Vad krävs för att människor ska säga att en individ har utsatts för diskriminering? Tidigare forskning har framhävt främst två sätt att förklara vad som påverkar människor när de säger att diskriminering skett. Dessa är att människor baserar sin attribution på sin förförståelse om situationen och de som drabbas s.k. prototyper (“kvinnor har historiskt sett blivit mer diskriminerade”), samt att människor tenderar att sympatisera med sin egen ingrupp (identifiera diskriminering mer när den utsatte är av det egna könet). 108 studenter vid Lunds Universitet fick läsa en kort historia om en man/kvinna som sökte ett jobb och fick avslag. Könet på den jobbsökande manipulerats, men all annan information exakt lika. Försöksdeltagarna fick sedan skatta i vilken utsträckning diskriminering skett. Med bakgrund av tidigare forskning var studiens hypoteser (1) individer kommer vara mer benägna att tillskriva diskriminering om den sökande är kvinna och (2) män/kvinnor kommer identifiera diskriminering i större grad när den drabbade är av deras egna kön. Resultaten visade att individer i större utsträckning sade att diskriminering skett när den sökande var kvinna. Denna effekt var oberoende av försöksdeltagarens kön. Därmed fann vi stöd för en prototypeffekt men inte för ett ingrupps bias.What is required for people to say that an individual has been discriminated against? Previous research has primarily focused on two ways of explaining what factors are at play when someone says discrimination has occurred. These claim that people base their attribution on their perceptions about the situation and victim, so called prototypes ("women have historically been more discriminated against"), and that people tend to sympathize with their own in-group (identify discrimination more when the victim is of the same gender as themselves). 108 students at Lund University read a short story about a man/woman who applied for a job and was rejected. The gender of the applicant was manipulated but all other information was exactly the same. The participants of the study were then asked to estimate the extent to which discrimination had taken place. Based on previous research we hypothesized that (1) individuals would be more likely to attribute discrimination if the applicant is a woman and that (2) men/women would attribute discrimination to a greater extent when the victim is of their own gender. The results showed that individuals attributed discrimination to a greater degree when the applicant was a woman. This effect was independent of the participant's gender. Thus we found support for a prototype effect, but not for an in-group bias
