I uppsatsen analyseras fyra skolböcker som är avsedda för gymnasieskolans sam- hällskapliga utbildningar. Rebecca Adamis artikel, Re-Thinking Relations in Human Rights Education har fungerat som teori men också som verktyg eller nyckel i analysarbetet. Genom att använda Adamis kritik som grundar sig i hur västerländsk kultur prioriteras och normaliseras inom ämnet Human Right Education (HRE) och hur etnicitet, religion och politisk situation från andra kulturer framställs eller nedprioriteras. Arbete har visat hur FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter samt konventionen om ekonomiska so- ciala och kulturella rättigheter får en stor del i författarnas berättelse om de mänskliga rättigheterna. Bristen på kritik och alternativ som problematiserar ämnet gör möjligheten för att inkludera eleverna i ämnet begränsat. En klassisk bild utav de mänskliga rättigheterna presenteras i böckerna trots att vi idag känner till brister i det system som byggdes upp efter andra världskriget. Human Rights Education har en roll att inte bara utbilda om utan även genom och viktigast av allt för de mänskliga rättigheterna. Genom att inkludera eleverna i berättelsen om de mänskliga rättigheterna så skapar vi ett bredare synsätt om ämnet. Hjälper skolböckerna våra lärare att visa för och nackdelar med vårt system vi använder idag och öppnar upp för dialog där elevernas erfarenheter och kunskaper tas om hand om? Är ämnet uppbyggt så att eleverna kan känna igen sig eller presenteras en bild av ett ämne som känns politiskt, internationellt och abstrakt
