför uppmärksamma och undersöka på vilket sätt och med vilka faktorer detta kan uppnås. Syftet med den här litteraturöversikten var att belysa olika faktorer som påverkar delaktighet och förmågan till egenvård hos patienter med hjärtsvikt. Resultatet baserades på 13 vetenskapliga artiklar från databaserna PubMed och CINAHL. Sex artiklar hade kvalitativ metod, sex artiklar hade kvantitativ metod och en artikel hade både kvalitativ och kvantitativ metod. Kvalitetsgranskningen av artiklarna gjordes enligt en granskningsmall av Willman, Stoltz och Bahtsevani (2011). Resultatet visade att följande faktorer skapar möjligheter för att patienter med hjärtsvikt ska kunna uppnå tillfredsställande delaktighet och förmåga till egenvård: patientutbildning till den unika individen, vikten av rätt tidpunkt för information och utbildning, vikten av att integrera patient och få denne delaktig samt god pedagogik vid informationsöverföring. Följande faktorer påverkar förutsättningarna för patientens egenvård och delaktighet negativt: bristande förståelse kring sjukdomen, osäkerhet i den nyuppkomna situationen, okunskap, känsla av utanförskap och objektifiering. Från vår litteraturöversikt drar vi slutsatsen att det finns faktorer, i den moderna omvårdnaden av hjärtsvikts patienter, som både stimulerar och försvårar patienters delaktighet och egenvård. Mera omfattande forskning efterfrågas vad avser specifika förhållningssätt och vad sjuksköterskan kan bidra med för att få hjärtsviktspatienter mera engagerade i sin vård
