Den här uppsatsen undersöker de positiva och negativa effekter en subventionering av utbildning framkallar i en ekonomi. En investering i humankapitalet är en viktig del av produktionen och påverkar därmed inkomstnivåerna i positiv riktning. Samtidigt ger subventioneringen upphov till kostnader som kan påverka produktionen negativt och förorsaka låga initiala inkomster, lägre konsumtion och lägre sparande i realkapitalet, vilket skulle kunna medföra andra negativa konsekvenser för ekonomin. Frågeställningen är: – Hur påverkas ett utvecklingslands ekonomiska tillväxt på lång sikt av att subventionera utbildningssektorn? För att besvara frågeställningen utvecklas Lucas-modellen så att den ekonomisk-politiska åtgärden, som subventionering av utbildning är, synliggörs i funktionen för humankapitalet och realkapitalet. Finansieringen av subventioneringen av utbildning begränsas av en budgetrestriktion, som illustrerar vilka inkomstkällor som finns och hur mycket och hur stor andel som tilldelas humankapitalinvesteringen. Det genomförs en verklighetssimulering baserad på statistik för de utvecklingsländer som Världsbanken benämner som low income countries och low middle income countries. Simuleringarna utgår ifrån situationer som synliggör effekterna av att subventionera utbildningssektorn med olika typer av finansieringsmedel på BNP per capita nivån och tillväxttakten, humankapitalet samt realkapitalet. I varje situation simuleras fem olika strategier under övervägande om vilken skattesats som ska implementeras, för att man ska kunna se konsekvenserna av att variera mängden subventionering till utbildningssektorn. Resultaten visar att det är rationellt att subventionera utbildningssektorn för att uppnå högre tillväxt och att det är rationellt att höja skattesatsen istället för att finansiera en humankapitalinvestering med lånade medel. Dock bör ett antal institutionella problem avhjälpas innan en sådan investering kan äga rum och bli så effektiv som möjlig
