Våga tala-kursen har under flera år funnits tillgänglig för studenter vid en högskola som behandling för talängslan. Behandlingen har bedrivits i grupp, med inriktning mot KBT. Den här studien syftade till att med kvantitativa metoder i form av självskattningsformulär undersöka effekten av denna behandling. Studiens frågeställning var om deltagarna i en våga tala-kurs skattade upplevda symtom och funktionspåverkan som förbättrade efter genomgången kurs, samt vid uppföljning en månad senare. Vår experimentgrupp utgjordes av 19 deltagare som genomgick behandlingen och genomförde skattningarna vid kursstart, avslut och uppföljning. Resultaten visade på statistiskt signifikanta förbättringar i skattad funktionspåverkan och upplevelse av ångest, med måttliga effektstorlekar. Inga signifikanta förändringar noterades i skattningar av undvikande, generell oro och psykologisk flexibilitet, även om vissa tendenser kunde noteras. Då ingen kontrollgrupp fanns att tillgå, eftersom studien genomfördes i reguljär verksamhet, kunde vi inte utesluta att effekten orsakades av andra faktorer än insatsen. Slutsatsen blev att Våga talakursen kan vara orsak till uppmätta förändringar, men att vi inte kunde säkerställa att den var det.Vår studie fungerade därmed som en förstudie till en eventuellt kommande randomiserad, kontrollerad studie.The Dare to speak course (“Våga tala”) has for several years been available to students at a college as a treatment for speech anxiety. The treatment was conducted in a groupformat, and based on CBT principles. This study aimed to investigate the effect of this treatment, using quantitative methods in the form of self-assessment questionnaires. The study's research question was whether the participants in the Dare to speak course rated their symptoms and functioning as improved after the course, and at follow-up one month later. Our experimental group consisted of 19 participants who underwent treatment and filled in the questionaires at the start, finish and follow-up. The results showed statistically significant improvements in perceived functioning and experience of anxiety, with moderate effect sizes. No significant changes were noted in estimates of avoidance, general anxiety and psychological flexibility, although some trends were noted. Due to the fact that no controlgroup was available, we couldn´t exclude that the effects were caused by moderators. Our conclusion was that the Dare to speak course could be the cause of the measured changes, but that we couldn´t confirm that it was. Our study surved it´s purpose as a preliminary study to a future randomized, controlled trial
