Denna uppsats behandlar frågan om hur det rättsliga ramverket för EUs militära operationer, med fokus på internationell humanitär rätt, kan tillämpas. Givet att EU snabbt utvecklat en militär kapacitet inom sin gemensamma säkerhets- och försvarspolitik genom verkställande av militära operationer utförda av EU medlemsstater och icke medlemsstater i tredje land, uppstår frågor om tillämplig lag och det rättsliga ramverk som reglerar utförandet av militära operationer. Det rättsliga ramverket för EUs militära operationer är omfattande och ger EU möjlighet att utföra ett brett spektrum av olika militära operationer. Möjligheten att en EU militär operation en dag blir bli inblandade i en väpnad konflikt kan inte ignoreras. EU är en internationell juridisk person och har således rättigheter och skyldigheter enligt internationell humanitär rätt (IHL). EUs egna rättsordning omfattar inte en uttrycklig hänvisning till internationell humanitär rätt. Lissabonfördraget kan dock, framförallt genom en vid tolkning av EUs lagstadgade mänskliga rättigheter, indirekt anses innehålla en skyldighet för EU att respektera internationell humanitär rätt. Rådande IHL-konventioner tillåter inte en ratificering av EU. Däremot kan EU konstateras vara bundet av IHL genom internationell sedvanerätt när EU genomför aktiviteter inom områden där IHL är relevant. EU kan i princip betraktas som en part till en väpnad konflikt, men det är osäkert om det är EU eller de deltagande länderna i en EU militär operation, som kommer att betraktas som part i händelse av en väpnad konflikt. Den snabba utvecklingen av EUs militära operationer gör det nödvändigt att klargöra, och att reglera, EUs agerande som militär aktör under internationell humanitär rätt. I princip kan EU anses utöva en betydande grad av befäl och kontroll över EU militära operationer men rättsläget är osäkert varför EU rekommenderas att klargöra fördelningen av kontroll mellan EU och de deltagande staterna. Därigenom skulle EU också bidra till ett förtydligande i frågan om ansvarsfördelning. EU uppmanas att reglera genomförandet av sina militära operationer under internationell humanitär rätt, detta skulle underlätta för EU-trupper i fält och samtidigt visa att EU accepterar att dess agerande som en militär aktör och internationell juridisk person genererar en skyldighet för EU att agera på ett vederhäftigt sätt. Genom detta kan EU potentiellt bidra till att utveckla den internationella humanitära rätten.As the EU increasingly manifests its Common Security and Defence Policy by conducting military operations in third countries with troops put at its disposal from EU member states and non-member states, questions emerge with regards to the legal framework and the applicable law governing the conduct of EU military operations. This paper address how the legal framework, with focus on international humanitarian law, can apply to EU military operations. The EU has a substantial legal framework for its military operations which includes the capability to launch a wide range of different military operations. Practice of commenced operations has illustrated that a EU military operation one day might become engaged in an armed conflict. The EU has international legal personality opposed of its member states and possesses rights and obligations under international humanitarian law (IHL). The EU does not explicitly include IHL in its own legal order. However, it could be argued that the Treaty of Lisbon indirectly, especially by way of human rights law, contains obligations for the EU to respect IHL. The IHL-treaty realm excludes ratification by the EU. However, the EU is bound by customary IHL when it undertakes activities in the field in which IHL is relevant. The EU could in principle be considered as a party to an armed conflict, but it is uncertain if it is the EU or its member states (and third states) that should be regarded as a party, in the event of an armed conflict. The rapid development of EU military operations makes it essential to clarify, and to regulate, the EU´s conduct as a military actor under IHL. The EU could be considered to exercise a significant degree of command and/or control over a EU military operation. It is recommended that the EU clarify the division of command and control between itself and the participating states in military operations. By doing this, the EU would also provide clarification with regard to the question of responsibility. For the benefit of a clear legal framework for the troops on the ground, the EU is recommended to regulate the conduct of its military operations under IHL. This would demonstrate that the EU accepts that its conduct as a military actor with international legal personality creates an obligation for it to act in a liable manner and by that, the EU could potentially contribute to develop the legal regime of IHL
