Den här artikeln undersöker placeringen av subjekt, objekt och partiklar i äldre och yngre amerikanorska (i CANS-korpusen) och i LIA-korpusen, som representerar talspråket i Norge vid tiden för massutvandringen till Amerika. Ett huvudresultat är att ledföljden varierar i samtliga material, och att det delvis är mer variation än i modernt norskt talspråk. Variationen håller sig relativt stabil över flera generationer i Amerika, men vi noterar i likhet med Anderssen och Westergaard (2020) att andelen subjektskifte och objektskifte minskar. Vi föreslår att frekvensförskjutningen delvis beror på ekonomiprinciper som främjar den oskiftade positionen. För subjektskifte är direkt påverkan från engelska en relevant faktor i yngre AmNo, men bara i frågor; för deklarativer föreslår vi att den avgörande förändringen egentligen inte handlar om en preferens för den oskiftade positionen, men en preferens för flyttning av subjektet till C-domänen.publishedVersio
