Denna studie syftar till att studera hur förskollärare tänker kring flerspråkiga barns utvecklande av svenska och
modersmål samt introducera förslag på hur förskolor kan vidareutveckla arbetet med flerspråkighet, utifrån de
förutsättningar som förskollärarna i studien beskriver. De frågeställningar som vi besvarar är: Vilka olika tankesätt
uttrycker förskollärare kring förskolans hinder och möjligheter att utveckla flerspråkiga barns svenska och
modersmål? Vilka möjligheter kan vi se att förskollärarna i vår studie har att utifrån sina förutsättningar arbeta för
att utveckla barns svenska och modersmål? Metoden för att undersöka förskollärarnas tankesätt var kvalitativa
samtalsintervjuer som genomfördes med nio förskollärare på fyra olika förskolor. Intervjuerna spelades in och
transkriberades efteråt. De utskrivna intervjusvaren sammanställdes och delades sedan in i fem huvudområden:
förskolans roll, förutsättningar och önskemål, föräldrasamverkan, modersmålssstöd och konkret arbete i
barngruppen.
Dessa huvudområden ligger till grund för de analyser som beskrivs i arbetet. Ett tydligt resultat som framkom
genom vår studie är att barns tillägnande av det svenska språket är ett uttalat mål i de flesta förskollärarnas arbete.
Vidare framkom det att modersmål inte har samma position som svenska inom verksamheterna men att många av
förskollärarna uttrycker en önskan om att vidareutveckla arbetet med flerspråkighet. Av datainsamlingen kunde vi
utläsa att förskollärarna tolkar sitt pedagogiska uppdrag på olika sätt och har olika tankar om hur de vill arbeta med
flerspråkighet. Detta påverkar i sin tur hur pedagogerna arbetar med barnen i barngrupperna. De didaktiska
konsekvenser som vi kommer fram till är att pedagoger måste vara medvetna om språkets betydelse och att
förskolan bör arbeta för att barns modersmål ska utvecklas parallellt med andraspråket, svenska
