Medan städer förtätas, går obebyggda områden med tvetydiga värden förlorade. Sådana platser möjliggör för en ny form av grönområden samtidigt som de innebär en utmaning, då deras upplevda värde måste höjas samtidigt som platsens särart ska bevaras. En metod för formgivning genom förvaltning som landskapsarkitekt Marti Franch använder i Girona erbjuder en möjlig lösning. Metoden använder först och främst enkla skötselmetoder som klippning och hamling för att skapa attraktiva, tillgängliga landskap som är billiga att implementera och utveckla. I detta kandidatarbete analyseras Franch’s metod, och huvudpunkterna lyfts innan metoden anpassas till en specifik plats i Stockholms närförort: Nytorps gärde. Anpassning görs med tillämpning av forskning kring förvandling av åkermark till skog, biodiversitet och Roland Gustavssons teori kring skogstruktur och form. Dessa delar kombineras sedan för att skapa en skötselplan för en del av gärdet. Arbetet påvisar att Franchs metod kan anpassas till förhållanden i svenska städer med förbehållning att mer forskning behövs kring den offentliga uppfattningen av sly och undervegetation i stadsparker.As cities densify, unbuilt areas of ambiguous value are being lost. These sites present opportunities for creating a new type of urban green space but increasing their perceived value without damaging a site’s particular qualities is challenging. The method of design through maintenance that landscape architect Martí Franch is using at Girona presents one possible solution. It uses primarily extensive maintenance methods, such as mowing and pruning, to create attractive, accessible landscapes which are cheap to implement and develop. In this dissertation, Franch’s method is analysed and the key points drawn out. The method is then adapted to conditions at a specific site in Stockholm’s suburbs (Nytorps gärde) by the addition of research on woodland succession on grassland, factors affecting biodiversity, and Roland Gustavsson’s theory on woodland types. These elements are then synthesized to create a maintenance plan for a section of the site. This paper demonstrates that Franch’s method is unquestionably adaptable to suburban sites in Swedish cities with the proviso that more research is needed in the areas of public perception of and response to both woodland regeneration and woodland undergrowth in urban parks
